[Mose står i mitten på den östra kanten av det land som ska bli Israels, och med början från norr till söder (i en halv cirkel i moturs riktning) visar Gud honom hela landet.]

Gilead [norrut längs med bergskammen] ända till [staden] Dan [i norr]
²och hela Naftali [Galileen i norr]
och Efraims och Manasses land [i centrala norra delen]
och hela Judas land ända till havet i väster [södra centrala delen fram till Medelhavet]
³och Negevöknen [i söder]
och slätten – dalen vid Jeriko [Jordanslätten], Palmstaden – ända till [staden] Tsoar [söder om Döda havet].

Herren (Jahveh) sa till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."

Sedan 300-talet har det funnits en bysantinsk kyrka på toppen av berget Nebo. I samband med en renovering 2008-2019 restes också en minnessten över Mose.

⁵Där i Moabs land dog Herrens tjänare Mose, precis som Herren (Jahveh) hade sagt. ⁶Och han begravdes i dalen i Moabs land mittemot Bet – Peor, och ingen vet var hans grav finns till denna dag. ⁷Mose var 120 år när han dog, hans ögon var inte skumma, inte heller hade hans kraft avtagit. [Han dog vid full vigör.] ⁸Och Israels söner begrät Mose på Moabs slätt i 30 dagar, så tog gråten och sorgen efter Mose slut.

[Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 4 Mos 20:29.]

Minnesord
⁹Och Josua, Nuns son, var full av vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom, och Israels hus lyssnade på honom och gjorde som Herren (Jahveh) hade befallt Mose. ¹⁰Och det har aldrig uppstått (rests upp; funnits eller kommit) en profet i Israel lik Mose, som har känt (haft en intim relation med) Herren (Jahveh) ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8; 5 Mos 18:15-18], ¹¹vad gäller alla tecken och under (mirakler) som Herren (Jahveh) sänt honom att göra i Egyptens land,
    med (till/mot) farao
    och med (till/mot) alla hans tjänare
    och med (till/mot) hela hans land,
¹²och vad gäller
    den mäktiga handen [den stora kraften]
    och den stora fruktan (skräck) [de väldiga gärningar]
som Mose visade framför ögonen på hela Israel (i hela Israels åsyn).

[Syftar både på den fruktan som kom över egyptierna i de tio plågorna som ökade i grad (Ps 78:49), men även mottagandet av Torah på Sinai (2 Mos 19:16).]

Tillbaka upp

---

Ps 79:1-13

Psalm 79 – Nationell sorg

Psalmen beskriver en nationell katastrof. Vers 1 antyder att det är templets förstörelse 586 f.Kr., men Jerusalem har varit utsatt för hot både före och efter så den kan ha varit skriven före eller efter den tidpunkten. Psalmens tema är inte katastrofen, utan samtalet och bönen med Gud i sorgen och nöden.

Författare: Asaf

Struktur: Det finns olika sätt att dela in Psalmen, nedan är ett sätt:
1. Landssorg, vers 1b-4
2. Böner inför Gud, vers 5-12
3. Löfte om att prisa Gud, vers 13

¹En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Gud (Elohim),
    folken har invaderat din arvedel,
    orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner.
     ²De gav dina tjänares slaktade kroppar till mat åt himmelens fåglar,
    köttet av dina heliga till jordens vilddjur.
³De har hällt ut deras blod som vatten
    runt hela Jerusalem,
    och där fanns ingen som kunde begrava dem.
⁴Vi har blivit till hån för våra grannar,
    till förakt och åtlöje för dem omkring oss.

⁵Hur länge, Herre (Jahveh), ska du vara vred, arg på oss? För alltid?
    Ska din avundsjuka fortsätta att flamma som eld?
⁶Häll ut din vrede över hednafolken (nationerna) som inte känner dig;
    över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
⁷För de har uppslukat Jakob
    och förött hans land.
⁸Håll inte våra fäders synder emot oss.
    Låt din barmhärtighet (ömsinta, oändliga nåd) komma och möta oss med hast (fort),
    för vi har förts mycket djupt (lågt, förtryckts, ödmjukats).
⁹Hjälp oss, vår frälsnings Gud (Elohim),
    för ditt namns ära,
rädda (ryck bort; lyft upp) oss och sona våra synder
    för ditt namns skull.
¹⁰Varför skulle hedningarna få säga:
    "Var är deras Gud (Elohim)?"

Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna
    att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare.
¹¹Låt fångarnas jämmer (klagan) komma till dig (inför ditt ansikte), nå dig.
    Bevara [livet på] dem som är dömda till döden, med din stora (väldiga) arm [mäktiga kraft]. [Ps 102:21]
¹²Betala tillbaka, ge igen sjufalt för deras förebråelser mitt bland våra grannar (i deras famn),
    för förebråelserna som de slungade mot dig, min Herre (Adonai).

¹³Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
    vi vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt,
    vi vill återge (räkna upp) ditt lov [lovprisa dig] från släkte till släkte.

Tillbaka upp

---

Ords 12:26

²⁶Den rättfärdige leder sin vän (nästa, granne) rätt,
    men de ondas väg leder [dem själva och andra] vilse.

Tillbaka upp

---

Luk 13:22-14:6

Den smala dörren
²²Jesus gick igenom städer och byar där han undervisade, på sin vandring mot Jerusalem. [Redan i Luk 9:51 börjar Jesus gå mot Jerusalem men först i Luk 17:11 går han direkt mot målet.]
     ²³Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta (räddade)?"

²⁴[Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller skriftlärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, vers 29-30, svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta.]

"Kämpa [som om ni tävlade i en olympisk gren eller stred på liv och död; verbformen indikerar också en passiv komponent – dvs. att även låta Gud få verka mitt i kampen] för att komma in genom den smala (trånga) dörren [portingången till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se Joh 10:7; 14:6.] För många, säger jag er, ska försöka (söka; sträva efter) att komma in men inte kunna det. ²⁵När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: 'Herre, öppna för oss!' Han kommer att svara er: 'Jag vet inte varifrån ni är.' [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.]
     ²⁶Då ska ni säga: 'Vi har ätit och druckit i ditt sällskap [dock inte som verkliga vänner och gäster som i Matt 26:29], och du har undervisat på våra huvudgator.' ²⁷Men han ska svara: 'Jag vet inte varifrån ni är. [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.] Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.' ²⁸Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.]
     ²⁹Människor ska komma från öster och väster, från norr och söder och ligga till bords [få delta i den himmelska festmåltiden] i Guds rike. ³⁰De som [nu] är de sista ska [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista."

Jesus och Herodes
³¹Just då kom några fariséer [från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sa till honom: "Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig." ³²Men han svarade: "Gå och säg till den räven [judiskt idiom för att vara feg och lättskrämd] att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag mitt mål (fulländar jag mitt syfte här). ³³Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare [varken Herodes eller någon annan kan hindra Guds plan], för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem."

Jesus sörjer över Jerusalem
³⁴"O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat. ³⁵Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [Ps 118:26]

Jesus helar på en sabbat
¹[Efter lördagens gudstjänst i synagogan blev gästtalaren ofta inbjuden till en sabbatsmåltid av föreståndaren, se vers 12. Det är antagligen detta som sker här, men intentionerna var inte goda. Fariséerna vaktade på honom för att se om han skulle göra något de kunde anklaga honom för.]

När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariséerna, iakttog de honom noga. ²Då stod en man framför honom som led av vatten i kroppen. [Lukas använder den medicinska termen vi kallar ödem. Antagligen var hans ben svullna. Det är en sekundär sjukdom, primärt led han av hjärtsvikt.] ³Jesus frågade de laglärda och fariséerna: "Är det tillåtet att hela på sabbaten eller inte?"
     ⁴Men de var helt tysta. Han tog tag i mannen, helade honom [hans hjärta] och lät honom gå. ⁵Sedan sa han till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?" ⁶Det kunde de inte svara på heller.

Tillbaka upp