Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 14/10

Jer 23:21-25:38, Ps 83:1-19, Ords 25:15, 2 Thess 2:1-17


Jer 23:21-25:38

Förväxla inte egna drömmar med verkliga profetior
21Jag har inte sänt dessa profeter, likväl springer de. Jag har inte talat till dem, likväl profeterar de. 22Och om de hade stått i mitt råd, låt dem få mitt folk att höra mina ord och omvända dem från deras onda vägar och från deras onda handlingar.

23"Är jag bara en Gud på nära håll",
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
"och inte en Gud långt borta?"
[Gud är inte bara någon lokal avgud som Baal, Mot eller Yam som tillbads på en specifik plats, utan en Gud som finns överallt, både långt borta och nära.]

24"Tror ni verkligen att någon kan gömma sig på ett hemligt ställe så jag inte skulle kunna se honom?"
    säger Herren (Jahveh).
"Vet ni inte jag är den som uppfyller himlar och jord [att jag finns överallt, se Ps 139:7-12]?"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

25Jag har hört [säger Herren] vad profeterna har sagt, de som profeterar lögner i mitt namn, de säger gång på gång: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm." 26Hur länge [måste jag stå ut med dem]? Dessa profeter profeterar bara lögner, de profeterar bara egna fantasier från sina hjärtan (sitt inre). 27Hur länge ska de medvetet försöka få mitt folk att glömma mitt namn (vem jag är, vad jag står för) genom de drömmar de återberättar för varandra? Det är lika illa som när deras förfäder glömde mitt namn genom att tillbe guden Baal.

28Låt den profet som haft en dröm återberätta (relatera till) sin dröm. Låt den som tagit emot mitt ord tala det troget (precis som det blev givet; ordagrant: ´tala sanning´). De [mänskliga drömmarna] är som halm [som blåser bort med vinden] och kan inte jämföras med säd [som är Guds ord och som ger liv]. Jag Herren (Jahveh) förkunnar (säger, proklamerar) detta. 29Är inte mitt ord (budskap) som en eld [som förädlar metallen], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som en slägga som krossar klippan?

30Därför, se, jag är emot profeterna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) som stjäl mina ord varje man från sin granne. 31Se, jag är emot profeterna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) som använder sina tungor och säger: Han har sagt. 32Betänk att jag är emot dem som profeterar lögnaktiga drömmar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och räknar dem och låter mitt folk vandra bort (gå fel, irra bort sig, hamna i en återvändsgränd) i deras lögner och i deras hänsynslöshet. Jag har inte sänt dem och inte befallt dem. Vinningen är ingen vinning (är till ingen nytta) för detta folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
     33Och när detta folk eller profeten eller prästen frågar dig och säger: Vilket är Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda – hebr. masa)? Då ska du säga till dem: Vilket budskap (profetord, börda)! Jag ska kasta ut er förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 34Och profeten och prästen och folket som säger: Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda), ska jag hemsöka över den mannen och över hans hus.
     35Eftersom ni säger varje man till sin granne och varje man till sin bror: "Vad har Herren (Jahveh) svarat?" Och: "Vad har Herren (Jahveh) talat?" 36Och Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda) ska inte mer nämnas, för varje mans ord ska vara hans egna budskap (profetord, börda), och ni kommer att förvränga den levande Gudens (Elohims) ord, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) vår Gud (Elohim). 37Så ska du säga till profeten: "Vad har Herren (Jahveh) svarat dig?" Och: "Vad har Herren (Jahveh) talat?" 38Och om han säger: Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda), därför säger Herren (Jahveh) så: Eftersom ni säger detta ord "Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda)" och jag har sänt till er och sagt: Ni ska inte säga "Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda)", 39därför se, jag ska fullständigt bryta ner er och jag ska kasta ut er och staden, som jag gav till era fäder, bort från mitt ansikte, 40och jag ska föra en evig förebråelse över er och en evig skam som inte ska glömmas bort.

