Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 24/7

Est 9, Rom 8:26-39


Est 9

Judarnas seger
1[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9-14 och Est 9:1. Någon gång däremellan inträffar Est 8:15-16. Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se Est 3:9, 13; 8:10-12.]

Nu i den tolfte månaden, det är månaden adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender]. 2Judarna samlade sig i sina städer i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, för att lägga sin hand på alla som sökte att skada dem. Det var ingen som kunde stå dem [judarna] emot, eftersom fruktan för dem hade kommit över alla människor. 3Alla furstar i provinserna, satraperna och guvernörerna och alla som höll på med kungens affärer, hjälpte judarna eftersom fruktan för Mordochaj hade drabbat dem. 4Mordochaj var stor i kungens hus, och hans berömmelse (ryktbarhet) hade gått ut i alla provinser, eftersom denne man Mordochaj blev större och större.

Judarnas fiender förgörs
5Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna). 6I Susas slott slog och förgjorde judarna 500 män. 7Parshaneddata och Dalfon och Aseppata 8och Porata och Adalja och Aridata 9och Parmashetta och Arisaj och Aridaj och Vajezata, 10de tio sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på (rörde inget av) det tillspillogivna (deras ägodelar). [Detta visar att de agerade i självförsvar, inte för materiell vinst, se Est 8:11; 1 Mos 14:23.]

Hamans tio söner och namnens betydelse:

Parshaneddata – självupptagen
Dalfon – tycka synd om sig själv
Aseppata – självtillräcklig
Porata – njutningslysten
Adalja – mindervärdig
Aridata – självsäker
Parmashetta – överlägsen
Arisaj – frimodigt oförstånd, dårskap
Aridaj – stolt och högfärdig
Vajezata – självrättfärdig

Det intressanta med Hamans söner är att deras namn betyder de saker som står i vägen för en relation med Gud. Bildligt talat behöver vi alla hänga Hamans söner i våra liv på träpålen, korsfästa dem med Jesus. Precis som judarna inte lade sin hand på det tillspillogivna, ska vi inte heller vidröra det eller något som har med detta att göra när vi har låtit det lämna våra liv.

11Samma dag kungjordes för kungen antalet av dem som hade blivit dräpta i huvudstaden Susa [Est 1:2]. 12Då sa kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och Hamans tio söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
     13Då sa Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar."
     14Kungen befallde att det skulle göras, och ett dekret utfärdades i Susa och de hängde Hamans tio söner. 15Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
     16De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet, 17på den 13:e dagen i månaden adar [motsvarar mars]. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande och festligheter).

Purim blir en högtid

Purim är en av de tre högtider där firandet pågår hela natten. Följande plakat (ovan översatt till svenska) fanns på ett hotell i Jerusalem 2018.

18Men judarna som var i Susa samlades på den 13:e dagen och på den 14:e dagen. På den 15:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje. 19Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den 14:e i månaden adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra (vacker, ändamålsenlig – hebr. tóv) dag då man sänder runt gåvor till varandra.

[Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]

20Mordochaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran, 21och uppmuntrade dem att fira den 14:e dagen i månaden adar och den 15:e dagen i samma månad varje år, 22dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande och festligheter) och dagar då man sänder delar [se vers 19] till varandra och gåvor till de fattiga.

Under Purim är det vanligt att man klär ut sig. Bilderna är från den stora synagogan i Jerusalem på kvällen den 14:e Adar. Under gudstjänsten läser man högt ur Esters bok. Varje gång Hamans namn nämns skakar deltagarna i skallror och för oväsen så hans namn inte hörs nämnas.

23Judarna tog på sig att göra som de hade börjat och som Mordochaj hade skrivit till dem, 24eftersom Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende hade gett råd mot judarna för att förgöra dem och kastat "por", det är lott, för att göra dem modfällda och förgöra dem, 25men när hon [Ester] kom inför kungen, befallde han [kungen] genom brev att hans [Hamans] onda råd som han hade föreslagit mot judarna skulle återvända över hans eget huvud, och att han och hans söner skulle hängas på träpålar (galgar). 26Därför kallas dessa dagar purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem, 27fastställde judarna för sig själva och sin säd (sina efterkommande) och för alla dem som slöt sig till dem, att de ska minnas dessa två dagar på det sätt som beskrivits och på den bestämda tiden varje år. 28Dessa dagar ska bli ihågkomna och firade i varje generation och av varje familj och i alla provinser och i alla städer. Dessa dagar med purim ska inte fattas bland judarna, deras minne ska inte gå förlorat från deras säd (efterkommande).
     29Sedan skrev drottning Ester, dotter till Avichajil, och juden Mordochaj ner alla kraftgärningar, för att bekräfta detta andra brev om Purim. 30Och han skickade runt brevet till alla judar, till de 127 provinserna i kung Ahasveros (Xerxes) kungarike, med ord om frid (shalom, all slags välgång) och sanning, 31för att fastställa dessa purimdagar och deras bestämda tid, i enlighet med juden Mordochajs och drottning Esters beslut för dem själva och deras säd (efterkommande), angående tiden för fasta och klagan. 32Esters befallning bekräftade firandet av purim och det skrevs i boken.

Rom 8:26-39

Anden hjälper
26[Detta stycke ramas in av Andens hjälp och bön (vers 26) och Jesu vädjan för oss, se vers 34. Centralt finns Jesus som den förstfödde, se vers 29b.]

På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka]. 27Och han som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: "enligt Gud" – i harmoni med Guds vilja].

[Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i Luk 10:40 (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se vers 20. Frasen "träder in som vår förebedjare" är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden "över" och "mer än" – hjälper oss att träffa målet!]

28Vi vet (har sett/insett; är förvissade om) att
    för dem som älskar Gud [dvs. de som aktivt gör hans vilja och lyder hans bud, se Joh 14:15]
        samverkar allt [låter Gud ständigt och aktivt allting samverka]
        till det bästa,
    för dem som är kallade [har gensvarat på hans kallelse]
efter hans beslut [gr. prothesis – enligt en plan som han i förväg lagt fram och berett efter sina syften].

[Denna vers formar en kiasm som ramas in av temat insikt – vår förståelse och Guds rådslut. I nästa nivå följer två villkor som inleds "för dem". Centralt står att allting (som i grekiskan står i plural) samverkar till det bästa. Här ingår även att lida för sin tro. Paulus har just talat om den här tidens lidanden (vers 18) och lite längre fram i sammanhanget räknar han upp dessa (vers 35-36), men också den överväldigande segern mitt i allt detta (vers 37-39). Vi kan bara älska Gud eftersom han först visade oss sin kärlek (1 Joh 4:19). Gud vill använda oss och våra omständigheter för sitt rikes utbredning (Fil 1:12). Denna vers säger inte att allt som händer är gott, men däremot att allt som händer i slutändan medverkar till ett gott resultat för dem som älskar Gud och har gensvarat på hans kallelse.]

29[För Gud är allvetande.] Dem som han på förhand kände till [visste skulle bli hans en dag], förutbestämde (gr. proorizo) han också till att bli lika [få sin inre karaktär formad efter] hans Sons avbild, så att han [Jesus] skulle bli den förstfödde (högste; mest betydelsefulle) bland många syskon (bröder och systrar i tron). [Förutbestämma är ordagrant "att i förväg sätta upp gränser".]

30Och dem som han förutbestämde [att de skulle ta emot Jesus och formas efter hans avbild],
    dem (dessa) kallade han också,
och dem som han kallade,
    dem (dessa) förklarade han också rättfärdiga,
och dem som han förklarade rättfärdiga,
    dem (dessa) förhärligade (ärade – gr doxazo) han också [se vers 18].

31Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) ["i riktning mot" allt] detta [se vers 28-30, men även hela sammanhanget från vers 17]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? [Ps 118:6] 32Han som ju inte [ens] skonade sin egen Son, utan utlämnade [personligen gav upp] honom för oss alla, hur skulle han inte också fritt [komma att] skänka (ge, unna, bevilja) oss allt (allting) [tillsammans] med honom. [Grekiskan betonar ordet för "inte" (genom att använda ouchi) i slutet på versen – betydelsen blir att det vore helt uteslutet.] 33Vem kan anklaga Guds utvalda? Det är Gud som rättfärdiggör.

34Vem är den som dömer? [Det är Jesus som har all auktoritet och är den som ska döma alla människor en dag.] Den Smorde (Messias, Kristus) är den som har dött, och ännu viktigare, har uppstått från de döda, han sitter nu på Guds högra sida och vädjar (ber ständigt, manar gott) för oss.

Inget kan skilja oss från Jesu kärlek
35[Vers 35-38 formar en kiasm som ramas in av att ingenting kan skilja oss från Jesu kärlek! Den centrala versen är vers 37.]

Vem ska [då kunna] skilja oss från den Smordes (Messias, Kristi) [osjälviska, utgivande och rättfärdiga] kärlek?
Lidande (nöd, betryck, problem – ett generellt ord för svårigheter),
eller ångest (trångmål, begränsning – "smal passage; ett litet hoptryckt område"),
eller förföljelse [fientlig och förtryckande hetsjakt i syfte att utplåna],
eller hunger (svält),
eller nakenhet [brist på kläder; ofrivillig exponering],
eller fara [då det är riskfyllt att bekänna Jesus],
eller svärd [dödshot eller t.o.m. avrättning]?

[Paulus nämner sju lidanden en troende kan behöva gå igenom. Alla trångmål för en sann troende närmare Jesus – han som vet vad lidande är. Listan ökar i intensitet och allvar. Istället för att skriva "Vad ska skilja" används "Vem ska skilja", vilket personifierar motståndet, se vers 38-39. Se även 2 Kor 11:23-28; Rom 5:3-4.]
36Som det även står skrivet [Ps 44:23]:
På grund av dig [vår tro på dig Gud] blir vi dödade hela dagen [är våra liv i ständig fara],
    vi räknas (ses i människors ögon) som slaktfår.
37[Skulle något av detta kunna skilja oss från Jesu kärlek?]
Nej, i allt detta vinner vi en överlägsen seger [är vi mer än segrare genom att vi, förutom den triumferande segern, också ger ära till Gud, välsignelse till andra och oss själva], genom honom som har älskat oss [med sin osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek].

38Jag är helt övertygad (förvissad) om att:
[Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade – martyrdöden av svärd, se vers 35.]

varken död [med all sin skräck och plåga],
    eller liv (ett överflödande liv) [med sina lockelser],
varken änglar,
    eller andefurstar [demoniska furstar],
    eller auktoriteter (makter) [både mänskliga tyranner och demoniska krafter],

varken vad som sker just nu,
    eller vad som kommer att hända,
39varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt],
    eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter],
    eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer]
[inget av detta] ska kunna skilja oss från Guds [utgivande] kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.






Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)