Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - torsdag 29/9

Jes 57:15-59:21, Ps 71:1-24, Ords 24:9-10, Fil 1:1-26


Jes 57:15-59:21

15Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt:

Jag bor i det höga och heliga,
    men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
    för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16Jag ska inte gå till rätta (strida) för evigt [mot mitt folk, Israel],
    inte ständigt vredgas,
för då [om jag förblev vred] skulle deras ande försmäkta (förgås) inför mig,
    de själar som jag själv har skapat.
17På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
    och slog honom, jag gömde mig och var arg.
Men han fortsatte att avfalla
    och gick på sitt hjärtas (giriga) vägar.
18Jag har sett hans vägar och ska hela honom.
    Jag ska leda honom och gengälda honom med tröst, honom och de som sörjer honom.
19Till honom som är långt bort och till honom som är nära:
    "Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),"
säger Herren (Jahve) som skapar läpparnas frukt. "Jag ska hela honom."

[Här står shalom två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck därför att det är något extra viktigt, se även Jes 26:3.]

20Men den onde är som ett upprört hav,
    som inte kan vila
    och dess vatten kastar upp gyttja och smuts.

21"Där finns ingen frid (shalom)," säger min Gud (Elohim), "för de onda." [Samma fras, men med Jahve istället för Elohim, återfinns i Jes 48:22.]

Det religiösa hyckleriet (58-59)
1Ropa högt (med stark röst, för full hals) håll inte tillbaka,
    lyft upp din röst som ett horn
och förkunna (proklamera) för mitt folk deras överträdelser
    och för Jakobs hus deras synder.
2Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
    som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
    och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim).

3"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
    Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
    och utför alla era sysslor.
4Ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
    och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
    om ni fortsätter fasta på det här sättet.
5Är det den här sortens fasta jag vill ha?
    En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
    en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?

[Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]

6Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).
    Slit sönder repen till människors tunga bördor.
Befria de som är förtryckta (i slaveri),
    bryt sönder alla ok.
7Dela ditt bröd med den som är hungrig.
    Ge husrum för hemlösa förtryckta människor.
När du ser någon naken, kläd honom.
    Vänd inte ryggen till den som är ditt kött och blod.
8Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
    och ditt helande ska komma snabbt.
    [Ordagrant "ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig".]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
    och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
9Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
    Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
    slutar att peka finger [hånar andra],
    och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
10Om du ger ut av dig själv (din själ) till den hungrige
    och tillfredsställer den plågades själ,
då ska ljus gå upp för dig i mörkret,
    ditt sken ska bli som middagens ljus.
11Herren ska leda dig oavbrutet (kontinuerligt, hela tiden)
    och tillfredsställa din själ i torkan och göra dina ben starka.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
    som en källa med vatten som aldrig sinar.
12Du ska åter bygga upp gamla ruiner.
    Du ska återställa gamla (från många generationer bakåt) grundvalar
och du ska kallas den som murar igen sprickor,
    den som återställer stigar så att man kan bo där.
13Om du på sabbaten avhåller din fot
    från att sköta dina affärer på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
    och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar det och inte söker din egen njutning
    och inte går dina egna vägar
    eller sköter dina egna sysslor och inte ägnar dig åt tomt prat,
14då ska du fröjda dig själv i Herren (Jahve)
    och jag ska låta dig rida fram över jordens höjder
    och jag ska mätta dig med din far Jakobs arv,
för så har Herrens (Jahves) mun sagt.

1Se, Herrens (Jahves) hand är inte avkortad, så att den inte kan frälsa (rädda),
    inte heller är hans öra tungt, så att det inte kan höra.
2På grund av era missgärningar
    har ni och er Gud (Elohim) blivit åtskilda,
och era synder har dolt hans ansikte för er,
    så att han inte kan höra.
3Eftersom era händer är befläckade med blod
    och era fingrar med synd,
era läppar har talat lögn,
    er tunga har muttrat (småpratat för sig själv) ondska.
4Ingen kungör i rättfärdighet
    och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
    de föder fram ondska och bär fram missgärning.
5De kläcker basiliskens ägg
    och väver spindelns nät,
den som äter av deras ägg dör
    och det som krossas blir en huggorm.
6Deras nät ska inte bli kläder,
    inte heller ska någon skyla sig själv med deras arbete.
Deras arbete är ett arbete i missgärning,
    ondskans handling är i deras händer.
7Deras fötter hastar till ondska
    och de skyndar sig att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är syndiga tankar,
    ödeläggelse och förstörelse finns (följer) i deras spår.
8Fridens väg (shalom) känner de inte (saknar de kunskap om)
    och det finns ingen rätt där de går fram.
De har gjort sig krokiga vägar
    och de som går där saknar (har ingen) kunskap om frid (shalom).

9Därför är rätten fjärran från oss,
    inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
    efter klarhet men vandrar i dunkel.
10Vi famlar utefter muren som en blind,
    ja, som de som saknar ögon famlar vi.
Vi snubblar mitt på dagen som i skymningen.
    Vi är på en mörk plats precis som de döda.
11Vi brölar alla som björnar
    och jämrar oss som duvor.
Vi söker efter rätt, men det finns ingen,
    efter frälsning men den är långt borta från oss.
12Våra överträdelser är många inför dig
    och våra synder vittnar emot oss.
Våra överträdelser är närvarande för oss
    och våra missgärningar känner vi alltför väl (är vi djupt förtrogna med),
13att överträda och förneka Herren (Jahve)
    och vända sig bort från att följa vår Gud (Elohim),
tala bedrägligt och perverst,
    föda fram och yttra falska ord från hjärtat.
14Rättvisan trängs (drivs) tillbaka,
    gudsfruktan (rättfärdighet, vördnaden för Gud och det heliga) är avlägsen (står långt borta).
Sanningen är försvagad på torget (faller på grund av upprepade attacker),
    moral (rättvisa) kan inte ens komma in [i rättssalen].
15Sanningen har försvunnit (det finns inte längre någon ärlighet),
    den som vänder sig ifrån ondskan blir en måltavla [blir ett offer för onda människor och plundras].

Herren såg detta,
    och det smärtade honom att det inte fanns någon rättvisa.
16Han såg att det inte fanns någon människa [som trädde fram],
    han chockerades (förundrades) att ingen grep in
    (ställde sig i gapet, medlade mellan Gud och människa, bad).
Så han tog saken i egna händer (hans egen arm gav honom seger),
    och hans egen rättfärdighet upprätthöll honom.
17Han bar [längtan efter] rättfärdighet som ett bröstpansar,
    och frälsningen (befrielsen) som en hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
    och bar svartsjuk kärlek som en mantel.
18Efter deras gärningar
    ska jag återgälda dem,
raseri till hans motståndare,
    vedergällning till hans fiender,
    till [de avlägsna] öarna (kustländerna) ska han betala lön (ge dem deras rättmätiga straff).
19Så ska de frukta (vörda) Herrens (Jahves) namn från väster,
    och hans härlighets tyngd från solens uppgång (öster).
Han ska komma som en flod av ångest (ordagrant: trång passage)
    som drivs fram av Herrens (Jahves) Ande.

20En återlösare ska komma till Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och till dem som vänder om från sina överträdelser i Jakob,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

21För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahve). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahve), från nu och för evigt.

Ps 71:1-24

Psalm 71 – Hela livets Gud

Flera hebreiska manuskript sätter ihop Psalm 70 och 71 till en psalm. Båda är böner om hjälp, men de har också olikheter. Psalm 70 är kortfattad och rakt på sak medan Psalm 71 är mer reflekterande. Vers 9, 17 och 18 talar om ålderdomen. Det är inte en desperat bön utan snarare en eftertänksam bön av någon som levt ett helt liv och förtröstat på Guds trofasthet.
    Ett nyckelord är Guds rättfärdighet som nämns i vers 2, 15, 16, 19 och 24. Ett annat tema är tid. Psalmen berör alla livets stadier – ungdom, medelålder och ålderdom. Vers 18 indikerar att psalmisten är mitt i livet och förtröstar på Gud även när han blir gammal och grå. Redan i första versen, med ordet "aldrig" (hebr. olam) finns tidsbegreppet med. I vers 17-19 används ordet "ända till" (hebr. ad) fyra gånger och mynnar ut i att Guds rättfärdighet når ända till den högsta himlen. Psalmens slutsats är att Guds rättfärdighet kan proklameras i livets alla åldrar och skeenden.

Flera tidigare psalmer citeras:

Vers 1-3 nästan exakt från Ps 31:2-4
Vers 5-6 innehållsmässigt från Ps 22:10-11
Vers 11 från Ps 22:2
Vers 12-13 liknar Ps 35:22; 38:22; 40:14-15
Vers 18 har tankar från Ps 22:22, 30-31
Vers 24 från Ps 35:4, 26; 40:15

Författare: inte angiven, men mycket av materialet är hämtat från psalmer som har David som författare, se Ps 22:1; 31:1; 35:1; 38:1; 40:1.

Struktur:
1. Du har alltid varit mitt hopp, vers 1-8
2. Oro för framtiden, vers 9-11
3. Bön, vers 12-18
4. Lovprisning, vers 19-24

1[Av David. Av Jonadab och de första som togs tillfånga.]

[Ovan är ett tillägg i den grekiska översättningen Septuaginta som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadab pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.]
-


Du har alltid varit mitt hopp
I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet),
    låt mig aldrig komma på skam (skämmas). [Ps 31:2]
2Rädda (ryck bort; lyft upp) mig genom din rättfärdighet, befria (bered en flyktväg för) mig;
    vänd ditt öra (lyssna noga) till mig och rädda (fräls) mig. [Ps 31:3]
3Var min beskyddare och tillflykt,
    en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg).
Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig,
    för du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg (fästning). [Ps 31:4]

4Min Gud, befria mig från den orättfärdiges hand (den ondes grepp),
    rädda mig undan den grymma förtryckaren genomsyrad av ondska.

[Ordagrant "den syrade mannen". Det är jästen som gör att hela degen jäser och blir syrad. Ordet målar upp en bild av en rakt igenom grym man som är helt genomsyrad av ondska. Genom hela Bibeln är jäst en bild på ondska, se t.ex. 1 Kor 5:8.]

5För du är mitt hopp (den som gett och ger mig framtidstro)
    Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) Herre (Jahve, Guds namn),
min förtröstan (trygghet) ända från min ungdom.

[Vers 5 är fint strukturerad. Den ramas in av två substantiv som är synonymer och centralt finns Herren Gud – Adonai JHVH. Hopp (hebr. tikvah) handlar om det som vi ser fram emot. Förtröstan (hebr. mibtach) om personen vi ser till för vårt hopp.]

6Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) från moderlivet [redan innan jag föddes ända fram tills nu],
    ja du förlöste mig från moderlivet.
Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig.
7Jag är som ett tecken för många [något människor förundras över, en varning, något olycksbådande],
    men du är mitt starka beskydd.
8Min mun är fylld med ditt lov
    och med din ära hela dagen.

Oro för framtiden
9Kasta inte bort mig när jag blir gammal,
    när min styrka veknar (på grund av hög ålder),
överge mig inte.

10För mina fiender talar emot mig,
    de som söker efter mitt liv (min själ) smider konspiratoriska planer
11och säger: "Gud har övergett honom,
    jaga honom och ta fatt honom för ingen kommer att rädda honom."

Bön
12Gud (Elohim) var inte långt borta,
    min Gud (Elohim) kom snabbt (fort) till min räddning.
13Låt dem skämmas och förtäras,
    de som är ute efter mitt liv (min själ).
Låt dem övertäckas med förakt och förvirring,
    de som söker min ofärd (undergång).

[Vers 12-13 är tematiskt och rent fysiskt psalmens centrum. Ordet "skämmas" (hebr. bosh) återfinns i första och sista versen, och här i vers 13.]

Förtröstan och lovprisning
14[Bönen övergår nu till lovprisning:]

Men jag (för min del), jag vill vänta (ivrigt hoppas) oavbrutet
    och prisa dig mer och mer.
15Min mun ska förkunna (räkna upp, skriva om – hebr. safar)
    din rättfärdighet (rättvisa, trofasthet)
        – hela dagen [alltid, ständigt]
    din frälsning,
för jag vet inte antalet (numren; kan inte skriva – hebr. sefora).

[Sista frasen kan översättas "jag vet inte numren" (av alla dagar, se Ps 40:6) eller "jag kan inte skriva". Det kan syfta på det som sagts och syftar då på storheten i Guds rättfärdighet och frälsning, eller framåt på vers 16 och alla Guds gärningar och rättfärdighet.]

16Jag ska komma med dina mäktiga gärningar Herre Gud (Adonai Jahve).
    Jag ska komma ihåg din rättfärdighet, din ensam (exklusiva rättfärdighet).

17Gud (Elohim) du har undervisat mig från min ungdom
    och ända tills nu [till denna dag som idag är] förkunnar jag dina underbara gärningar.
18Så även när jag blir gammal och grå [ska jag fortsätta att göra det].
    Gud (Elohim) överge mig inte,
ända tills dess att jag berättat om din starka arm för nästa generation,
    om din makt till alla (generationer) som kommer
     19och din rättfärdighet, Gud (Elohim), som når ända till [högsta] himlen [singular].

[Vers 17-19 kopplas ihop med hebr. ad som används fyra gånger och översätts "ända till/tills/när".]

Du har gjort stora ting Gud (Elohim),
    vem är som du (vem kan jämföras med dig)?
20Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]
    och mycket ondska (lidande) [plural],
du ska återuppliva oss igen,
    från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.
21Låt min storhet öka (upprätta mig igen, ära mig stort)
    och vänd dig om (omslut mig) och trösta mig (känn min smärta, agera och vänd min sorg till hopp).

[Ordet "storhet" används ofta om Guds storhet, se Ps 145:3. Det kan vara anledningen till att den grekiska översättningen Septuaginta skriver "Låt din storhet öka" och förtydliga att det inte är en högmodig bön om egen storhet utan syftar på "de stora ting Gud gjort", se vers 19. Storhet och stor har samma hebreiska rot. Denna bön om återupprättelse hör också ihop med psalmens genomgående bön att inte komma på skam, se vers 1, 13 och 24. De två sista verben är rika på innebörd. Hebreiska savav betyder att återvända, cirkla runt och omsluta. Det sista ordet nicham, som ibland översätts "ångra" betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Psalmisten ber att Gud ska känna med honom, men också komma och ge hopp, tröst och räddning, se 1 Mos 6:6; Ps 23:4.]

22Jag ska tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig med Nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar]
    för din sanning, min Gud (Elohim).
Jag ska sjunga ditt lov med Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
    Israels Helige.
23Mina läppar ska jubla (triumfera, ropa i glädje), när jag sjunger ditt lov,
    hela min varelse (min själ), som du har återlöst (befriat).
24Ja, också min tunga ska berätta (begrunda, mumla i låg ton) [Jos 1:8] om din rättfärdighet hela dagen,
    eftersom de som försökte skada mig har hamnat i skam och förvirring.

Ords 24:9-10

9Att smida onda planer (planera dårskap) är synd,
    den som hädar (talar nedsättande om allt och alla) blir till sist avskydd av alla människor.

24) Prövningen visar på din styrka
10Om du förlorar modet (blir tyst, drar dig tillbaka) på nödens dag [då du blir trängd och möter svårigheter]
    så är din styrka svag.
[Då var det inte så mycket med din styrka från början. Det som prövar styrka är motgångar, då visar det sig hur stark en person egentligen är, se Jak 1:2.]

Fil 1:1-26

FILIPPERBREVET
[Introduktion: Detta brev är ett tackbrev till församlingen i Filippi, som på nytt bidragit finansiellt till Paulus tjänst. De hade gett frikostigt med ett glatt hjärta trots att de själva inte var rika, se 2 Kor 8:1-3. De var kända för att vara givmilda och generösa. Detta var inte första gången de gav till Paulus, flera tidigare tillfällen finns dokumenterade i NT. De skickade hjälp till honom när han var i Thessalonike och Korint, se Fil 4:14-16; 2 Kor 11:9. Orden "glädje" och "var glad" används sexton gånger och titeln "den Smorde", gr. Christos, nämns femtio gånger, vilket tydligt visar på brevets tema – glädjen i Jesus!
    Ungefär tio år tidigare hade Paulus under sin andra missionsresa kommit till Filippi. Tillsammans med honom var också Timoteus, Silas och Lukas, se Apg 16:12-40. En församling grundas och några av de första kristna var en välbärgad kvinna som hette Lydia och hennes familj, en slavflicka och den romerska fångvaktaren med sin familj. Staden fick sitt namn efter Filip II som då intog staden 360 f.Kr. namngav den efter sig själv. Han är dock mer känd för den son som han födde fyra år senare – Alexander den store. Filippi kallades ofta "lilla Rom" sedan Augustus 42 f.Kr. hade gjort staden till en provins där invånarna hade samma rättigheter som i Rom. Staden var också en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater. Brevet innehåller tolv militära liknelser.

Struktur:
1. Jesus vårt föredöme, kapitel 1-2.
2. Kraften i Jesus, kapitel 3-4.

Skrivet: Omkring år 61 e.Kr. Det faktum att filipperna hört att Paulus var i Rom, hunnit samla in ett ekonomiskt understöd, skickat i väg Epafroditus och slutligen fått höra att Epafroditus blivit svårt sjuk, innebär att brevet är skrivet i slutet av Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.

Till: Filippi.

Från: Rom. Troligen under Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Fil 1:13, 22; Apg 28:30.

Författare: Paulus, se Fil 1:1.

Budbärare: Epafroditus, se Fil 2:25.]


Hälsning
1[Från:] Paulus och Timoteus,
    tjänare (slavar, livegna) till Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Till:
    alla de heliga i Jesus den Smorde (Messias, Kristus) som bor i Filippi
        [i Makedonien, nuvarande norra Grekland],
    tillsammans med församlingsledarna
        ("de som vakar över" – gr. episkopous)
    och församlingstjänarna
        (diakonerna, de som tjänar i praktiska tjänster i församlingen).

[Detta är det enda brev där Paulus inte använder någon titel. Han känner församlingen i Filippi väl och de har en djup vänskap. Timoteus, som är Paulus närmaste medarbetare och som finns vid hans sida i Rom, skickar med sina hälsningar. Han är inte medförfattare eftersom Paulus skriver "jag" i vers 3. Kanske fungerade han som sekreterare. Timoteus fanns också med när Paulus kom till Filippi första gången och var ett välbekant ansikte för dem, se Apg 16:1-2; 16:12-40. Det har nu gått omkring tio år sedan församlingen grundades, och den har växt och är väl strukturerad med ledare och församlingstjänare. Här används grekiska episkopous (plural av episkopos) som beskriver församlingsledarnas funktion att "vaka över". Ordet används synonymt med äldste (gr. presbyterous), se Apg 20:17, 28.]

2Nåd (oförtjänt favör) till [vare med] er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Tacksägelse och bön för församlingen
3[Några av de första troende i Filippi var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka som befriats från en ond ande och föreståndaren för fängelset och hans familj, se Apg 16:13-18, 29-34, 40. Det är troligtvis dessa, och andra i församlingen som Paulus lärt känna under sina besök, som han tänker på när han skriver denna hälsning.]

Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på (över varje minne jag har av) er, 4när jag alltid – i all min bön (vädjan) för er alla – ber i glädje, 5på grund av ert gemensamma engagemang (aktiva deltagande, finansiella givande; partnerskap) i evangeliet (det goda budskapet; de glada nyheterna) från den första dagen [när Lydia öppnade sitt hem för evangeliet, se Apg 16:15] ända till nu [när ni skickat denna gåva]. 6För jag har blivit övertygad (är helt förvissad) om just detta: att han som har påbörjat ett gott verk (arbete) i (inom; bland) er, [också] kommer att fullborda (slutföra) det fram till den Smordes (Messias, Kristi) Jesu dag [då han kommer tillbaka].
     7Det är inte mer än rätt att jag känner så för er, eftersom ni finns i mitt hjärta. [Kan också översättas "eftersom jag finns i ert hjärta". Den tvetydiga formuleringen kan vara medveten eftersom den förstärker att omtanken och engagemanget i evangeliet var ömsesidigt.] Ni är delaktiga både i min fångenskap och när jag försvarar (argumenterar för) och befäster (stärker, ger bevis för) evangeliet. 8Gud är mitt vittne hur jag längtar efter er med den Smordes (Kristi) Jesu djupa, innerliga kärlek. [Paulus hjärta är så uppfyllt av Jesu kärlek att han känner det som om han bar Jesu hjärta för sina troende syskon i Filippi.]

9Och detta ber jag:
att er [osjälviska och utgivande] kärlek mer och mer ska överflöda [skulle välla fram som en flod, men samtidigt begränsas av flodbankar]
    i rätt kunskap (verklig insikt) [som kommer av personlig erfarenhet]
    och all urskillning (omdöme i varje situation) [Ps 119:66],

10för att ni [alltid] ska kunna avgöra (undersöka, pröva) vad som är bäst [genuint; vad som kommer att bära hela vägen igenom]
    och vara rena [i ljuset bedömda som äkta]
        och oklanderliga [dvs. inte väcka anstöt eller förorsaka någons fall]
        – fram till den Smordes (Messias, Kristi) dag,
11då ni har blivit fyllda med rättfärdighetens frukt [Gal 5:22]
    som kommer genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Gud till ära och pris.
    [Målet är att Gud blir förhärligad, manifesterad, att han får äran, blir prisad och känd.]
[Paulus ordval målar upp en bild för hur kärleken ska överflöda, men inte helt okontrollerat. På samma sätt som en flod har flodbankar så måste kärleken ledas fram genom kunskap och urskillning, annars når den inte sitt mål. I vers 10 förstärks denna bild i "vad som är bäst", som här står i plural och förutom innebörden "vilka saker som bär och tar med igenom", också bl.a. används i betydelsen "vilka driver och flyter fram och tillbaka". Senare i detta brev tar Paulus upp felaktiga motiv och varnar även för falska lärare, se Fil 1:15-18; 3:2. Det är därför han vädjar för dem att deras kärlek ska växa och mogna. De får inte vara naiva och okritiskt acceptera allt som sägs.]

Budskapet kan inte låsas in!
12Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång.

Evangeliet sprids

Mynt från Makedonien från Claudius och Neros kejsartid (41-68 e.Kr.). Segergudinnan Nike på ena sidan och inskriptionen "Kohor Prae Phil" på den andra.

13Det är öppet känt i hela pretoriet (det romerska militära högkvarteret) och för alla andra att det är på grund av den Smorde (Messias, Kristus) som jag bär mina bojor, 14och de flesta syskonen (bröderna och systrarna i tron) har genom mina bojor fått ny frimodighet, och de vågar nu mer än någonsin tala (berätta, predika) Guds ord [vågar bryta tystnaden och agera oavsett konsekvenserna].

[Pretoriet syftade ursprungligen på generalens tält i ett romerskt militärläger. Ordet praetor betyder ordagrant "den som går i spetsen". På Paulus tid hade betydelsen utvidgats till att beskriva både det militära högkvarteret i Rom och i provinshuvudstäderna. Samma ord, pretoriet, används för den plats där Jesus förhörs av Pilatus, vilket troligen är i Antoniaborgen norr om templet i Jerusalem, se Joh 18:28. Förutom platsen kunde ordet också syfta på soldaterna som ingick i det kejserliga livgardet. I denna specialstyrka ingick flera tusen soldater. Antalet varierar för varje kejsare, ursprungligen var de 8 000. Under kejsar Neros styre, när Paulus skriver detta brev, var de omkring 5 000. Paulus satt fängslad i Rom och var troligen fastkedjad, i handen eller vristen, vid en soldat i fyratimmarspass. Ryktet om honom spred sig bland alla dessa i livgardet och även till "alla andra" soldater och tjänstefolk där, se vers 13. Många verkar ha blivit troende eftersom "de som hör till kejsarens hus" hälsar i brevets avslutning, se Fil 4:22.

Det finns flera kopplingar mellan pretoriet och Filippi. Många pensionerade soldater bodde i Filippi. Man har också hittat kopparmynt i Filippi från den här tiden med inskriptionen Kohor prae Phil. På svenska "Preatoriets kohort i Filippi", där en kohort var en bataljon bestående av 600 soldater. Detta antyder att många av de pensionerade soldaterna i Filippi kom just från kejserliga livgardet. Nyheten att Paulus var känd av hela kejserliga livgardet i Rom, måste glatt veteranerna i Filippi. De tänkte förmodligen på sina yngre kollegor som fortfarande tjänstgjorde där, som nu hade fått höra evangeliet.]


Jesus blir predikad!
15Visst finns det de som predikar den Smorde (Messias, Kristus), bara på grund av avundsjuka [för den uppmärksamhet jag fått] och för att försöka splittra, men andra gör det med rätt uppsåt. 16De gör det i kärlek [som är osjälvisk och utgivande], eftersom de vet att jag är satt att försvara (argumentera för) evangeliet. 17De förstnämnda [som är avundsjuka och vill splittra] predikar den Smorde (Messias, Kristus) av själviska motiv (rivalitet; själviska ambitioner), inte med rena motiv, bara för att göra det svårare för mig i min fångenskap.

Paulus attityd
18Än sen (vad är min åsikt om detta)?

Resultatet är att i båda fallen, vare sig det är av fel motiv eller i sanning, blir den Smorde (Messias, Kristus) predikad, och det är jag glad för. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig åt hädanefter också, 19för jag vet att detta kommer att leda till min befrielse (bevarande, helande och upprättelse), tack vare era förböner och all generös hjälp från Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Ande (som försörjer alla mina behov). [Ordet befrielse, gr. soteria, används inte bara för den eviga frälsningen som Gud ger, utan också om kroppsligt helande och välmående, se Matt 9:21-22; Mark 15:30-31. I så fall syftar det på att Paulus är säker på att han kommer att bli frisläppt. Hela detta stycke har också en parallell i Job 13:13-18. Paulus kommer också en dag att stå inför Gud och bli förklarad rättfärdig.] 20Det är min innerliga längtan (intensiva förväntan) [som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana, se Rom 8:19] och mitt hopp (säkra förväntan) att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde (Messias, Kristus), nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus satt fängslad, se vers 13.] 21För min del är den Smorde (Messias, Kristus) själva livet [hans liv är i mig – han är enda anledningen till att jag lever], och döden (ordagrant: "att ha dött", dvs. livet efter döden) är en vinst för mig.
     22Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra. 23Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos den Smorde (Messias, Kristus), vilket är långt mycket bättre, 24men att jag är kvar i min kropp (köttet) är nödvändigt för er skull. 25Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång (utveckling, fördjupning) och glädje i tron, 26så att när jag kommer till er igen, så har ni ännu större anledning att vara stolta (glada) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, på grund av vad han gör genom mig.

Tips Nu kan du studera versen i grundtexten med Kärnbibelns interlinjära version på hemsidan! Det grekiska och hebreiska lexikonet är under uppbyggnad, men redan nu finns många ord översatta.


Här finns instruktioner om du vill lägga till bibelnpåettår.se på hemskärmen på din mobil/läsplatta så du smidigt kommer åt dagens avsnitt.
Igår

Planer

Stäng  


Helbibel