Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - onsdag 24/7

2 Krön 11:1-13:22, Ps 18:37-51, Ords 19:27-29, Rom 8:26-39


2 Krön 11:1-13:22

Invasion
1När Rehabeam kom till Jerusalem samlade han Juda hus och Benjamin, 180 000 utvalda krigare, för att strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam. 2Men Herrens (Jahves) ord kom till gudsmannen Shemaja [betyder: "Jahve har hört"]. Han sa: 3"Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: 4Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.

Befästa städer i Juda
5Rehabeam bodde i Jerusalem, och han byggde om städer i Juda till befästa platser. 6Han byggde om Betlehem, Etam, Tekoa, 7Beit-Sur, Soko, Adullam, 8Gat, Maresha, Sif, 9Adorajim, Lachish, Aseka, 10Tsorah, Ajalon och Hebron (hebr. Chevron), befästa städer, som låg i Juda och Benjamin.

11Han gjorde deras befästningar starka och tillsatte befälhavare i dem och lade in förråd av mat, olja och vin. 12Var och en av dessa städer försåg han med sköldar och spjut. Han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin blev kvar under hans välde.

Stöd för prästerna och leviterna
13[Vers 4-12 är den centrala sektionen som handlar om templet. Här finns unikt material.]

Prästerna och leviterna i hela Israel gick över till Rehabeam från alla sina områden. 14Leviterna övergav sina betesmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster 15och anställde åt sig andra präster för offerhöjderna och för de håriga bockarna (onda andar, satyrer, skogsdemoner – hebr. sair) och för kalvarna som han hade gjort. 16Och de från alla Israels stammar som vände sina hjärtan till att söka Herren (Jahve), Israels Gud, följde leviterna, och de kom till Jerusalem för att offra åt Herren (Jahve), sina fäders Gud. 17I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rehabeams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg. 18Rehabeam tog Machalat till hustru åt sig. Hon var dotter till Jerimot, Davids son, och till Avichajil, Eliabs, Ishais sons, dotter. 19Hon födde åt honom sönerna Jeush, Shemarja, och Saham. 20Efter henne tog han Maacha. Avshaloms (Absaloms) dotter, till hustru. Hon födde Avijam (Abia), Attaj, Sisa och Shelomit åt honom. 21Och Rehabeam älskade Maacha. Avshaloms dotter, mer än alla sina andra hustrur och bihustrur. Han hade tagit 18 hustrur och 60 bihustrur, och han blev far till 28 söner och 60 döttrar. 22Rehabeam satte Avijam, Maachas son, till huvud och ledare bland sina bröder, eftersom han tänkte göra honom till kung. 23Han handlade klokt och lät alla sina söner bo runt om i hela Juda och Benjamins land i alla befästa städer och gav dem rikligt underhåll. Han skaffade dem också många hustrur.

Egypten invaderar Juda
1När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel [det norra riket]. 2Men i kung Rehabeams 5:e regeringsår drog Egyptens kung Shishak upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren. 3Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer och kushiter. 4Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.
     5Profeten Shemaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Och han sa till dem: "Så säger Herren: Ni har övergett mig, och därför har också jag övergett er och gett er i Shishaks hand."
     6Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sa: "Herren är rättfärdig."
     7När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sa: "Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand. 8Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen."
     9Egyptens kung Shishak drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 10I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. 11Så ofta kungen gick till Herrens (Jahves) hus, gick också livvakterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till livvaktsalen.
     12Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.
    

Sammanfattning
13Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var 41 år gammal när han blev kung, och han regerade 17 år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska. 14Han gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka Herren.
     15Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde. 16Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.

Sydrikets 2:e regent – Avijam


Introduktion
1[Avijam regerar i 3 år (959-956 f.Kr.).]

I [Nordrikets 1:a] kung Jerobeams 18:e regeringsår blev Avijam kung över Juda [Sydriket], 2och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja [Maacha, se 1 Kung 15:2], Oriels dotter, från Gibea.

Krig med Jerobeam – Israel

Avijam [Sydrikets 2:a regent] och Jerobeam [Nordrikets 1:a kung] låg i krig med varandra. 3Avijam började kriget med en här av tappra krigsmän, 400 000 utvalda män. Men Jerobeam ställde upp till strid mot honom med 800 000 utvalda tappra stridsmän.

Avijams tal – fokus på präster och leviter
4Avijam steg upp på berget Semarajim i Efraims bergsbygd och sa: "Hör mig, Jerobeam och hela Israel! 5Skulle ni inte veta att det är Herren (Jahve), Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?

[I alla offer användes salt, se 3 Mos 2:13. Saltets funktion att konservera och bevara anspelar på att "saltförbundet" som ingås ska vara långvarigt och hållas, se 4 Mos 18:19. Att ingå saltförbund räknas som en fullvärdig motsvarighet till ett blodsförbund, se 2 Mos 24:8.] 6Men Jerobeam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre. 7En skara löst folk slöt sig till honom, onda människor som blev för starka för Rehabeam, Salomos son. Rehabeam var ung och ängslig och kunde därför inte stå emot dem.
     8Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jerobeam gjorde till gudar åt er. 9Har ni inte drivit bort Herrens präster, Arons söner, och leviterna och själva gjort er präster, så som andra folk gör? Vem som än kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd får bli präst åt de gudar som inte är gudar.
     10Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. De präster som gör tjänst inför Herren är Arons söner, och leviterna sköter tempeltjänsten. 11De offrar åt Herren varje morgon och varje kväll brännoffer och väldoftande rökelse. Och de ordnar med bröd på bordet av rent guld och med den gyllene ljusstaken, så att lamporna på den lyser varje kväll, för vi håller vad Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), har befallt oss att hålla. Men ni har övergett honom. 12Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren (Jahve), era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas."

Krig med Jerobeam
13Men Jerobeam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem. 14När Juda vände sig om och såg att de hade fiender både framför sig och bakom sig ropade de till Herren och prästerna blåste i trumpeterna. 15Därefter höjde Juda män ett härskri, och när de gjorde så lät Gud (Elohim) Jerobeam [Nordrikets 1:a kung] och hela Israel bli slagna av Avijam och Juda. 16Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. 17Sedan vållade Avijam och hans folk ett stort manfall bland dem, så att 500 000 av Israels unga män blev slagna. 18Alltså blev Israels barn kuvade vid den tiden, men Juda barn var starka, för de stödde sig på Herren (Jahve), sina fäders Gud. 19Avijam förföljde Jerobeam och erövrade dessa städer från honom: Betel med underlydande orter, Jeshana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.

Summering
20Sedan förmådde Jerobeam ingenting mer så länge Avijam levde. Och Herren (Jahve) slog honom så att han dog. 21Men Avijam stärkte sin makt. Han tog sig 14 hustrur och blev far till 22 söner och 16 döttrar. 22Vad som mer finns att säga om Avijam, om hans bedrifter och annat som rör honom, det är skrivet i profeten Iddos utläggning.

Ps 18:37-51

37Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig),
    mina anklar har inte gått ur led.
    [Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.]
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
    jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
39Jag krossade dem, så de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.

40Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
41Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
    de som hatade mig tystade jag fullständigt.
42De skrek (ropade efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
    [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren (Jahve), men han svarade inte.

[I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10-11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]

43Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som stoft [damm] för vinden,
    jag trampade (stampade) på dem som smuts (dy) på vägen.
44Du räddade mig från folkets strider [troligtvis en angripande armé],
    du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar nu mig.
     45så fort de hörde [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.
Främlingar blev kraftlösa inför mig,
     46främlingar tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop),
    och kom darrande fram ur sina fästen.

Avslutande lovprisning
47[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2-7.]

Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är min frälsnings Gud!

[De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]

48Gud (El) [den sanne Guden],
    han som ger mig fullständig hämnd [plural],
och talar till [kuvar] folk under mig [de som är besegrade],
     49den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp (upphöjer) mig över dem som reser sig mot mig,
    den som räddar (rycker bort) mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).

50Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
    och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]
51Stora segrar ger Herren (Jahve) åt sin konung,
    han handlar trofast (nådefullt, med omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [syftar också på Messias],
    mot David och hans ätt [säd, singular, se 1 Mos 3:15; Upp 19:11-16] för evigt.

Ords 19:27-29

27Min son (mitt barn, min vän), om du inte lyssnar på tillrättavisning
    irrar du (som en berusad) bort från kunskap.

28Ett ogudaktigt vittne hånar rättsväsendet (rättvisa),
    och syndarens (den ogudaktige, kriminelles) mun sväljer glupskt ondska.

29Domen väntar (är till för) dem som hånar (föraktar Gud),
    och [spö] slag för dårarnas rygg.


Rom 8:26-39

Anden hjälper
26[Detta stycke ramas in av Andens hjälp och bön (vers 26) och Jesu vädjan för oss, se vers 34. Centralt finns Jesus som den förstfödde, se vers 29b.]

På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka]. 27Och han som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: "enligt Gud" – i harmoni med Guds vilja].

[Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i Luk 10:40 (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se vers 20. Frasen "träder in som vår förebedjare" är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden "över" och "mer än" – hjälper oss att träffa målet!]

28Vi vet (har sett/insett; är förvissade om) att
    för dem som älskar Gud [dvs. de som aktivt gör hans vilja och lyder hans bud, se Joh 14:15]
        samverkar allt [låter Gud ständigt och aktivt allting samverka]
        till det bästa,
    för dem som är kallade [har gensvarat på hans kallelse]
efter hans beslut [gr. prothesis – enligt en plan som han i förväg lagt fram och berett efter sina syften].

[Denna vers formar en kiasm som ramas in av temat insikt – vår förståelse och Guds rådslut. I nästa nivå följer två villkor som inleds "för dem". Centralt står att allting (som i grekiskan står i plural) samverkar till det bästa. Här ingår även att lida för sin tro. Paulus har just talat om den här tidens lidanden (vers 18) och lite längre fram i sammanhanget räknar han upp dessa (vers 35-36), men också den överväldigande segern mitt i allt detta (vers 37-39). Vi kan bara älska Gud eftersom han först visade oss sin kärlek (1 Joh 4:19). Gud vill använda oss och våra omständigheter för sitt rikes utbredning (Fil 1:12). Denna vers säger inte att allt som händer är gott, men däremot att allt som händer i slutändan medverkar till ett gott resultat för dem som älskar Gud och har gensvarat på hans kallelse.]

29[För Gud är allvetande.] Dem som han på förhand kände till [visste skulle bli hans en dag], förutbestämde (gr. proorizo) han också till att bli lika [få sin inre karaktär formad efter] hans Sons avbild, så att han [Jesus] skulle bli den förstfödde (högste; mest betydelsefulle) bland många syskon (bröder och systrar i tron). [Förutbestämma är ordagrant "att i förväg sätta upp gränser".]

30Och dem som han förutbestämde [att de skulle ta emot Jesus och formas efter hans avbild],
    dem (dessa) kallade han också,
och dem som han kallade,
    dem (dessa) förklarade han också rättfärdiga,
och dem som han förklarade rättfärdiga,
    dem (dessa) förhärligade (ärade – gr doxazo) han också [se vers 18].

31Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) ["i riktning mot" allt] detta [se vers 28-30, men även hela sammanhanget från vers 17]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? [Ps 118:6] 32Han som ju inte [ens] skonade sin egen Son, utan utlämnade [personligen gav upp] honom för oss alla, hur skulle han inte också fritt [komma att] skänka (ge, unna, bevilja) oss allt (allting) [tillsammans] med honom. [Grekiskan betonar ordet för "inte" (genom att använda ouchi) i slutet på versen – betydelsen blir att det vore helt uteslutet.] 33Vem kan anklaga Guds utvalda? Det är Gud som rättfärdiggör.

34Vem är den som dömer? [Det är Jesus som har all auktoritet och är den som ska döma alla människor en dag.] Den Smorde (Messias, Kristus) är den som har dött, och ännu viktigare, har uppstått från de döda, han sitter nu på Guds högra sida och vädjar (ber ständigt, manar gott) för oss.

Inget kan skilja oss från Jesu kärlek
35[Vers 35-38 formar en kiasm som ramas in av att ingenting kan skilja oss från Jesu kärlek! Den centrala versen är vers 37.]

Vem ska [då kunna] skilja oss från den Smordes (Messias, Kristi) [osjälviska, utgivande och rättfärdiga] kärlek?
Lidande (nöd, betryck, problem – ett generellt ord för svårigheter),
eller ångest (trångmål, begränsning – "smal passage; ett litet hoptryckt område"),
eller förföljelse [fientlig och förtryckande hetsjakt i syfte att utplåna],
eller hunger (svält),
eller nakenhet [brist på kläder; ofrivillig exponering],
eller fara [då det är riskfyllt att bekänna Jesus],
eller svärd [dödshot eller t.o.m. avrättning]?

[Paulus nämner sju lidanden en troende kan behöva gå igenom. Alla trångmål för en sann troende närmare Jesus – han som vet vad lidande är. Listan ökar i intensitet och allvar. Istället för att skriva "Vad ska skilja" används "Vem ska skilja", vilket personifierar motståndet, se vers 38-39. Se även 2 Kor 11:23-28; Rom 5:3-4.]
36Som det även står skrivet [Ps 44:23]:
På grund av dig [vår tro på dig Gud] blir vi dödade hela dagen [är våra liv i ständig fara],
    vi räknas (ses i människors ögon) som slaktfår.
37[Skulle något av detta kunna skilja oss från Jesu kärlek?]
Nej, i allt detta vinner vi en överlägsen seger [är vi mer än segrare genom att vi, förutom den triumferande segern, också ger ära till Gud, välsignelse till andra och oss själva], genom honom som har älskat oss [med sin osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek].

38Jag är helt övertygad (förvissad) om att:
[Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade – martyrdöden av svärd, se vers 35.]

varken död [med all sin skräck och plåga],
    eller liv (ett överflödande liv) [med sina lockelser],
varken änglar,
    eller andefurstar [demoniska furstar],
    eller auktoriteter (makter) [både mänskliga tyranner och demoniska krafter],

varken vad som sker just nu,
    eller vad som kommer att hända,
39varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt],
    eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter],
    eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer]
[inget av detta] ska kunna skilja oss från Guds [utgivande] kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel