Helbibel - måndag 6/4
5 Mos 29:1-30:20, Ps 78:1-31, Ords 12:19-20, Luk 11:37-12:7
5 Mos 29:1-30:20
Huvudpunkter (kap 29-30)1Dessa är förbundets ord, som Herren (Jahveh) befallde Mose att skära med Israels söner i Moabs land, vid sidan av förbundet som han skar med dem vid Horeb (hebr. Chorev).
[I det hebreiska språkbruket skär man ett förbund. Det beror på att alla sådana förbund är blodsförbund. På svenska brukar vi använda uttrycket ingå förbund, men det blir missvisande då ett förbund som enbart ingås, utan blod, är en annan sorts förbund än blodsförbundet. Horeb är ett annat namn på berget Sinai. Det hebreiska namnet på Horeb delar rot med cherev som betyder svärd.]
En historisk tillbakablick
2Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem:
Ni har sett allt som Herren (Jahveh) gjorde inför era ögon i Egyptens land mot farao, och mot alla hans tjänare och mot hela hans land, 3de stora prövningar som ni med egna ögon såg, tecknen och de stora undren, 4men Herren (Jahveh) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag.
[Andlig okänslighet är ett straff i sig självt. Det är inte så att Herren inte vill att de ska se hur hans gärningar visar på hans karaktär och syften, men den kunskapen finns bara tillgänglig för den som ödmjukar sig och lyder honom. Andlig klarsyn är en gåva från Gud, och ges inte till den som motsätter sig Gud, istället tillåts de fortsätta ha ögon som inte ser och öron som inte hör.]
5Jag har lett er 40 år i öknen, era kläder har inte blivit slitna på er och era skor har inte blivit slitna på era fötter. 6Ni har inte ätit bröd, ni har inte druckit vin eller starka drycker, för att ni ska veta (känna till, ha intim kunskap om) att jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim). [Herren hade gett dem manna varje dag för att de skulle förstå att det var han som försörjde dem.]
7Och när ni kom till denna plats [öster om Jordanfloden], kom Sichon – Cheshbons kung och Og – Bashans kung, ut mot oss i strid och vi slog dem [4 Mos 21:21-35]. 8Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam. [4 Mos 21:21-34; 32]
Förbundet
9Håll (vakta, skydda) därför detta förbunds ord, och gör (agera, handla efter) dem, så att ni gör allting för att ha framgång. 10Ni står idag, allesammans, inför (framför ansiktet på) Herren (Jahveh) er Gud (Elohim). Era hövdingar (huvuden), era stammar, era äldste och era ledare, ja, alla Israels män, 11era små (barn), era fruar, och era främlingar (invandrare) som finns mitt i ert läger, från vedhuggaren till vattenhämtaren, 12för att ni ska gå in i Herren (Jahveh) er Guds (Elohims) förbund. Och in i hans ed, som Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) har skurit med er idag [ett skuret blodsförbund], 13för att han ska göra er till sitt eget folk (sin ägodel) idag och han ska vara en Gud till er (er ägodel) så som han har talat till dig, och som han har gett sin ed till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob. [1 Mos 12:1-3; 15:17-20] 14Inte bara (enbart) med dig skär jag detta förbund och denna ed, 15utan med honom som står här med oss denna dag inför Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim) och även med honom som inte står här med oss denna dag.
Olydnadens konsekvenser
16För ni vet (känner till, har intim kunskap om) hur vi bodde i Egyptens land, och hur vi drog mitt igenom folkslagen (hednafolks länder) när vi passerade igenom, 17och ni har sett deras vidrighet (osmakliga ting) [med tillhörande ritualer och tillbedjan] och deras avgudar, trä och sten, silver och guld, som de hade, 18för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) för att tjäna dessa folks gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.
19Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra." 20Herren (Jahveh) ska inte vara villig att förlåta honom, men Herrens (Jahvehs) vrede och hans nitälskan ska upptändas mot den mannen, och alla förbannelser som är skrivna i denna bok ska läggas på honom, och Herren (Jahveh) ska utrota hans namn under himlarna (ordagrant: "från under himlarna"). [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.] 21Och Herren (Jahveh) ska avskilja honom till ondska, från alla Israels stammar, i enlighet med alla förbundets förbannelser som är skrivna i denna undervisningsbok.
