Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - onsdag 10/7

Amos 1-5


Amos 1-5

AMOS

Amos är den tredje av de tolv mindre profeterna. Han är den första av de fyra 700-talsprofeterna. De övriga är Hosea, Jesaja och Mika. Amos profettjänst gällde Israel (Nordriket), även om han var från Juda (Sydriket). Hans budskap gällde hyckleriet inom det religiösa etablissemanget. Amos ansåg sig själv inte vara en profet utan en vanlig arbetare, se Amos 7:14-15.

Struktur:
Amos är välstrukturerad och har många uppräkningar i sju-tal:

Sju profetiska ord mot Israels sju grannar (Amos 1:3-2:5)
Sju retoriska frågor (Amos 3:3-6)
Sju imperativ (Amos 4:4-5)
Sju verb med Herrens mäktiga handlingar (Amos 5:8-9)

Hela Amos bok kan också ses som en kiasm med sju sektioner:

A Kommande dom (Amos 1:1-2:16)
 B Profetens tvingande ord: förgörelse över Betel (Amos 3:1-15)
  C Fördömande över Israels rika kvinnor – tom religiös aktivitet (Amos 4:1-13)
   D Centralt stycke – Vädjan om omvändelse (Amos 5:1-17)
  C´ Fördömande över Israels rika män – tom religiös aktivitet (Amos 5:18-6:14)
 B´ Profetens tvingande ord: förgörelse över Betel (Amos 7:1-8:3)
A´ Kommande dom – utspridda bland folken, men framtida upprättelse (Amos 8:4-9:15)

Skrivet: omkring 767-760 f.Kr.

(Både Ussia och Jerobeam II regerade 783-746 f.Kr. I Hazor finns arkeologiska fynd från en stor jordbävning 765-760 f.Kr.)

Författare: Amos

Relaterade böcker:
Hosea
Jona

1Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa [en liten stad i Juda bergsbygd, 16 km söder om Jerusalem]. Detta är vad han såg om Israel [det norra riket] när
    Ussia (hebr. Uzzijaho) var kung i Juda [783-742 f.Kr.] och
    Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel [786-746 f.Kr.],
    två år före jordbävningen.

[Jordbävningen omnämns även i Sak 14:5. Vid utgrävningar 2021 i de östra sluttningarna av Davids stad hittades en mängd sönderslagna kärl, skålar och lampor. Fynden stämmer överens med liknande fynd i norra Israel som visar på en jordbävning under kung Ussias styre i mitten på 700-talet f.Kr.
    Amos, som är från Sydriket Juda, skriver alltså till Israel, det norra riket. År 722 f.Kr. faller det norra riket till Assyrien, så dessa ord skrivs omkring 40 år före denna händelse.]


2Han sa: "Herren (Jahve) ryter [Joel 3:16] från Sion [tempelberget i Jerusalem] och upphäver sin röst från Jerusalem, och herdarnas ängar ska sörja och Karmels topp [Amos 9:3] ska vittra."

Nu följer sju väl strukturerade upprepningar med dom över omgivande nationer. Frasen "tre av, ja, fyra överträdelser" förstärker att det är många överträdelser, se Amos 1:3, 6, 9, 11, 13; 2:1, 4, 6. Betydelsen kan vara kontinuitet och fortsättning: 3 överträdelser, 4 överträdelser, osv. Det finns också en symbolism med 3 + 4 som blir 7, dvs. att överträdelserna har nått sitt fullkomliga mått. De första sex är grupperade parvis: Damaskus & Gaza (spiran, se vers 5 och vers 8), Tyros & Edom (bröder i vers 9 och vers 11; ingen avslutande fras "säger Herren") och Ammon & Moab. Den sjunde domen riktas mot Juda. Bokens genomgripande struktur med talet sju gör att det blir en överraskning när en åttonde dom mot Israel avslutar denna sektion Amos 2:6-16.



Kommande dom (kap 1-2)

Damaskus
3För så säger Herren (Jahve):
"För tre av [Arams huvudstad] Damaskus överträdelser,
    ja, för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har tröskat Gilead [öster om Jordanfloden, se Jos 22:9 och vers 13]
    med slädar av järn.

