Parallell - fredag 12/7
2 Krön 27
Sydrikets 11:e regent – JotamIntroduktion
1[Jotam regerade Juda (Sydriket) i minst 16 år (ca 750-732 f.Kr.) Han var samregent i tio år med sin spetälske far Ussia (2 Krön 26:21) och regerade tillsamans med sin son Achaz i tre år.]
Jotam var 25 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Tsadoq.
Gjorde det som var rätt
2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort, och till det kom att han inte trängde in i Herrens tempel. Men folket gjorde fortfarande det som var ont.
Hans livsverk
3Jotam byggde Övre porten till Herrens (Jahvehs) hus, och på Ofelmuren utförde han stora byggnadsarbeten. 4Dessutom byggde han städer i Juda bergsbygd och uppförde borgar och torn i skogarna. 5Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem så att ammoniterna det året måste ge honom 100 talenter [3 ton] silver, 10 000 kor-mått [tunnor] vete och 10 000 kor-mått [tunnor] korn. [Kor-måttet (en tunna) har volymen 390 liter. Vikten av 10 000 kor-mått spannmål rör sig om 3 ton.] Lika mycket betalade ammoniterna åt honom också andra och tredje året. 6Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade med fasta steg inför Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim).
Sammanfattning
7Vad som mer finns att säga om Jotam, om alla hans krig och annat han företog sig, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. 8Han var 25 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. 9Jotam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Achaz blev kung efter honom.
Jes 9-12
1För det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (tvång, begränsning) [inget dystert tungsinne ska vila över henne]. Förr i tiden (i den första tidsåldern) lät han Sebulons land och Naftalis land vara ringaktat (förbannat; utan välsignelse), men efteråt [senare i kommande dagar] ska han ära (ge tyngd åt) området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen.[Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se 2 Kung 15:29. Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia. Se Matt 4:14-16; Luk 1:79.]
2Det folk som vandrar (lever) i mörker [vers 1]
ser ett stort ljus.
Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder]
skiner ett ljus.
3Du har gjort folket (nationen – hebr. goj) stort (talrikt, mäktigt)
och du ger honom [folket] stor glädje.
De gläder sig inför ditt ansikte,
som man gläder sig under skördetiden,
som män fröjdar sig [dansande svänger runt och jublar – hebr. gil]
när de delar byte [efter en strid].
4För oket som tyngde ner dem,
tvärslån över deras skuldror och deras plågares (slavdrivares) stav [för bestraffning]
har du brutit ner
på samma sätt som på midjaniternas tid [då Gideon fick befria folket, se Dom 7-8].
5Varje soldats krigsskor som marscherat
och fått marken att vibrera,
och varje mantel som sölats med blod
ska brännas upp och förtäras av eld.
6För ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given,
och herradömet (ansvaret att regera)
vilar (ska vila) på hans skuldra (axlar, rygg) [singular];
och hans namn [singular] är (ska vara):
Under (mirakel, underbar),
Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),
Gud den Mäktige (El Gibbor),
Evig Fader,
Fridsfurste.
[I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid flera tillfällen vid en stridsman, se Ps 45:4-7. Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i Jes 10:21.]
Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första bokstaven från 2000 f.Kr.
och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
som ska göra detta.
[I Jes 7:14 introduceras löftet om ett barn och här i vers 6 fortsätter det temat. Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven mem (מ), istället är det den slutna formen (ם) som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna vers om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes fram till dess att den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just detta avsnitt är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
Bokstaven mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven mem.]
8Herren (Adonai) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
och det slår ner [som en blixt] i Israel,
9Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
även Efraims och Samariens invånare,
som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:
10"Tegelstenarna har ramlat ner
men vi ska bygga med huggen sten,
sykomorerna är nedhuggna
men vi ska plantera cedrar på deras plats (i deras ställe)."
11Därför har Herren (Jahveh) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom
och sporrat hans fiender,
12araméerna i öster och filistéerna i väster,
och de slukar Israel med vidöppen mun.
[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se vers 17, 21. Men även tidigare i Jes 5:25 och senare i Jes 10:4.]13Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem,
inte heller söker de Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
14Därför hugger Herren (Jahveh) bort huvud och svans,
palmkvistar och kaveldun från Israel på en (enda) dag.
15Åldringen och mannen av rang, han är huvudet,
och profeten som lär ut lögner, han är svansen,
16för de som leder folket för dem fel,
och de som leds av dem blir fördärvade.
17Därför har Herren (Adonai) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt).
[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
18Ondskan brinner som en eld,
den slukar törnbuskarna och taggarna,
ja, den glöder djupt i skogen
och den väller upp i tjocka moln av rök.
19Genom vreden hos Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
brinner landet upp,
också folket är som bränsle för elden,
ingen man skonar sin bror.
20En hugger åt höger
och är (förblir) hungrig
och han äter den vänstra,
men är inte tillfredsställd (mätt),
var och en äter köttet från sin egen arm (avkomma).
21Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
och tillsammans [vänder de sig] mot Juda.
[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
1Ve den som ristar in (hebr. chaqaq) orätt (ondska) [det som skadar och bryter ner, tomhet, avgudadyrkan]
som förordningar ("inristade bud" – hebr. chuqim),
och över skrivarna
som sätter synden på pränt,
2för att vända bort de behövande från [den rättvisa] domen
och ta bort rätten från de fattiga bland mitt folk [2 Mos 23:6, 11; 5 Mos 15:4-11],
för att änkor ska bli tillspillogivna [2 Mos 22:22]
och för att de ska kunna göra de faderlösa (föräldralösa) till sitt byte [5 Mos 10:18].
3Och vad ska ni göra på hemsökelsens dag [Jes 26:14; Job 35:15; Hos 9:7],
när ödeläggelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni fly för hjälp?
Och var ska ni lämna kvar er ära (rikedom)?
4De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångna
och falla under de döda (slagna).
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se Jes 5:25; 9:12, 17, 21.]
5Ve Assyrien [Ashur – Syrien personifierad], min vredes stav,
i vars hand min skummande vrede är som en stav.
6Jag sänder honom mot en ogudaktig nation [Juda har vänt sig bort från Gud – är gudlös, se vers 10],
och mot folket (som är föremål för) min vrede [bokstavligt min vredes folk] ger jag honom ett uppdrag [Ords 21:1]
att tillspilloge och att ta byte
och att trampa ner dem som dy (gyttja) på gatan.
7Men detta är inte vad han menar (har för avsikt),
inte heller tänker ("väver" – planerar) hans hjärta så,
hans mål (hans hjärta står efter) att fördärva
och hugga bort nationer, inte några få [utan många].
8För han [deras kung] säger:
"Är inte alla mina furstar kungar?12Därför ska det ske att när Herren (Adonai) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag [Herren] straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende. 13För han har sagt:
9Är inte Kalno [vid Tigrisfloden, se 1 Mos 10:10] som Karkemish [vid Eufrat, tillsammans representerar de norra Syrien]?
Är inte Arpad som Chamat [representerar centrala Syrien]?
Är inte Samarien som Damaskus [representerar södra Syrien]?
[Dessa tre par av städer/regioner representerar hela Syrien. Den första staden/regionen i varje par är den södra, följd av den norra i varje del. Karkemish besegrades senare av den egyptiska kungen Necho, men återtogs av Nebukadnessar, se även Jes 46:2. Chamat intogs av Assyrien 753 f.Kr. Damaskus nämns även i Jes 17:1-3.]
10Som min hand har nått avgudarnas kungadömen,
vars inristade bilder övertrumfar dem av Jerusalem och Samarien.
11Skulle jag inte kunna göra
– som jag har gjort mot Samarien och hennes avgudar –
också mot Jerusalem och hennes avgudar?"
"Genom min hands styrka har jag gjort det,
och med min vishet, för jag har förstånd.
Jag har tagit bort folkets gränser
och har rövat deras skatter,
och har brutit ner invånarna som en mäktig.
14Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo,
och som man samlar äggen som är övergivna,
har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge,
eller som öppnade sin mun (näbb) eller kvittrade."
15Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den?
Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den?
Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den,
eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.
16Därför ska Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
sända magerhet bland hans feta,
och under hans härlighet ska det tändas en låga
som en brinnande eld.
17Och Israels ljus ska vara som en eld
och hans Helige som en flamma,
och den ska brinna och sluka hans törne
och hans tistel på en dag.
18Och härligheten av hans skogar och hans bördiga fält
ska han sluka,
både själ och kropp,
och det ska vara som när en sjukling tynar bort.
19Och kvarlevan av träden i hans skog ska vara få,
så att en yngling kan skriva (uppteckna) dem.
20Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva
och de som har flytt av Jakobs hus,
aldrig mer ska lita på honom som slog dem [stormakten Syrien],
utan de ska lita på Herren (Jahveh),
Israels Helige, i sanning.
21En kvarleva ska återvända, Jakobs kvarleva [Jes 7:3],
till Gud den Mäktige (El Gibbor).
22För även om ditt folk, Israel, är som havets sand [Jes 48:19; 1 Mos 15:5; 22:17; Hos 1:10],
ska bara en kvarleva av dem återvända,
en förintelse är bestämd,
skyfall (översvämning) med rättfärdighet.
23För en helt fastställd utrotning ska Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
göra mitt på jorden.
24Därför säger Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot):
"Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
25För en liten tid och vreden ska vara fullbordad
och min vrede ska bli till deras fördärv."
26Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom,
som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se Dom 7:25],
och så som hans stav var över havet,
så ska han lyfta upp den på egyptiskt maner (sätt, vis). [2 Mos 14:15-16]
27Och det ska ske på den dagen att hans börda
ska lämna hans skuldror,
och hans ok ska lämna hans nacke,
och oket ska förstöras på grund av hans fetma.
[Israels nya styrka, på grund av Herrens välsignelse eller på grund av en Smord.]
28[Nu räknas 12 städer upp, längs en linje från norr till söder mot Jerusalem. Detta är inte ordningen som Sanherib följde när han kom mot Jerusalem 701 f.Kr.]
Han har kommit över Ajat,
han har passerat genom Michmas,
han har lagt upp sina redskap (medhavd utrustning).
29De har gått över passet [vid Michmas, se 1 Sam 13:23],
de har satt upp sitt bohag i Geva.
Rama fruktar (darrar).
Giva-Shaol har flytt. [1 Sam 11:4]
[Här används två olika stavningar för samma plats Geva/Giva. Ordet betyder kulle och är Sauls hemort, vilket betonas i benämningen Giva-Shaol. Den vanligaste formen är den feminina Giva, men här används först den maskulina formen Geva.]
30Ropa med gäll röst, Gallims dotter!
Lyssna, Lajish, du fattiga Anatot.
31Madmena flyr hit och dit (irrar omkring, är villrådiga),
Gevims invånare flyr till skydd.
32Denna dag ska han stanna vid Nov [levitisk stad, troligtvis strax nordost om Jerusalem på berget Scopus, se 1 Sam 21-22],
skaka sin hand
mot berget Sion (tempelberget),
Jerusalems kulle.
33Se, Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
ska klippa grenarna med terror,
och de högresta ska bli nedböjda,
och de upphöjda ska bli nedlagda.
34Och han ska hugga ner det kraftigaste i skogen med järn,
och Libanon ska falla för en mäktig.
1Men en gren (ett skott) ska växa ut ur Isais [Davids fars] stam,
och ett skott ska skjuta upp (bära frukt) från hans rötter.
2Herrens Ande ska vila över honom.
En Ande av vishet och förstånd [att se Guds plan].
En Ande av råd och styrka [förmågan att utföra dessa planer].
En Ande av kunskap och gudsfruktan (respekt och vördnad inför Herren).
3Han ska ha sin glädje (ordagrant: ´hans doft är´) i att lyda (frukta, tillbe) Herren (Jahveh). [Det är som ett välbehagligt offer, se 1 Mos 8:21; Amos 5:21]
Han ska inte döma efter ögonen (efter det yttre),
eller efter vad hans öron hör [baserat på hörsägen].
4Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
5Rättfärdighet ska vara bältet kring hans midja,
och trofasthet bältet kring hans höfter.
6[I tusenårsriket då Jesus regerar som kung kommer skapelsen att upprättas.]
En varg ska bo tillsammans med ett lamm,
en leopard ska vila tillsammans med killingar,
kalvar och unga lejon och gödboskap ska beta tillsammans,
och en liten pojke [yngre tonåren] ska valla dem.
