[Ordagrant är frasen "i/av högmod gudlös brinner/jagar svage." Det hebreiska ordet dalak används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se Ps 7:14; Hes 24:10. Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se 1 Mos 31:36. Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se Dan 3. I den andra delen syftar "de" antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer eller på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se Ps 7:16.]

För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle)
    prisar (ropar "halleluja", berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär),
    och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahveh).

[Versen börjar med ordet "för" (hebr. ki) och kopplar ihop vers 3-11 med föregående inledande text i vers 2 eller vers 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i vers 2 eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i vers 1. Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas "den som rånar andra föraktar Herren". Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren (Jahveh).]

⁴Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) säger i sitt högmod (ordagrant "höjer föraktfullt sin näsa i vädret"):
    "Han [Gud] kommer inte efterfråga (söka, ställa mig till svars), det finns ingen Gud (han bryr sig inte)."
    [Alternativ översättning: "den gudlöse söker inte Gud", men Ps 10:13 gör att det är troligare att det är Gud som ska hålla räkenskap.]

⁵[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:]
Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål],
    höga är dina domslut (förordningar) [dina instruktioner, Herre], långt från [högt över, utom synhåll för] honom,
    han fnyser åt (föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen "andas" på) sina fiender.

[På samma sätt som i vers 2 och 4 är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även Ps 2:4.]

⁶[Hans framgångar gör honom självsäker:]
Han tänker (säger i sitt hjärta): "Aldrig att jag ska vackla,
    ingen olycka ska någonsin (genom alla generationer) drabba mig."
⁷Hans mun är full av förbannelse (han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender),
    av oärligheter (svek, falska löften) och hot (förtryck),
    under hans tunga [till en början dolt] finns [giftiga ord av] ondska och olycka.

[Paulus citerar från denna vers i Rom 3:14, utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.]

⁸Han ligger i bakhåll nära byarna (städer utan skyddsmur),
    i smyg vill han dräpa den oskyldige;
    hans ögon spanar efter (lurar på) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret).
⁹Han ligger i bakhåll, gömd, som ett lejon i ett snår;
    han ligger på lur, väntar på att fånga den svage;
    han fångar honom genom att dra in sitt nät.
     ¹⁰Han hukar sig [som ett lejon som gör sig redo för språng], lägger sig på lur,
    kastar sig över (överfaller) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret) med sin styrka.

[Ordet "styrka" står här i plural kan syfta på lejonets klor eller tänder. Pluralformen skulle också kunna referera till den ogudaktiges kumpaner, eller så används den för att förstärka att hans styrka är mycket stor.]

¹¹Han tänker (säger i sitt hjärta):
    "Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."

[Vers 4 och 11 ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även vers 13 har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i vers 12.]

ק – qof
¹²Stå upp, Herre (Jahveh)! Gud (El), lyft din hand,
    glöm inte de ödmjuka (förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
¹³Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud (Elohim)? [Hur kan du tillåta det?]
    Han tänker (säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig)."

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]

ר – resh
¹⁴Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11],
    ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg),
    för att ge (lägga) det i din hand.

[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.]

Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig;
    du är den faderlöses hjälpare.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även Ps 9:6-7, 18.]

ש – shin
¹⁵Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm [bildspråk för styrka, kraft och makt].
    Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.

[Ordet sök (hebr. darash) används i vers 4 och 13 i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]

Tillbaka upp

---

Ords 19:6-7

⁶Många frågar efter tjänster från en generös man,
    alla är vän med en givmild person.

⁷En fattig mans släktingar hatar honom,
    och hans nära vänner (hebr. merea) undviker honom.
Han söker intensivt efter dem med [tomma] löften,
    men de är borta.

Tillbaka upp

---

Rom 1:18-32

MÄNSKLIGHETEN ÄR HOPPLÖST FÖRLORAD UTAN GUD (1:18-3:20)

Hedningarna är skyldiga (1:18-32)

Korintiska viken är känd för sina majestätiska solnedgångar. Här satt Paulus och såg ut över Guds skaparverk när han skrev detta brev.

¹⁸För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker (undanhåller, hindrar) sanningen.

[Paulus använder samma ord för "uppenbara" (gr. apokalypto) i denna och föregående vers:
    "Guds rättfärdighet uppenbaras i evangeliet ..." vers 17.
    "Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet ..." vers 18.
    Det förstärker hur Guds rättfärdighet och Guds vrede mot orättfärdighet hör ihop. Om inte Gud reagerade på orättfärdighet skulle hans rättfärdighet kunna ifrågasättas. Mänsklig vrede är ofta självcentrerad och hatisk, men Guds vrede har inte dessa syndiga egenskaper utan är i sin natur god och riktad mot synden.
    Det finns två aspekter på Guds vrede över orättfärdigheten. Dels en kommande vredesdom över synd och orättfärdighet, se Rom 2:5. Dels en pågående aktiv vrede över synden där Gud tillåter syndens konsekvenser bära frukt hos den som lämnar Guds vägar, se Rom 1:24.]

Guds existens är synlig i skapelsen
¹⁹[Resonemanget i vers 18 fortsätter. Sanningen är alltid sanning även om den medvetet undertrycks och hindras:]

Det man kan veta om Gud är helt synligt (självklart, uppenbart) bland dem [i deras hjärtan, se Rom 2:15], eftersom Gud har visat (uppenbarat) det för dem [som inte vill veta av sanningen]. ²⁰För hans osynliga egenskaper – både hans eviga makt (styrka, kraft, förmåga, kapacitet) och hans gudom (gudomliga natur), har från (alltsedan, men även: utifrån) världens skapelse kunnat uppfattas (observeras, förstås) genom de verk ("det utförda" i plural) man så tydligt ser (som är så uppenbara) [är så uppenbart synliga för hans intelligenta skapelser]. Därför är de utan ursäkt.

Avgudar i stället för Gud
²¹Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²²När de påstod att de var visa, blev de i stället dårar ²³och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur [som man tillbad som sina avgudar].

[Avgudadyrkan öppnar dörren till all annan synd. När människan blir sin egen gud kan hon göra vad hon själv vill utan att behöva stå till svars för sina handlingar.]

Sexuella synder

Fest i Neros palats, illustration av den spanske målaren Ulpiano Checa.

²⁴Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. ²⁵De ersatte sanningen om Gud [att han skapat världen och människan] med lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen (så är det, det är sant).

[Avgudadyrkan och tempelprostitution var nära förknippade med varandra. Avgudarna agerade omoraliskt i de populära myterna och avgudadyrkan hade ofta sexuella undertoner. För att tillbe och behaga fertilitetsgudar och gudinnor krävdes sexuell aktivitet.]

²⁶Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande (skamliga) lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga [sexuella] umgänget mot det som är onaturligt. ²⁷På samma sätt lämnade männen det naturliga [sexuella] umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

[Tretton av de fjorton första romerska kejsarna var bisexuella. Den förste kejsaren som gifte sig med en man var Nero, som regerade 54 – 68 e.Kr. Han var den femte kejsaren och var bara 17 år när han kom till makten. När Paulus skrev detta brev i slutet på 50-talet var Nero i tjugoårsåldern. Några år senare, efter ett antal fruar och affärer, gifte Nero sig 64 e.Kr. med en man där Nero tog rollen av en brud under ceremonin. Senare gifte han sig med en ung pojke, Sporus, sedan Nero dödat en av sina unga älskarinnor. Det var inte ovanligt att pedofili förekom mellan en slavägare och hans slavar. Den romersk-grekiska mytologin beskriver också alla möjliga former av sexuella relationer mellan människor och gudar, samma kön och även djur. Det var i denna hedniska miljö som församlingen i Rom levde. En stark kontrast till Bibelns värderingar från 3 Mos 18, där sexuella relationer utanför äktenskapet, mellan nära släktingar, med samma kön och med djur förbjuds. Att Paulus väljer att ta upp just utlevd homosexualitet kan bero på att det sätter sig upp mot självaste skapelseordningen vilket är temat här.]

Syndens destruktiva nedåtgående spiral
²⁸Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.

[Detta uttryck syftar inte bara på de sexuella synderna i vers 24-28, utan också på de tjugoen onda egenskaperna i vers 29-32. Paulus delar in dem i tre grupper med samma grammatiska form. Den första gruppen består av fyra abstrakta substantiv i dativ singular som i generella ordalag beskriver vad som händer när man överger Gud och utlämnas åt sin egen syndfulla natur. Sedan följer mer specifika synder. Ordet "och" används inte mellan någon av orden (men har lagts till i översättningen för attt få korrekt svenska). Detta språkbruk visar att det inte bara är exakt dessa tjugoen synder som fyller de som överger Gud; det är några exempel.]

²⁹De har blivit helt fyllda av all slags:
    orättfärdighet (avsaknad av en moralisk standard),
    ondska,
    girighet [omättligt behov av mer, ofta på bekostnad av andra] och
    elakhet.

[Nu följer fem substantiv i formen genitiv singular som alla beskriver avund och dess konsekvenser.]
De är fulla av
    avund,
    mordlust,
    stridslystnad,
    svek och
    illvilja [söker ständigt strid och ondska].

[Nu följer tolv substantiv i ackusativ plural.]
De
    skvallrar,
     ³⁰förtalar,
    hatar Gud,
    är fyllda med våld (oförskämdhet),
    fyllda med arrogans,
    fulla av skryt,
    påhittiga i det onda [nya former av ondska],
    olydiga mot sina föräldrar,
     ³¹vettlösa,
    trolösa,
    okänsliga (känslokalla, kärlekslösa mot sina närmaste, utan familjeband – gr. astorgos) och
    hjärtlösa.

³²De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de applåderar dessutom (samtycker, ger sitt stöd till) andra som handlar likadant.

[Efter en liknande lista av synder påminner Paulus de troende i Korint att så hade somliga av dem levt, men de hade låtit tvätta sig rena och helgats, se 1 Kor 6:11.]

Tillbaka upp