22Och de kommande generationerna, dina söner som ska resas upp efter dig, och främlingen som ska komma fjärran ifrån, ska säga, när de ser landets plågor och sjukdomarna med vilka Herren (Jahveh) har låtit det insjukna, 23och att hela detta land är svavel och salt och en eld, att det inte är besått, inte blomstrar, inget gräs växer där, det är omstörtat som Sodom och Gomorra [1 Mos 19], Admah och Tsevojim [1 Mos 14:2; Hos 11:8], som Herren (Jahveh) omstörtade i sin vrede och i sin ilska, 24alla folk ska säga: "Varför har Herren (Jahveh) gjort så här mot detta land? Vad betyder hettan (intensiteten) i denna stora vrede?"
25Då ska människor säga: "Eftersom de övergav Herrens (Jahvehs) förbund, deras fäders Gud (Elohim), som han hade skurit med dem när han förde dem upp, ut ur Egyptens land, 26och de gick och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte tillåtit dem, 27därför upptändes Herrens (Jahvehs) vrede mot detta land, för att ge dem alla de förbannelser som är skrivna i denna bok, 28och Herren (Jahveh) utrotade dem från deras land i vrede och i ilska och med stor upprördhet (harm, indignation) och kastade dem till ett annat land, så som det är denna dag."
29Hemligheterna [det som inte är nedskrivet] tillhör (ägs av) Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim), men de ting som är uppenbara [det som är skrivet i Torah] tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord.
[Här finns en intressant aspekt av ägandet! Det står ingenstans i Bibeln att vi kan äga något materiellt. Hebreiskans uttryck är istället det fanns till Abraham, det fanns till David osv. Det hebreiska uttrycket betyder inte ett formellt och absolut ägande, även om det oftast översätts på det sättet. I stället betyder det att någon förvaltar eller lånar något. Här finns dock ett undantag – Guds ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.]
Omvändelse och förlåtelse
1Och det ska ske när alla dessa saker kommer över dig – välsignelserna och förbannelserna som jag har ställt framför dig – och du ska tänka för dig själv bland alla folken, om det är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) som har fördrivit dig [2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:17-20; Jer 39:1-10; 52:1-30], 2och du ska återvända till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) och lyssna till hans röst, enligt allt som jag har befallt dig idag, du och dina söner, med hela ditt hjärta och med hela din själ. 3Då ska Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) vända din fångenskap och ha nåd (barmhärtighet, medlidande, förbarmande) med dig, och ska återvända och samla dig från alla de folk till vilka Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har förskingrat dig.
Denna vers är den 5 708:e versen i Torah. En intressant detalj är att det judiska året 5 708 motsvarar år 1948, det år som Israel blev en stat på nytt, efter närmare 2 000 år i exil. De fem Moseböckerna består av 304 805 bokstäver, 79 847 ord och 5 845 verser.
4Om någon av er som är förskingrade, befinner sig i de bortersta delarna av himlarna, därifrån ska Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) samla dig och därifrån ska han hämta dig. 5Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska föra dig in i det land som dina fäder besuttit, och du ska besitta det, och han ska göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder. 6Och Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska omskära ditt hjärta, och din säds (dina barns) hjärta, till att älska Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ, för att du ska leva.[Omskärelsen är ett fysiskt tecken på delaktigheten i det förbund som Gud har slutit med Abraham och hans ättlingar (1 Mos 17:9-14). När Mose nu talar om att folkets hjärtan ska omskäras, att hårdheten runt dem kommer att skäras bort, handlar det om att tankar, önskningar och avsikter kommer att föras in i förbundet – det vill säga att de vill vara trogna sin relation med Herren (Jahveh). (Samma tanke uttrycks i 5 Mos 10:16, där Mose bokstavligen säger åt folket att omskära sina hjärtan, vilket betyder att de ska förbinda sig till förbundet med Herren, inte bara utåt utan även inåt.) Profeterna beskriver det förnyade förbundet på samma sätt ett nytt hjärta och ny ande (Hes 36:26-28).]
7Och Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender, och på dem som hatar dig, som förföljer dig. 8Och du ska återvända och lyssna till Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) röst och göra (agera, handla efter) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag. 9Och Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i alla dina händers verk (arbete), i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, till gott. För Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska åter fröjda sig över dig för gott, som han fröjdade sig över dina fäder, 10om du lyssnar till Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant saker inristat) som är skrivna i denna undervisningsbok, om du vänder dig till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Uppmaning till lydnad – välj livet
11[Detta stycke, vers 11-20, är det centrala stycket i Mose sista ord (kap 27-34).]
För dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag, är inte för svåra för dig och inte för långt bort. 12De är inte i himlarna, så att du skulle säga: "Vem ska gå upp åt oss till himlarna, och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det." 13Inte heller är de bortom havet, så att du skulle säga: "Vem ska gå över havet åt oss och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det?" 14Men ordet är dig väldigt nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan göra (agera, handla efter) det.
15Se! I dag presenterar jag [två val]:
livet och det goda (välsignelse, framgång),
döden och undergång (misslyckande, det onda).
16Vad jag befaller (hebr. tsavah) dig i dag är att älska Herren din Gud,
vandra på hans vägar
och hålla befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
och förordningar (ordagrant: saker inristat)
och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
17Men om ditt hjärta vänder sig bort och inte vill höra, utan i stället dras i väg för att tillbe och tjäna andra gudar, 18då upplyser jag er idag om (berättar för er) att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan Jordan som ni ska ta i besittning.
19I dag kallar jag himlarna och jorden som vittnen att jag låtit er välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva!
[Förbund mellan två människor bevittnades alltid av en tredje part. Om en person inte levde upp till förbundets krav kunde den andre personen tillkalla vittnena för att bekräfta vad som sagts. Mose kallar på himlar och jord att vara vittnen.] 20Att välja livet är att:
älska Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),
höra hans röst (lyda honom),
hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [1 Mos 12:1-3; 15:17-20]
[Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se Apg 20:26-27.]
Ps 78:1-31
Psalm 78 – Lär av historienDenna långa psalm är unik. Den kan ses som en återberättelse av Israels historia, men samtidigt är den utformad för att undervisa om kostnaden för vad olydnad innebär.
Författare: Asaf
Struktur:
1. Introduktion, vers 1b-11
2. Ökenvandringen, vers 12-39
a. Guds gärningar, vers 12-16
b. Uppror, vers 17-20
c. Guds respons, vers 21-31
d. Guds nåd, vers 32-39
3. Egypten och Jerusalem, vers 40-72
a. Guds gärningar, vers 40-55
b. Uppror, vers 56-58
c. Guds respons, vers 59-64
d. Guds nåd, vers 65-72
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
Introduktion
Lyssna (vänd era öron), mitt folk, till min undervisning (hebr. Torah),
hör (böj era öron mot) orden från min mun.
2Jag ska öppna min mun till liknelse (ett ordspråk – hebr. mashal),
jag ska uppenbara (flöda, bubbla över med, berätta om) mysterier (mörka och förbryllande ord – hebr. chida) från äldre tider (fordom).
3Sådant som vi hört och känner till
och som våra fäder (förfäder) har återberättat för oss.
4Vi ska inte dölja det för våra söner (våra barn),
vi ska berätta för nästa generation
om att prisa Herren (Jahveh), hans styrka
och hans märkliga och underbara gärningar som han har gjort.
5För han har grundat ett vittnesbörd i Jakob,
och utvalt en undervisning i Israel [2 Mos 19-24]
som han har befallt våra fäder
att göra känd för sina söner (barn),
6för att kommande generationer ska känna till dem,
även de barn som ska födas i framtiden
ska resa sig upp och återberätta för sina söner (barn),
7för att de ska sätta sin förtröstan på Gud (Elohim)
och inte glömma bort Guds (Els) gärningar
utan hålla (vakta, bevara) hans bud. [5 Mos 6:6-9, 20-22]
8Så ska de inte bli som sina fäder (förfäder),
en envis och upprorisk generation.
En generation som inte har sitt hjärta rätt [alltså ett hjärta som förlitar sig på sig själv i stället för på Gud]
och vars ande inte stadigt är med Gud (El).
[Asaf gör här tydligt att grundinställningen måste vara att alltid lita på Gud, att alltid välja att gå med Gud och ha sina prioriteringar i livet inordnade i Guds ordningar. Se även 5 Mos 9:6-7, 13, 24; 31:27; 32:5; Apg 2:40.]
9Efraims söner [det norra riket Israel] var som bågskyttar med pilbågar
men de vände tillbaka på stridens dag [de var fega och vågade/ville inte ta striden när det väl gällde].
[Kan syfta på 1 Sam 4:1-4 eller 1 Sam 28-31.]
10De höll inte Guds (Elohims) förbund
och vägrade att vandra enligt hans (Guds) undervisning [Torah – instruktionerna i Moseböckerna].
11De glömde bort hans gärningar
och alla underbara verk som han visat dem.
Ökenvandringen
Guds gärningar
12Inför deras fäder gjorde han under (förunderliga ting, mirakler) [plågorna, se 2 Mos 7-12]
i Egyptens land, på Soans fält.
[Soan var en stad i Nildeltat nära en forntida flodmynning i Medelhavet, dess grekiska namn var Tanis.]
13Han delade havet och lät dem gå rakt igenom,
han lät vattnet stå som en mur. [2 Mos 14:21-22]
14Han ledde dem med ett moln på dagen
och hela natten i ett ljus av eld. [Ps 105:39; 2 Mos 13:21; 4 Mos 10:34]
15Han klöv klippor i öknen
och gav dem rikligt med vatten som vore det ur djupen.
16Han lät strömmar komma ur klippan
och lät vattnet rinna som floder.
Uppror
17Ändå fortsatte de (kontinuerligt) att synda mot honom
och vara upproriska mot den Högste (Elion) i öknen.
18De fortsatte att fresta Gud (El) i sina hjärtan
genom att be om mat utifrån sina begär.
19Ja, de talade mot Gud (Elohim), de sa:
Kan Gud (El) duka ett bord i öknen?
20Se, han slog klippan så att vatten kom ut
och strömmarna rann,
kan han också ge oss bröd att äta
eller förse sitt folk med kött? [2 Mos 16:2, 12-13, 31]
Guds respons
21När Herren (Jahveh) hörde detta blev han vred
och en eld tändes mot Jakob
och även mot Israel upptändes vreden.
22För de trodde inte på Gud (Elohim)
och förtröstade (litade) inte på hans frälsning. [4 Mos 11:1-3]
23Han befallde skyarna från ovan
och öppnade himmelens dörrar.
24Han lät manna regna över dem som mat
och gav dem av himlens säd.
25Människor åt änglars bröd,
han gav dem proviant (full försörjning så de blev mätta).
26Han lät östanvinden blåsa i himlen
och med sin makt drog [ledde] han fram sunnanvinden.
27Han lät kött regna över dem som stoft
och bevingade fåglar som havets sand.
28Han lät det falla mitt i deras läger,
runt om deras boplatser.
29De åt och blev fullständigt mättade,
för han gav dem vad de längtade efter (önskade, åtrådde).
30De var inte främmande för sin åtrå
och maten var fortfarande i deras mun,
31när Herrens (Elohims) vrede gick upp över dem
och dödade de mest välmående (fetaste) bland dem
och slog ner unga män i Israel.
Ords 12:19-20
19Läppar som talar sanning står fast för evigt,en tunga som ljuger hörs bara för ett ögonblick.
20Svek (bedrägeri) finns i hjärtat hos dem som planerar ondska,
men de som verkar för (medlar mellan parter för att skapa) fred får glädje [i hjärtat].
Luk 11:37-12:7
Verop hemma hos en farisé37Medan Jesus talade, bjöd en farisé honom att äta lunch hemma hos sig. [Ordagrant "dagens första måltid", frukost eller tidig lunch.] När han kom dit lade han sig till bords.
[Man satt inte utan låg till bords med fötterna vända bort från det halvmeterhöga bordet som ofta var u-format. På så vis kunde alla se varandra, och tjänarna kunde servera i mitten. Det var även en rangordning där de främsta platserna var närmast värden. Man låg på mattor och lutade sig mot sin vänstra armbåge och åt med höger hand.]
38När farisén såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden förundrades han (började han spekulera i orsaken till varför Jesus gjorde så).
[Enligt den judiska traditionen skulle man ceremoniellt rena sig genom att stänka vatten på ett speciellt sätt före en måltid.]
39Då sa Herren till honom:
"Ni fariséer, ni rengör nu utsidan av bägaren och serveringsfatet, men ert inre är fullt av habegär (plundring) och ondska. 40Ni tänker dåraktigt (ologiskt)! [Detta ord är inte ett skällsord, utan fokuserar på att någon är tanklös och inte resonerar logiskt. Jesus skulle aldrig gå emot sitt eget ord och kalla någon för 'dåre', se Matt 5:22. Han vill utmana fariséerna att tänka själva och inte bara följa sin samtid och dåvarande traditioner.] Har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? 41Men ge det som finns där inne [ge från hjärtat, ge av maten som finns i faten] till de fattiga, så blir allt rent för er.45En av de laglärda [som tolkade Moseböckerna och lärde ut regelverket för hur de skulle fullföljas in i minsta detalj] sa då till Jesus: "Lärare, när du säger dessa saker förolämpar du även oss." 46Jesus svarade:
[Fariséerna ägnade sig åt yttre ceremoniella regler för att se rättfärdiga ut inför människor, men Jesus pekar på att de i stället måste ge från hjärtat och en sann kärlek till Gud och människor. Då blir även utsidan ren.]42Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.Mynta i en trädgård i Jerusalem.
43Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni älskar de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen] och att bli hälsade på torgen.
44Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni liknar omärkta gravar som människor [råkar] gå över utan att veta om det [och blir ceremoniellt orena]." [Se även Matt 23:27-28.]
"Ja, ve [uttryck för intensiv förtvivlan], också över er laglärda! Ni lägger tunga bördor (ryggsäckar med packningar) på människorna [med mänskliga regler och bud], men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.53När Jesus hade gått ut därifrån [från fariséns hus], började de skriftlärda och fariséerna ansätta honom bittert (hatet mot honom fick ett djupare fäste inom dem och blev som ett slavok som band dem). De överöste honom med många frågor (som han skulle svara direkt på, utan betänketid och möjlighet att göra någon utläggning), 54medan de låg på lur och väntade på att han skulle råka säga något som de kunde anklaga honom för.
47Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni bygger gravar (monument, minnesplatser) till profeterna som era fäder mördade. 48Ni är vittnen och ger ert fulla stöd till vad era förfäder gjorde. De dödade ju profeterna, och ni bygger deras gravar. [De fokuserade mer på att ära profeternas gravar, det yttre, men ignorerade deras budskap.] 49Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. [I Lukasevangeliets fortsättning, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.] 50Så ska detta släkte utkrävas (hållas ansvariga) för alla profeters blod som är spillt sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], 51från Abels blod [den första martyren] ända till [genom hela Gamla testamentet fram till översteprästen] Sakarjas blod, han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas [1 Mos 9:5; 15:16] över det här släktet.
[Abel var den förste som dödades i Gamla testamentet, se 1 Mos 4:8. Sakarias var den siste, se 2 Krön 24:20-22. Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.]
52Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskap [om Gud och frälsningen, och ersatt den med era religiösa traditioner som är tunga bördor]. Själva har ni inte gått in, och ni har hindrat dem som var på väg in."
[Det religiösa ledarskapet var inte bara ohjälpsamt, utan blev ett hinder för dem som verkligen sökte Gud. Deras religiösa system var inte bara neutralt; det verkade mot Gud. När sanningen avslöjas finns omvändelsens väg ut till frihet och förlåtelse. Tyvärr valde de inte den vägen och resultatet blev ett bittert hat mot Jesus. De var själva avslöjade och gör nu allt för att hitta något fel hos Jesus. Samma ord som beskriver hur Herodias höll fast vid hatet mot Johannes Döparen, se Mark 6:16, används i nästa vers för de judiska ledarnas bitterhet mot Jesus. I Gal 5:1 översätts samma ord "slavok", i kontrast till friheten i Jesus.]
Frukta inte människor – frukta Gud
1[Jesus hade börjat tala till folket om Jona-tecknet och att kroppens lampa är ögat, se Luk 11:29-36. Efter en frukost hos en farisé kommer nu folk i tusental för att höra Jesus undervisa.]
"Var på er vakt mot fariséernas surdeg som är hyckleriet! [Jesus har just avslöjat fariséernas religiösa fasad, se Luk 11:37-54.]
2Det finns inget fördolt
som inte ska uppenbaras,
och inget gömt
som inte ska bli känt.
3Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret
höras i ljuset,
och det ni viskat i örat i enrum (i de innersta rummen, kamrarna),
ropas ut på taken.4Till er som är mina vänner säger jag: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra något mer. [Var inte rädda för vad de religiösa ledarna, eller andra människor, ska säga och göra. Var frimodiga!] 5Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.Köpte man fyra sparvar på marknaden fick man en femte på köpet, på samma sätt som handlare i dag har erbjudande som ”ta fem betala för fyra”. Poängen är att ingen av dessa, inte ens den femte extra sparven, är bortglömd av Gud.
6Säljs inte fem sparvar för två assarion [romerskt kopparmynt av låg valör, värdet motsvarade en sextondels denar eller en halv timlön]? Ändå är ingen av dem bortglömd av Gud.
[Sparvar var den billigaste matvaran som såldes på marknaden. För en assarion kunde man köpa två sparvar, se Matt 10:29. Här ser vi att om man köpte fyra sparvar så fick man den femte på köpet. Om nu t.o.m. denna extra sparv, utan kommersiellt värde, inte är bortglömd av Gud – hur mycket mer ser då inte Gud oss människor som han köpt med Jesu dyra blod.]
7Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många [miljoner] små sparvar.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