Två korgar
1Herren (Jahveh) visade mig och se, två korgar med fikon stod framför Herrens (Jahvehs) tempel efter att Nebukadnessar, Babels kung, hade burit i fångenskap Jekonja (hebr. Jechonjaho) [här varierar stavningen som annars är Jechonjah, se Jer 27:20], Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, Juda kung och Judas furstar med hantverkarna och smederna från Jerusalem, och hade fört dem till Babel. 2En korg hade mycket goda fikon som fikonen från den första skörden [fikon kan skördas upp till fyra gånger under samma säsong] och den andra korgen hade mycket dåliga fikon som inte kunde ätas, så dåliga var de.
     3Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Vad ser du Jeremia?" Och jag svarade: "Fikon, de goda fikonen är mycket goda och de dåliga fikonen är mycket dåliga, så att man inte kan äta dem, så dåliga är de."
     4Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 5"Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): "Som dessa goda fikon så ska jag betrakta Judas fångar som jag har sänt bort från denna plats till kaldéernas land för godo. 6Och jag ska hålla mina ögon över dem till godo och jag ska föra dem tillbaka till detta land och jag ska bygga upp dem och inte riva ner dem och jag ska plantera dem och inte dra upp dem. [Jer 1:10] 7Och jag ska ge dem ett hjärta till att känna (vara intimt förtrogna med) mig, att jag är Herren (Jahveh) och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim), för de ska återvända till mig med hela deras hjärta.
     8Och som de dåliga fikonen, som inte kan ätas för att de är så dåliga, sannerligen så säger Herren (Jahveh): Så ska jag göra med Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung och hans furstar och återstoden av Jerusalem som är kvar i detta land och de som vistas i Egypten. 9Jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken till ondska, till skam och till ordspråk, till hån och till förbannelse på alla platser som jag driver bort dem till. 10Och jag ska sända svärdet och hungersnöden och pesten ibland dem till dess de förtärs från marken som jag gav till dem och till deras fäder.

Sjuttio år av babyloniskt styre
1[Händelserna i detta kapitel föregår de i kapitel 24.]

Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs fjärde år som var Nebukadnessar, Babels kungs första år [vilket motsvarar 605 f.Kr.], 2som Jeremia, profeten talade till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare, han sa: 3Från det sjuttonde året till Josia, Amons son Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahvehs) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
     4Och Herren (Jahveh) har sänt er alla hans tjänare profeterna, sänt dem i tid och ofta – men ni har inte lyssnat, inte lutat era öron till att höra – 5och sagt "Återvänd nu var och en från hans onda väg och från era onda gärningar (handlingar) och bo i landet som Herren (Jahveh) har gett till er och till era fäder till evig tid, 6och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, och provocera mig inte med era händers arbete, och jag ska inte skada (straffa) er.
     7Men ni har inte lyssnat till mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) utan ni provocerar mig med era händers arbete till er egen smärta.
     8Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, 9se, jag ska sända och ta alla familjer i norr, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse. 10Och jag ska få att upphöra bland dem:
    rösten av fröjd och rösten av jubel,
    brudgummens röst och brudens röst,
    rösten av kvarnstenar och lampans ljus.
11Och hela landet ska bli öde och tillspillogivet, och dessa folkslag ska tjäna Babels kung 70 år.
     12Och det ska ske när de 70 åren är fullkomliga (till ända) att jag ska straffa Babels kung och folkslagen förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) för deras synd och kaldéernas land och jag ska göra det till en evig ödeplats. 13Och jag ska föra upp över landet alla mina ord som jag har talat mot det, allt som är skrivet i denna bok som Jeremia har profeterat mot alla folkslag. 14Eftersom många folkslag och stora kungar även har gjort slavar av dem, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar och efter deras händers arbete.

Vredesskålen
15Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), till mig:

"Ta denna bägare med vredens vin från min hand och låt alla folkslag, till vilka jag har sänt dig, dricka den. [Jes 51:17-22; Upp 16:19; 18:6] 16Och de ska bli berusade och ragla hit och dit och bli som dårar på grund av svärdet som jag ska sända bland dem."
     17Och jag tog bägaren från Herrens (Jahvehs) hand och fick alla folkslag att dricka, till vilka Herren (Jahveh) hade sänt mig, 18Jerusalem och Juda städer och dess kungar och dess furstar, till att göra dem till en förskräckelse, en förvåning, en vissling och en förbannelse (ta lätt på – hebr. qlalah), så som de är idag. 19Farao, Egyptens kung och hans tjänare och hans furstar och hela hans folk, 20och alla blandade folk och alla kungar från Us (hebr. Ots) land [Job 1:1] och alla kungar från filistéernas land och Ashqelon och Gaza och Ekron och kvarlevan från Ashdod, 21Edom och Moab och Ammons söner, 22och alla kungar i Tyros och alla kungar i Sidon och alla kungarna i kustländerna (öarna) bortom havet, 23Dedan och Tema och Boz och alla som har hörnen på sitt hår avklippt, 24och alla Aravas kungar och alla kungar från det blandade folket som bor i öknen25och alla Zimris kungar och alla Elams kungar och alla Mediens kungar, 26och alla kungar från norr, långt bort och nära, den ene med den andre, och alla världens kungariken som finns på jordens ansikte (yta). Och Sheshachs [Babylons] kung ska dricka efter dem.

[Namnet Sheshach är ett kryptogram, se även Jer 51:41. Metoden för att kryptera som används är speglade bokstäver och var vanlig på den här tiden. Varje bokstav byts ut mot motsvarande bokstav från andra änden av alfabetet. På svenska skulle det bli innebära att A byts ut mot Ö, B med Ä, C med Å osv. Ett annat exempel finns i Jes 51:2 där Babylon byts ut mot Lev-Qamaj. Det är inte helt klart varför Jeremia använder denna kodning. I vers 8-14 används namnet Babylon i klartext, så det är inte av rädsla för sitt liv att nämna Babylon som han försöker dölja namnet.]

27Och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) Israels Gud (Elohim): Drick och bli berusade och spy (kräks) och ramla och stå inte upp igen på grund av svärdet som jag ska sända bland er. 28Och det ska ske, om de vägrar att ta bägaren från din hand, då ska du säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Du måste absolut dricka. 29Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

30Och du, profetera mot dem med alla dessa ord och säg till dem:

Herren (Jahveh) ryter från höjden och upphäver sin röst från sin heliga boning. Han ger sin röst till ett mäktigt rytande över sin hjord, han ropar (sjunger) som druvtrampare mot alla jordens invånare.

[Det var vanligt att man hjälptes åt med att trampa druvorna efter skörden. Detta gjordes ofta med en taktfast sång. Men även ljudligt då det också var ett uttryck för glädje mitt i arbetet. Ordet ana som används här har flera betydelser men bland dem både att ropa och sjunga.]

31Ett oväsen kommer till jordens ändar eftersom Herren (Jahveh) har sak med folkslagen, han har avräkning med allt kött som med de onda, han ger dem till svärdet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
32Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Se ondska ska vandra från folkslag till folkslag och en stor storm ska resas upp från jordens yttersta gräns.

33Och de som är slagna av Herren (Jahveh) ska på den dagen finnas från den ena änden av jorden till den andra änden av jorden, de ska inte bli sörjda, inte hopsamlade, inte begravda. De ska vara som dynga på markens ansikte (jordens yta).

34Jämra er ni herdar och gråt och rulla er [på marken i aska, se Jer 6:26] ni flockens ledare, för dagen för er slakt har kommit i fullhet (full mognad) och jag ska bryta er i bitar och ni ska falla som ett dyrbart redskap.
35Och herdarna ska inte ha någon väg att fly, inte flockens ledare någon möjlighet att undkomma.
36En röst! Herdarnas rop och jämret från flockens ledare. Eftersom Herren (Jahveh) har tillspillogett deras betesmark.
37Och den fridsamma flocken har bringats till tystnad inför Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.
38Han har övergett sin lya som ett ungt lejon eftersom deras land har blivit ödelagt inför hans brinnande raseri och inför hans brinnande vrede.

Ps 83:1-19

Psalm 83 – En krigssång

Detta är den sista av tio psalmer som tillskrivs Asaf. Psalm 82 och 83 kopplas samman genom att de båda använder "Elion", "den Högste", se Ps 82:6; 83:19. Psalm 83 börjar med en kontrast att Gud är tyst medan de omgivande nationerna är i tumult.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Vädjan till Gud, vers 2-9
2. Agera Gud, vers 10-19

1En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
-


Vädjan till Gud
2Gud (Elohim),
    tig inte,
    var inte tyst
    och var inte overksam,
Gud (El).

3För se, dina fiender är i uppror
    och de som hatar dig har lyft sina huvuden.
4De håller listiga rådslag mot ditt folk,
    och rådslår mot dina dolda (bevarade, gömda) [dem du beskyddar – din ögonsten].
5De säger: "Kom, låt oss hugga av dem så att de inte längre är ett land,
    så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg)."
6De har överlagt tillsammans med allas samtycke,
    mot dig har de gjort ett förbund.

7Edoms tält [ättlingar till Jakobs tvillingbror Esau, fiender sydost om Döda havet]
    och ismaeliterna [Ismael var Isaks halvbror, se 1 Mos 16:1-16; 21:8-21],
Moab [ättlingar från Lot, fiender öster om Döda havet, se Dom 3:12]
    och hagariterna [i nordost, på andra sidan Jordan, se Dom 3:13; 2 Kung 24:2],
8Geval [troligtvis söder om Negev, nära Petra]
    och Ammon [ättlingar till Lot, se 1 Mos 19:30-38, öster om Jordanfloden]
    och Amalek [i Negev, söder om Juda, se Dom 3:13: den första fienden israeliterna mötte sedan de lämnat Egypten, se 2 Mos 17:8-16],
filistéerna [nuvarande Gaza, bittra fiender särskilt under Saul och Davids tid]
    med invånarna i Tyros [Libanon],
9Assyrien [de mest brutala fienderna, folket i Mesopotamien] har också anslutit sig till dem,
    de har blivit en arm (styrka) till Lots barn [moabiterna och ammoniterna, se 5 Mos 2:9, 19].

[Den assyriska stormakten beskrivs i termer av de historiska nära regionala fienderna. Psalmisten antyder att Moab och Ammon har ingått en allians med Assyrien mot Israel.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Agera Gud
10Gör med dem som med Midjan [fiende, se Dom 6-7],
    som med [befälhavaren] Sisera [som ledde Javins armé, se Dom 4:2-3],
    som med [kungen] Javin [i norra Kanaan, se Dom 4:2, 24]
    vid Kishons bäck [Dom 4-5],
11som förgjordes vid Ein-Dor [Jos 17:11; 1 Sam 28:7],
    de blev till dynga på marken.
12Gör deras ädlingar som [du gjorde mot midjanitiska furstar som Gideon stred mot]
    Orev och Zeev [Dom 7:25]
    och deras furstar som Sheva och Tsalmunna. [Dom 8:21]
13De som sa: "Låt oss ta Guds boning i besittning
    för oss själva."

14Min Gud (Elohim), gör dem till virvlande damm,
    som agnar för vinden.
15Som elden bränner ner skogen,
    och som flammorna sätter bergen i brand,
16jaga dem med ditt oväder,
    och skräm dem (få dem att frukta) med din storm.

17Fyll deras ansikten med skam (vanära, förödmjukelse),
    för att de må söka ditt namn, Herre (Jahveh).
18Låt dem skämmas och frukta (vara rädda) för alltid,
    ja, låt dem bli generade och förgås,
19för att de ska veta att du ensam är den vars namn är Herren (Jahveh),
    den allra Högste (Elion) över hela jorden.

Ords 25:15

15Genom tålamod kan en furste (ledare) övertalas (låta sig luras, förledas – hebr. patah),
    och (men) en späd tunga (ett mjukt tal) kan bryta ner det mest benhårda motstånd.

[Ordagrant står det: ´Genom två tålmodiga näsor förleds en furste´. Verbet patah används ofta negativt att bli förledd. Är betydelsen det här, är det en varning att den mest principfasta ledare kan falla genom slug och tålmodig övertalningsförmåga. Det går även att tolka versen positivt att tålamod kan förändra en ledares onda planer, som när David skonar Saul i grottan vid Ein Gedi, se 1 Sam 24:17-23. Se även Pred 10:4]

2 Thess 2:1-17

Jesu ankomst och Herrens dag

Låt er inte skrämmas
1[När Paulus hade varit hos thessalonikerna hade han undervisat utifrån Gamla testamentet om Herrens dag och den sista tiden, se vers 5. En dag är som tusen år för Herren, se 2 Pet 3:8, så denna dag behöver inte vara en tjugofyratimmarsperiod. Herrens dag beskriver en tid då Gud griper in i historien med både dom och välsignelse på ett mer direkt och dramatiskt sätt. Läran om den yttersta tiden kallas "eskatologi". Ordet kommer från grekiskans eschaton, "det yttersta", och logos, "lära".]

När det gäller vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) ankomst och hur vi ska samlas hos honom [1 Thess 4:16-17] ber vi er, syskon (bröder och systrar i tron), 2att inte plötsligt tappa fattningen (skakas, svaja).

Låt er inte skrämmas (överraskas, oroas) av
    någon ande [andligt, profetiskt inspirerat uttalande],
    något ord [rykte, uttalande, tolkning av bibeltext]
    eller [falskt] brev,
som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här.

[Den hårda förföljelsen av de kristna i detta område, tillsammans med falska profetiska ord, rykten och brev hade gjort att man trodde att Herrens dag redan inträffat. De trodde de levde i vedermödan. Anledningen till att de så snabbt hade blivit vilseledda kan vara att de inte var förankrade i Skriften. I jämförelse hade de troende i Berea, strax söder om Thessalonike, ett ädlare sinnelag eftersom de varje dag forskade i Skrifterna för att verifiera och själva förstå vad Paulus sagt, se Apg 17:11. I Berea, till skillnad från Thessalonike, trodde man inte bara på något påstått ord eller brev om det inte stämde med Bibelns budskap.]

Laglöshetens människa
3[Paulus beskriver nu tre händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, som måste ske innan Herrens dag kommer: ett stort avfall ska komma, se vers 3; laglöshetens människa ska träda fram, se vers 3; det/den som håller laglöshetens människa tillbaka ska tas bort, se vers 6-7.]

Låt ingen bedra er på något sätt. Först [före Herrens dag] måste
avfallet (upproret – gr. apostasia) komma

och laglöshetens (syndens) människa träda fram, fördärvets son, 4motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel (helgedom) [i Jerusalem] och säger sig vara Gud.
5Minns ni inte att jag sa er detta medan jag ännu var hos er?

[Avfallet (gr. apostasia) är den feminina formen av gr. apostasion som är skilsmässobrev, se Matt 5:31. Ordet används bara på ett ställe till i NT. Där syftar det på judarnas avfall från att följa Moses undervisning, se Apg 21:21. Det i kombination med referensen till templet kan göra att avfallet främst syftar på ett avfall från att tillbe den ende sanne Guden, kanske då främst i ett judiskt perspektiv men också i ett kristet. I ordet skilsmässobrev så antyds att det blir ett synligt skifte i en relation, två personer som varit ett går nu skilda vägar. Det har i alla tider funnits avfall från tron, men i vers 3 står ordet i bestämd form, dvs. "avfallet" och verkar därför syfta på en specifik händelse.
    Laglöshetens man nämns även av Jesus, se Matt 24:15. Det är troligen samma ledare som Daniel omnämner, se Dan 11:21-45. Johannes som skriver sina brev senare, kallar honom Antikrist, se 1 Joh 2:18. Ordet "Antikrist" betyder både "motståndare till Kristus" och "ersättare för Kristus".]


6Ni vet vad det är som nu håller honom [laglöshetens människa, se vers 3] tillbaka så att han kan bli uppenbarad (träda fram) först när hans tid (epok, som börjar och slutar vid en specifik händelse) kommer. 7Laglöshetens mysterium (hemlighet) är ju redan verksamt [i världen]. Nu måste bara [det som återstår att ske är] han som håller tillbaka [hindrar laglöshetens utbredande] tas bort (röjas ur vägen).

[Många antikrister har redan uppstått och de onda krafterna är verksamma, se 1 Joh 2:18. Vad eller vem är den som håller tillbaka laglöshetens hemlighet eller Antikrist själv från att träda fram? I vers 6 används den opersonliga formen "det", medan den maskulina formen "han" används i vers 7. Det finns många förslag:
  • Något i världen som t.ex. den romerska staten, kejsaren, lag och ordning, osv.
  • Den helige Ande.
  • Församlingen, dock anges den alltid i feminin form.
  • En ängel, i Upp 9:1 nämns hur en ängel har nyckeln till avgrundens brunn.
Paulus anger inte vad det/han är här i sitt brev, men han hade berättat det för thessalonikerna när han undervisade dem på plats, så de kände till det. Även om vi inte exakt vet vad det är, förstår vi att både de gudsfientliga och de gudomliga krafterna är verksamma i världen, och att både den laglöses och Jesu ankomst förbereds.]


8Sedan ska den laglöse [Antikrist] bli uppenbarad (träda fram), han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. [Jes 11:4; Upp 19:5] 9Den laglöses [Antikrists] ankomst är ett verk av Satan som kommer med
    stor kraft [Upp 13:2]
    med tecken (mirakel vars syfte är att bekräfta att den som utför dem är sann)
    och falska under (som väcker förundran). [Mark 13:22]
10Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen [evangeliet] så att de kunde bli frälsta (räddade).
     11Därför skickar Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen [att Antikrist är gud] 12och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Tacksägelse för kallelsen
13[I kontrast till dem som inte tror, var thessalonikerna en källa till glädje och tacksamhet. Samma fras som i 2 Thess 1:3 används.]

Men vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er syskon (bröder och systrar i tron), Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen (som en förstlingsfrukt) har utvalt er till befrielse (räddning, frälsning, en pågående helgelseprocess) genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen. 14Till detta har Gud kallat er genom vårt evangelium, för att ni ska vinna vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) härlighet.

Bön att stå fasta
15Stå därför fasta och håll er till den undervisning ni har fått, muntligt eller genom brev. 16Och må vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) själv och Gud vår Far, som har älskat oss och gett oss evig tröst och gott hopp i sin nåd, 17uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i gärning och ord.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel