Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - söndag 9/8

Jer 10-13

Jer 10-13

Gud och avgudar
1Hör ordet som Herren (Jahveh) talar till er, Israels hus. 2Så säger Herren (Jahveh):

Lär er inte (ordagrant: bli inte lärlingar till) folkslagens vägar,
    bli inte förfärade av himlarnas tecken
    eftersom folkslagen blir förfärade för dem.
3För folkslagens sedvänjor är fåfänglighet,
    eftersom det är ett träd som huggits från skogen,
    arbetat av en skogshuggares hand med yxan.
4De täcker det med silver och med guld
    och fäster det med spikar och med hammare
    för att det inte ska röra på sig.
5De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
    och talar inte.
De måste bäras
    eftersom de inte kan gå.
Var inte rädda för dem
    för de kan inte göra [något] ont,
    inte heller kan de göra gott.

6[Men jag, Jeremia, säger:]
Det finns ingen, ingen enda som (bortom allt annat är) du, Herre (Jahveh),
    du är stor,
    stort och mäktigt är ditt namn.
7Vem skulle inte frukta dig,
    du folkens Konung?
    Det tillhör dig [det är helt i sin ordning, du förtjänar respekt].
För bland folkens alla vise och i alla deras kungariken
    finns ingen, nej ingen enda som du.
8Men de [den här världens visa, se även Ps 115:8] är alla råa (brutala, känslokalla) och dåraktiga (förstockade),
    tillrättavisningen (undervisningen – hebr. mosar) är fåfäng [plural – på alla sätt fåfäng] som en trästock [lika död, döv, tyst och stum].
9Silver uthamrat till fat som hämtats från Tarshish
    och guld från Ofaz,
hantverkares arbete och guldsmedens hand,
    blått och purpur är deras kläder, de är skickligt gjorda.
10Men Herren Gud (Jahveh Elohim) är sann,
    han är levande Gud (Elohim) och evig Konung.
För hans vrede darrar jorden
    och folkslagen kan inte stå ut med hans raseri (fradga i munnen).
-
11[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem:

Gudar [dessa avgudar]
    som himlar
        och jord inte gjort (aram. la´avadu), [ska] tillintetgöras (aram. je´vadul)
        från jorden
    och från under himlarna
dessa.
-
[Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer bara i 269 verser i GT, se Esra 4:8-6:18; 7:12-26; Dan 2:4-7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2-16. Gud är den levande Guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12), inga avgudar. Efter de tre inledande arameiska orden: "Så ska ni säga dem", följer tio ord som är strukturerade i en kiasm. Centralt finns även en arameisk ordlek med verben gjort/tillintetgöras som är snarlika i arameiskan. Detta förstärker hur dessa avgudar som inte har gjort någonting helt kommer att försvinna. Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se även 2 Mos 17:14; 5 Mos 9:14.]

12Han som har gjort jorden med sin styrka och makt,
    som har etablerat världen med sin vishet
    och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt).
    [Se även 2 Sam 22:10; Jer 51:15]
13Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset) av [mäktiga] vatten i himlarna,
    får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar.
Han gör blixtar till regnets tid
    och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
14Helt okänsliga (urskillningslösa som djur) är hela mänskligheten [alla människor som tillverkar eller tillber avgudar] – helt utan kunskap,
    alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder,
att hans gjutna avgudar är falska,
    det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
15De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
    när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
16Jakobs del är inte som dessa,
    för han är Skaparen av allt,
och Israel är hans arvedels stam,
    Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.

[Vers 12-16 återkommer i Jer 51:15-19.]

Kommande förgörelse
17Samla upp ditt gods från marken,
    du som är kvar i belägringen.
18Eftersom Herren (Jahveh) säger så:
    Se, jag ska slunga ut invånarna från landet vid denna tid
    och ska pressa dem så att de erfar det.
19Ve mig över min smärta!
    Mitt sår är djupt (en allvarlig skada)
men jag säger: "Detta är en sjukdom
    och jag måste bära den."
20Mitt tält är fördärvat
    och alla mina tältlinor är trasiga (avbrutna),
mina söner har gått ifrån mig och de finns inte,
    det är ingen som längre sträcker mitt tält
    och sätter upp mina tältdukar.
21Eftersom herdarna har blivit råa (brutala)
    och inte frågar Herren (Jahveh),
därför har de ingen framgång
    och hela deras hjord är skingrad.
22En röst, lyssna! Se, det kommer
    och ett stort tumult från landet i norr
för att göra Juda städer öde,
    en boplats för schakaler.

Jeremias bön
23Herre (Jahveh), jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna,
    det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.
24Herre (Jahveh), tillrättavisa mig, i rättvisa –
    inte i din brinnande näsa (vrede),
    annars försvagas jag.
25Häll ut din vrede över folkslagen
    som inte känner dig
    och över familjerna som inte kallar på ditt namn,
för de har uppslukat Jakob,
    de har slukat honom och förtärt honom
    och har ödelagt hans boning.

Förbundet är brutet
1Detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahveh). Han sa: 2Hör förbundets ord och tala till Juda män och till Jerusalems invånare3och säg till dem: Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Förbannad (omintetgjord – hebr. aror) är den man som inte hör (aktivt lyssnar till) förbundets ord, 4som jag befallde era fäder när (i de dagar då – hebr. bejom) jag förde dem ut från Egyptens land, ut från smältugnen, och sa: Lyssna till min röst [mina ord] och gör i enlighet med allt som jag befallt dig, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud (Elohim), 5för att jag ska stadfästa eden som jag avlade till era fäder, till att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, som det är idag.
    Och jag svarade och sa: "Amen (det är sant, låt det ske så), Herre (Jahveh)."
     6Och Herren (Jahveh) sa till mig: Förkunna alla dessa ord i Juda städer och på Jerusalems gator och säg: Lyssna till förbundets ord och gör dem. 7Jag har ärligt varnat era fäder i de dagarna då jag förde dem ut från Egyptens land, ända till denna dag har jag varnat dem tidigt [gång på gång, se Jer 7:13, 25] och sagt: Lyssna till min röst! [Lyd mig!] 8Men de lyssnade inte och böjde inte sina öron, utan vandrade varje man i sitt hjärtas envishet. Därför har jag fört över dem alla dessa förbundets ord som jag befallde dem att göra, men de har inte gjort dem.
     9Och Herren (Jahveh) sa till mig: En sammansvärjning har blivit funnen bland Juda män och bland Jerusalems invånare. 10De har vänt tillbaka till sina fäders synder, de som vägrade att lyssna på mina ord, och de har gått efter andra gudar till att tjäna dem. Israels hus och Juda hus har brutit mitt förbund som jag skar med deras fäder. 11Därför säger Herren (Jahveh) så: Se, jag ska föra ondska över dem som de inte ska kunna undfly och även om de ropar till mig ska jag inte lyssna till dem. 12Och Juda städer och Jerusalems invånare ska gå och ropa till gudarna till vilka de offrat, men de ska inte rädda dem i all deras tid av nöd. 13Efter antalet av dina städer, Juda, är dina gudar, och efter antalet av dina gator, Jerusalem, har du satt upp altaren till att vara skamliga föremål, altaren för att offra till Baal.

14Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp ett rop i bön för dem, för jag ska inte lyssna på dem på den tiden då de ropar till mig i sin nöd.
15Vad har min älskade att göra i mitt hus
    när jag ser att hon har framkallat oförskämdheter med många,
och det helgade köttet är borta från dig?
    När du gör ont triumferar du.
16Herren (Jahveh) gav dig namnet
    "Ett lummigt olivträd, gott med god frukt".
Till ljudet av stort tumult
    har han tänt en eld över det och dess grenar är bortbrutna.
17Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) som har planterat dig, har talat ondska över (mot) dig, på grund av Israels hus och Juda hus ondska, som de har gjort mot sig själva genom att väcka min vrede (provocera mig) med att offra till [avguden] Baal.

Mordhot mot Jeremia
18Och Herren (Jahveh) har gett dem kunskap om det och jag vet det sedan du lät mig se deras gärningar. 19Men jag var som ett fogligt lamm som leds till slakten och jag visste inte att de hade listiga rådslag mot mig:
Låt oss fördärva trädet med dess frukt
    och låt oss utrota (hugga av) honom från de levandes land
    så att hans namn inte mer blir ihågkommet.
20Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) som dömer rättvist,
    prövar njurar och hjärta,
låt mig se din hämnd på dem,
    för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 20:12]
21Därför säger Herren (Jahveh) så angående Anatots män som söker din själ (ditt liv) och säger: Du ska inte profetera i Herrens (Jahvehs) namn för att inte dö i vår hand. 22Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så: Se, jag ska straffa dem, deras unga män ska dö för svärd, deras söner och döttrar ska dö av hungersnöd. 23Och det ska inte finnas någon kvarleva av dem, för jag ska föra ondska över Anatots män, året för deras besökelsetid.

Jeremias klagan
1Rättfärdig är du, Herre (Jahveh),
    dock klandrar jag dig,
om dina domar vill jag tala med dig.
    Varför har den ondes väg framgång?
    Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
2Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer,
    de bär frukt.
Du är nära i deras mun
    men långt från deras tyglar.
3Men du, Herre (Jahveh), känner mig,
    du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig.
För ut dem som får till slakten
    och gör dem redo för slaktens dag.
4Hur länge ska landet sörja
    och fältets alla grödor förtorka?
Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda
    och fåglarna, eftersom de säger: "Han ser inte vårt slut."

Guds svar
5Eftersom du har sprungit med fotfolket (soldaterna)
    och de har tröttat ut dig,
    hur kan du då tävla med hästarna?
Och i ett fredligt land har du varit trygg,
    hur ska du göra i Jordans stolthet?
6Eftersom även dina bröder och din fars hus,
    även de har handlat bedrägligt med dig,
    även de har ropat högt efter dig.
Tro dem inte
    eftersom de talar fagra ord till dig.


7Jag har övergett mitt hus,
    jag har kastat bort mitt arv,
jag har gett det min själ (hela min varelse) älskar
    i hennes fiendes hand.
8Mitt arv har blivit för mig
    som ett lejon i skogen,
hon har höjt sin röst mot mig,
    därför hatar jag henne.
9Är mitt arv för mig
    en spräcklig rovfågel?
    Är rovfåglarna mot henne runtomkring?
Kom, samla alla fältets djur,
    för dem till förtäring.
10Många herdar har fördärvat min vingård,
    de har trampat ner min del under foten,
de har gett min dyrbara del
    till en öde öken.
11De har gjort det till en ödemark,
    den sörjer över mig i ödslighet,
hela landet har blivit öde
    eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.
12Över alla kala höjder [höga höjder utan vegetation] i öknen
    har fördärvare kommit
eftersom Herrens (Jahvehs) svärd slukar
    från den ena änden av landet till den andra änden av landet,
    ingen fred (hebr. shalom) till allt kött.
13De har sått vete och skördat törne,
    de har försatt sig själva i smärta,
de gör ingen vinst,
    skäms för er förtjänst för Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.

14Så säger Herren (Jahveh):

Över alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva, se, jag ska rycka upp dem från deras land och ska rycka upp Juda hus ifrån dem. 15Och det ska ske efter att jag har ryckt upp dem att jag ska visa dem nåd (barmhärtighet) och jag ska föra tillbaka dem, varje man till sitt arv och varje man till sitt land. 16Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahveh) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid Baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk. 17Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Judas exil
1Så säger Herren (Jahveh) till mig: "Gå och ta dig en linnegördel och sätt den på dina länder och låt den inte komma i vatten." 2Och jag tog mig en linnegördel efter Herrens (Jahvehs) ord och satte den på mina länder.
     3Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig en andra gång och han sa: 4"Ta gördeln som du har tagit dig, som är på dina länder och stig upp. Gå till Perata och göm den där i en klyfta i berget." 5Och jag gick och gömde den i Perata som Herren (Jahveh) befallt mig.
     6Och det skedde efter många dagar att Herren (Jahveh) sa till mig: "Stig upp, gå till Perata och ta gördeln därifrån, som jag befallde dig att gömma där." 7Och jag gick till Perata och grävde och tog gördeln från platsen där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, den var inte duglig till något.
     8Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 9Så säger Herren (Jahveh): På detta sätt ska jag göra oduglig Juda stolthet och Jerusalems stora stolthet. 10Detta onda folk som vägrar att lyssna till mina ord, som vandrar i sitt hjärtas envishet och har gått efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, det ska bli som denna gördel, som inte duger till någonting. 11För som gördeln omsluter en mans höfter, så har jag låtit mig omslutas av hela Israels hus, och hela Juda hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), för att de ska vara ett folk åt mig och till ett namn och till en ära och till en härlighet. Men de vill inte lyssna.

Vinläglarna
12Och du ska säga dessa ord till dem:

Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim):
    "Varje krus är fyllt med vin."
Och när de säger till dig:
    "Vet vi inte att varje krus är fyllt med vin?"
13Då ska du säga till dem:
    Så säger Herren (Jahveh):
Se, jag ska fylla landets alla invånare, kungarna som sitter på Davids tron och prästerna och profeterna och alla Jerusalems invånare, med berusning.
14Och jag ska slå dem en man mot hans bror och fäderna och sönerna tillsammans, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Jag ska inte ha medömkan och inte skona och inte ha förbarmande, utan fullständigt förgöra dem.

Hot om fångenskap
15Lyssna och ge era öron,
    var inte stolta eftersom Herren (Jahveh) har talat.
16Ge ära till Herren er Gud (Jahveh Elohim)
    innan det blir mörkt
och innan er fot snubblar
    i skymningen medan ni söker efter ljus,
han vänder det till dödens skugga
    och gör ett tjockt mörker.
17Och om ni inte lyssnar till det
    kommer min själ att gråta över er stolthet i hemlighet
och mina ögon kommer att gråta och gråta
    och rinna i tårar,
eftersom Herrens (Jahvehs) hjord har burits bort i fångenskap.

18Säg till kungen och till drottningmodern:

"Sätt er ner lågt [ett uttryck för sorg eller ödmjukhet],
    för era huvudens kronor har kommit ner,
    era vackra kronor."
19Städerna i söder (Negev) är stängda
    och där är ingen som öppnar dem,
hela Juda har burits bort i fångenskap,
    det är fullständigt bortburet i fångenskap.

20Lyft upp era ögon
    och se dem som kommer från norr,
var är hjorden som gavs dig,
    din vackra hjord?
21Vad ska du säga eftersom de utses över dig,
    dem du har fostrat åt dig [sätts] över dig, vännerna [blir] till ditt huvud?
Ska inte smärta övermanna dig,
    som smärtan hos en kvinna i födslovånda?
22Och om du säger i ditt hjärta:
    "Varför har dessa ting drabbat mig?"
För myckenheten i dina synder
    drogs dina kjolar upp
    och din kropp (häl) skändades (blottades).
23Kan en kushit [en etiopier som är mörkhyad] ändra sin hud
    eller leoparden [ändra – ta bort sina svarta] sina fläckar?
Även ni kan göra det rätta,
    som är vana att göra ont.

24Därför ska jag förskingra dem
    som agnarna som far iväg med öknens vindar.
25Detta är din lott
    som är utmätt åt dig från mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
eftersom du har glömt mig
    och förlitat dig på lögn.
26Därför ska jag dra upp dina kjolar över ditt ansikte,
    så din skam ska bli synlig.
27Dina äktenskapsbrott och ditt gnäggande,
    din skamlösa prostitution,
på fältets kullar
    har jag sett dina osmakliga handlingar.
Ve över dig, Jerusalem!
    Du ska inte göras ren. När ska det någonsin ske?






Igår

Planer

Stäng  


Parallell