Helbibel - tisdag 15/10
Jer 26:1-27:22,
Ps 84:1-13,
Ords 25:16,
2 Thess 3:1-18
Jer 26:1-27:22
Predikan i templet – Jeremia grips 1[Budskapet kommer kronologiskt före kapitel 25. Mellan kapitel 26-45 är texten skriven i tredje person. Jeremias skrivare Baroch är troligtvis den som skriver, se [Jer 36:4, 18, 32; 45:1-5]]
I början av Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs regering [609/608 f.Kr.] kom detta ord från Herren (Jahveh), han sa: 2Så säger Herren (Jahveh): Stå på gården i Herrens (Jahvehs) hus och tala alla dessa ord till Juda städer som kommer för att tillbe i Herrens (Jahvehs) hus, alla de ord som jag befaller dig att tala till dem, förminska inte ett enda ord. 3Kanhända ska de lyssna och omvända sig varje man från hans onda väg, så att jag kan ändra mig om det onda som jag har för avsikt att göra mot dem på grund av deras onda gärningar. 4Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahveh): Om ni inte lyssnar till mig, till att vandra i min undervisning som jag har gett inför era ansikten, 5till att lyssna till mina tjänare profeternas ord som jag har sänt till er, sänt dem i tid och ofta, men ni har inte lyssnat. 6Och jag ska göra detta hus som Shilo och jag ska göra denna stad till en förbannelse (ta lätt på – hebr. qlalah) till jordens alla folkslag.
7Och prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens (Jahvehs) hus. 8Och det skedde när Jeremia slutat att tala allt det som Herren (Jahveh) befallt honom att tala till hela folket, att prästerna och profeterna och hela folket tog tag i honom och sa: "Du ska döden dö." 9Varför har du profeterat i Herrens (Jahvehs) namn och sagt: "Detta hus ska bli som Shilo och denna stad ska bli öde, utan invånare?" Och hela folket samlades mot Jeremia i Herrens (Jahvehs) hus.
10Och Juda furstar hörde dessa ting och kom upp från kungens hus till Herrens (Jahvehs) hus och de satt i ingången till den nya porten i Herrens (Jahvehs) hus. 11Och prästerna och profeterna talade till furstarna och hela folket och sa: "Denna man förtjänar döden, för han profeterar mot denna stad som ni har hört med era öron."
12Och Jeremia talade till alla furstar och till hela folket och sa: "Herren (Jahveh) sände mig till att profetera mot detta hus och mot denna stad, alla de ord som ni har hört. 13Och nu, ändra (rätta till, korrigera) era vägar och era förehavanden och lyssna till Herren er Guds (Jahveh Elohims) röst, och Herren (Jahveh) ska ändra det onda som han har talat över (mot) er. 14Och jag, se jag är i er hand. Gör med mig det som är gott och rätt i era ögon. 15Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahveh) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
16Och furstarna och hela folket sa till prästerna och till profeterna: "Denna man förtjänar inte döden, för han har talat till oss i Herren vår Guds (Jahveh Elohims) namn."
17Och några av landets äldste steg upp och talade till hela folkets församling och sa: 18"Mika [profeten som var samtida med Jesaja, se [Mika 1:1; Jes 1:1]], från Moreshet [staden Moreshet-Gat låg i bergsbygden, sydväst om Jerusalem], profeterade i Hiskias (hebr. Chizqijahos), Juda kungs dagar [Sydrikets 13:e kung som regerade 715-686 f.Kr.] och han talade till hela Juda folk och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Sion ska bli plöjt som ett fält
och Jerusalem ska bli en stenhög
och tempelberget som en hög skogsplats. [[Mika 3:12]]
19Dödade Hiskia, Juda kung och hela Juda honom? Fruktade han inte Herren (Jahveh) och bönföll inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och Herren (Jahveh) ändrade sig om det onda som han hade talat över (mot) dem? Och vi kan dra stor ondska över våra egna själar."
20Och där fanns även en man som profeterade i Herrens (Jahvehs) namn, Orijaho, Shemajas son från Qirjat-Jearim, och han profeterade mot denna stad och mot detta land i enlighet med alla Jeremias ord, 21och kung Jojakim (hebr. Jehojaqim) med alla hans mäktiga män och alla furstar hörde hans ord och kungen sökte att döda honom, men Orijaho hörde det och han blev rädd och flydde och gick till Egypten, 22och kung Jojakim sände män till Egypten, Elnatan, Achbors son och flera män med honom, till Egypten. 23Och de hämtade Orijaho från Egypten och förde honom till kung Jojakim som slog honom med svärdet och kastade hans döda kropp i folkets söners gravar.
24Dock var Achiqam, Shafans sons hand med Jeremia så att de inte lämnade honom i folkets hand till att döda honom.
Ett symboliskt ok (kap 27-29)
Varning till nationerna att tjäna Nebukadnessar
1I början av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs regering kom detta ord till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa: 2Så säger Herren (Jahveh) till mig: Gör dig rep och ok och lägg dem på din nacke, 3och sänd dem till Edoms kung och till Moabs kung och till Ammons söners kung och till Tyros kung och till Sidons kung med budbärarnas hand som kom till Jerusalem till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, 4och ge dem ett uppdrag till deras herre och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) Israels Gud (Elohim): Så ska ni säga till era herrar: 5Jag har gjort jorden, människan och djuren som vistas på jordens ansikte (yta), med stor kraft och med min utsträckta arm, och jag ger den till den som syns rätt i mina ögon. 6Och nu har jag gett alla dessa länder i Nebukadnessar, Babels kungs hand, min tjänare, och fältens djur har jag också gett honom för att tjäna honom. 7Och alla folkslag ska tjäna honom och hans son och hans sons son, till dess tiden för hans eget land har kommit, även det. Och till sin slav ska många folkslag och stora kungar göra honom.
8Och det ska ske att folkslag och kungariken som inte vill tjäna Nebukadnessar, Babels kung och som inte vill ställa sina nackar under Babels kungs ok, det folkslaget ska jag besöka genom svärd och genom hungersnöd och genom pest förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) till dess jag har slukat dem med min hand. 9Men ni, lyssna inte till era profeter, inte till era spåmän, inte till era drömmar, inte till era siare inte till era trollkarlar som berättar för er och säger: Ni ska inte tjäna Babels kung, 10för de profeterar lögn till er till att avlägsna er från ert land och att jag skulle driva ut er och ni skulle förgås. 11Men det folkslag som för era nackar in under Babels kungs ok till att tjäna honom, det folkslaget ska jag låta bli kvar i deras eget land förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och de ska plöja det och bo där.
Varning till kung Sidkia
12Och jag ska tala till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung enligt alla dessa ord och säga: "För in din nacke under Babels kungs ok och tjäna honom och hans folk och du ska leva. 13Varför vill ni dö, du och ditt folk, genom svärd, genom hungersnöd och genom pest, som Herren (Jahveh) har talat angående folket som inte vill tjäna Babels kung? 14Och lyssna inte till profeternas ord som berättar för er och säger: Ni ska inte tjäna Babels kung, för de profeterar lögn till er, 15eftersom jag inte har sänt dem förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och de profeterar lögn i mitt namn, för att jag skulle driva ut er och låta er förgås, ni och profeterna som profeterar till er.
Varning till prästerna och folket
16Och till prästerna och till hela folket talar jag och säger: Så säger Herren (Jahveh): Lyssna inte till era profeters ord som profeterar till er och säger: Se, redskapen från Herrens (Jahvehs) hus ska snart komma tillbaka från Babel, för de profeterar lögn till er. 17Lyssna inte till dem. Tjäna Babels kung och lev. Varför skulle denna stad bli öde? 18Men om de är profeter och om Herrens (Jahvehs) ord är med dem, låt dem nu be till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) att redskapen som är kvar i Herrens (Jahvehs) hus och Juda kungs hus och i Jerusalem inte kommer till Babel. 19Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) angående pelarna och angående havet och angående fundamenten och angående återstoden av redskapen som är kvar i staden, 20som Nebukadnessar, Babels kung inte tog när han bar bort i fångenskap Jekonja (hebr. Jechonjaho), Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, Juda kung från Jerusalem till Babel och alla Juda och Jerusalems förnäma män. 21Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) Israels Gud (Elohim) angående redskapen som är kvar i Herrens (Jahvehs) hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem: 22De ska bäras bort till Babel och de ska bli kvar där till den dag då jag kommer ihåg dem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och för upp dem och återställer dem till denna plats.
Ps 84:1-13
Psalm 84 – Bättre en dag i dina gårdar
Psalmen utrycker längtan och bönen hos en pilgrim på väg mot templet i Jerusalem.
Författare: Korachs söner
Struktur:
1. Längtan, vers 2-5
2. Pilgrimsfärden, vers 6-8
3. Bön, se vers 9-13
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
Till Gittit. En psalm av (till) Korachs söner.
[Titeln "Gittit" kan syfta på namnet Goliat, en musikstil, eller betyda vinpress. Korachs ättlingar tjänstgjorde som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se [Ps 42:1].]
Längtan
2Hur underbara (ljuvliga, högt älskade) är inte dina boningar (tabernakel, tält),
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
3Min själ (mitt inre) går sönder
av längtan till Herrens tempels förgårdar. [Jag är desperat för att få vara i Herrens närhet!]
Mitt hjärta och hela min varelse jublar (ropar i glädje) mot den levande Guden (El).
4[Psalmisten liknar sig vid en fågel, ofta en symbol på något med lågt värde, se även [Ps 11:1; 55:7; 102:7-8].]
Till och med fågeln har hittat ett hem
och svalan ett bo åt sig,
där hon kan skydda sina ungar nära dina altare.
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
min kung och min Gud.
5Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de
som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus
och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Pilgrimsvandringen
6Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som har sin styrka i dig,
har vägarna [till ditt tempel] i sitt hjärta.
[De som längtar att få gå på pilgrimsvägarna till ditt tempel i Jerusalem, se vers 8.]
7När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen),
gör de den till en vattenkälla,
regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer).
[Versen är mångbottnad. Hebreiska baka kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet beki som används för "att gråta" i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden "gråter" ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se [2 Sam 5:22-24; 1 Krön 14:13-16]. I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen före målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska moreh, har också betydelsen lärare. Sista ordet är berakhot, välsignelser, som är snarlikt berekhot (vattensamlingar), och en fin parallell med källor.]
8De går från kraft till kraft (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem].
Bön
9Herre (Jahveh), Gud (Elohim), Sebaot (härskarornas härskare),
hör min bön,
lyssna (vänd ditt öra), Jakobs Gud (Elohim). [Förstärker den personliga relationen med Gud]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
10Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare],
se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se [1 Sam 16:12]].
11För en dag i dina gårdar [i templet] är bättre än tusen [någon annanstans, borta från Guds närvaro];
jag skulle hellre stå [som en dörrvakt eller en tiggare] vid tröskeln till min Guds hus,
än att bo i de ogudaktigas tält.
[Kan syfta på filistéernas område, väster om Jerusalem, se [Ps 83:7-8].]
12För Herren Gud (Jahveh Elohim) är som en sol och sköld,
Herren (Jahveh) ger oförtjänt nåd (favör – hebr. chen) och ära.
Han håller inte tillbaka något gott,
från dem som vandrar (lever sitt liv) uppriktigt (helhjärtat, har integritet).
13Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som förtröstar på (litar på, lutar sig emot) dig.
Ords 25:16
Grannsämja
16Om du hittar honung, ät bara det du behöver,
om du äter för mycket blir du övermätt och mår illa.
2 Thess 3:1-18
Böneämnen
Paulus liknar Guds ord vid en atlet som löper sitt lopp och segrar!
1Till sist, kära syskon (bröder och systrar i tron), be (vädja) för (runtomkring – gr. peri) oss att Herrens ord ska [kunna] spridas snabbt (gr. trecho, får fri väg att löpa – sitt lopp) och bli ärat (förhärligat; att det får bli högt aktat – som en segrande vinnande löpare), precis som [också skedde] hos er, 2och att vi får bli räddade (befriade) [att Herren ska komma till vår undsättning och dra oss till sig, se [Matt 6:13]] från människor som är fel ute (gr. atopos – ordagrant: på fel plats; som skadar/är olämpliga)
och sådana som är [medvetet] onda (illvilliga, orosstiftare; moraliskt förfallna; som förorsakar smärta).
Alla har ju inte tron (gr. pistis), 3men trofast [full av tro och övertygelse – gr. pistos] är Herren, som kommer att styrka (grundligt plantera; stötta, stabilisera) [[1 Pet 5:10]] och skydda (vaksamt vakta) er från den onde.
[Det finns paralleller som står ut i vers 2-3. Här ses en tydlig koppling mellan dem som är medvetet "onda" och "den onde". Förklaringen "alla har ju inte tron" beskriver troligen dem som är "fel ute". Ordagrant står det i vers 1 "be syskon, runtomkring oss". Paulus önskar att han och hans medarbetare ska få bli omringade av förböner, så att Guds ord kan få snabb spridning och inte hindras av aktivt onda människor. Han ber också om att de själva och andra får vara på rätt plats mitt i detta skeende.]
4Men i Herren har vi blivit övertygade om att [allt] det vi föreskriver er [överlämnar till er i detta brev], det gör ni redan – och kommer [fortsätta] att göra. 5Må nu Herren leda era hjärtan
in i Guds kärlek [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]
och in i den Smordes (Messias, Kristi) uthållighet [den ståndaktighet som han hade när han härdade ut och förblev kvar under sin börda].
[Bildspråket med löpning och steg fortsätter från vers 1 – ordet "leda" används om "väg" ([Luk 1:79]) och "fötter" ([1 Thess 3:11]). Grekiskan har här den ovanligare optativa verbformen i önskan om att Gud ska leda: "Herren styre". En önskan om att kunna förstå Guds kärlek, men också att det skulle resultera i kärlek gentemot andra människor. Sista frasen skulle även kunna tolkas som en önskan om uthållighet i väntan på Jesu återkomst. I denna vers kan man läsa in treenigheten: den helige Ande leder oss in i Faderns kärlek och in i Sonens uthållighet.]
Uppmaningar
6Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt, i otakt) och inte följer den undervisning som de fått av oss.
[Ordet "odisciplinerat" är det grekiska ataktos. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.]
Följ vårt exempel
7Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte odisciplinerat hos er, 8vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.
Tillrättavisa de odisciplinerade
11Men vi hör att vissa bland er lever odisciplinerat. De arbetar inte [själva] utan gör allt möjligt annat (de har åsikter i allting och lägger sig i sådant som inte rör dem).
[I grekiskan används två snarlika ord i sista meningen som ordagrant ger betydelsen att "de inte arbetar", följt av att de "arbetar runt omkring sig". Dessa personer störde ordningen genom att de inte arbetade och gjorde vad de skulle göra, samtidigt som de var engagerade i andra saker som de inte skulle göra. Detta stämmer in på Paulus bön om att människor ska vara på rätt plats, se vers 2.]
12Sådana befaller och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) vi i Herren Jesus den Smorde (Kristus) att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.
Församlingens respons
13Och ni, syskon (bröder och systrar i tron), tröttna inte på [bli inte dålig på] att göra det som är gott. 14Om någon [i församlingen] inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på den personen och umgås inte med honom så att han får skämmas. 15Men betrakta honom inte som en fiende, utan vägled honom (förmedla förståelse, varna honom milt) [fortfarande] som en broder.
Sluthälsning
16Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla. 17Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag.
[Det är lämpligt att ett brev som varnar för falska brev, se [2 Thess 2:2, 15], avslutas med en försäkran om brevets äkthet. Paulus använde ofta en sekreterare för att skriva sina brev, men skriver en hälsning med sin egen handstil som avslutning. I antiken var det vanligt att professionella skrivare anlitades, se [Jer 36:4; Rom 16:22; 1 Kor 16:21; Filemon 1:19]. Silas eller Timoteus kan ha haft den rollen för breven till Thessalonike ([2 Thess 2:1]).
Paulus nämner att hans handstil är ett kännetecken i "alla sina brev". Hur många brev hade Paulus skrivit vid den här tiden? Breven till Thessalonike anses vara bland de tidigaste. Troligtvis är det brev som inte finns bevarade. Paulus hade ju varit missionär under många år innan han skickade breven till Thessalonike från Korint, i mitten av sin andra resa ([Apg 18:11]). I senare brev antyds att det finns mer korrespondens än den som finns bevarad, se [1 Kor 5:9-11; 2 Kor 2:3-4; Kol 4:16].]
18Nåd (favör) [kraft] från vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) åt er alla.
[Brevet avslutas med en välsignelse som är identisk med [1 Thess 5:28], förutom tillägget av "alla" här. Liknande avslutningar finns i [1 Kor 16:23; Gal 6:18; Fil 4:23; Kol 4:18]. Variationen visar att det inte bara är en rutinmässig välsignelse, utan väl valda ord med tanke på mottagarnas speciella situation och behov.]