7Kor och björnar ska beta sida vid sida,
deras ungar ska vila tillsammans,
och lejonet ska äta halm som oxen.
8Ett spädbarn ska leka ovanför en kobras hål,
och ett avvant barn sträcka ut sin hand ovanför en giftorms bo.
9Ingenstans på mitt heliga berg [Sion; tempelberget i Jerusalem, se Jes 2:2] ska man skada (göra något ont; bryta ner, förstöra) eller förgöra (skövla),
för jorden ska vara full av Herrens (Jahvehs) kunskap, liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup).
[Citeras av Habackuk i Hab 2:14.]
Israel ska byggas upp på nytt (11:10-12:6)
10Det ska ske att Isais [Davids fars] gren ska stå som ett baner (en signalflagga, ett tydligt tecken) för folken. Hednafolken ska söka honom för kunskap. Hans närvaro (boning) [på jorden] ska vara majestätisk (härlig, ha en tyngd och dignitet, vara mättad av fullständig gudsnärvaro).
11På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros [södra Egypten], Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], Elam, Sinear [Babylon], Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet].
12Han ska höja ett baner (en signalflagga, ge ett tydligt tecken) för hednafolken
och samla Israels fördrivna;
han ska samla Judas kringspridda,
från jordens alla hörn.
13Då ska Efraims avundsjuka (hat) försvinna
och Judas fiender ska bli utrotade.
Efraim ska inte vara avundsjuk på Juda,
och Juda ska inte plåga Efraim.
14De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst,
tillsammans ska de grusa österns söner,
de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab,
och Ammons söner ska lyda dem.
15Herren (Jahveh) ska torka upp viken till Egyptens hav
och skaka sin hand över floden med sin glödheta vind,
han ska slå den (så att den splittras) i sju strömmar
så att människor kan vandra över torrskodda.
16Där ska bli en huvudväg (upphöjd väg) [utan hinder]
för den kvarleva av hans folk som har blivit räddad från Assyrien,
som det var för Israel
när de drog upp, ut ur Egyptens land.
[Ett nytt och större uttåg (exodus) ska ske!]
1[Nu kommer två korta lovsånger över frälsningen. Många uttryck är hämtade från Moses och Mirjams lovsång efter uttåget från Egypten, som nyss nämnts i Jes 11:16.]
På den dagen (på den tiden) ska du säga:
"Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig Herre (Jahveh),4På den dagen (i den tiden) ska ni säga:
för även om du var vred på mig,
har din vrede upphört (vänts bort),
och du tröstar (har medlidande med) mig.
2Se, Gud (El) är min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua),
jag förtröstar [på honom] (är trygg/frimodig) och fruktar inte,
för Herren Herren (Jah Jahveh) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
ja, han har blivit min frälsning.
[Mose lovar Herren med samma ord i 2 Mos 15:2 och frasen används även i Ps 118:14. I hebreiskan upprepas ordet för Herren: kortformen Jah, följt av gudsnamnet Jahveh (JHVH), något som betonar Guds oföränderlighet.]
3Jublande (med fröjd) ska ni ösa vatten,
ur frälsningens källor."
[Det finns olika ord för källa på hebreiska. Här beskriver mayan ett friskt källflöde av vatten från en klippa som har en tillförlitlig tillförsel av vatten oavsett årstid. Jesus citerar denna vers när han talar om den helige Ande under lövhyddohögtidens sista dag – dagen då man hämtade vatten från Siloamdammen i Jerusalem, se Joh 7:2, 37-39. Ordet för jublande återfinns även i Jer 33:11, följt av rop för brudgum och rop för brud, och handlar alltså även om bröllopsglädje!]
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),
åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan].
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
5Lovsjung (slå an strängar; spela till) Herren (Jahveh), för han har gjort storslagna (majestätiska, upphöjda) ting,
låt detta bli känt över hela jorden.
6Ropa av fröjd och jubla, ni Sions [kvinnliga] invånare [anspelar på Mirjam och kvinnornas sång och dans, se 2 Mos 15:21],
för Israels Helige är stor bland (nära intill) er."
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
