Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 11/4

Jos 3:1-4:24, Ps 80:1-20, Ords 12:27-28, Luk 14:7-35

Jos 3:1-4:24

Jordan står upp (kap 3-4)
¹Tidigt följande morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom till Jordan. De slog läger där innan de gick över [Jordanfloden].

[Kaleb var omkring 80 år (Jos 14:7) och Josua troligtvis lite yngre, de hade väntat i över 40 år på detta tillfälle att få gå in i det utlovade landet. Man slår läger på den östra sidan av Jordanfloden. De går över Jordan den 10:e nisan, se Jos 4:19, vilket motsvarar april månad då floden flödar över sina breddar, se vers 15.]

Modell av förbundsarken, finns på Tempelinstitutet i Jerusalem.

©Emanuel Gillberg

²Efter tre dagar gick ledarna genom lägret ³och de befallde folket: "När ni ser Herren (Jahveh) er Guds (Elohims) förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den, ⁴men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring 2 000 alnar [900 meter; 4 Mos 35:5] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut."

[Arken symboliserar Guds närvaro, hans person och hans löften. I den guldbelagda trälådan (1,2 m lång och 0,6 m bred och hög) låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10-22. Arken var alltid i mitten av lägret, både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsade floden. Texten berättar inte om arken fortfarande var täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se 2 Mos 40:19. Avståndet 2 000 alnar är den sträcka man fick gå på en sabbat, se 4 Mos 35:5.]

⁵Josua sa till folket: "Helga er [förbered er, avskilj er för helig tjänst – ett personligt ansvar att göra upp med synden], för i morgon ska Herren göra under bland er."
     ⁶Därefter sa Josua till prästerna: "Tag förbundsarken och gå framför folket." Då tog de förbundsarken och gick framför folket.
     ⁷Och Herren (Jahveh) sa till Josua: "Idag ska jag börja att göra dig stor i Israels åsyn, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är med dig på samma sätt som jag var med Mose, ⁸och du ska befalla prästerna att bära förbundsarken och säga: 'När ni kommer till vattenbrynet på Jordan ska jag låta Jordan stå still (ska jag hindra vattnet från att flöda).' "
     ⁹Och Josua sa till Israels söner: "Kom närmare och lyssna till Herren er Guds (Jahveh Elohims) ord." ¹⁰Josua sa: "Så här ska ni veta att den levande Guden (El-Chaj) är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:

kanaanéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevusiterna."

[Vår andliga kamp idag, är inte en strid mot kött och blod, utan mot andemakter, se Ef 6:12. Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet:
kanaanéer – var handelsmän, vår relation till pengar
hettiter – fruktan och rädsla
hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet
perisséer – oskyddade städer, ingen skyddsmur
girgashéer – en som bor i jorden/lera
amoréer – ett högt folk, högmod och skrytaktigt tal
jevuséer – att trampa på andra, orenhet
Det finns tre uppräkningar med dessa sju folkslag, se 5 Mos 7:1; Jos 3:10; 24:11. I den vanligaste är det sex av dessa, alla utom girgashéerna, se 2 Mos 3:17; 23:23; 33:2; 34:11; 5 Mos 20:17; Jos 9:1; 11:3; 12:8; Dom 3:5. I Esra 9:1 nämns även moabiterna och egyptierna. Det finns två uppräkningar där även kanaanéerna saknas, se 1 Kung 9:20; 2 Krön 8:7. I uppräkningen i Neh 9:8 nämns inte hivéerna. Ordningen är inte densamma utan varierar. Även i en kristens liv kan det vara variation i ordningen på vilka områden som behöver intas. Israelerna fick olika strategier för de olika folken och det finns olika strategier i den andliga kampen också.]

¹¹[Josua fortsätter och ger anledningen till att de kan lita på att de ska segra:] "Se, arken! Hela jordens Herres (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) förbundsark ska gå framför er i [ner i floden] Jordan. ¹²Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam. ¹³Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahvehs) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonai) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög (som en vall)." [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se 2 Mos 14.]

¹⁴Och det hände när folket tog ner sina tält för att gå över Jordan, att prästerna som bar förbundsarken var framför folket, ¹⁵och när de som bar arken kom till Jordan och prästernas fötter rörde vid vattenytan – för Jordan svämmade över alla sina bräddar under hela skördetiden – ¹⁶att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög (vall, mur) långt bort vid staden Adam [3 mil norr om Jeriko], staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet (Döda havet). Det (vattnet) var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko. ¹⁷Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan.

[Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]

¹Och det hände sig att när hela folket var rent, gick de över Jordan så som Herren (Jahveh) hade talat till Josua och sagt: ²"Ta tolv män från folket, en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) från varje stam [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras], ³och befall dem och säg: 'Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt.' "
     ⁴Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner, en man, från varje stam en man (ordagrant: "en man, en man"). [Samma betonande upprepning som i vers 2.] ⁵och Josua sa till dem: "Gå över framför Herren (Jahveh) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar, ⁶för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: 'Vad betyder dessa stenar?' ⁷då ska ni säga till dem: 'Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens (Jahves) förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt.' " [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se Jos 7:26; 24:26-27; 1 Mos 28:18-22; 31:45-47.]

⁸Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där. ⁹Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken, hade stått. Och de finns där till denna dag.
     ¹⁰Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahveh) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över. ¹¹Och när allt folket var (rituellt) rena gick de över, och Herrens (Jahvehs) ark gick vidare och prästerna, framför folket. ¹²Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse stam gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade talat till dem. ¹³Omkring 40 000, redo och rustade till strid, gick över i Herrens (Jahvehs) närvaro till strid, till Jerikos slätt.
     ¹⁴På den dagen gjorde Herren (Jahveh) Josua stor i hela Israels ögon och de vördade (fruktade) honom, på samma sätt som de vördat (fruktat) Mose, alla dagar i resten av hans liv.
     ¹⁵Och Herren (Jahveh) talade till Josua och sa: ¹⁶"Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan."
     ¹⁷Därför befallde Josua prästerna och sa: "Kom upp ur Jordan."
     ¹⁸Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahvehs) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
     ¹⁹Och folket kom upp från Jordan på den 10:e dagen i den första månaden [nisan] och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida. ²⁰Och de tolv stenarna som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal. ²¹Och han talade till Israels söner och sa: "När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: 'Vad betyder dessa stenar?' ²²då ska ni låta era söner få veta och säga: 'Israel kom över denna Jordan på torr mark. ²³För Herren er Gud (Jahveh Elohim) torkade upp Jordans vatten framför er, till dess ni kommit över, som Herren er Gud (Jahveh Elohim) gjorde med Vasshavet [Röda havet, se 2 Mos 14-15], som han torkade upp framför oss till dess vi gått över, ²⁴för att alla jordens folk ska veta (ha kunskap om) att Herrens (Jahvehs) hand är stark (mäktig), så att ni vördar (fruktar) Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) för evigt.' "

Gilgal – platsen man återvänder till
Gilgal ligger öster om Jeriko Jos 4:19. Utgrävningar i Khirbet el Mefjir 3 km nordost om Jeriko 1955 och 1972 bekräftar att den var bebodd vid den här tiden, men det finns flera arkeologiska platser längre norrut som ännu inte är utgrävda. Namnet Gilgal betyder ett hjul, en cirkel eller något som rullar. Namnet har att göra med det nya Gud gör (Jos 5:9), men det finns även en fin koppling till den roll platsen får. Gilgal blir den militära basen för Josua under hela den första perioden i det nya landet, det är hit man återvänder efter varje militärkampanj, se Jos 10:6-7, 15, 43; 14:6. Det är här minnesstenarna finns (Jos 4:20), varje gång Josua kom tillbaka påminde de honom om Guds löften. Det var här männen blev omskurna (Jos 5:2) och man firade den första påsken (Jos 5:10). Det var också här de åt av landets frukt och fick ny försörjning, vilket också betyder att mannat upphörde (Jos 5:11).

Tillbaka upp

Ps 80:1-20

Psalm 80 – Återupprätta din vingård

En bön om att Gud ska återupprätta Israel ännu en gång, och speciellt de tio norra stammarna som är på väg att försvinna, se vers 2, 3, 16-18. Templet står kvar och folket är i landet, se vers 2, 9-16, men det är en tid av djup nöd då man blivit attackerade. Troligtvis är psalmen skriven just innan assyrierna för bort de tio norra stammarna, se 2 Kung 15:29.

Författare: Asaf

Struktur: En nästan identisk refräng återkommer i vers 4, 8 och 20:

1a. Lyssna, vers 2-3
1b. Refräng, vers 4

2a. Nuvarande situation, vers 5-7
2b. Refräng, vers 8

3a. Guds ingripande då och nu, vers 9-19
3b. Refräng, vers 20

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till liljorna (hebr. al-shoshannim) [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument], ett vittnesbörd (hebr. edot), en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf.

[Ordet lilja/liljor (hebr. shoshan) återfinns i titeln på fyra psalmer, se Ps 45:1; 60:1; 69:1. I Ps 60:1 även i kombinationen med ordet vittnesbörd. Det kan tolkas att det är liljans vittnesbörd (som i Ps 60:1) eller Asafs vittnesbörd. Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Lyssna
²Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde,
    du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap),
    du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se 2 Mos 25:17], träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt).
³Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
    och kom för att frälsa (rädda) oss.

⁴[Refräng]
Gud (Elohim), upprätta oss
    och låt ditt ansikte lysa [Ps 31:16; 67:1; 4 Mos 6:24-26]
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Nuvarande situation
⁵Herre (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
    hur länge ska du vara vred på ditt folks böner?
⁶Du har mättat dem med tårarnas bröd
    och gett dem tårar att dricka i stor mängd.
⁷Du har gjort oss till ett stridsämne bland våra grannar
    och våra fiender ljuger (om oss) som det behagar dem.

⁸[Refräng:]
Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), upprätta oss
    och låt ditt ansikte lysa
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Guds ingripande då och nu
⁹[Här är vinplantan en bild på Israel som befriades från slaveriet i Egypten och fick Israels land efter att Herren drivit undan ett flertal folkslag för dem.]

Du drog upp vinplantan, ut från Egypten.
    Du drev undan folkslag och du planterade den [vinplantan, Israel].
¹⁰Du gjorde i ordning en plats för den [vinplantan, Israel]
    och den blev djupt rotad och fyllde landet.
¹¹Bergen täcktes av dess skugga
    och de mäktiga cedrarna med dess grenar.
¹²Hon skickade ut sina grenar till havet [Medelhavet]
    och sina skott till floden [Jordanfloden].
¹³Varför har du brutit ner hennes beskydd
    så att alla som går förbi på vägen kan rycka upp henne?
¹⁴Vildsvinet från skogen fördärvar den,
    markens vilda djur betar av den.

¹⁵Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig!
    Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
¹⁶Och vinstocken som din högra hand planterade,
    och grenarna som du själv gav styrka,
¹⁷den är bränd i eld, den är nerhuggen,
    de förgås av din tillrättavisning.
¹⁸Låt din hand [ditt stöd] vara över din högra hands människa [den smorda kungen, som du har utvalt],
    över människosonen som du själv har gjort stark. [Kan syfta på vinstocken Israel, se vers 15-16 eller Messias, se Ef 1:20; Heb 8:1]
¹⁹Då ska vi inte vända oss bort ifrån dig.
    Återuppliva oss (ge oss på nytt styrka, mod och tro) och vi ska ropa (åkalla, höja vår röst i bön) till ditt namn.

²⁰[Refräng]
Herre, Härskarornas Gud (Jahveh Elohim Sebaot), upprätta oss,
    låt ditt ansikte lysa,
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Tillbaka upp

Ords 12:27-28

²⁷Den late (bedragaren) jagar inte sitt eget byte och tillreder det inte,
till skillnad från den arbetsamme (noggranne, som inte ljuger) som får värdefulla tillgångar (ära, dyrbara diamanter).

[Han har glädje över dem, tillreder med gott samvete köttet han själv jagat så att det smakar gott.]

²⁸På rättfärdighetens stig [välkända upptrampade gångväg] finns liv,
och på den vägen finns ingen död [utan evigt liv].

Tillbaka upp

Luk 14:7-35

En liknelse till gästerna
⁷När han märkte hur gästerna valde ut de bästa platserna [närmast värden], berättade han en liknelse: ⁸"När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du? ⁹Då kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Ge honom din plats!' Då får du skamsen gå och ta den lägsta platsen. ¹⁰Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: 'Min vän, sätt dig högre upp!' Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. ¹¹Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."

[Kanske hade Jesus mannen som nyss blivit helad i åtanke. Han var i närheten av huset men verkade inte vara inbjuden att dela måltidsgemenskapen, se vers 4.]

En liknelse till värden
¹²Han sa också till den som bjudit honom [Jesus hade nyss talat till gästerna, nu vänder han sig till värden]: "När du bjuder på lunch [ordagrant 'dagens första måltid', frukost eller tidig lunch] eller till kvällsmål (större festmåltid), bjud då inte bara dina vänner, syskon, släktingar eller rika grannar, som du har för vana att göra. De bjuder ju tillbaka och det blir din belöning. ¹³Nej, när du bjuder in till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda. ¹⁴Salig (lycklig, välsignad) är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."

En liknelse om måltiden i Guds rike

Jesus berättar en liknelse om en festmåltid i Guds kungarike dit alla som vill är inbjudna!

¹⁵När en av gästerna hörde detta [att det finns en belöning som väntar efter uppståndelsen, se vers 14] sa han till Jesus: "Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den som får vara med om måltiden i Guds kungarike." [Jes 25:6; Matt 5:6]

¹⁶[Jesus tar tillfället i akt och berättar en liknelse om en stor fest, troligtvis en bröllopsfest. Bakgrunden är att enligt den dåtida seden skickade värden i god tid ut en inbjudan om att en fest skulle hållas. Utifrån antalet som svarat gjordes förberedelser. En andra inbjudan skickades när allt var klart. Att då tacka nej, när man redan sagt ja, var väldigt ofint. En snarlik liknelse finns i Matt 22:1-14 om en bröllopsfest. Det finns även ett exempel där Jesus och lärjungarna är bjudna till ett bröllop i Kana, se Joh 2:1-2.]

Han [Jesus] sa då till honom: "En man (en viss person) ordnade en stor festmåltid och bjöd många [gäster]. ¹⁷När tiden för festen var inne sände han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: 'Kom, nu är allt färdigt!' [Detta var den andra inbjudan, se Matt 22:2-3.] ¹⁸Men en efter en började de alla ursäkta sig.

Den förste sa till honom: 'Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på [inspektera] den. Jag är ledsen att jag inte kan komma. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Åkern var redan köpt, men han verkar orolig att han gjort en dålig affär.]

¹⁹En annan sa: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag ska ut och pröva (undersöka och godkänna) dem. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Vanligtvis ägde man en eller två oxar, så detta var en förmögen man som skaffat tio till.]

²⁰En annan sa: 'Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.' [Hustrun hade nog glatt sig åt att få gå på festen, och det fanns plats för fler.]

[Dessa tre ursäkter berörde tre områden: ägodelar, arbete och familj. På sin rätta plats är allt detta gott och välsignat av Gud, se Matt 6:33. I Jesu första liknelse om jordmåner liknas törnet med sådant som kväver Guds ord. Jesus säger att denna liknelse är grunden för förståelsen av alla andra liknelser, se Mark 4:13. I förklaringen om törnet ges tre orsaker som sammanfaller med de tre ursäkterna i denna liknelse. De slutför inte vad de påbörjat, på grund av oro, rikedom och njutningslystnad, se Luk 8:14.]

²¹Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sa till sin tjänare: 'Skynda dig ut på gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.'
     ²²Sedan sa tjänaren: 'Herre, vad du befallde är utfört, men det finns fortfarande plats.'
     ²³Då sa herren till tjänaren: 'Gå ut på huvudvägar och landsvägar [utanför staden] och övertala (uppmana) människorna att komma in, så att mitt hus blir fullt. ²⁴För jag säger er att ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.' "

Frälsningen är fri – ett liv i lärjungaskap kostar allt!
²⁵[Frälsningen är fri men kostar ändå allt. Direkt efter liknelsen om den fria inbjudan till festmåltiden, följer en sektion som handlar om kostnaden av att följa Jesus.]

Stora skaror följde Jesus. [Många människor flockades kring Jesus av olika skäl. Jesus är mer intresserad av kvalitet än kvantitet.] Han vände sig om och sa till dem:

²⁶"Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)
    sin far och sin mor,
    sin hustru och sina barn [eller väljer att avstå från att gifta sig, se Matt 19:10-12],
    sina bröder och systrar
    och även sitt eget liv [detta jordeliv],
kan han inte vara min lärjunge.

[I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra. Matteus översätter ett liknande sammanhang "den som är mer vän med", se Matt 10:37. Ändå är orden väldigt skarpa och tvingar oss att fundera över var vi har vår lojalitet. Vem förtröstar vi ytterst på, är Jesus främst? Det är typiskt Lukas att ta med fyra punkter, se Luk 6:17.]

²⁷Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

[Tidigare i Luk 9:23 säger Jesus att för att följa honom måste man "förneka sig själv och dagligen ta upp sitt kors". Nu följer två liknelser som visar att detta inte är något impulsivt beslut utan kräver eftertanke.]

²⁸Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det? ²⁹Annars, om han lagt grunden men inte bygger färdigt, kan alla som ser det börja håna honom ³⁰och säga: 'Den där mannen började bygga men kunde inte bli klar.'
     ³¹Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000? ³²Kan han inte det, skickar han en delegation och ber om fred medan den andre ännu är långt borta.

³³Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.

Var salt!

En kristen liknas vid salt och är tänkt att påverka sin omgivning.

³⁴Salt är bra [bevarar, renar och ger god smak], men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur ska man då få det salt igen? ³⁵Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det.

[Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag förlorar inte sin sälta. Däremot kunde den typ av salt, som man producerade från Döda havet och som Jesus troligen refererade till, förlora sin sälta, eftersom det också innehöll andra mineraler. Utsattes det för omgivningens fukt kunde det urlakas. Det är när salt blandas upp med annat som det förlorar sin kraft. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i Rom 1:22 och 1 Kor 1:20. Den betydelsen förstärker då hur ett oövervägt beslut att följa Jesus blir till en dårskap, på samma sätt som den som började bygga ett torn eller den som förhastat gick ut i krig, se vers 28-32.
Detta stycke började med "stora skaror", se vers 25. På samma sätt som det räcker med lite salt för att smaksätta hela maträtten, är det inte antalet lärjungar som avgör om de påverkar omvärlden, utan det är kvaliteten som är avgörande.]

Lyssna, du som har öron att höra med." [Denna fras används ofta när ett stycke kan vara svårt att förstå utan hjälp av den helige Ande.]

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng