Detta är den sista av tio psalmer som tillskrivs Asaf. Psalm 82 och 83 kopplas samman genom att de båda använder "Elion", "den Högste", se Ps 82:6; 83:19. Psalm 83 börjar med en kontrast att Gud är tyst medan de omgivande nationerna är i tumult.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Vädjan till Gud, vers 2-9
2. Agera Gud, vers 10-19

En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Vädjan till Gud
²Gud (Elohim),
    tig inte,
    var inte tyst
    och var inte overksam,
Gud (El).

³För se, dina fiender är i uppror
    och de som hatar dig har lyft sina huvuden.
⁴De håller listiga rådslag mot ditt folk,
    och rådslår mot dina dolda (bevarade, gömda) [dem du beskyddar – din ögonsten].
⁵De säger: "Kom, låt oss hugga av dem så att de inte längre är ett land,
    så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg)."
⁶De har överlagt tillsammans med allas samtycke,
    mot dig har de gjort ett förbund.

⁷Edoms tält [ättlingar till Jakobs tvillingbror Esau, fiender sydost om Döda havet]
    och ismaeliterna [Ismael var Isaks halvbror, se 1 Mos 16:1-16; 21:8-21],
Moab [ättlingar från Lot, fiender öster om Döda havet, se Dom 3:12]
    och hagariterna [i nordost, på andra sidan Jordan, se Dom 3:13; 2 Kung 24:2],
⁸Geval [troligtvis söder om Negev, nära Petra]
    och Ammon [ättlingar till Lot, se 1 Mos 19:30-38, öster om Jordanfloden]
    och Amalek [i Negev, söder om Juda, se Dom 3:13: den första fienden israeliterna mötte sedan de lämnat Egypten, se 2 Mos 17:8-16],
filistéerna [nuvarande Gaza, bittra fiender särskilt under Saul och Davids tid]
    med invånarna i Tyros [Libanon],
⁹Assyrien [de mest brutala fienderna, folket i Mesopotamien] har också anslutit sig till dem,
    de har blivit en arm (styrka) till Lots barn [moabiterna och ammoniterna, se 5 Mos 2:9, 19].

[Den assyriska stormakten beskrivs i termer av de historiska nära regionala fienderna. Psalmisten antyder att Moab och Ammon har ingått en allians med Assyrien mot Israel.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Agera Gud
¹⁰Gör med dem som med Midjan [fiende, se Dom 6-7],
    som med [befälhavaren] Sisera [som ledde Javins armé, se Dom 4:2-3],
    som med [kungen] Javin [i norra Kanaan, se Dom 4:2, 24]
    vid Kishons bäck [Dom 4-5],
¹¹som förgjordes vid Ein-Dor [Jos 17:11; 1 Sam 28:7],
    de blev till dynga på marken.
¹²Gör deras ädlingar som [du gjorde mot midjanitiska furstar som Gideon stred mot]
    Orev och Zeev [Dom 7:25]
    och deras furstar som Sheva och Tsalmunna. [Dom 8:21]
¹³De som sa: "Låt oss ta Guds boning i besittning
    för oss själva."

¹⁴Min Gud (Elohim), gör dem till virvlande damm,
    som agnar för vinden.
¹⁵Som elden bränner ner skogen,
    och som flammorna sätter bergen i brand,
¹⁶jaga dem med ditt oväder,
    och skräm dem (få dem att frukta) med din storm.

¹⁷Fyll deras ansikten med skam (vanära, förödmjukelse),
    för att de må söka ditt namn, Herre (Jahveh).
¹⁸Låt dem skämmas och frukta (vara rädda) för alltid,
    ja, låt dem bli generade och förgås,
¹⁹för att de ska veta att du ensam är den vars namn är Herren (Jahveh),
    den allra Högste (Elion) över hela jorden.

Tillbaka upp

---

Ords 25:15

¹⁵Genom tålamod kan en furste (ledare) övertalas (låta sig luras, förledas – hebr. patah),
    och (men) en späd tunga (ett mjukt tal) kan bryta ner det mest benhårda motstånd.

[Ordagrant står det: ´Genom två tålmodiga näsor förleds en furste´. Verbet patah används ofta negativt att bli förledd. Är betydelsen det här, är det en varning att den mest principfasta ledare kan falla genom slug och tålmodig övertalningsförmåga. Det går även att tolka versen positivt att tålamod kan förändra en ledares onda planer, som när David skonar Saul i grottan vid Ein Gedi, se 1 Sam 24:17-23. Se även Pred 10:4]

Tillbaka upp

---

2 Thess 2:1-17

Jesu ankomst och Herrens dag

Låt er inte skrämmas
¹[När Paulus hade varit hos thessalonikerna hade han undervisat utifrån Gamla testamentet om Herrens dag och den sista tiden, se vers 5. En dag är som tusen år för Herren, se 2 Pet 3:8, så denna dag behöver inte vara en tjugofyratimmarsperiod. Herrens dag beskriver en tid då Gud griper in i historien med både dom och välsignelse på ett mer direkt och dramatiskt sätt. Läran om den yttersta tiden kallas "eskatologi". Ordet kommer från grekiskans eschaton, "det yttersta", och logos, "lära".]

När det gäller vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) ankomst och hur vi ska samlas hos honom [1 Thess 4:16-17] ber vi er, syskon (bröder och systrar i tron), ²att inte plötsligt tappa fattningen (skakas, svaja).

Låt er inte skrämmas (överraskas, oroas) av
    någon ande [andligt, profetiskt inspirerat uttalande],
    något ord [rykte, uttalande, tolkning av bibeltext]
    eller [falskt] brev,
som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här.

[Den hårda förföljelsen av de kristna i detta område, tillsammans med falska profetiska ord, rykten och brev hade gjort att man trodde att Herrens dag redan inträffat. De trodde de levde i vedermödan. Anledningen till att de så snabbt hade blivit vilseledda kan vara att de inte var förankrade i Skriften. I jämförelse hade de troende i Berea, strax söder om Thessalonike, ett ädlare sinnelag eftersom de varje dag forskade i Skrifterna för att verifiera och själva förstå vad Paulus sagt, se Apg 17:11. I Berea, till skillnad från Thessalonike, trodde man inte bara på något påstått ord eller brev om det inte stämde med Bibelns budskap.]

Laglöshetens människa
³[Paulus beskriver nu tre händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, som måste ske innan Herrens dag kommer: ett stort avfall ska komma, se vers 3; laglöshetens människa ska träda fram, se vers 3; det/den som håller laglöshetens människa tillbaka ska tas bort, se vers 6-7.]

Låt ingen bedra er på något sätt. Först [före Herrens dag] måste

avfallet (upproret – gr. apostasia) komma

och laglöshetens (syndens) människa träda fram, fördärvets son, ⁴motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel (helgedom) [i Jerusalem] och säger sig vara Gud.

⁵Minns ni inte att jag sa er detta medan jag ännu var hos er?

[Avfallet (gr. apostasia) är den feminina formen av gr. apostasion som är skilsmässobrev, se Matt 5:31. Ordet används bara på ett ställe till i NT. Där syftar det på judarnas avfall från att följa Moses undervisning, se Apg 21:21. Det i kombination med referensen till templet kan göra att avfallet främst syftar på ett avfall från att tillbe den ende sanne Guden, kanske då främst i ett judiskt perspektiv men också i ett kristet. I ordet skilsmässobrev så antyds att det blir ett synligt skifte i en relation, två personer som varit ett går nu skilda vägar. Det har i alla tider funnits avfall från tron, men i vers 3 står ordet i bestämd form, dvs. "avfallet" och verkar därför syfta på en specifik händelse.
    Laglöshetens man nämns även av Jesus, se Matt 24:15. Det är troligen samma ledare som Daniel omnämner, se Dan 11:21-45. Johannes som skriver sina brev senare, kallar honom Antikrist, se 1 Joh 2:18. Ordet "Antikrist" betyder både "motståndare till Kristus" och "ersättare för Kristus".]

⁶Ni vet vad det är som nu håller honom [laglöshetens människa, se vers 3] tillbaka så att han kan bli uppenbarad (träda fram) först när hans tid (epok, som börjar och slutar vid en specifik händelse) kommer. ⁷Laglöshetens mysterium (hemlighet) är ju redan verksamt [i världen]. Nu måste bara [det som återstår att ske är] han som håller tillbaka [hindrar laglöshetens utbredande] tas bort (röjas ur vägen).

[Många antikrister har redan uppstått och de onda krafterna är verksamma, se 1 Joh 2:18. Vad eller vem är den som håller tillbaka laglöshetens hemlighet eller Antikrist själv från att träda fram? I vers 6 används den opersonliga formen "det", medan den maskulina formen "han" används i vers 7. Det finns många förslag:

• Något i världen som t.ex. den romerska staten, kejsaren, lag och ordning, osv.
• Den helige Ande.
• Församlingen, dock anges den alltid i feminin form.
• En ängel, i Upp 9:1 nämns hur en ängel har nyckeln till avgrundens brunn.

Paulus anger inte vad det/han är här i sitt brev, men han hade berättat det för thessalonikerna när han undervisade dem på plats, så de kände till det. Även om vi inte exakt vet vad det är, förstår vi att både de gudsfientliga och de gudomliga krafterna är verksamma i världen, och att både den laglöses och Jesu ankomst förbereds.]

⁸Sedan ska den laglöse [Antikrist] bli uppenbarad (träda fram), han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. [Jes 11:4; Upp 19:5] ⁹Den laglöses [Antikrists] ankomst är ett verk av Satan som kommer med
    stor kraft [Upp 13:2]
    med tecken (mirakel vars syfte är att bekräfta att den som utför dem är sann)
    och falska under (som väcker förundran). [Mark 13:22]
¹⁰Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen [evangeliet] så att de kunde bli frälsta (räddade).
     ¹¹Därför skickar Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen [att Antikrist är gud] ¹²och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Tacksägelse för kallelsen
¹³[I kontrast till dem som inte tror, var thessalonikerna en källa till glädje och tacksamhet. Samma fras som i 2 Thess 1:3 används.]

Men vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er syskon (bröder och systrar i tron), Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen (som en förstlingsfrukt) har utvalt er till befrielse (räddning, frälsning, en pågående helgelseprocess) genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen. ¹⁴Till detta har Gud kallat er genom vårt evangelium, för att ni ska vinna vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) härlighet.

Bön att stå fasta
¹⁵Stå därför fasta och håll er till den undervisning ni har fått, muntligt eller genom brev. ¹⁶Och må vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) själv och Gud vår Far, som har älskat oss och gett oss evig tröst och gott hopp i sin nåd, ¹⁷uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i gärning och ord.

Tillbaka upp