Psalm 68 är en sång som handlar om Guds makt och majestät. Gud har varit Israels Gud under vandringen från Sinai till Sion, men han är också en Gud över alla folk, och en dag ska han regera från Jerusalem. Psalmen har messianska undertoner. Vers 19 citeras av Paulus i Efesierbrevet om Jesu seger på korset. Bashan är känd som "ormens plats", se vers 16, i kontrast till Sion som är Guds stad. Den urgamla profetian från 1 Mos 3:15, hur ormens huvud ska krossas, får sitt uppfyllande i vers 21.

Psalmen innehåller sju olika namn på Gud: Elohim (vers 2), Jah (vers 5), Jahveh (vers 11), El Shaddaj (vers 15), Jah Elohim (vers 19), Adonai (vers 20) och Jahveh Adonai (vers 21).

Författare: David

Citeras: Vers 19 citeras i Ef 4:8 och antyds i 2 Kor 2:14.

Struktur: Det finns olika sätt att dela upp psalmen, men det går att se ett kiastiskt mönster med en central proklamation.

A Introduktion, vers 1-7
    B Från Sinai till Sion, vers 8-19
        C Proklamation, vers 20-24
    B´ Segermarsch mot templet, vers 25-32
A´ Avslutning, vers 33-36

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David, en sång.

Introduktion
²Gud (Elohim) reser sig (står upp),
    hans fiender förskingras
    de som är emot honom flyr från hans ansikte (hans närvaro).
    [De tre verben är desamma som i 4 Mos 10:35. Här anas också uppståndelsen, se vers 19.]
³Som rök driver bort [skingras för vinden]
    så fördriver du (skingrar du; knuffar du isär) dem [Hos 13:3],
    som vax smälter för eld [Mika 1:4].
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte],
     ⁴men de rättfärdiga – de gläder sig.
De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],
    de jublar i glädje!

⁵Sjung till Gud (Elohim),
    sjung [och spela] lovsånger till hans namn.
Bana väg för (höj upp en sång till) honom
    som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah),
    hans namn är Herren [ordagrant: "i Jah, hans namn"].
Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom.

[Jah, som är en kortare form av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]

⁶En fader för de faderlösa
    och en änkornas försvarare (försvarsadvokat, domare)
    är Gud (Elohim) i sin heliga boning.
    [Han tar sig an de utsatta, för deras talan och dömer rättvist, se Jak 1:27; 4:11-12; 1 Tim 5:5.]
⁷Gud (Elohim) ger de ensamma ett hem [han inhyser/placerar dem i en familj]
    – för ut fångar (tjänare) i frihet (lycka, framgång, sång),
    men de som öppet trotsar (de som vänder sig bort; de som är envisa och gör uppror) [är ovilliga att förändras] får bo i öknen (en torr öde vildmark). [1 Tim 5:6]

Från Sinai till Sion – Gud går med sitt folk
⁸Gud (Elohim), när du drog ut framför ditt folk,
    när du marscherade fram i ödemarken … [Här avbryts meningen för att ge tid för eftertanke.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁹[När Gud marscherade med sitt folk skedde följande:]
Jorden bävade,
    ja, himlarna vräkte ner regn,
inför Gud (Elohim), Sinais Gud,
    inför Gud (Elohim), Israels Gud. [Dom 5:4-5]
¹⁰Gud (Elohim), du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv),
    när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem).
¹¹Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel],
    du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud (Elohim).

¹²Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord.
    En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna:

[Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Mirjam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]

¹³"Kungarna som leder arméer flyr – de flyr!
    Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet.
¹⁴När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla],
    då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte],
    ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!"
¹⁵När den Allsmäktige (El Shaddaj) förskingrar kungarna där,
    som snö på Samon!"

[Det finns ett berg som heter Samon nära Sikem (Shechem), se Dom 9:48. Detta område i Samarien får aldrig mycket snö och uttrycket skulle kunna motsvara något mycket ovanligt som "snö i Saharaöknen". Guds seger är oväntad och extraordinär. Etymologiskt kan ordet samon komma från, eller påminna om, ordet för "mörk". I kontrast till den vita rena snön så kan betydelsen i så fall vara: "mörka berg täckta i vit snö". Titeln "El Shaddaj" förekommer bara här och i Ps 91:1 i Psaltaren. Ordets ursprung är okänt, men kan komma från ordet för att förgöra (hebr. sadad). Den kopplingen skulle kunna finnas här i hur Gud som "förgör" förskingrar kungarna.]

¹⁶Berget Bashan [Hermon] är ett gudaberg [hebr. har elohim; även i betydelsen: ´ett upphöjt/majestätiskt berg´],
    ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar].

[Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Hebreiska ordet bashan betyder också orm och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11; Jos 12:4-5.]

¹⁷Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt)
    på berget [Sion, se Ps 48:3, 9] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
    Ja, Herren (Jahveh) ska bo där för alltid.
¹⁸Guds (Elohims) vagnar [för striden] är tiotusentals, tusen och åter tusen,
    Herren (Adonai) är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai.
    [Tankarna går till Egyptens militär med vagnar, se 2 Mos 14-15, men Guds härskara är större, se Ps 20:8; 2 Kung 6:15-17.]

Tillbaka upp

---

Ords 11:28

²⁸Den som förtröstar på (sätter sitt hopp till) rikedomar kommer att falla,
    men den rättfärdige ska grönska som en växande kvist (blomstrande trädkrona).

Tillbaka upp

---

Luk 6:39-7:10

1 (av 4) Blinda ledare
³⁹[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.]

Han berättade också en liknelse för dem:

"Kan en blind vägleda en blind? [Nej, självklart inte.]
Faller inte båda två i diket? [Jo, det gör de.]

⁴⁰En lärjunge är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. [Så var noga med vem du följer.]

2 (av 4) Flisan och bjälken
⁴¹[På tal om blindhet:]

Varför ser du flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga,
    utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga?
⁴²Hur kan du säga till din broder:
    'Broder, låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) från ditt öga',
    när du själv inte ser bjälken i ditt eget öga?
Du hycklare [som inte lever som du lär utan "dömer under en teatermask" (gr. hypokrites, från hypo – under och krino – att döma/särskilja) dvs. agerar skenheligt]!
Ta först bort bjälken ur ditt eget öga,
    sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.

[Denna liknelse hör ihop med den förra, både flisan och bjälken är orsaken till blindhet. Den som kontrollerar någon annans syn måste själv ha bättre syn än den som han ska hjälpa. Den som tar bort en flisa, måste själv ha tagit bort bjälken från sitt eget öga. Innan du dömer/bedömer någon annan, rannsaka dig själv först. En ledare måste ha större andlig klarsyn än sina elever. Han måste själv praktisera de sanningar han lär ut.]

3 (av 4) Trädet och dess frukt
⁴³[Jesus bygger vidare från förra liknelsen med bjälken (som kommer från ett träd), se vers 41-42, med ännu en liknelse:]

Det finns inget gott träd som bär dålig frukt,
    inte heller finns det något dåligt (murket) träd som bär god frukt.
⁴⁴Ett träd känns igen på sin frukt,
    för inte plockar man väl fikon från törnen
    eller skördar vindruvor från en törnbuske.

⁴⁵En god människa bär fram det som är gott
    ur sitt hjärtas goda förråd (skatt; skattkammare) [Matt 6:21],
och en ond [människa] bär fram det som är ont
    ur sitt onda [ur hjärtats onda förråd].
För av (utifrån) hjärtats överflöd (överskott) talar (predikar) [kommer långa eller korta haranger ur] hennes mun.

