Onsdag 19/10

Mycket nära dig

---

Ps 139:1-10

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David.

Herre (Jahve), du rannsakar (utforskar, genomsöker, granskar) mig
    och känner mig.
²Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
    du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). [Matt 10:30]
³Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du –
    med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen.
⁴För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga,
    utan att du, Herre (Jahve), vet om (känner till) det.
⁵Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor),
    och du har lagt din hand över mig.
⁶Den kunskapen övergår mitt förstånd,
    den är så hög att jag inte kan förstå den.

⁷[I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:]
Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande?
    Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)?
⁸Om jag stiger upp för himlarna,
    är du där,
och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket],
    se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!]
⁹Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar
    [förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången]
    och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst],
¹⁰ska också där din hand leda mig,
    och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig.