Helbibel - tisdag 13/1
1 Mos 28:1-29:35, Ps 11:1-7, Ords 3:11-12, Matt 9:18-38
1 Mos 28:1-29:35
1Och Isak kallade på Jakob och välsignade honom och förmanade honom och sa till honom: "Du ska inte ta en hustru från Kanaans döttrar. 2Stå upp och gå till Paddan-Aram [i norr; övre Mesopotamien, nuvarande sydöstra Turkiet] till Betoels hus, din mors far, och ta dig en hustru därifrån, från Labans döttrar, din mors bror. [Laban och Rebecka var syskon, och deras far hette Betoel, se 1 Mos 22:23.] 3Och Allsmäktig Gud (El Shaddaj) välsignar dig och gör dig fruktsam och förökar dig så att du blir en församling av folk, 4och ger till dig Abrahams välsignelser och till din säd med dig, så att du kan ärva landet som du vistats i, som Gud (Elohim) gav till Abraham." 5Och Isak sände iväg Jakob och han gick till Paddan-Aram, till araméen Laban, som var son till Betoel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.6När Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt iväg honom till Paddan-Aram för att ta sig en hustru därifrån, och att han välsignat honom och förmanat honom och sagt: "Du ska inte ta dig en hustru av Kanaans döttrar", 7och att Jakob lyssnat till sin far och till sin mor och hade gått till Paddan-Aram, 8och Esau såg att Kanaans döttrar inte behagade hans far, 9då gick han till Ismael och tog Machalat, Ismaels dotter, Abrahams son, Nevajots syster, till att bli hans hustru, utöver de fruar han hade. 10Jakob lämnade [sina föräldrar Isak och Rebecka och sin bror Esau i] Beer-Sheva och begav sig mot Haran.
[Haran ligger i Mesopotamien, ca 80 mil norr om Beer-Sheva, minst en månads vandring till fots. Rebeckas plan att klaga över Esaus kanaaneiska hustrur hade lyckats. Hon fick sin man Isak att skicka i väg hennes favoritson Jakob för att hitta en hustru långt i norr, och på så vis skydda honom från att bli dödad av sin tvillingbror Esau.]
11Jakob kom till platsen [en speciell plats som kommer att bli en helig plats] där han måste stanna över natten eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen, placerade den vid huvudet och lade sig ned för att sova på platsen.
[I hebreiskan används "platsen" i bestämd form tre gånger. Allteftersom berättelsen utvecklas blir det till den heliga platsen Betel (se vers 19) som betyder "Guds hus". Det är 3-4 dagars vandring från Beer-Sheva till Betel som ligger 2,5 mil norr om Jerusalem. Stenen kan ha använts som kudde, eller tjänat något annat syfte. Det verkar inte som om Jakob ännu var helt övertygad om att Herren var den ende Guden, se vers 20-21. Många folk över hela jorden ser vissa stenar som magiska och heliga, och kanske hade han också sådana föreställningar. Här går solen ner, det är först i 1 Mos 32:31 (20 år senare) när Jakob kommer tillbaka, försonad med Gud och på väg att försonas med sin bror, som solen går upp igen. Det är en mörk tid med 14 år som livegen slav åt Laban, se 1 Mos 31:41.]
12Han drömde [den natten en gudomligt inspirerad dröm] och såg en stege vara rest på jorden. Toppen nådde ända upp till himlarna och han såg hur Guds (Elohims) änglar steg upp och ner på den.
[Jesus är denna stege, se Joh 1:51. Han är den som förbinder himlen med jorden, det övernaturliga med det naturliga! Det är också intressant att notera att riktningen är att änglar "stiger upp" och sedan ner. Texten säger inte om det är samma änglar som först går upp och sedan ner. De kan ha kommit för att rapportera slutförda uppdrag för att sedan stiga ner med nya uppgifter. Judiska rabbiner lär att änglarna i landet steg upp till himlen, och änglarna som verkar utanför Israel steg ner.]
13Plötsligt såg han Herren (Jahveh) själv stå högst upp och säga: "Jag är Herren (Jahveh), din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud. [Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i 1 Mos 32:24-28.] Marken som du nu ligger på ska jag ge åt dig och din säd [efterkommande]. 14Din avkomma ska bli [talrik] som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt havet [till Medelhavet i väster] och öster, och norr, och till Negev [öknen i söder]. Genom dig och din avkomma ska alla folkslag på jorden bli välsignade. [1 Mos 12:3; 15:5; 22:16-18] 15Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har talat till dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner (nationen Israel) och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
16[Drömmen tog slut och] Jakob vaknade upp ur sömnen och sa: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte." 17Han greps av fruktan och sa: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlarnas port." 18Och Jakob steg upp tidigt på morgonen och tog stenen som han haft under sitt huvud och reste upp den som en pelare och hällde ut olja ovanpå den. 19Och han gav platsen namnet Betel. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam) var Loz stadens namn till en början. 20Och Jakob avlade ett löfte och sa: "Om Gud (Elohim) är med mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mig på den väg jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med, 21så att jag kommer tillbaka till min fars hus i frid (shalom), då ska Herren (Jahveh) vara min Gud (Elohim), 22och denna sten som jag har rest upp som en pelare ska vara Guds (Elohims) hus, och av allt som du ger mig ska jag ge tionde till dig."
Jakob kommer till Paddan-Aram
1Och Jakob lyfte sin fot (fortsatte sin färd) [från Betel mot Paddan-Aram, se 1 Mos 28:1, 19] och kom till österns söner [bred term för folkslagen öster om Kanaan].
[Uttrycket "lyfta upp sin fot" är ovanligt. Ordet lyfta upp (hebr. nasa) brukar användas om "att lyfta upp sina ögon". Kanske är det författarens sätt att förbereda läsaren att vara uppmärksam på nästa gång detta ord används, vilket är i vers 11. Det kan även vara en koppling till drömmen föregående natt då han blickade upp och såg stegen och änglarna och fick ett möte med Gud, se 1 Mos 28:12-13.]
2Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan gav de flockarna vatten att dricka. Och stenen över källans öppning var stor. 3Och dit samlades alla flockar och de rullade stenen från källans öppning och gav fåren att dricka och lade tillbaka stenen över källans öppning på sin plats.
4Jakob frågade dem: "Mina bröder, vilka är ni?"
De svarade: "Vi är från Haran." [1 Mos 11:31]
5Då frågade han dem: "Känner ni Laban (hebr. Lavan – betyder "vit"), Nachors son?"
De svarade: "Vi känner honom."
6Han frågade dem: "Är det väl med honom?"
Och de svarade: "Det är väl, och se, Rakel (hebr. Rachel), hans dotter, kommer med fåren."
7Han sa: "Det är fortfarande mitt på dagen och inte tid att samla ihop boskapen. Ge fåren vatten och valla dem (för dem ut på bete)."
8Men de svarade: "Vi kan inte förrän alla flockar har samlats ihop och de rullar undan stenen från källans öppning, sedan vattnar vi fåren."
9Medan han fortfarande talade med dem kom Rakel med sin fars får, för hon vallade dem. 10Och det hände att när Jakob såg Rakel, hans morbror Labans dotter, och hans får, kom Jakob nära och rullade undan stenen från källans öppning och gav Labans flock vatten. 11Och Jakob kysste Rakel och han höjde (lyfte upp – hebr. nasa) sin röst och grät. 12Och Jakob berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.
13Och det skedde när Laban hörde nyheten om Jakob, hans systers son, att han sprang och mötte honom och omfamnade honom och kysste honom och förde honom till sitt hus. Och han återgav (räknade upp) allting för Laban.
Jakob gifter sig med Leah och Rakel
14Och Laban sa till honom: "Med säkerhet är du mina ben och mitt kött." Och han vistades hos honom i en månads tid. 15Och Laban sa till Jakob: "Eftersom du är min släkting (bror – hebr. ach), ska du inte tjäna (arbeta för, betjäna – hebr. avad) mig för ingenting. Berätta för mig vilken lön jag ska ge dig."
[Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder att odla och arbeta (2 Mos 20:9; 2 Mos 1:13) men också att tillbe (2 Mos 7:16). I grekisk filosofi och tänkande, som influerat mycket av västvärlden, anses arbete vara något ont och det andliga gott. I Bibeln hör tillbedjan och arbete ihop.]
16Och Laban hade två döttrar, den äldre hette Leah och den yngre var Rakel. 17Och Leahs ögon var svaga men Rakel hade en vacker gestalt och var vacker att se på. 18Och Jakob älskade Rakel och han sa: "Jag vill tjäna dig sju år för din yngre dotter Rakel."
19Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än att jag ska ge henne till någon annan man, stanna hos mig." 20Så Jakob tjänade sju år för Rakel, men i hans ögon var det bara som några få dagar, på grund av den kärlek han hade till henne.
21Sedan [sju år senare] sa Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för mina dagar är fyllda, så att jag kan gå in till henne."
22Så Laban samlade ihop alla platsens män och ordnade (gjorde) en fest. 23Och det skedde på kvällen att han tog sin dotter Leah och förde till honom, och hon kom in till honom. 24Och Laban gav sin tjänarinna Zilpah som tjänarinna till sin dotter Leah.
25Och det hände på morgonen att se, det var Leah, och han sa till Laban: "Vad är detta du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat dig för Rakel? Varför har du bedragit mig?"
26Laban svarade: "Vi gör inte så här (det är inte vår sed) att vi ger den yngre före den förstfödda [äldre]. 27Fullfölj veckorna för denna och vi ska även ge dig den andra för det arbete som du ska göra i ytterligare sju år."
28Och Jakob gjorde så och fullföljde sina veckor, och han gav honom Rakel, sin dotter, till hustru.
29Och Laban gav sin tjänarinna Bilhah (betyder: bekymrad) som tjänarinna till sin dotter Rakel. 30Och han [Jakob] gick in även till Rakel och han [Jakob] älskade Rakel mer än Leah, och tjänade hos honom [Laban] ytterligare sju år.
[Att Jakob älskar Rakel mer än Leah leder till avundsjuka, se 1 Mos 29:31, 33; 30:1, 15. Jakob arbetar sju år före giftermålet med Leah och Rakel. Han förbinder sig sedan att arbeta sju år till, dvs. totalt 14 år.]
Jakobs familj blir stor (29:31-30:24)
31[Följande stycke beskriver nu de sju åren efter giftermålet med Leah och Rakel. De 11 sönerna (och dottern Dina) som räknas upp här föds inom en sjuårsperiod, se 1 Mos 31:41; 30:25-26. Texten innehåller kontraster som älskad/hatad och fruktsam/ofruktsam. I det hebreiska språkbruket innebär det inte att Jakob aktivt "hatade" Leah (Klag 3:8; Amos 5:15), han älskade Rakel mer, som han arbetat två sjuårsperioder för att få gifta sig med. Betydelsen är snarare oälskad, negligerad och avvisad, se Jes 54:6; Mal 1:2-3. Se även 5 Mos 21:15-17; 1 Sam 1:5-6. I Ordspråksboken är en av fyra saker som får jorden att darra, just en "hatad" kvinna som blir gift, se Ords 30:23. Denna obalans blir tydlig där konflikten i familjen fortsätter mellan barnen. Senare föds Benjamin, se 1 Mos 35:18.]
Och Herren (Jahveh) såg att Leah var hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), och han öppnade hennes livmoder, men Rakel var ofruktsam.
1. Ruben (Leahs första son)
32Så blev Leah gravid och födde en son och hon gav honom namnet Ruben [hebr. Reoven – betyder: "Se, en son!"], för hon sa: "Eftersom Herren (Jahveh) har sett till min nöd (misär; mitt elände – hebr. oni) så kommer min man nu att älska mig."
2. Simeon (Leahs andra son)
33Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och sa: "Eftersom Herren (Jahveh) har hört (hebr. shama) att jag är hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), har han gett mig även denna son." Och hon gav honom namnet Simeon (hebr. Shimon – betyder: "höra").
3. Levi (Leahs tredje son)
34Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och sa: "Nu, denna gång ska min man förenas med (vara nära – hebr. lava) mig eftersom jag har fött honom tre söner." Därför gav hon honom namnet Levi [betyder: "förenad med"].
4. Juda (Leahs fjärde son)
35Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och hon sa: "Denna gång ska jag prisa (hebr. jada) Herren (Jahveh)." Därför gav hon honom namnet Juda [betyder: "prisa"] och hon slutade att bli gravid.
Ps 11:1-7
Psalm 11 – Fly inte, förtrösta på HerrenDenna psalm uttrycker förtröstan och hopp mitt under förföljelse och hot. Psalmen är uppbyggd på en dialog där slutet av vers 1 fram till vers 3 är en uppmaning att fly. Det kan vara Davids vänner som uppmanar honom att ge upp och fly eller så är det en inre dialog. Den inleds och avslutas med full tillit till Herren (Jahveh).
Bakgrund: Det finns flera händelser i Davids liv som kan ha gett upphov till denna psalm. Under många år fick David fly för Saul som var ute efter hans liv. Omkringliggande nationer anföll och även hans egen son Avshalom attackerade honom. Att ingen exakt händelse refereras gör att psalmen lättare kan appliceras och bli en personlig bön när vi frestas att ge upp.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av två sektioner som båda börjar med en poetisk beskrivning av Herren och avslutas med prepositionen ki (översatt "för") och ordet rättfärdig, se vers 3 och 7.
1. Förtröstan – följt av råd från de gudlösa, vers 1-3
2. Förtröstan – i respons till de ogudaktigas råd, vers 4-7
Av David.
Del 1
I Herren (Jahveh) har jag tagit min tillflykt.
[Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). Han är på klippan och det finns inget behov av att hitta flyktvägar.]
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg.Del 2
[Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se Klag 3:52. Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judeen måste fly till bergen, se Matt 24:16. Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
2För se, de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se Ps 10:2-11] spänner bågen,
de har lagt pilen på strängen och siktar,
för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem
med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
3För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider],
vad kan den rättfärdige uträtta då?"
[Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]
4Herren (Jahveh) är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
hans blick (ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och)
granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn).
[Ordet "ögonlock" används bara två gånger i Psaltaren. I Ps 132:4 är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se vers 2.]
5Herren prövar (utrannsakar) [både] den rättfärdige och den gudlöse,
men han (hela hans varelse – hebr. nefesh) hatar den som älskar våld (terror, laglöshet, plundring – hebr. chamas).
[Hebreiskan har inte komma, versen kan även översättas: "Han prövar den rättfärdige, men han hatar den gudlöse och den som älskar våld."]
6Låt Herren göra så att det regnar glödande kol och svavel över de gudlösa,
en brännande het vind är vad de förtjänar (ordagrant "är deras bägares del").
[Det är Davids önskan att Herren dömde de ogudaktiga på en gång. Eld och svavel för tankarna till domen över Sodom och Gomorra och domen mot Gog, se 1 Mos 19:24; Hes 38:22.]
7För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet,
den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte.
[Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är tsedaqah som används om Herren (Jahveh). Det andra ordet som översatts "uppriktig" är jashar. Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Samma ord används i kombination med hjärta och översätts "uppriktiga hjärtan" i vers 2. Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se 2 Mos 33:20, men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se Upp 22:4.]
Ords 3:11-12
11Min son (mitt barn, min vän),förakta inte (stå inte emot; ta inte avstånd från) Herrens (Jahvehs) fostran (disciplinering, tuktan) [avvisa inte "Herrens skola"],
och bli inte frustrerad (känn ingen rädsla; förarga dig inte) över hans tillrättavisning (korrigering, bestraffning; utlåtande dom) [som en juridisk argumentation].
12För den Herren (Jahveh) älskar (hyser ömhet för; visar tillgivenhet; håller av)
den tillrättavisar (korrigerar, bestraffar; överbevisar) han [genom att lägga fram en rättvis dom],
precis som en far [resonerande tillrättavisar] sonen han har kär (gläder sig över; är belåten med).
[I Heb 12:5-6 citeras dessa två verser för att visa på hur lidandet i tjänst för Gud är ett bevis på barnaskapet – att Gud bryr sig och att Gud är en god Far. Uttrycket finns ursprungligen i Job 5:17. De hebreiska orden för att tillrättavisa tochachat i vers 11 och jachach i vers 12 används inom juridiken för att lägga fram bevis och motbevisa någon, se Ords 22:6. I det sistnämnda finns också betydelsen att bestraffa. Sammanhanget här, och det faktum att Job var fysiskt prövad, gör att det troligtvis har att göra med någon form av fysisk tuktan. Den grekiska översättningen Septuaginta väljer det starkare ordet prygla, som beskriver ett hårt straff. Den tolkar också den bakomliggande hebreiskan i den sista strofen lite annorlunda.]
Matt 9:18-38
Jesus fortsätter att hela1 (av 3) En kvinna helas och en flicka återfår livet
18[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.]
Medan Jesus talade till dem, kom en föreståndare [Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se Luk 8:41] och föll ner för (tillbad – gr. proskuneo) honom och sa: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19Jesus steg upp och gick med honom och hans lärjungar följde också med.
I trängseln kring Jesus rör kvinnan vid Jesu manteltofs. Målningen som kallas "Encounter" (möte) finns i ett kapell i Magdala. Kapellet är utformat som en synagoga och finns i undervåningen på den stora kyrkan "Duc In Altum" (latin för "lägg ut på djupet", från Luk 5:4), byggd 2014. Golvet i kapellet är den stenbeläggning som grävts fram från den flera tusen år gamla stadens fiskmarknad.
[Både den döda flickan och kvinnan var ceremoniellt orena enligt de judiska lagarna. För kvinnan var detta ett nog så stort problem som sjukdomen i sig, eftersom allt hon rörde vid blev orent, se 3 Mos 15:19-33. Hon blev exkluderad från samhället och det är inte otroligt att hennes man också skilt sig från henne på grund av hennes sjukdom.
Som alla judar bar Jesus tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna, hebreiska tsitsit, var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se 4 Mos 15:38-39. Som många andra föreskrifter hade tofsarna ibland bara blivit en religiös statussymbol, vilket Jesus fördömde, se Matt 23:5.
Orsaken till att kvinnan ville röra vid tofsen kan vara bibelordet i Mal 4:2 där det står att "rättfärdighetens sol", som syftar på den kommande Messias, "ska gå upp med läkedom under sina vingar". Ordet som ofta översätts "vinge" är samma ord som används för "hörn" i 4 Mos 15:38 där budet om att bära fyra tofsar på "hörnen" av sin klädnad instiftas. Hörntofsen är också en symbol på makt och auktoritet. När David skar av hörntofsen på Sauls mantel hade han tagit kungens auktoritet, se 1 Sam 24:1-7. Ett annat exempel är Rut som bad Boas breda ut sin manteltofs över henne, se Rut 3:9. När kvinnan med blödningar rörde vid Jesu manteltofs rörde hon vid Jesu makt och auktoritet. Normalt sett skulle den som kvinnan rörde vid bli oren; i stället är det kvinnan som blir helad och ren.]
Än i dag bär judar tsitsit. Dagens tofsar består av 8 trådar med 5 knutar. Anledningen är att talvärdet för det hebreiska ordet tsitsit är 600, vilket adderat med 8 och 5 blir just 613.
[Frasen "var vid gott mod" säger Jesus även till den lame mannen, se Matt 9:2. Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer detaljerat i Mark 5:33.]
23När Jesus kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtspelarna och folkskaran som höll dödsklagan [ett högljutt tumult, människor hade samlats i huset och på yttergården av medkänsla, men också bara för att ta del av mat och dryck], 24då sa han: "Gå härifrån! Flickan [som var tolv år, se Mark 5:42] är inte död, hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25Men när folket hade visats ut (ordagrant "kastats ut"), gick han in och tog flickans hand [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren], och hon steg upp. 26Ryktet om detta gick ut över hela det området [Galileen och även närbelägna områden].
2 (av 3) Två blinda män får sin syn
27När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son." 28När han kom till huset [Petrus hus i Kapernaum där han bodde] kom de blinda männen fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29Då rörde han vid deras ögon och sa: "Som gensvar på er tro (förtröstan) ska det ske." 30Deras ögon öppnades. Jesus sa strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." 31Men de [trotsade hans bud och] gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.
[Varken detta helande eller uppväckandet av Jairus dotter skedde öppet bland folket utan i avskildhet, se Matt 9:23-25. Det verkar som om Jesus inte ville sprida ryktet om helandena som bekräftade att han var "Davids son", den Messias som skulle komma. Jesus visste att de med våld ville göra honom till kung, se Joh 6:15.]
3 (av 3) En stum botas
32Just som de var på väg ut fördes en man som var demoniserad och stum till honom. 33När han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme.
[Samma symtom kan ha olika orsaker. Bibeln särskiljer demoniskt inflytande från rent fysiska åkommor och sjukdomar, se Matt 4:24. Orsaken till den här mannens talsvårigheter var demonisk. Det grekiska ordet kophos refererar till både dövhet och stumhet. Här syftar det på talförmågan, eftersom mannen börjar tala när han blivit befriad.]
Folket var förundrat (chockat) och sa: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." 34Men fariséerna sa: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."
Arbetare till skörden
Städer och vägar i Galileen på Jesu tid. Kartan över romerska riket baseras på data från Pelagios och finns på www.bibelatlas.se.
[Det grekiska ordet för stad är polis, och beskriver en stad med mur, till skillnad från byarna runtomkring utan någon befästning. Jesus gick inte bara till de stora städerna utan också till de mindre platserna i Galileen.]
Han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor (tillfälliga sjukdomar). 36När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var rivna (ofredade, ansatta) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde. [4 Mos 27:17] 37Då [när han ser misären hos folkskarorna] säger han till sina lärjungar: "Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få. 38Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd."
[Det grekiska verbet deomai innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov) och detta är enda gången Matteus har med detta starka uttryck för bön, se även Luk 5:12; Apg 4:31; 8:24. Verbet deo betyder "att binda/klistra ihop". Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Samtidigt med uppdraget ger Jesus också kraft och auktoritet att bärga in skörden, se nästa vers Matt 10:1. Det grekiska ordet för att sända ut, ekballo, betyder ordagrant "att driva/kasta ut". Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver att gå ut på fälten.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
