En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första psalmen, se [Ps 1:1]. Det personliga gudsnamnet "Jahveh" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4-5. De ogudaktiga beskrivs med sex olika ord: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4-5 och 9.
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b-2
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3-5
C Renhet – templet, vers 6-8
B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9-11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12
1Av David. [På samma sätt som Psalm 25, inleds även denna psalm med bara Davids namn.] Försvara mig [regera i mitt liv, döm mig – avgör vad som är rätt], Herre (Jahveh), för
jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
jag har förtröstat på Herren (Jahveh),
jag snubblar inte (tappar inte fotfästet).
[Det hebreiska ordet för "att snubbla" är det ovanliga maad. Det beskriver en smal stig längs en ravin, och används så i [Ps 18:37]. Det fungerar antingen som ett adverb (som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla), eller så är det en försäkran om att inte avvika från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som renas genom upphettning då orenheterna tas bort.]
2Pröva (granska – hebr. bachan) mig, Herre (Jahveh),
utforska (hebr. nasah) mig,
rannsaka (rena med eld – hebr. tsaraf) mina njurar och mitt hjärta.
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.] 3För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,
och jag vandrar i din sanning.
4Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
5Jag avskyr de ondas församling,
bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte. 6Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahveh),
7för att låta tacksägelsen ljuda,
och för att räkna [vittna om] alla dina under.
8Herre (Jahveh), jag älskar din boning,
den plats där din härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) bor.
9Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
ta inte bort mitt liv (min existens) med blodtörstiga män (män av blod – hebr. enosh damm) [mördare som spillt oskyldigt blod],
10människor med ondska (en ond plan) i sina händer,
och vars högra hand är full av mutor.
[Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Navot, se [1 Kung 21:1-16]. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
11Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
befria (återköp) mig och ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör).
12Min fot står
på jämn (plan, säker, trygg) mark,
i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahveh)!
[Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till [Ps 1:1] med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är barach och har sitt ursprung i ordet för knä, berech, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
Ords 20:19
19Den som skvallrar för vidare (avslöjar) vad som sagts i förtroende,
anförtro dig därför inte åt människor som pratar bredvid munnen.
Rom 16:10-27
10Hälsa Apelles,
prövad i den Smorde (Messias, Kristus).
Hälsa dem som tillhör Aristobulus familj.
[Aristobulus kan ha varit barnbarn till Herodes den store och vän med kejsar Claudius. Hans bror var Agrippa I som bl.a. dödade Jakob, se [Apg 12:2]. Det är inte känt om Aristobulus hade blivit en kristen, eller om han levde när brevet skrevs. Hans familj var dock troende och får en speciell hälsning av Paulus.]
11Hälsa min släkting (judiska landsman) Herodion.
Hälsa dem i Narcissus familj,
som tillhör Herren.
[Syftar troligen på den kände Tiberius Claudius Narcissus. Han var en friköpt slav som blev en välbärgad man som hade stort inflytande under kejsar Claudius styre. Han avrättades 54 e.Kr. när Nero kom till makten, och var alltså död när Romarbrevet skrevs. Hans familj var dock kristen och får en speciell hälsning av Paulus.]
12Hälsa [systrarna] Tryfaina (Tryfena) och Tryfosa,
som arbetar i Herren.
Hälsa den älskade Persis [hennes namn betyder "en persisk kvinna"],
som har arbetat mycket i Herren.
13Hälsa Rufus [kanske son till Simon från Kyrene, som bar Jesu kors till Golgata, se [Mark 15:21]],
utvald i Herren,
och hans mor
som är en mor också för mig.
14Hälsa Asynkritus,
Flegon,
Hermes [ett vanligt manligt slavnamn i Rom],
Patrobas,
Hermas
och syskonen (bröderna och systrarna i tron) hos dem.
15Hälsa Filologus [ett vanligt manligt slavnamn i Rom]
och Julia [ett vanligt kvinnligt slavnamn i Rom],
Nereus
och hans syster,
Olympas
och alla heliga hos dem.
16Hälsa varandra med en helig kyss.
[Sättet att hälsa varandra skiljer sig åt mellan olika tider, samhällen och kulturer. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet. Motsvarande uppmaning i vår kultur skulle kunna vara: "När ni nu läst brevet, krama om varandra och var rädda om varandra!"]
Alla den Smordes (Kristi) församlingar hälsar er.
[Dessa hälsningar kom troligen från Paulus resesällskap som var på väg tillsammans med honom till Jerusalem, som representerade flera församlingar i Makedonien, Achaia och Mindre Asien, se [Apg 20:4]. De skickar också med sina hälsningar.]
Några sista ord – varning
17Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), att vara på er vakt mot dem som skapar splittring och väcker anstöt (blir stötestenar) mot den lära som ni har fått undervisning i.
[Av de sju saker som Herren hatar är splittring bland syskon det mest allvarliga, se [Ords 6:16, 19]. Jesus varnade också för falska profeter, se [Matt 7:15].]
Håll er borta från dem, 18för sådana människor tjänar inte vår Herre den Smorde (Messias, Kristus) utan är slavar under sina egna begär (sin egen buk), och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. [Paulus instruerade den unge Titus att efter två varningar inte ha med sådana människor att göra, se [Tit 3:10].] 19Er lojalitet (lydnad) är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda. 20Fridens Gud ska låta Satan bli krossad under era fötter snabbt [som en romersk soldat marscherade med korta stampande steg]. Vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er.
[Paulus beskriver ofta den andliga kampen med bilder från den romerska armén. Det grekiska ordet för snabbt (gr. tachos) beskrev hur romerska soldater marscherade med korta snabba steg. När deras spikbeklädda läderskor med metallbeslag stampade mot de stenbelagda romerska gatorna skapades ett omisskännligt ringande ljud som hördes lång väg. På samma sätt som vi i dag väjer för ett utryckningsfordon med påslagna sirener betydde det här ljudet: gå åt sidan, här kommer romerska soldater! En romersk soldat stannade inte för något eller någon, det skulle vara en förödmjukelse för hela armén. Om ett barn eller en äldre person inte hann undan fortsatte man rakt fram, och krossade personen under sina fötter.
Bilden som Paulus målar upp är att om djävulen är så dum att han kommer i vägen för en grupp kristna, krossas han under deras fötter. I Romarbrevet som behandlar så många viktiga doktriner nämns djävulen bara en gång i förbifarten och det är i den här versen. Hans plats är det lilla utrymmet som finns mellan fotsulan och marken under den kristne!
Guds titel här är inte "Härskarornas Gud" utan "Fridens Gud". Det är inte volymen i bönen, utan djupet i gudsrelationen som avgör om vi segrar över ondskan. Förutsättningen ges i versen innan – lydnad och helgelse. En troende som har kommit in i Guds frid, som marscherar framåt i Guds takt, som varken gör för mycket eller för lite utan vandrar i förutberedda gärningar – den kristne kan leva ett segerrikt liv!]
Hälsningar från Paulus medarbetare
21Min medarbetare Timoteus hälsar er.
Det gör också mina släktingar (judiska landsmän)
Lucius,
Jason
och Sosipater.
22Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren.
23Gaius,
som är min och hela församlingens värd [i Korint], hälsar er. [Paulus döpte Gaius i Korint, se [1 Kor 1:14].]
Erastus, stadens kassör,
hälsar er,
det gör även brodern Quartus. 24[De tidigaste manuskripten har inte med vers 24 "Jesu den Smordes nåd vare med er alla. Amen."]
Lovprisning
25[De tre sista verserna i Romarbrevet är en enda mening i grekiskan.]
Nu till honom som har makt att styrka er
genom mitt evangelium och
förkunnelsen om Jesus den Smorde (Messias, Kristus):
Han har avslöjat det mysterium (den hemlighet)
som i oändliga tider varit dolt,
26men som nu har uppenbarats och gjorts känt
genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning
för att föra alla folk till trons lydnad.
27Han är den ende vise Guden,
och hans är äran
genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) i evighet.
Amen (det är sant och trovärdigt, låt det ske så).