Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 13/4

Jos 7:16-9:2, Ps 82:1-8, Ords 13:2-3, Luk 16:1-18


Jos 7:16-9:2


     16Så Josua steg upp tidigt nästa morgon och samlade ihop Israel efter deras stammar och Juda stam visades (togs, pekades ut). 17Och han samlade ihop Judas familjer och Zerachajs familj visades (togs, pekades ut). Och han samlade ihop Zerachajs familj, man för man och Zavdi visades (togs, pekades ut). 18Och han samlade ihop hans hushåll man för man och Achan, son till Karmi, son till Zavdi, son till Zerach som tillhör Juda stam visades (togs, pekades ut).
     19Och Josua sa till Achan: "Min son, jag ber dig, ge ära till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och bekänn inför honom, och berätta för mig vad du har gjort, dölj ingenting för mig."
     20Och Achan svarade Josua och sa [bekände på en gång]: "I sanning (ja, det är sant), jag har jag syndat mot Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och detta är exakt vad jag gjort (ordagrant: "detta och detta", vilket beskriver det detaljerade händelseförloppet). 21Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear [dessa fint broderade mantlar från Babylon (1 Mos 10:10) sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen] och 200 shekel [omkring 2,5 kg] silver och en tunga (stav) av guld [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka] med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
     22Josua sände budbärare och de sprang till tältet och se, det var gömt i tältet och silvret underst. 23Och de tog föremålen från tältets mitt och förde dem till Josua och till Israels söner, och de lade ner dem inför Herrens (Jahves) ansikte.
    

Achors dal är identifieras ofta med området i de judeiska bergen väster om Qumran. Det är idag ett kargt område som har profetiska löften om att en dag bli en grönskande dal.

©Mujaddara

24Och Josua och hela Israel med honom, tog Achan, son till Zerach, och silvret och manteln, och tungan (staven) av guld, och hans söner och hans döttrar, och hans oxar och hans åsnor och hans får, och hans tält och allt som han hade, och de förde det till Achors dal [betyder: "Olyckans dal"]. 25Och Josua sa: "Varför har du hemsökt (dragit olycka över – hebr. achor) oss? Herren (Jahve) ska hemsöka (dra olycka över) dig idag." Och hela Israel stenade honom med stenar, och de brände dem i eld och stenade dem med stenar. 26Och de reste en hög med stenar över honom den dagen, och Herren (Jahve) vände bort sin brinnande vrede. Därför heter platsen Achors dal till denna dag.

[Hebr. achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Personnamnet Achan är ett besläktat ord som betyder: "den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar". Platsen Achor är troligtvis bergsbygden väster om Qumran vid nordvästra delen av Döda havet och blir så småningom nordöstra gränsen för Juda (Jos 15:7). Dock finns det hopp, Achors dal nämns på nytt i Jes 65:10 och Hos 2:17 där det profeteras att dalen i framtiden ska bli en fruktsam dal när Israel blir upprättat. Se även profetian i Hes 47:6-10 med det levande vattnet från Jerusalem som en dag ska strömma ner mot Döda havet.]

1Herren sa till Josua: "Frukta inte och var inte förskräckt, ta hela krigsfolket [inte bara 3 000, se Jos 7:5] med dig och stå upp och gå till Ai. Se, jag har gett kungen i Ai och hans folk och hans stad och hans land i din hand. 2Och du ska göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung. Förutom att du ska ta det tillspillogivna och dess boskap och behålla som byte för er själva. [Hade Achan övervunnit sin girighet i Jeriko, så hade han fått bytet här.] Gör ett bakhåll för staden, bakom (på andra sidan; väster om) den."

Josua delar upp armén i två delar, en mindre grupp på 5 000 läggs i bakhåll väster om staden medan resten av armén placeras norr om staden.

3Så Josua steg upp med allt krigsfolket för att gå till Ai. Och Josua valde ut 30 000 män, mäktiga män (hebr. gever) med mod och tapperhet, och sände fram dem under natten. [Tio gånger så många som första försöket, se Jos 7:3.] 4Och han befallde dem och sa:
"Se, ni [en mindre grupp på 5 000 män, se vers 12] ska ligga i bakhåll mot staden bakom (på andra sidan; väster om) staden, inte långt från staden, och håll er redo. 5Och jag och allt folket som är med mig ska närma oss staden, och det ska ske när de kommer ut mot oss att vi först ska fly för dem. 6Och de ska komma ut efter oss till dess att vi har lockat bort dem från staden, för de ska säga: 'De flyr för oss som förra gången.' Så ska vi fly framför dem. 7Då ska ni resa er upp från bakhållet och inta staden, för Herren (Jahve) er Gud (Elohim) har gett staden i er hand. 8Och det ska ske när ni har intagit staden, att ni ska sätta eld på staden, enligt Herrens ord ska ni göra. Se, jag har befallt er."
9Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.

Runt Ai (el-Maqatirl) finns många dalgångar där israeliterna kunde vara utom synhåll från staden.

10Och Josua steg upp tidigt på morgonen och räknade folket och gick upp, han och Israels äldste, framför folket till Ai.

11[Vers 11-13 beskriver nu mer detaljerat den övergripande förberedelsen i vers 3-9, det är inte en ny dag, utan en tillbakablick.]

Och hela folket, även stridsmännen som var med honom, hade gått upp och dragit sig nära och kommit framför staden och slog läger på den norra sidan om Ai, det var en ravin (hebr. gaj) mellan honom och Ai. 12Och han tog omkring 5 000 män och satte dem i ett bakhåll mellan Betel och Ai på den västra sidan om Ai. 13Folket gjorde sig själva stridsberedda, även hela truppen som befann sig norr om staden, deras bakhåll låg och väntade väster om staden. Och Josua gick den natten till mitten av dalen (bredare dal – hebr. emeq).
     14Och det hände när kungen i Ai såg det, att stadens män skyndade sig och reste sig upp tidigt och gick ut för att strida mot Israel, han och hans folk på den avtalade tiden, i riktning mot Arava (ödemarken, stäppen, öknen) [syftar på riktningen österut mot Jeriko och Jordandalen]. Men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom (på andra sidan; väster om) staden. 15Och Josua och hela Israel betedde sig som om de var slagna framför dem och flydde längs vägen mot öknen. 16Och allt folket som var i Ai kallades samman för att jaga efter dem, och de jagade efter Josua och drogs bort från staden. 17Där var ingen man kvar i Ai eller Betel som inte drog ut efter Israel. De lämnade staden öppen och jagade efter Israel.
     18Och Herren (Jahve) sa till Josua: "Sträck ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. kidon) som du har i din hand mot Ai, för jag ska ge det i din hand." Och Josua sträckte ut spjutet som var i hans hand mot staden. [Troligtvis reflekterades solen i sabelns egg och gav en blixtrande signal. Här används inte det vanliga hebreiska ordet för spjut chanit.] 19Och de i bakhållet reste sig snabbt från sina platser och de sprang, så snart han [Josua] hade sträckt ut sin hand, och kom in i staden och tog den och de skyndade sig att sätta den i brand. 20Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket [israeliterna] som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna. 21Och när Josua och hela Israel såg att bakhållet hade tagit staden och att röken från staden steg upp, då vände de om och slog Ais män. [Plötsligt mötte hären från Ai motstånd och de hade även nackdelen att ha morgonsolen i ögonen när Josua attackerade dem.] 22Och de andra kom fram, ut ur staden mot dem, så att de var mittemellan Israel, en del på ena sidan och en del på andra sidan. Och de slog dem så att de inte lät någon av dem bli kvar eller fly. 23Och Ais kung tog de levande och förde honom till Josua.
     24Och det skedde när Israel gjorde slut på slaktandet av alla Ais invånare på fältet, även i öknen där de förföljt dem, och de alla hade fallit för svärdseggen till dess de var förtärda, att hela Israel återvände till Ai och slog det med svärdsegg. 25Och alla som föll den dagen, både män och kvinnor var 12 000, inklusive alla män i Ai. 26För Josua drog inte tillbaka sin hand med vilken han hade sträckt ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. kidon), förrän han fullständigt förgjort alla invånare i Ai. [Mose hade tidigare sträckt upp sina händer i bön, se 2 Mos 17:11.] 27Bara boskapen och det tillspillogivna i staden tog Israel som byte åt sig själva, enligt det ord som Herren (Jahve) talat när han befallde Josua. 28Så brände Josua Ai och gjorde det till en stenhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel), ja, en ödemark till denna dag. [Ai betyder just ruin.] 29Och kungen i Ai hängde han i ett träd fram till kvällen, och när solen gick ned befallde Josua att de skulle ta ner hans kropp från trädet och kasta den i ingången till porten i staden och de kastade upp en stor hög med stenar över den, till denna dag.

Guds ord – Josua läser för folket

På norra sidan av berget Ejval (Ebal) finns arkeologiska utgrävningar och det man tror är Josuas altare.

30[Denna sista sektion fokuserar på Guds ord och hör tematiskt ihop med det inledande stycket i Jos 1:1-18. I det första kapitlet hade Guds ord till Josua en central roll. Här leder Josua en ceremoni vid berget Ejval.]

Sedan byggde Josua ett altare till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) på berget Ejval (Ebal), 31som Mose, Herrens (Jahves) tjänare, befallt Israels söner, som det är skrivet i boken med Moses undervisning [Torah – de fem Moseböckerna], ett altare av ohuggna stenar, varpå man inte använt något järn, och de offrade brännoffer till Herren på det och offrade shalomoffer (gemenskapsoffer). 32Och han skrev där på stenarna en avskrift (kopia) av Moses undervisning (hebr. Torah) som han skrev framför Israels söner.

[Mellan berget Gerizim och Ejval ligger staden Shechem. Ett altare har hittats på den norra sluttningen av berget Ejval vid utgrävningar av Adam Zertal 1980. Alldeles intill ligger också den plats där Abraham fick ett löfte om att hans avkomma skulle få detta land och där han byggde ett altare, se 1 Mos 12:6-7. I vers 33 nämns "hela Israel" till skillnad från "Israel" här i vers 32. Ett möjligt scenario är att Josua och en mindre grupp med prästerna och de äldste är med i denna ceremoni vid altaret, sedan tar man med arken och går till den södra sidan av Ejval i dalen mellan Ejval och Gerizim där hela folket sluter upp.]

Till vänster syns berget Gerizim och till höger Ejval (Ebal). Längst till höger (norrut) finns Josuas altare. I sänkan mellan bergen ligger staden Shechem, som på hebreiska betyder skuldra, ett passande namn eftersom bergen ser ut som två skuldror.

33Och hela Israel, deras äldste och ledare och deras domare stod på båda sidor om arken och mittemot stod prästerna, leviterna som bar Herrens förbundsark, både främlingen och den i huset födde. Hälften av dem framför berget Gerizim och hälften av dem framför berget Ejval (Ebal). Som Herrens tjänare Mose hade befallt till välsignelse av Israels folk först. 34Därefter läste han alla de ord från Mose undervisning (hebr. Torah), välsignelsen och förbannelsen [5 Mos 27-28], enligt allt det som är skrivet i boken med undervisning (hebr. Torah). 35Det fanns inte ett enda ord som Josua underlät att läsa, av allt det som Mose befallt, inför hela Israels församling och kvinnorna och barnen och främlingen som vandrade bland dem.

Resten av Kanaans land (kap 9-12)
1[Tidigare hade motståndet bestått av enskilda städer, nu i detta och följande kapitel kommer motståndet från allianser med städer och dess kungar. Versen fungerar som en introduktion på liknande sätt som Jos 5:1.]

Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och utefter hela Stora havets [Medelhavets] kust framför (hela vägen upp mot) Libanon,
    hettiterna och amoréerna,
    kanaanéerna,
    perisséerna,
    hivéerna och jevusiterna
hörde detta [hur israeliterna intagit städerna Jeriko och Ai], 2samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man (bokstavligt en mun).

Ps 82:1-8

Psalm 82 – Guds domstol

Jämfört med andra psalmer är denna psalm annorlunda sett både till form och till innehåll. Gud porträtteras mitt bland andra "gudar" som domare i den högsta domstolen. Psalmen kan ses som ett drama mellan gott och ont. I vers 6 används det hebreiska ordet elohim, som kan syfta på Gud, avgudar men även människor och då ofta domare, se Ps 8:6; 2 Mos 7:1; 21:6; 22:8-9, 28.

Författare: Asaf

Citeras:
Vers 6 citeras av Jesus i Joh 10:34

Struktur:
1. Inledning: Guds domstol, vers 1
2. Åtalspunkterna, vers 2-4
3. Avgudarnas okunskap, vers 5
4. Avgudarnas död, vers 6-7
5. Epilog: Bön om fred, vers 8

1En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
-


Inledning: Guds domstol
Gud (Elohim) [universums domare] står i gudaförsamlingen [den himmelska domstolen],
    mitt bland gudarna (elohim) håller han dom.

[I det sammansatta ordet "gudaförsamlingen", ordagrant "i Guds församling", används det mest generella ordet för gud, hebr. El. Det kan beskriva Gud, se Ps 19:2, avgudar eller mäktiga människor, och då ofta domare. Betydelsen här verkar vara en himmelsk domstol inför en samlad gudomlig kommitté, se Job 1:6; 2:1; 1 Kung 22:19-23, en scen som även finns beskriven i ugaritiska texter som Legenden om Keret. Paulus beskriver också en andlig hierarki, se Ef 6:12; Kol 1:16. Se även vers 6 och Ps 89:6-8. Allt som tar Guds plats är en avgud, se 2 Mos 20:3. Den hebreiska prepositionen qerev, översatt "mitt bland", kräver att det andra elohim översätts i plural: "mitt bland gudarna".]

Åtalspunkterna
2[Gud, universums domare, inleder med frågor. Mallen för ett rätt styre finns i Psalm 72.]
Hur länge ska ni döma orättfärdigt
    och ta hänsyn till (vara partiska till förmån för) de ogudaktiga?

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

3Försvara den svage och faderlöse,
    ge den bedrövade (drabbade) och utblottade rättvisa.
4Befria (rädda) den svage och fattige,
    ryck upp (rädda) dem från den ogudaktiges hand.

Avgudarnas okunskap
5De [avgudarna, ser vers 1] vet ingenting, de förstår ingenting,
    de vandrar omkring i mörker.
    Hela jordens fundament är förflyttat (skakat).

[Denna vers indikerar att de kosmiska konsekvenserna av orättvisa är stora – jordens grundvalar vacklar! Det som sker i den högsta himmelska världen får återverkningar på jorden.]

Avgudarnas död
6Jag säger: "Ni är gudar [hebr. elohim – gudalika varelser, se Joh 10:34]
    och ni är alla söner till den Högste (Elion),
7likväl ska ni dö som människor
    och falla som en av furstarna."

Epilog
8Res dig, Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.

Ords 13:2-3

2En [rättfärdig] människa får äta god frukt från sina ord,
    men de trolösa (de som har som livsstil att svika sina löften) hungrar efter våld (och får äta upp det onda de sagt).

3Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ),
    men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror). [Ords 10:14, 19; 18:21]

Luk 16:1-18

Den orättfärdige förvaltaren

Det var inte ovanligt att rikare familjer på Jesu tid hade tjänstefolk. En av tjänarna hade det övergripande ansvaret för hushållet och de andra tjänarna.

1Jesus sa också till lärjungarna:

[Jesus har just berättat liknelsen om den yngre sonen som vände tillbaka hem. Frågan som hänger i luften är: Vad hände med den äldre sonen? Ordagrant är meningen på grekiskan "och han sa också till lärjungarna", där orden "och" och "också" tydligt kopplar ihop denna berättelse med den tidigare. Liknelsen handlar om faran med kärleken till pengar, och hör även ihop med nästa liknelse om den rike mannen och tiggaren Lasarus. Hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten.]

"Det var en rik man som hade en förvaltare. [Den rike mannen ägde mark med olivträd och åkrar, förvaltaren skötte ägarens alla affärer.] När den rike mannen [en dag] ryktesvägen fick höra anklagelser att förvaltaren slösade bort (spridde ut) hans egendom [samma ord som används för yngre sonens slösande, se Luk 15:13], 2kallade han till sig förvaltaren och sa:
    'Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.'

[Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]

3Då tänkte förvaltaren: 'Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga. 4Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.'
     5Han kallade till sig en efter en av dem som hade skulder till sin herre, och frågade den förste: 'Hur mycket är du skyldig min herre?'
     6Han svarade: 'Hundra bat-mått olivolja.' [Ett bat-mått var ca 30 liter. Skulden motsvarade skörden från 150 olivträd och värdet var 1 000 denarer – närmare tre årslöner för en arbetare.]
    Förvaltaren sa: 'Ta ditt skuldebrev, sätt dig ner på en gång och skriv femtio.' [50 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]
     7Sedan frågade han nästa: 'Hur mycket är du skyldig?'
    Han svarade: 'Hundra kor-mått vete.' [Ett kor-mått var en tunna på ca 390 liter. Skulden motsvarade en skörd från 100 hektar (1 km²) och värdet var 2 500 denarer – åtta årslöner för en arbetare.]
    Då sa han: 'Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.' [20 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]

8Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera)."

[Detta är liknelsens höjdpunkt och överraskning – hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter? Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte skulderna vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos dem som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.]

Använd pengar för att göra gott
"Denna världens (tidsålders) människor handlar finurligare (skickligare, klokare) mot sina egna än vad ljusets människor gör. 9Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde.

[Det "finurliga" och kloka som förvaltaren gör, se vers 8, är att han inte längre slösar pengarna på sig själv genom att leva i lyx utan säkrar sin framtid med dem. Att samla skatter i himlen handlar om att vara givmild.]

10Den som är trogen (pålitlig, trofast) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått]
    är också trogen i mycket [i stort],
och den som är orättfärdig (orättvis, bedräglig, ohederlig) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått],
    är också orättfärdig i mycket [i stort].

11Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
    vem vill då anförtro er den sanna rikedomen [evangeliet, andliga gåvor]?
12Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra,
    vem vill då ge er vad som ska tillhöra er?

13Ingen tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] kan tjäna två herrar.
Antingen kommer han att hata den ene
    och älska den andre
eller hålla sig till den ene
    och förakta den andre.

Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (rikedom)."

Självrättfärdighet imponerar inte på Gud
14[Jesus har berättat fyra liknelser. Tre där något borttappat återfinns och till sist liknelsen om den ohederlige förvaltaren, se Luk 15:1-16:13. Liknelserna var riktade till lärjungarna, men fariséerna lyssnade också.]

Allt detta hörde fariséerna som älskade pengar, och de hånade honom. [Här används ett mer fientligt ord än i Luk 15:2 där de muttrade irriterat. Ordet här är ordagrant "att lyfta näsan åt någon". De sa ingenting, men deras kroppsspråk visade deras förakt för Jesus.]
     15Jesus sa till dem: "Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud."

16[Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på Mose undervisning och de profetiska skrifterna:]

"Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
    fram till Johannes [Döparen].
[Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna. Denna första del av meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att nomos och profeterna "förkunnade", "hade sin tid", "gällde", "profeterade om Messias" osv. Eftersom nästa vers (vers 17) säger att nomos inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet och Mose undervisning blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet "förkunnas" – som används senare i meningen om evangeliet – också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet "profeterade", se Matt 11:13. Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se Mika 5:2; Dan 9:25; Jes 7:14; Jes 53.]
Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats,
    och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld; tränga sig på).
[Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" (som används i parallellstället i Matt 11:12) är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
17Men det är lättare för himmel och jord att förgå, än att ens det minsta lilla streck [gr. keraia, som särskiljer de hebreiska bokstäverna] i undervisningen (gr. nomos) faller bort (förlorar sin betydelse).

[Det grekiska ordet keraia motsvarar det hebreiska ordet kotz, se Matt 5:18. En motsvarighet i det latinska alfabetet är t.ex. det nedre horisontella strecket som skiljer bokstaven E från F.]

18Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott."

[Nu tar Jesus upp ett ämne som diskuterades flitigt bland rabbinerna. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen till att han tar upp just detta kan vara att fariséerna, som såg sig själva vara så trogna Mose undervisning, helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat, baserat på 5 Mos 24:1-5. Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se Matt 5:21-48. Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse där Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se Matt 18:15-19:15.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel