Måndag 30/9

---

Dan 6:16-22

     ¹⁶Då gav kungen [Dareios] order om att hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sa till Daniel: "Din Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) tjänar, han ska rädda dig!" ¹⁷Man hämtade en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, så att inget skulle ändras vad gällde beslutet som fattats mot Daniel. ¹⁸Sedan gick kungen till sitt palats. Han åt ingenting på kvällen (han fastade), och han lät ingen underhållning (musik, dans) föras in till honom. Den natten kunde han inte sova.
     ¹⁹Tidigt nästa morgon, så fort det började ljusna, steg han upp och skyndade sig till lejongropen. ²⁰Då han närmade sig gropen, ropade han på Daniel med ängslan i rösten: "Daniel, den levande Gudens tjänare! Har den Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?"
     ²¹Då talade Daniel till kungen: "Ers Majestät, länge leve konungen! ²²Min Gud (Elah) har sänt sin ängel som stängde till gapet på lejonen så de inte har skadat mig, eftersom jag visade mig vara oskyldig inför Gud. Jag har inte heller gjort något ont mot dig, Ers Majestät." [Daniel säger inte att han är en syndfri människa, se Dan 9:18. Däremot är han oskyldig i det här fallet, när han tillbad Gud, och trotsade kung Dareios förordning som förbjöd detta.]