Parallell - tisdag 23/7
Jes 35-36
1Ödemarken (öppna, obebodda ytor) och öknen (torra platser utan tillförlitlig tillförsel av vatten)ska glädja sig,
och vildmarken [Arava, ökenområde i ravinen mellan Döda havet i norr och kusten i söder]
ska blomma som en höstkrokus (lilja, ängssaffran, narciss).
2Den ska spricka ut i blomning,
den ska fröjda sig med jubel och sång!
Den ska få Libanons storslagenhet (ära) [som är dess gröna cederskog, se Jes 10:34].
Den ska få [berget] Karmels och Sarons majestät (prakt). [Berget Karmel är känt för sitt majestät och Saron är slätten mellan Medelhavet och bergen i centrala Israel som är känd för sin bördighet.]
De ska få se Herrens storslagenhet (ära), vår Guds majestät (prakt).
3Stärk kraftlösa händer,
styrk darrande (svaga) knän.
4Säg till dem som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
"Var starka, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er."
5Då ska blinda ögon öppnas,
och döva öron höra.
6Då ska den lame hoppa som en hjort,
och den stummes tunga ska sjunga i glädje.
För vattenkällor ska bryta fram i ödemarken (öppna, obebodda ytor)
och strömmar av vatten i vildmarken (ökenområdet i Arava)
7Förbränd mark (brännhet sand) ska bli till en sjö,
och törstande mark ska bli vattenkällor.
Där schakaler en gång höll till och låg utsträckta
ska det växa vass och gräs.
8Och där ska det gå (finnas, bli) en huvudväg (en banad och upphöjd genomfartsled – hebr. maslol), ja, en väg,
den ska kallas "Den heliga vägen (Avskildhetens väg/Avsidesvägen)".
Ingen oren ska färdas på den,
utan den är till för dem [för de andra] som går på vägen [den är reserverad för dem som han vägleder].
Och dårar [de som föraktar Guds vishet] ska inte irra omkring (får inte vandra runt; svänga in; vackla, tveka; gå vilse) på den.
9Inga lejon ska finnas där,
inga blodtörstiga vilddjur ska vara på vägen – de ska inte finnas där.
Bara de återlösta [de som Herren har befriat från fångenskap]
ska vandra på den,
10de som Herren (Jahveh) har friköpt ska komma tillbaka den vägen.
De ska gå in i Sion under jubelrop.
En evig glädje ska kröna dem,
glädje och lycka ska överväldiga (överraska, gripa tag i) dem,
sorg och suckan ska fly bort.
Det assyriska hotet (kap 36-39)
Kung Hiskias uppgång
1
Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster:
A Ett fientlig Assyriskt sändebud (Jes 36:1-22)
B Hiskias nöd och vädjan till Herren (Jes 37:1-7)
C Sanheribs hånfulla bud till Hiskia (Jes 37:8-13)
D Hiskias bön till Herren (Jes 37:14-20)
C´ Herrens svar till Sanheribs hån (Jes 37:21-38)
B´ Hiskias sjukdom och vädjan till Herren (Jes 38:1-22)
A´ Ett "vänligt" Babyloniskt sändebud (ironi) (Jes 39:1-8)
Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde för den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37:
725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil
715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda
705 f.Kr. Sanherib blir kung i Assyrien
701 f.Kr. Sanherib invaderar Juda
681 f.Kr. Sanherib mördas av två av sina söner (Jes 37:36)
Inskriptionen på denna relief har texten: Sanaheriv, den mäktige kungen, kungen av landet Assyrien, sittande på domens tron, vid ingången till staden Lachish. Jag ger tillstånd till deras slakt.
[Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achaz, se Jes 7:3. Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sanherib belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se vers 11-13. Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sanheribs festsal i Nineve.]
3Då kom [följande tre män från Hiskias palats]:
Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho) [Jes 22:20], som var över [ansvarade för palatset i Jerusalem],
och skrivaren Shevna [Jes 22:15]
och Joach, upptecknaren Asafs son,
fram till honom. 4Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sanherib], vilken trygghet sätter du din förtröstan till? 5Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig? 6Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom. 7Men om du säger till mig: Vi litar på Herren vår Gud (Jahveh Elohim). Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare?
[Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren (Jahveh) tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.]
8Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem. 9Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare? 10Har jag kommit upp utan Herren (Jahveh) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahveh) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Den assyriske befälhavaren talar på hebreiska till folket. Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.
12Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
13Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sa:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung! 14Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:21Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er. 15Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand. 16Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn, 17tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.
18Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahveh) ska befria oss.'Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?20Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahveh) skulle befria Jerusalem ur min hand?"
19Var är Chamats och Arpads gudar?
[Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se Jes 10:9]
Var är Sefarvims gudar?
[Sefarvim (betyder: "de två skrivarna"), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.]
Har de befriat Samarien ur min hand?
[Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (2 Kung 17:4). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.]
[Talen i vers 4-20 motsvarar nästan ordagrant 2 Kung 18:19-35. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]
22Sedan kom [de tre männen]
Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem],
och skrivaren Shevna
och Joach, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
