Helbibel - tisdag 14/7
1 Krön 16:37-18:17, Ps 10:16-18, Ords 19:8-9, Rom 2:1-24
1 Krön 16:37-18:17
37David lät Asaf och hans bröder bli kvar där [i Jerusalem] inför Herrens (Jahvehs) förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38Oved-Edom och deras bröder var 68 till antalet. Oved-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.[Under Samuels tid fanns det många platser för tillbedjan. Ofta var det en höjd, några exempel är Betel, Gilgal, Mispah, Rama (1 Sam 7:16-17) där Givon var den viktigaste platsen, se 1 Kung 3:4. Arken förs till Jerusalem in i ett tabernakel, se vers 1. Detta är troligen ett enklare tält för just arken, se 2 Sam 7:2. I Givon, strax norr om Jerusalem verkar det gamla tabernaklet från Mose tid finnas med brännofferaltare osv. (1 Krön 16:39; 21:29; 2 Krön 1:3). Anledningen att det inte flyttades till Jerusalem kan vara att det inte fanns plats för det, och David planerade att bygga templet. Dessa detaljer om två tabernakel nämns inte i Samuels berättelse. Senare uppenbarade sig Herren i en dröm för Salomo i Givon, se 1 Kung 3:3-9.]
39David lät också prästen Tsadoq och hans bröder, prästerna, bli kvar inför Herrens (Jahvehs) tabernakel på offerhöjden i Givon, 40för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den undervisning som Herren (Jahveh) hade gett Israel. 41Och med dem var Heman [barnbarn till profeten Samuel, se 1 Krön 6:33] och Jedutun [omnämns i tre psalmer, se Ps 39:1; 62:1; 77:1] och de andra utvalda, som nämnts vid namn, för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) – för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). 42Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att välsigna sin familj (sitt hus).
Önskan att bygga Herrens hus
1[I jämförelse med parallelltexten i 2 Sam 7 betonas hur varken David, Salomo eller någon av kungarna av hans släkt var den messianska kungen. När Messias tills sist kommer ska han vara en kung som David.]
När David satt i sitt hus, sa han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält."
2Natan sa till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig."
3Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sa:
4"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. 5Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. 6Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
7Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. 8Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. 9Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem [2 Mos 15:17; Ps 44:2-3] så att de får bo kvar där utan att bäva (skakas) mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr [i Egypten, ökenvandringen] 10och under den tid (de dagar) då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Och jag berättar för dig att Herren (Jahveh) ska bygga ett hus åt dig. 11När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. 12Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13Jag ska vara hans fader och han ska vara min son, och min nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) ska jag inte låta vika av från honom, som jag lät den vika av från din företrädare [Saul]. 14Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt."
15Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
Davids bön
16Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sa:
"Vem är jag, Herre (Jahveh), Gud (Elohim), och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? 17Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre (Jahveh), Gud (Elohim).
18Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
20Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. 21Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? 22Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har talat. 24Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig.
25För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. 26Och nu, Herre: du är Gud, och du talar (har talat) över din tjänare detta goda. 27Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."
Militära erövringar
1En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filistéerna.
2Han slog också moabiterna, och de blev Davids tjänare och betalade skatt till honom.
3David slog också Hadadezer, kungen i Tsova vid Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se Dom 18:28], när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat. 4David tog ifrån honom 1 000 vagnar och tog till fånga 7 000 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla vagnshästarna utom på 100 hästar som han skonade. [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även Jos 11:6; 2 Sam 8:4; Ps 20:8; 147:10.]
5När araméerna från Damaskus kom för att hjälpa Tsovas kung Hadadezer, slog David 22 000 man av dem. 6David placerade trupper bland araméerna i Damaskus, och araméerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram.
7David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. 8Från Hadadezers städer Tibhat och Kun tog David koppar i mycket stor mängd. Av den gjorde sedan Salomo bronshavet, pelarna och bronskärlen.
9När Tou, kungen i Chamat [i norr], hörde att David hade slagit Tsovas kung Hadadezers hela här, 10sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och hylla honom för att han hade gått i strid med Hadadezer och besegrat honom. Hadadezer hade nämligen legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och brons.
11Även dessa helgade kung David åt Herren (Jahveh), liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.
12Sedan Avishaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18 000 man, 13placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.
Davids tjänstemän
14David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. 15Joav, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Joshafat, Ahiluds son, var kansler. 16Tsadoq, Ahitubs son, och Ahimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var statssekreterare. 17Benajaho, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. Och Davids söner var de främsta vid kungens sida.
Ps 10:16-18
16Herren (Jahveh) är kung för evigt och i oändlighet,de främmande folken (hednafolken) är borta ur hans land.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]
ת – tav
17De ödmjukas (förtrycktas) längtan (begär, hunger, törst, vädjan) har du hört [och du kommer att gripa in], Herre (Jahveh),
du styrker deras hjärtan (uppmuntrar dem), du lyssnar uppmärksamt på (vänder ditt öra mot) dem [när de ber],
18för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
så att ingen på jorden längre kan skrämma dem.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]
Ords 19:8-9
8Den som skaffar vishet (ordagrant "hjärta", ett gott omdöme, förmåga att känna) älskar sitt eget liv,den som bevarar urskillningsförmåga (insikt) får framgång (lycka).
9Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som andas ut lögner kommer att förgås.
Rom 2:1-24
Gud dömer rättvist (2:1-16)
Bara Gud kan ge en rättvis dom.
©Tori Rector, flickr CC
Därför är du [grek eller jude] utan ursäkt (försvar), när du dömer andra, oavsett vem du är. För med din dom över andra, dömer du dig själv, eftersom du själv vanemässigt gör samma handlingar som de gör.
[Om man dömer andra visar man att man vet skillnad på vad som är moraliskt rätt och fel, och är utan ursäkt inför Gud för sina egna fel. De judar som läste detta brev kände väl till berättelsen om hur Natan konfronterar Davids synd i 2 Sam 12:1-14. När Natan berättade liknelsen om den rike mannen som tog en annan mans enda lamm blev David upprörd och dömde rätt, men misslyckades att se att han hade agerat ännu värre själv. Det är detta Jesus kallar hyckleri. Att se flisan i sin broders öga, men inte bjälken hos sig själv, se Matt 7:1-5.
Det grekiska ordet för att döma är krino. Det kan användas negativt om att fördöma någon utan att veta alla fakta, men också i positiv bemärkelse att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel. Ett sådant exempel är i Apg 20:6 där Paulus beslutar vilken resväg han ska ta.
Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12-13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma och granska: oss själva, se 1 Kor 11:31, falska profeters frukt, se Matt 7:15-23, det som predikas, se Rom 16:17-18, profetiska ord, se 1 Thess 5:19-22, en församlingsledares kvalifikationer, se 1 Tim 3:1-7, en kristen som syndar mot dig, se Matt 18:15-20.]
Gud är god och vill omvändelse
2Nu vet vi att Guds dom över dem som lever så är rättvis (är grundad i sanning). 3Hur tänker du (vad inbillar du dig), människa? Ska just du undkomma Guds dom, när du dömer dem som handlar så, och själv gör likadant? 4Eller föraktar (tar lätt på; underskattar) du hans rikedom på (värdet på hans oändliga)
godhet (generositet)
och fördragsamhet (tolerans, återhållsamhet)
och tålamod?
Förstår du inte att Guds godhet är tänkt att föra dig till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt)?
[Gud vill inte att någon ska gå förlorad, utan vill att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9.]
Alla kommer att dömas en dag
5På grund av ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras.
6Han ska löna var och en efter hans gärningar. [Citat från Ps 62:13; Ords 24:12. Liknar också Jesu uttalande i Matt 16:27.]
711för Gud är inte partisk (gör inte skillnad på människor).Evigt liv åt dem som uthålligt (tålmodigt) gör det goda
och söker (har för vana att leva för) härlighet, ära och oförgänglighet [det som har evighetsvärde],810men härlighet, ära (högaktning) och frid åt var och en som gör det goda,men vrede och straff åt dem som söker sitt eget (sina egna ambitioner)
och inte följer (tror eller lyder) sanningen utan [i stället följer, tror och lyder] orättfärdigheten.
9Lidande (nöd, betryck) och ångest över varje människas själ som [fullt ut] gör det onda,
judens först (främst) men också grekens
juden först men också greken,
[Vers 6-11 är symmetriskt strukturerade som en kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv.]
Gud dömer efter mått av uppenbarelse
12Alla [icke-judar] som har syndat utan lagen [gr. anomos – som inte känt till Torah] ska också förgås utan lagen, och alla [judar] som har syndat under (i) lagen ska bli dömda av lagen. [Här är min poäng:] 13Det är inte lagens hörare [de som hör Moseböckerna läsas och undervisas i budorden] som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare som ska förklaras rättfärdiga [Jak 1:22].
14När hedningar som inte har lagen [undervisningen – Torah] instinktivt ändå gör vad lagen kräver, då är de sin egen lag, även om de inte har lagen. 15Det visar ju att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Deras samveten vittnar också om detta, och deras tankar (då man väger olika argument för att ta moraliska beslut) kommer att anklaga eller försvara dem 16den dagen då Gud dömer det som är dolt hos människorna, genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), enligt det evangelium jag förkunnar.
Judarna är lika skyldiga som hedningarna (2:17-3:8)
17[Paulus riktar sig nu direkt till messiastroende judar. Han tar upp åtta fördelar som de har jämfört med hedningar:]
Om du kallar dig jude, [vilket du gör,] då
har du din trygghet i (förlitar du dig på) lagen (Torah – gr. nomos),
är din stolthet i Gud,
18känner du hans vilja,
kan du avgöra vad som är rätt, eftersom du är instruerad av lagen [Torah],
19är du en ledare (vägvisare) för de blinda,
ett ljus för dem som vandrar i mörker,
20en uppfostrare för oförnuftiga och
en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen formulerad i lagen [Moses undervisning].
21[Det judiska folket var tänkt att vara ett exempel för andra folk, i stället hade de gjort sig själva till åtlöje bland andra folk. Nu kommer fem frågor:]
Du som ständigt undervisar andra,
lär du inte dig själv?
Du som predikar att man inte ska stjäla,
stjäl du inte själv?
22Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott,
begår du inte själv äktenskapsbrott?
Du som avskyr avgudarna (avbilderna) [2 Mos 20:4],
plundrar du inte själv templen?
23Du som berömmer dig av lagen,
vanärar du inte Gud genom att bryta mot lagen?
24Det står ju skrivet:
För er skull hånas Guds namn bland hedningarna. [Jes 52:5]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