[I grekiskan beskrivs människan i bestämd form: "den goda människan" och "den onda". Se även Jak 3:1-12 om tungans makt. Sedan begynnelsen finns en andlig lag att naturen bär frukt 'efter sin art', se 1 Mos 1:11. Det som finns på insidan i hjärtat kommer förr eller senare att visa sig i människors tal och handlingar.]

4 (av 4) Två hus
⁴⁶Varför kallar ni mig för 'Herre, herre' utan att göra det jag säger? [Upprepningen av herre, indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.] ⁴⁷Den (var och en) som kommer till mig och hör [aktivt lyssnar till] mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem, jag ska visa er [i följande illustration] vem han är lik:

⁴⁸Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt
    och lägger grunden på klippan [väljer att bygga sitt liv, sin tjänst och allt han tar sig för på Jesus].
När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det,
    eftersom det var väl byggt på klippan.

⁴⁹Men den (var och en) som hör och inte gör [praktiserar mitt ord],
    han är lik en man som bygger ett hus på sanden [mänskliga tankar och idéer, det jordiska],
    utan att lägga någon grund.
Floden vräker sig mot huset,
    och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor."

[Det räcker inte att säga rätt saker – den som hör Jesu ord måste också agera på dem. Alla människor bygger sina liv, alla drabbas av stormar, frågan är på vilken grund huset är byggt.]

FYRA HÄNDELSER
[I detta kapitel återger Lukas fyra händelser från Jesu tjänst i Galileen. Det som utmärker dem är att det är spontana möten med människor. Ofta sker de stora undren i dessa oplanerade händelser i vardagen. Jesu mänskliga sida reagerar alltid först. Han förundras över officerens tro, se vers 9; känner medlidande med änkan, se vers 13; bekräftar Johannes Döparens tjänst, se vers 28; ser på kvinnan och försvarar henne, se vers 44.]

En officers tjänare botas

Än i dag kan man besöka Kapernaum - Jesu hemstad.

¹När Jesus hade hållit hela sitt tal [Luk 6:20-49] till folket, gick han in i Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. ²En romersk officer (centurion) där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på denne tjänare. ³När han fick höra om Jesus, sände han några av de judiska äldste [de judiska ledarna i Kapernaum] och bad honom komma och rädda tjänarens liv. [Här används prepositionen dia framför det grekiska ordet sozo som både betyder helad och frälst. Prepositionen som betyder "genom" förstärker att han önskar att hans tjänare blir "genom-helad", dvs. fullständigt helad på en gång.] ⁴De kom till Jesus och vädjade gång på gång ivrigt till honom: "Han är värd att du gör detta för honom, ⁵för han älskar [uppriktigt – på ett osjälviskt, utgivande sätt] vårt folk och har även byggt synagogan åt oss."

[En romersk centurion förde befälet över omkring åttio romerska soldater. Även om han tjänade tjugo gånger mer än en vanlig soldat, var det en stor uppoffring att bygga synagogan. Hans kärlek till det judiska folket visade sig i praktisk handling. Arkeologer har hittat flera inskriptioner från den här tiden som visar att det inte var ovanligt att hedningar bekostade judiska synagogor. Cornelius var också en romersk centurion som gav av sina medel till judarna, se Apg 10:1-2.]

⁶Jesus följde då med dem. Men när han nästan var framme vid huset skickade den romerska officeren några vänner och lät hälsa: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värdig att du går in under mitt tak. ⁷Därför ansåg jag mig inte heller värdig att själv komma till dig. Men säg bara ett ord så blir min tjänare (pojke) frisk. ⁸Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: 'Gå', till en av dem så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör detta', så gör han det."
     ⁹När Jesus hörde detta förundrades han över honom (Jesus blir förvånad och överraskad) och sa till folket som följde honom: "Jag säger er, inte ens i hela Israel har jag sett en sådan stor tro." ¹⁰När de utskickade [vännerna till officeren] kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.

[Samma ord, "förundras", i vers 9, används om Jesu förundran över otron han mötte när han besökte synagogan i sin egen hemstad, se Mark 6:6.]

Tillbaka upp