Halvbibel - tisdag 23/7
Est 8
Ahasveros hjälper judarnaMordochaj blir befordrad
1På den dagen gav kung Ahasveros (Xerxes) Hamans hus till drottning Ester. Mordochaj kom inför kungen, för Ester hade berättat vem han [Mordochaj] var för henne. 2Kungen tog av sig sin ring [signetring som har kunglig stämpel och befogenhet], som han tagit ifrån Haman, och gav den till Mordochaj. Och Ester satte Mordochaj över Hamans hus.
Esters bön för att rädda judarna
3Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna. 4Kungen höll ut den gyllene spiran mot Ester. Ester reste sig och stod inför kungen.
5Hon sa: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser, 6för hur kan jag uthärda att se det onda som ska komma över mitt folk? Eller hur kan jag uthärda att se förstörelsen av mina släktingar?"
7Då sa kung Ahasveros (Xerxes) till drottning Ester och juden Mordochaj: "Se, jag har gett Ester Hamans hus och honom har de hängt upp på träpålen (galgen) eftersom han lade sin hand på judarna. 8Skriv ni också angående judarna, så som ni finner för gott, i kungens namn och försegla det med kungens ring. För den skrift som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan ingen människa ändra (ta tillbaka)".
9Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [Est 1:1] 10De skrev i kung Ahasveros (Xerxes) namn och förseglade varje brev med kungens ring. De sände breven med ryttare som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst och var särskilt uppfödda (avlade) för sin snabbhet.
11I breven garanterade kungen judarna att i varje stad där de bor får de samla sig och försvara sina liv, de får fördärva, slakta och förgöra alla de människor som överfaller dem i provinserna, deras små och kvinnor och de får ta byte från dem. 12På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är adar [på våren]. [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader efter att Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.] 13Kopior av brevet som gavs som ett dekret i varje provins, skulle publiceras för alla människor, att judarna skulle vara redo till den dagen till att hämnas på sina fiender.
14Kurirer som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst for iväg och påskyndades av kungens befallning. Dekretet gavs även ut i Susas slott.
15Sedan gick Mordochaj ut från kungens närvaro i kunglig skrud av blått och vitt och med en stor krona av guld och en vit mantel av fint linne och purpur. Susas stad ropade och var glad. 16Judarna hade ljus och glädje, fröjd och ära. 17I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest (bankett, firande) och en bra (vacker, ändamålsenlig – hebr. tóv) dag. Och många från folken i landet blev judar [Rut 1:16; Dan 3:28-29], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.
Rom 8:9-25
I Anden9Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har den Smordes (Kristi) Ande tillhör inte honom.
10Om den Smorde (Messias, Kristus) bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är (har och ger) liv på grund av rättfärdigheten. 11Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte den Smorde (Messias, Kristus) från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
12Vi har alltså skyldigheter, syskon (bröder och systrar i tron), men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. 13Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
Barnaskapets ande
[Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. Abba betyder pappa på arameiska – det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa (aram. abba) och mamma (aram. imma). Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
16Anden själv vittnar med (tillsammans med) vår ande att vi är Guds barn, 17och om vi är [hans] barn, så är vi också [hans] arvingar, nämligen Guds arvingar och [därmed] medarvingar till den Smorde (Messias, Kristus), förutsatt att vi lider [tillsammans] med honom, så att vi också får bli förhärligade tillsammans [med honom].
18För jag menar [efter att ha gått igenom olika alternativ] att den här (nuvarande) tidens lidanden inte betyder (är värda) någonting mot [väger lätt jämfört med] den härlighet (ära, glans – gr. doxa) som kommer att uppenbaras (avslöjas) för (i) oss [och bli vår]. 19För med ivrig längtan [utsträckt förväntan – som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana] väntar skapelsen [oförtrutet och välkomnande] på Guds söners (barns) uppenbarelse. [De troende är redan nu Guds barn, men den härlighet som finns i detta barnaskap har ännu inte avslöjats. Det kommer att ske först då Jesus kommer tillbaka, se 1 Joh 3:2.]
20Skapelsen (naturen) blev ju lagd under förgängelsen [utsattes för ett tillstånd av tomhet – utan mål och mening], inte frivilligt utan genom honom som lade den därunder [Gud tillät det ske] i hopp [i förväntan och tillförsikt] om 21att även skapelsen ska befrias från förfallets (fördärvets, förgängelsens) slaveri och nå fram till Guds barns härliga frihet (den frihet som tillhör Guds barns härlighet). 22Vi vet (har förstått) att hela skapelsen [fortfarande] – fram till nu – suckar (jämrar sig) och lider tillsammans i smärta (i födslovåndor). 23Och inte bara den, utan också vi själva som har Andens förstlingsfrukt [som har fått Guds Ande som en första gåva, se 2 Kor 1:22; Ef 1:14], också vi suckar inom oss medan vi väntar [oförtrutet och välkomnande] på [vår] adoption (barnaskapet) – vår kropps förlossning (återlösning, befrielse). 24För i hoppet [med den förväntansfulla förvissningen om att kroppen ska befrias] blev vi frälsta (räddade, befriade, helade, upprättade). Men ett hopp som man ser [uppfyllt] är inget hopp, för hur kan någon hoppas på något han redan ser? 25Men om vi hoppas (har en förväntan) på det vi inte ser, så väntar vi [oförtrutet och välkomnande] i uthållighet (ståndaktighet) [även om vi prövas].
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
