Halvbibel - måndag 6/4

5 Mos 32, Luk 11:14-36

---

5 Mos 32

¹Lyssna (ge ert öra) ni himlar och jag ska tala!
    Låt jorden höra min muns ord.
²Min lärdom (doktrin – hebr. leqach) ska droppa som regn,
    mitt löftesord [vattna] som daggen (fint regn),
som det stilla regnet på grönska (spirande gräs – hebr. deshe)
    och som regnskurarna över vegetationen (hebr. esev).

³Jag vill förkunna (proklamera, ropa ut) Herrens (Jahvehs) namn,
    tillskriva vår Gud (Elohim) storhet (praktfullhet, storslagenhet, mäktighet).
⁴Klippan [en benämning på Gud] – hans gärningar är fulländade,
    för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud (El) utan missgärning;
    rättvis och rättfärdig är han.

⁵Tillhör det korrupta honom [tillbedjan av guldkalven, se 4 Mos 9:12]?
    Nej! Det felaktiga tillhör hans söner (barn),
    en generation som är korrupt, förvriden och pervers.
⁶Behandlar ni (gör ni så mot) Herren (Jahveh)
    ni dåraktiga folk utan vishet?
Är Han inte er Fader som har fött dig?
    Har han inte gjort (initierat – hebr. ashah) er och fastställt (etablerat) dig?

⁷Kom ihåg svunna dagar (ända från evigheten),
    begrunda åren från generation till generation (många generationer).
Fråga din far och han ska förkunna för dig,
    dina äldste och de ska berätta för dig.
⁸När den Högste (Elion) gav folken (hednafolken) deras arv,
    när han åtskilde [hebr. parad – samma ord som i 1 Mos 10:5] människors (Adams) barn,
då satte han upp gränser för folken [1 Mos 11:5-8]
    i enlighet med antalet av Guds söner.

[Den sista frasen är ordagrant i hebreiska Masoriska texten benei Jisrael – Israels söner. Ett fragment från Qumran (4QDt, daterad till 30-1 f.Kr.) har benei elohim – Guds söner, och den grekiska översättningen Septuaginta (från ca 200 f.Kr) har angelon theou – Guds änglar. Dessa varianter stämmer överens med Ps 82 och Dan 10:13-21 som beskriver att det också finns en andlig dimension över nationerna.]

⁹Herrens (Jahvehs) del är hans folk,
    Jakob är hans arvslott.

¹⁰Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland,
    på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark [där vinden tjuter eller djur ropar i natten].
Han omslöt (gav beskydd åt) honom,
    han tog hand om (förbarmade sig över) honom,
    han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga).
¹¹Som en örn som rör om i sitt näste,
    hovrar över sina ungar,
breder ut sina vingar,
    tar dem och bär dem på sina vingar.

[Här målas bilden upp av Gud som en örnmamma som knuffar ut sina ungar ur boet för att de ska lära sig flyga, se Joh 10:4. Om inte ungarna tar klivet över kanten självmant börjar örnen riva sönder sitt bo så att ungarna tvingas lämna boet. Örnbon är alltid byggda på höga klippavsatser så att ungarna faller rakt ner om de inte börjar använda vingarna och flyga. Men lyckas de inte direkt så är örnmamman där och dyker in under sina ungar så att hon fångar upp dem på sina vingar innan de når marken och skadar sig. Sedan flyger hon upp på hög höjd och släpper ner dem på nytt. Denna procedur upprepas till dess att ungarna har lärt sig att flyga.]

¹²Herren (Jahveh) själv (ensam, ordagrant: solitär) ledde honom
    och där fanns ingen främmande gud (hebr. el) vid hans sida.

¹³Han lät honom resa på jordens höga platser
    och han åt fältens frukter.
Han lät honom suga honung ur klippan
    och olja ur den hårda stenen,
¹⁴smör (ost) från nötkreatur och mjölk från småboskapen,
    med det feta från lammen och baggar från Bashans hjordar och getter,
med det bästa av vetet
    och av druvans blod drack du skummande vin.

[Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar.]

¹⁵Men Jesjurun [poetiskt namn för Israel, betyder "den rättfärdige"] blev fet och sparkade [upproriskt vilt omkring sig],
    du växte dig fet och du blev tjock, du blev en frossare.
Han glömde (övergav) Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] som skapat honom
    och hånade sin frälsnings klippa.
¹⁶De drev honom till avundsjuka med främmande gudar,
    med avskyvärda styggelser provocerade de honom.
¹⁷De offrade åt demoner (onda andar – hebr. shed) [Ps 106:37] som inte är en gud (Eloha) –
    nya [gudar] som dök upp från ingenstans, som dina fäder inte fruktade.
¹⁸Du har varit obekymrad för Klippan som födde dig
    och du har glömt bort Gud (El) som bar fram dig.

¹⁹Herren (Jahveh) såg och försmådde (dig),
    på grund av hans söner och hans döttrar som provocerade (honom).
²⁰Han sa: Jag ska gömma mitt ansikte för (från) dem.
    Jag ska se vilket deras slut blir,
    för de är en bakvänd (upp och nervänd, avig, på tvären) generation,
    söner som saknar trofasthet (är utan trohet eller rättrogenhet).
²¹De har drivit mig till avundsjuka [5 Mos 4:24] med en icke-gud (hebr. lo el),
    de har provocerat mig med sina fåfängligheter.
Jag ska driva dem till avundsjuka med ett icke-folk,
    jag ska provocera dem med en vidrig nation.
²²En eld har tänts i mina näsborrar
    och brinner till Sheols (underjordens) djup.
Den slukar jordens grödor
    och sätter bergens grundvalar i brand.

[Uttrycket "En eld har tänts i mina näsborrar" är en variant på hebreiskans vanliga sätt att uttrycka vrede. Grundordet för vrede på hebreiska betyder ordagrant "brinnande näsa".]

²³Jag ska vräka upp [multiplicera; öka graden av] ondska över dem,
    jag ska använda mina pilar mot dem.
²⁴Tynande av hunger,
    slukas de av plåga (epidemi, feber)
    och blir bittert stungna [av giftiga djur – sjukdom]
        – vilddjurens tänder [vilda djur] ska jag sända över dem,
    med giftet (vreden) från dem [ormar, skorpioner, osv.] som krälar i stoftet.
²⁵Utomhus ska svärdet dräpa
    och inomhus terror,
de slaktar både unga män och jungfrur,
    spädbarn med män med grått hår.

²⁶Jag säger: "Jag ska göra slut på dem,
    jag ska utplåna minnet av dem från människosläktet [hebr. enósh; beskriver det förgängliga människosläktet],
²⁷var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
    för att inte deras motståndare skulle anklaga dem felaktigt,
så att de skulle säga: 'Vår hand är upphöjd,
    Herren (Jahveh) har inte gjort allt detta.' "

²⁸De är ett folk utan rådgivare,
    och det finns ingen kunskap hos dem.
²⁹Om de vore visa skulle de förstå detta,
    de skulle bry sig om hur det går för dem i slutändan.
³⁰Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahveh) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25-27]
³¹Deras klippa [avgud; ideologi, mänskliga grund] är inte som vår Klippa [Gud],
    även våra fiender blir själva dömda.
³²Deras vin är Sodoms vin och från Gomorras fält [1 Mos 19],
    deras druvor är gallans druvor, deras klasar är bittra.
³³Deras vin är ormens gift
    och huggormars grymma (bedrägliga) gift. [Matt 3:7]

³⁴Är inte detta lagt i förvar hos mig,
    förseglat i min skattkammare?
³⁵Hämnden är min [Rom 12:9] och vedergällningen
    för den tid när deras fot ska slinta.
Olyckans dag är här
    och det som ska komma över dem ska komma med hast.

³⁶Herren ska döma sitt folk
    och ångra sig själv för sina tjänare,
när han ser att de är borta,
    att ingen hand finns kvar (all styrka är borta), varken slav eller fri.
³⁷Det ska sägas: "Var är deras gudar (elohim) [avgudar],
    klippan som de litade på (tog sin tillflykt till)"?
³⁸Vem (bland avgudarna) åt det feta av deras offer [3 Mos 3:17]
    och drack vinet från deras drickoffer?
Låt honom stå upp och hjälpa dig,
    låt honom bli ditt beskydd.

³⁹Se nu att jag, jag är han,
    och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag sårar och jag helar,
    och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
⁴⁰För jag lyfter upp min hand till himlarna och säger:
    "Jag lever för evigt.
⁴¹Om jag vässar mitt glimmande svärd,
    och min hand tar tag i domen [Ps 7:13-14],
ska jag verkställa hämnden på mina motståndare,
    och jag ska återgälda dem som hatar mig.
⁴²Jag ska göra mina pilar druckna med blod
    och mitt svärd ska sluka kött,
med de slaktades blod och de fångna,
    från fiendernas långhåriga huvuden."

⁴³Sjung högt (ljudligt), hans folks länder,
    för han hämnas sina tjänares blod
och verkställer hämnd på sina motståndare
    och försoning för sitt folks land.

⁴⁴Och Mose kom och talade alla denna sångs ord i öronen på folket, han och Hosea [Josua], Nuns son. [Det var Mose som gav Hosea namnet Josua, se 4 Mos 13:8, 16.] ⁴⁵Och när Mose slutade att tala (ordagrant: fullbordade) alla dessa ord till hela Israel, ⁴⁶sa han till dem: "Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah). ⁴⁷För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta)."

Mose välsignar stammarna (32:48-33:29)
⁴⁸Herren (Jahveh) talade till Mose samma dag (ordagrant: 'på benet/kraften av dagen') och sa: ⁴⁹"Gå du upp till detta Avarims berg [bergskedjan], till berget [toppen] Nebo, som är i Moabs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner till besittning (egendom; ordagrant: något att greppa tag om – hebr. achozzah), ⁵⁰och dö på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror, dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [4 Mos 20:22-29]. ⁵¹Eftersom du syndade mot mig i Israels söners mitt, vid Meribat-Kadesh vatten, i öknen Tsin, eftersom du inte höll mig helgad i Israels söners mitt. [4 Mos 20:1-13] ⁵²Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner."

[Från berget Nebo, i nuvarande Jordanien, kan man vid klart väder se hela Israel från berget Hermon i norr ner till området söder om Beer-Sheva i Negevöknen och ända ut till Medelhavet i väster.]

Tillbaka upp

---

Luk 11:14-36

För eller emot Jesus – det går inte att vara neutral
¹⁴Jesus drev ut en dövstum demon [mannen var också blind, se Matt 12:22]. När demonen hade drivits ut började mannen som varit stum att tala och folkskaran förundrades (häpnade, blev förvånade och fascinerade av Jesus).
     ¹⁵Men några av dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum, se Mark 3:22; Matt 12:24] sa: "Han driver ut demoner med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan.] ¹⁶Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen.
     ¹⁷Men Jesus, som förstod deras tankar, sa till dem:

"Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under). ¹⁸Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.
     ¹⁹Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare. ²⁰Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se Apg 19:13-16.]
     ²¹När en stark man [i det här fallet Satan], beväpnad från topp till tå, bevakar sitt palats är hans ägodelar säkra. [Djävulen liknas här vid en stark man som bevakar sitt rike och håller sina ägodelar, människor, fångna och bundna.] ²²Men när den som är starkare [Jesus] kommer, attackerar och segrar över honom, så tar han ifrån honom alla vapen (hela sin rustning) som han hade satt sitt hopp till. Segraren fördelar sedan bytet [befriar människorna som varit bundna av djävulen].

²³Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig]
    är emot mig,
den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör],
    han skingrar.

[Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.]

²⁴När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.' ²⁵När den kommer tillbaka, ser den att huset är städat och iordningställt. ²⁶Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början."

²⁷När Jesus sa detta ropade en kvinna i folkskaran: "Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!" [Ordagrant "saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat."] ²⁸Men han svarade: "Ja, men säg hellre: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det." [Maria var välsignad, men inte primärt för att hon var Jesu mor, utan för att hon hade tagit till sig Guds ord.]

Jesus talar till folket

Jona-tecknet
²⁹[Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judeen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se vers 16.]

När folket strömmade till mer och mer, började han tala: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken [mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet. ³⁰På samma sätt som Jona blev ett tecken för folket i Nineve, ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte. [Jesus syftade på sin egen död och uppståndelse som skulle bli ett tecken för dem så småningom. På samma sätt som Jona var i fisken tre dagar skulle Jesus uppstå från graven efter tre dagar, se Matt 12:39-40.]

³¹Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo!

³²Folk från Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De [hedningarna i Nineve] omvände sig [utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer [nådefull predikan om omvändelse] än Jona!"

[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona, mitt ibland dem.]

Kroppens lampa är ögat
³³"Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet [gr. modios – måttet som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor]. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.] ³⁴Kroppens lampa är ögat. [Ögat är ofta en bild på hjärtat.] När ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat) får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. [Om en människa har äkta och rena motiv kommer hon att se Jesus och hela livet flödar av Guds ljus, annars bländar Jesu ljus och renhet.] ³⁵Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker. ³⁶Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus."

Tillbaka upp