4Jag ska sända en eld över Chazaels hus
    och den ska sluka Ben-Hadads palats.

[Chazael var den kungliga släkten i Syrien (Aram) som grundades av Chazael (842-796 f.Kr.), se 2 Kung 8:7-15. Ben-Hadad var Chazaels efterträdare eller hans son som har samma namn.]

5Jag ska bryta Damaskus bom [bryta ner porten in till staden]
    och hugga bort invånarna från Bakat-Aven ["den ondskefulla dalen", se Hos 4:15]
    och den som håller spiran från Beit-Eden [stad/region vid Eufrat eller ordagrant sarkastiskt: "den lustfyllda staden"]
och folket i Aram [Syrien] ska gå i fångenskap under Kir [betyder mur, troligtvis området Transkaukasus, nuvarande Armenien, Azerbajdzjan och Georgien]",
säger Herren (Jahve).

Gaza

Gränsövergången Erez mellan Israel och Gaza.

6Så säger Herren (Jahve):
"För tre av [den filisteiska staden] Gazas överträdelser,
    ja, för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de förde bort fångar, en hel befolkning fördrev de i exil
    och överlämnade dem till Edom.

7Jag ska sända en eld mot Gazas murar
    och den ska sluka alla deras palats.
8Jag ska hugga av invånarna från Ashdod
    och honom som håller spiran [kungen] från Ashkelon [strax norr om Gaza].
Jag ska vända min hand mot [staden] Ekron [Tel Miqne, tre mil nordöst om Ashkelon]
    och kvarlevan av filistéerna ska förgås",
säger Herren Gud (Adonaj Jahve).

Tyros
9Så säger Herren (Jahve):
"För tre av [staden] Tyros överträdelser,
    ja, för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de förde bort en hel befolkning i exil och överlämnade dem till Edom
    och inte kom ihåg förbundet med bröderna.

10Jag ska sända en eld mot Tyros murar
    och den ska sluka alla deras palats."
Edom
11Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Edoms överträdelser,
    ja, för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom han jagade sin bror [Esau var Jakobs bror, se 1 Mos 27:41; 5 Mos 23:7] med svärdet
    och kastade bort all nåd (medömkan, hebr. rachamim)
    och hans vrede rev och slet oavbrutet
    och han behöll sin ilska för alltid.

12Jag ska sända en eld över Teman [en stad i norra Edom, uppkallad efter Esaus barnbarn, se 1 Mos 36:11]
    och den ska sluka Botsras [stad i södra Edom, se Jes 63:1] palats."

[Städerna Selah och Petra nämns inte, eftersom de redan hade blivit intagna av Amasja, se 2 Kung 14:7.]
Ammon
13Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Ammons överträdelser,
    ja, för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de slet upp Gileads gravida kvinnor för att utvidga sitt territorium.

14Därför ska jag tända en eld i [Ammons huvudstad] Rabbahs mur
    som förtär dess palats [mäktiga byggnader, både palats och militära anläggningar – hebr. armenot]
med höga rop på stridens dag,
    med storm på orkanens dag.
15Deras kung ska gå i fångenskap,
    han och hans prinsar tillsammans",
säger Herren (Jahve).

Moab
1Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Moabs överträdelser,
    ja, för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har förbränt Edoms kungs ben till aska.

[I föregående ord till Ammon var det ofödda barn som dödades, se Amos 1:13, här är det de döda som skändas. Dessa två profetiska ord visar hur man vanhelgar livet som Gud har gett.]

2Jag ska sända en eld över Moab
    och den ska sluka Keriots palats (mäktiga byggnader).
Moab ska dö i kalabalik, i stridslarm (tumult),
    till ljudet av shofar (vädurshorn).
3Jag ska utrota (hugga av) domaren från landet (dess mitt)
    och jag ska slakta alla furstar där med honom",
säger Herren (Jahve).

Juda
4[Hittills har domsorden varit riktade mot Judas och Israels fiender. Problemet var att samma synder som dessa städer och regioner gjort, begicks även av Guds egendomsfolk. Det sjunde ordet riktas till Juda, det södra riket, till Amos egna landsmän, se Amos 1:1.]

Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Judas [det södra rikets] överträdelser,
    ja, för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har förkastat Herrens (Jahves) undervisning (Moseböckerna – hebr. Torah)
    och inte har hållit hans förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring) och deras lögner har fört dem till en återvändsgränd som deras fäder har vandrat på.
5Jag ska sända en eld över Juda
    och den ska sluka Jerusalems palats (mäktiga byggnader)."
Dom mot Israel
6Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Israels [det norra rikets] överträdelser,
    ja, för fyra, ska jag inte ändra mig, eftersom de sålde rättfärdigheten för silver (pengar) [tog emot mutor, vilket var ett brott mot 5 Mos 16:19]
    och de behövande (fattiga) för ett par skor (sandaler).
7De trampar ner den fattiges huvud i jordens stoft
    och fördärvar vägen för de ödmjuka.
En man och hans far går till samma jungfru
    för att vanhelga mitt heliga namn.
8De lägger sig ner vid varje (alla) altare,
    på kläder tagna i pant,
och i sin Guds (Elohims) hus insuper de vinet från dem som är bötfällda (straffade för något brott).
9Likväl fördärvade jag amoréerna framför dem,
    som var högresta som de höga cedrarna och starka som ekarna.
Likväl fördärvade jag hans frukt ovanifrån och hans rötter underifrån.
10Jag förde också upp dig ur Egyptens land (hebr. Mitsrajim – ´det inträngda landet´)
    och ledde dig 40 år i vildmarken för att inta amoréernas land.
11Bland dina unga söner reste jag upp profeter
    och bland dina unga män nasirer. Är det inte så, Israels söner?"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
12"Men ni gav nasirerna vin att dricka och befallde profeterna och sa: 'Profetera inte'. [Att vara nasir innebär att man har avlagt nasirlöften, däribland att avstå från allt som kommer från vinrankan, se 4 Mos 6.]
13Se, jag ska låta det knaka under er,
    som en vagn knakar när den är full av kärvar (överlastad).
14Den snabbe ska inte kunna fly,
    den starke ska inte kunna använda sin styrka,
    inte heller ska den mäktige kunna rädda sig själv.
15Inte heller ska den som hanterar bågen kunna stå
    och den snabbfotade ska inte kunna rädda sig själv,
    inte heller ska den som berider hästen kunna rädda sig själv.
16Den modige bland de mäktiga ska fly sin väg naken på den dagen",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Herren har talat
1[Ett nyckelord i detta kapitel är hebr. paqad som har betydelsen av att en överordnad granskar och inspekterar en underordnad. Det används om att räkna, se 4 Mos 1:19. Betydelsen kan vara att belöna eller straffa beroende på vad resultatet av summeringen av räkenskapen blev. Ordet används här för att rama in denna sektion, se vers 2 och 14 (2 ggr). Kapitlet har sju sektioner som bildar en kiasm:

A Herren ska inspektera/straffa, vers 1-2
  B Kommande förödelse – lejon och byte, vers 3-8
    C främmande palats (hebr. armenot), vers 9
      D Central vers: Israel gör inte rätt, vers 10
    C´ Israels palats (hebr. armenot), vers 11
  B´ Kommande förödelse – lejon och byte, vers 12
A´ Herren ska inspektera/straffa, vers 13-15]


Hör (hörsamma, lyd) detta ord som Herren (Jahve) har talat mot er, Israels söner, över hela familjen [alla stammar, både Juda och Israel] som jag förde upp, ut ur Egyptens land när jag sa:

Herren ska inspektera/straffa
2"Bara dig har jag känt (varit intimt förtrogen med) bland jordens alla familjer,
därför ska jag hemsöka (för att göra räkenskap med) dig för alla dina överträdelser.
Kommande förödelse – lejon och byte
3[Nu följer sju retoriska frågor, i inledningen liknades Gud vid ett rytande lejon som upphöjde sin röst, se Amos 1:2. Samma ord återkommer här i vers 4:]
Kan två vandra tillsammans, utan att vara överens om det? [Nej, självklart inte.]
4Ryter ett lejon i skogen, när han inte har något byte? [Nej, självklart inte.]
Upphäver ett ungt lejon sin röst från sin lya, om han inte har tagit (fångat) något? [Nej, självklart inte.]
5Fastnar en fågel i en snara på jorden, om det inte finns ett lockbete? [Nej, självklart inte.]
Sprätter en snara upp från marken, utan att ha fångat något? [Nej, självklart inte.]
6Om en shofar ljuder i en stad, är det inte så att invånarna bävar? [Jo!]
Om det sker ondska i en stad, har inte Herren (Jahve) med den att göra?
[De första fem frågorna har ett underförstått nej som svar. Den sjätte frågan har ett ja som svar och den sista fanns det olika åsikter om. Amos samtid trodde inte att Gud skulle kunna tillåta att förödelse kom över deras stad. Gud förorsakar aldrig ondska (1 Joh 1:5) men han kan tillåta den och ta undan sitt beskydd, se Klag 2:3. Vers 6 ska också ses i ljuset av vers 7-8 där Gud varnar, se även Jona 1:2]

7För Herren Herren (Adonaj Jahve) gör ingenting
    utan att han uppenbarar sitt rådslut för sina tjänare profeterna.
8Lejonet har rutit,
    vem fruktar inte?
Herren Herren (Adonaj Jahve) har talat,
    vem kan låta bli att profetera?"

[Lejonet var ett vanligt djur i Israels skogsbygder på den här tiden. Därför var det allmänt känt att lejonet ryter precis innan det kastar sig över sitt tilltänkta byte, som då kan fly om det reagerar tillräckligt snabbt. På samma sätt vill Gud att folket ska förstå hans varningar så att de omvänder sig innan domen drabbar dem.]
Främmande palats
9Förkunna det i Ashdods palats (mäktiga byggnader) [en av filistéernas fem stora städer vid Medelhavet]
    och över palatsen (de mäktiga byggnaderna) i Egyptens land och säg:
"Församla dig på Samariens berg
    och se den stora förvirringen därinne och förtrycket i dess mitt."
De vet inte att göra rätt
10[Central vers:]
De vet (känner) inte att göra det rätta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Man har samlat våld och stöld i deras palats (mäktiga byggnader).
Dina palats
11Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
"En motståndare har omringat landet,
och han ska slå ner din styrka [försvar och rikedom] från dig och dina palats (mäktiga byggnader) ska läggas i ruiner."
Kommande förödelse
12Så säger Herren (Jahve):
"Som en herde räddar två ben eller en bit av ett öra från lejonets gap,
    så ska Israels söner som bor i Samarien fly
    med hörnet av en bädd och damasken (en bit/hörn av benet) från en soffa (dagbädd)."
Herren ska inspektera/straffa
13"Lyssna och vittna mot Jakobs hus",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot).

14"I de dagarna då jag ska hemsöka (för att göra räkenskap med) Israels överträdelser,
    ska jag också hemsöka (för att göra räkenskap med) Betels altaren
    och hornen på altaret ska bli avhuggna och falla till marken.
15Jag ska slå vinterhuset med sommarhuset,
    och [det lyxiga] huset av elfenben ska förgås
    och det stora huset ska få ett slut",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Förbered er att möta Herren
1[Det andra budskapet. Inleds på samma sätt, "Hör detta ord", som förra kapitlet, se Amos 3:1]

Hör (hörsamma, lyd) detta ord, ni Bashans kvigor på Samariens berg:

[ni kvinnor] som förtrycker den fattige,
    som krossar den behövande,
som säger till sina herrar:
    "Ge mig [vin] så jag kan festa!"
2Herren Herren (Adonaj Jahve) har svurit vid sin helighet:
    "Sannerligen ska de dagarna komma över dig
när du ska föras bort med krokar
    och dina invånare med fiskkrokar.
3Ni ska föras ut på stränderna, var och en rakt framför sig
    och ni ska kastas i det okända",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

4"Kom till Betel med överträdelser,
    till Gilgal och förmera era överträdelser.
Ta med era offer på morgonen
    och ert tionde efter tre dagar.
5Offra ett tacksägelseoffer
    av det som är jäst (med surdeg) [3 Mos 7:13]
och förkunna frivilliga offer
    och gör dem kända, för det älskar ni att göra, ni Israels söner",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

6"Jag har gett er tomma munnar (ordagrant: rena tänder; dvs. brist på mat) i alla städer
    och avsaknad av bröd på alla era platser,
ändå har ni inte återvänt till mig",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

7"Jag har också hållit tillbaka regnet för er
    när det var tre månader kvar till skörd,
och jag lät det regna över en stad
    men lät det inte regna över en annan stad,
på en plats regnade det
    och på en annan plats hölls regnet tillbaka.
8Två eller tre städer vandrade till en stad för att dricka vatten
    och blev inte tillfredsställda,
ändå har ni inte återvänt till mig",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

9"Jag har slagit dig med fördärv (torra vind) och mögel [skördar som slår fel, se 5 Mos 28:22; 1 Kung 8:37; Hag 2:17],
    alla dina trädgårdar och alla dina vingårdar
och alla dina fikonträd och dina olivträd har larver slukat,
    ändå har ni inte återvänt till mig",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

10"Jag har sänt pest ibland er
    på samma sätt som i Egypten,
dina unga män har jag slagit med svärd
    och har fört bort dina hästar
    och jag har låtit stanken från ditt läger komma upp i dina näsborrar,
ändå har ni inte återvänt till mig",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

11"Jag har omstörtat några av er
    på samma sätt som Gud (Elohim) omstörtade Sodom och Gomorra [1 Mos 19:24]
och ni var som ett brinnande vedträ tagen ur elden,
    ändå har ni inte återvänt till mig",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

12"Därför ska jag behandla dig på detta sätt [låta domen drabba dig], Israel [eftersom alla försök att få dig att omvända dig har misslyckats, se vers 4-11].
    Eftersom jag ska göra detta med dig,
    förbered dig på att möta din Gud, Israel."

13Se vem som är här:
Han som formar bergen och skapar vinden (Anden – hebr. roach).
    [Han som skapar både det som syns för ögat och det som inte syns.]
Han som berättar om sina tankar för människan [Amos 3:7].
    [Kan också översättas att han ser människans alla tankar, se Ps 139:2.]
Han som vänder morgonen till mörker.
    [Vänder de ogudaktigas framgång till mörker, se Amos 5:8, 20; 8:9; Jer 13:16.]
Han som marscherar fram på jordens höjder.
    [Ödmjukar de högmodiga, se Mika 1:3]
Herren (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), är hans namn.

[Vers 13 är det första poetiska stycket i Amos, även Amos 5:8-9 och Amos 9:5-6 räknas dit. Det kan vara tre sektioner från en och samma hymn.]

Vädjan – sök Gud
1[Vers 1-17 är den centrala delen i hela Amos bok.]

Hör (hörsamma, lyd) detta ord som jag lyfter upp som en klagosång över dig, Israels hus:

2"Israels jungfru har fallit,
    hon ska inte resa sig igen,
hon har kastats ner på marken
    och det finns ingen som reser upp henne."

3Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve) så:

"Staden som gick ut med tusen
    ska ha hundra kvar,
och staden som gick ut med hundra
    ska ha tio kvar av Israels hus."

4För så säger Herren (Jahve) till Israels hus:

"Sök mig och ni ska leva.
     5Men sök inte Betel,
gå inte in i Gilgal
    och gå inte igenom Beer-Sheva,
för Gilgal ska verkligen gå i fångenskap
    och Betel ska bli till intet."
6Sök (träd fram inför; fråga efter) Herren (Jahve) så får ni leva,
    annars ska han gå fram över (rusa fram, drabba) Josefs hus likt en eld som förtär (slukar),
    och där ingen finns som kan släcka [elden] i Betel.
7Ni som vänder rätten till malört
    och kastar rättfärdigheten på marken.
8Han som har gjort Plejaderna och Orion
    och för fram dödens skugga på morgonen
    och gör dagen mörk som natten,
som kallar på havets vatten
    och utgjuter det över jordens ansikte,
    Herren (Jahve) är hans namn,
9som får förödelse att blixtra över de starka
    så att förödelse kommer över fästningen.
10De hatar honom som tillrättavisar i porten
    och de avskyr honom som talar rent (rätt och sant; här används ordet för rituell renhet).
11Därför, eftersom ni trampar på den fattige
    och tar ifrån honom vetet (med utpressning).
Ni har byggt hus av huggen sten
    men ni ska inte bo i dem,
ni har planterat vackra vingårdar
    men ni ska inte dricka dess vin.
12För jag vet (känner väl till, är intimt förtrogen med) dina överträdelser
    och hur mäktig (duktig, stark) du är i att synda,
ni som plågar den rättfärdige, tar lösen
    och knuffar undan den behövande i porten.
13Därför är den eftertänksamme tyst i en sådan tid,
    för det är en ond tid.
14Sök gott och inte ont
    så att ni får leva,
och så att Herren (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), ska vara med er,
    som ni säger.
15Hata det onda och älska det goda
    och stadfäst rätten i portarna,
kanske ska då Herren (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), vara nådig (visa oförtjänt kärlek)
    mot Josefs kvarleva.

16Därför säger Herren (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot):

"Klagosång ska vara på alla öppna platser (torg)
    och man ska säga på alla gator: 'Ack (ve), ack (ve)'
och man ska kalla på husbonden för att sörja
    tillsammans med dem som kan klagosångerna (sådana som är skickliga på att klaga, professionella gråterskor).
17Och i alla vingårdar ska det vara klagan,
    för jag ska gå igenom deras mitt", säger Herren (Jahve).

Dom över Israel (5:18-6:14)
18Ve dem som önskar
    Herrens (Jahves) dag!
Varför vill du ha Herrens (Jahves) dag?
    Den är mörker, inte ljus.
19Som om en man flyr för ett lejon
    och en björn möter honom,
och går in i huset och lutar sin hand mot väggen
    och en orm biter honom.
20Ska inte Herrens (Jahves) dag vara mörker och inte ljus?
    Ja, till och med mycket mörk och utan en strimma av ljus? [Kan också översättas: dyster och utan klarhet]
21"Jag hatar, jag avskyr era högtider. [De två verben förstärker varandra och beskriver Guds avsky för skenheliga religiösa yttringar. Det som i 3 Mos 23:2 kallades 'mina högtider' har nu blivit 'era högtider'.]
    Jag har inget behag (det är inget välluktande rökoffer) i era religiösa sammankomster.
22Om ni än offrar åt mig både brännoffer [3 Mos 1] och matoffer [3 Mos 2], finner jag ingen glädje i dem.
    Jag vill inte se era shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11-21] av gödda kalvar.
23Ta bort dina skränande sånger från mig [de är en plåga och en börda].
    Jag vill inte höra på musiken från dina stränginstrument.

24[Nu kommer en vers som bryter mönstret och står ut:]
Men låt det välla upp (bölja, rusa fram) som [källsprångets] vatten:
    rätt (domslut)
    och rättfärdighet –
som en ständig (alltid rinnande) ström (bäckravin, wadi) [ett evigt flöde som aldrig sinar].

[Versen har flera kiastiska element som lyfter fram 'rätt och rättfärdighet' centralt. Rätten liknas vid det pålitliga källflödet som väller fram ur en klippa, och rättfärdigheten som det kraftigt forsande vattnet i en dal/ravin som inte sinar under den varma sommarperioden, utan ständigt flödar med friskt vatten. Den hebreiska konstruktionen, både i inledningen och i versens slut, indikerar ett ständigt, evigt flöde.]

25Bar ni fram slaktoffer och matoffer åt mig
    de fyrtio åren i öknen, ni Israels hus?
26Så ska ni lyfta upp (bära med er) Sikkot (tältet – hebr. sikot) [troligtvis den mesopotamiska åsk- och krigsguden Adar], er kung, och Kijon [den mesopotamiska stjärnguden Saturnus], er avgud,
    din guds stjärna som du har gjort åt dig själv.
27Därför ska jag låta dig gå i fångenskap bortom Damaskus",
    säger han vars namn är Herren (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot).

[Vers 25-26 citeras delvis i Apg 7:43.]







Igår

Planer

Stäng  


Parallell