Denna psalm uttrycker förtröstan och hopp mitt under förföljelse och hot. Psalmen är uppbyggd på en dialog där slutet av vers 1 fram till vers 3 är en uppmaning att fly. Det kan vara Davids vänner som uppmanar honom att ge upp och fly eller så är det en inre dialog. Den inleds och avslutas med full tillit till Herren (Jahveh).
Bakgrund: Det finns flera händelser i Davids liv som kan ha gett upphov till denna psalm. Under många år fick David fly för Saul som var ute efter hans liv. Omkringliggande nationer anföll och även hans egen son Avshalom attackerade honom. Att ingen exakt händelse refereras gör att psalmen lättare kan appliceras och bli en personlig bön när vi frestas att ge upp.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av två sektioner som båda börjar med en poetisk beskrivning av Herren och avslutas med prepositionen ki (översatt "för") och ordet rättfärdig, se vers 3 och 7.
1. Förtröstan – följt av råd från de gudlösa, vers 1-3
2. Förtröstan – i respons till de ogudaktigas råd, vers 4-7
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
Av David.
Del 1
I Herren (Jahveh) har jag tagit min tillflykt.
[Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). Han är på klippan och det finns inget behov av att hitta flyktvägar.]
Hur kan ni då säga till mig: "Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg.
[Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se [Klag 3:52]. Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judeen måste fly till bergen, se [Matt 24:16]. Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
2För se, de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se [Ps 10:2-11]] spänner bågen,
de har lagt pilen på strängen och siktar,
för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem
med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
3För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider],
vad kan den rättfärdige uträtta då?"
[Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]
Del 2
4Herren (Jahveh) är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
hans blick (ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och)
granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn).
[Ordet "ögonlock" används bara två gånger i Psaltaren. I [Ps 132:4] är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se vers 2.]
5Herren prövar (utrannsakar) [både] den rättfärdige och den gudlöse,
men han (hela hans varelse – hebr. nefesh) hatar den som älskar våld (terror, laglöshet, plundring – hebr. chamas).
[Hebreiskan har inte komma, versen kan även översättas: "Han prövar den rättfärdige, men han hatar den gudlöse och den som älskar våld."]
6Låt Herren göra så att det regnar glödande kol och svavel över de gudlösa,
en brännande het vind är vad de förtjänar (ordagrant "är deras bägares del").
[Det är Davids önskan att Herren dömde de ogudaktiga på en gång. Eld och svavel för tankarna till domen över Sodom och Gomorra och domen mot Gog, se [1 Mos 19:24; Hes 38:22].]
7För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet,
den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte.
[Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är tsedaqah som används om Herren (Jahveh). Det andra ordet som översatts "uppriktig" är jashar. Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Samma ord används i kombination med hjärta och översätts "uppriktiga hjärtan" i vers 2. Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se [2 Mos 33:20], men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se [Upp 22:4].]
Ords 3:11-12
11Min son (mitt barn, min vän),
förakta inte (stå inte emot; ta inte avstånd från) Herrens (Jahvehs) fostran (disciplinering, tuktan) [avvisa inte "Herrens skola"],
och bli inte frustrerad (känn ingen rädsla; förarga dig inte) över hans tillrättavisning (korrigering, bestraffning; utlåtande dom) [som en juridisk argumentation].
12För den Herren (Jahveh) älskar (hyser ömhet för; visar tillgivenhet; håller av)
den tillrättavisar (korrigerar, bestraffar; överbevisar) han [genom att lägga fram en rättvis dom],
precis som en far [resonerande tillrättavisar] sonen han har kär (gläder sig över; är belåten med).
[I [Heb 12:5-6] citeras dessa två verser för att visa på hur lidandet i tjänst för Gud är ett bevis på barnaskapet – att Gud bryr sig och att Gud är en god Far. Uttrycket finns ursprungligen i [Job 5:17]. De hebreiska orden för att tillrättavisa tochachat i vers 11 och jachach i vers 12 används inom juridiken för att lägga fram bevis och motbevisa någon, se [Ords 22:6]. I det sistnämnda finns också betydelsen att bestraffa. Sammanhanget här, och det faktum att Job var fysiskt prövad, gör att det troligtvis har att göra med någon form av fysisk tuktan. Den grekiska översättningen Septuaginta väljer det starkare ordet prygla, som beskriver ett hårt straff. Den tolkar också den bakomliggande hebreiskan i den sista strofen lite annorlunda.]
Matt 9:18-38
Jesus fortsätter att hela
1 (av 3) En kvinna helas och en flicka återfår livet
18[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.]
Medan Jesus talade till dem, kom en föreståndare [Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se [Luk 8:41]] och föll ner för (tillbad – gr. proskuneo) honom och sa: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19Jesus steg upp och gick med honom och hans lärjungar följde också med.

I trängseln kring Jesus rör kvinnan vid Jesu manteltofs. Målningen som kallas "Encounter" (möte) finns i ett kapell i Magdala. Kapellet är utformat som en synagoga och finns i undervåningen på den stora kyrkan "Duc In Altum" (latin för "lägg ut på djupet", från [Luk 5:4]), byggd 2014. Golvet i kapellet är den stenbeläggning som grävts fram från den flera tusen år gamla stadens fiskmarknad.
20Plötsligt kom en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon närmade sig honom bakifrån [i den täta folkhopen kring Jesus] och rörde vid hörntofsen [hebr. tsitsit] på hans mantel, 21för hon sa gång på gång till sig själv, om jag bara får röra vid hans mantel så blir jag helad (frälst, fri).
[Både den döda flickan och kvinnan var ceremoniellt orena enligt de judiska lagarna. För kvinnan var detta ett nog så stort problem som sjukdomen i sig, eftersom allt hon rörde vid blev orent, se [3 Mos 15:19-33]. Hon blev exkluderad från samhället och det är inte otroligt att hennes man också skilt sig från henne på grund av hennes sjukdom.
Som alla judar bar Jesus tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna, hebreiska tsitsit, var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se [4 Mos 15:38-39]. Som många andra föreskrifter hade tofsarna ibland bara blivit en religiös statussymbol, vilket Jesus fördömde, se [Matt 23:5].
Orsaken till att kvinnan ville röra vid tofsen kan vara bibelordet i [Mal 4:2] där det står att "rättfärdighetens sol", som syftar på den kommande Messias, "ska gå upp med läkedom under sina vingar". Ordet som ofta översätts "vinge" är samma ord som används för "hörn" i [4 Mos 15:38] där budet om att bära fyra tofsar på "hörnen" av sin klädnad instiftas. Hörntofsen är också en symbol på makt och auktoritet. När David skar av hörntofsen på Sauls mantel hade han tagit kungens auktoritet, se [1 Sam 24:1-7]. Ett annat exempel är Rut som bad Boas breda ut sin manteltofs över henne, se [Rut 3:9]. När kvinnan med blödningar rörde vid Jesu manteltofs rörde hon vid Jesu makt och auktoritet. Normalt sett skulle den som kvinnan rörde vid bli oren; i stället är det kvinnan som blir helad och ren.]

Än i dag bär judar tsitsit. Dagens tofsar består av 8 trådar med 5 knutar. Anledningen är att talvärdet för det hebreiska ordet tsitsit är 600, vilket adderat med 8 och 5 blir just 613.
22Jesus vände sig om och när han fick syn på henne sa han: "Var vid gott mod (var glad och frimodig), min dotter. Din tro har gjort dig frisk." På en gång var kvinnan frisk (frälst, räddad, befriad, trygg, bevarad).
[Frasen "var vid gott mod" säger Jesus även till den lame mannen, se [Matt 9:2]. Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer detaljerat i [Mark 5:33].]
23När Jesus kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtspelarna och folkskaran som höll dödsklagan [ett högljutt tumult, människor hade samlats i huset och på yttergården av medkänsla, men också bara för att ta del av mat och dryck], 24då sa han: "Gå härifrån! Flickan [som var tolv år, se [Mark 5:42]] är inte död, hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25Men när folket hade visats ut (ordagrant "kastats ut"), gick han in och tog flickans hand [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren], och hon steg upp. 26Ryktet om detta gick ut över hela det området [Galileen och även närbelägna områden].
2 (av 3) Två blinda män får sin syn
27När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son." 28När han kom till huset [Petrus hus i Kapernaum där han bodde] kom de blinda männen fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29Då rörde han vid deras ögon och sa: "Som gensvar på er tro (förtröstan) ska det ske." 30Deras ögon öppnades. Jesus sa strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." 31Men de [trotsade hans bud och] gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.
[Varken detta helande eller uppväckandet av Jairus dotter skedde öppet bland folket utan i avskildhet, se [Matt 9:23-25]. Det verkar som om Jesus inte ville sprida ryktet om helandena som bekräftade att han var "Davids son", den Messias som skulle komma. Jesus visste att de med våld ville göra honom till kung, se [Joh 6:15].]
3 (av 3) En stum botas
32Just som de var på väg ut fördes en man som var demoniserad och stum till honom. 33När han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme.
[Samma symtom kan ha olika orsaker. Bibeln särskiljer demoniskt inflytande från rent fysiska åkommor och sjukdomar, se [Matt 4:24]. Orsaken till den här mannens talsvårigheter var demonisk. Det grekiska ordet kophos refererar till både dövhet och stumhet. Här syftar det på talförmågan, eftersom mannen börjar tala när han blivit befriad.]
Folket var förundrat (chockat) och sa: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." 34Men fariséerna sa: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."
Arbetare till skörden

Städer och vägar i Galileen på Jesu tid. Kartan över romerska riket baseras på data från Pelagios och finns på www.bibelatlas.se.
35Jesus gick omkring i alla städer och byar.
[Det grekiska ordet för stad är polis, och beskriver en stad med mur, till skillnad från byarna runtomkring utan någon befästning. Jesus gick inte bara till de stora städerna utan också till de mindre platserna i Galileen.]
Han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor (tillfälliga sjukdomar). 36När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var rivna (ofredade, ansatta) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde. [[4 Mos 27:17]] 37Då [när han ser misären hos folkskarorna] säger han till sina lärjungar: "Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få. 38Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd."
[Det grekiska verbet deomai innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov) och detta är enda gången Matteus har med detta starka uttryck för bön, se även [Luk 5:12; Apg 4:31; 8:24]. Verbet deo betyder "att binda/klistra ihop". Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Samtidigt med uppdraget ger Jesus också kraft och auktoritet att bärga in skörden, se nästa vers [Matt 10:1]. Det grekiska ordet för att sända ut, ekballo, betyder ordagrant "att driva/kasta ut". Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver att gå ut på fälten.]