Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 16/4

Jos 13:1-14:15, Ps 85:1-14, Ords 13:7-8, Luk 18:1-17

Jos 13:1-14:15

Landet fördelas (kap 13-24)

Land som återstår att inta
1[Sista delen av boken är också strukturerad som en kiasm med centrum där fördelningen sker i Shilo där tabernaklet står.

A. Introduktion (Jos 13:1-7)
  B. Stammar utanför Kanaan (Jos 13:8-33)
   C. Leviterna (Jos 14:1-5)
    D Hjälten från Kadesh: Kaleb (Jos 14:6-15)
     E. Stamtilldelning – inte Rakels barn: Juda (Jos 15:1-63)
      F. Rachels stamtilldelning: Josef (Jos 16:1-17:18)
       G. Centrum – tilldelning i Shilo: sju stammar får land genom Jahvehs lott (Jos 18:1-10)
      F. Rachels stamtilldelning: Benjamin - bredvid Josef (Jos 18:11-28)
     E. Stamtilldelningar – inte Rakels barn: Simeon (inom Juda) och andra (Jos 19:1-48)
    D. Hjälten från Kadesh: Josua (Jos 19:49-50)
   C. Leviterna (Jos 20:1-21:45)
  B. Stammar utanför Kanaan (Jos 22:1-34)
A. Avslutning (Jos 23:1-24:33)]

Och Josua var gammal och kommen till hög ålder (många år) och Herren (Jahveh) sa till honom: "Du är gammal och kommen till hög ålder (många år) och det återstår fortfarande mycket land att besätta.
2Detta är landet som återstår: Hela filistéernas område och hela geshureerna3från Shichor som är framför Egypten till gränsen mot Ekron norrut som räknas som kanaanéernas, de fem filisteiska ledarna, Gaza och Ashdod och Ashkelon och Gittit och Ekron, även Avim. 4I söder, hela kanaanéernas land och Mera som tillhör sidonierna [Kanaans ättlingar från Tsidon, se 1 Mos 10:15 – från Sidon i nuvarande Libanon] till Afek till amoréernas gräns, 5och gevaleernas land och hela Libanon österut (mot soluppgången) från Baal-Gad under berget Hermon till Chamats ingång [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se Dom 18:28],
6alla invånare i bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim, alla sidonier, dem ska jag driva ut från Israels söner, du ska bara fördela det som ett arv åt Israel som jag har befallt dig. 7Dela nu detta land som ett arv till de nio stammarna och halva Manasse stam."

[De andra två stammarna (Ruben och Gad) och den andra halvan av Manasse hade sin arvedel öster om Jordan, se vers 8-33 och 4 Mos 32.]

Uppdelning av landet öster om Jordan
8Med honom tog rubeniterna och gaditerna emot deras arv som Mose gav dem på andra sidan Jordan österut som Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, gav dem9från Aroer som är på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet från Medeva till Divon 10och alla Sichons städer, amoréernas kung, som regerade i Cheshbon, till Ammons söners gräns 11och Gilead och gränsen mot geshureerna och maachateerna och hela berget Hermon och hela Bashan till Salcha 12hela Ogs kungarike i Bashan som regerade i Ashstarot och i Edreij, samma som Refaims kvarleva, för dem slog Mose och drev ut dem. 13Likväl drev inte Israels söner ut geshureerna och inte maachateerna, därför bor geshureer och maachateer i Israel till denna dag. 14Bara till Levi stam gav han inget arv. Herrens (Jahvehs), Israels Guds (Elohims), eldsoffer [hebr. isheh, se 3 Mos 1:9] är deras arv som Herren (Jahveh) talat till honom.

Ruben
15Och Mose gav till Rubens söners stam efter deras familjer. 16Och deras gräns är från Aroer som ligger på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet till Medeva, 17Cheshbon och alla hennes städer som är i låglandet, Divon och Bamot-Baal och Beit-Baal-Meon, 18och Jahats och Kedemot och Mefaat, 19och Kirjatajim och Sivma och Tseret-Shachar i dalens berg, 20och Beit-Peor och Pisgas sluttningar och Beit-Jeshimot, 21och alla städer i låglandet och hela Sichons kungarike, amoréernas kung, som regerade i Cheshbon, som Mose slog med Midjans ledare, Evi och Rekem och Tsor och Hur (hebr. Chor) och Reva, Sichons furstar som bodde i landet, 22och Bileam, Beors son, siaren, slog Israels söner med svärd bland resten av de slagna. 23Och Rubens söners gränser, Jordan är deras gräns. Detta är arvet för Rubens söner efter deras familjer, städerna och dess byar.

Gad
24Och Mose gav till Gads stam till Gads söner efter deras familjer. 25Och deras gräns var Jaazer och alla Gileads städer och hälften av Ammons barns land till Aroer som är framför Rabbah, 26och från Cheshbon till Ramat-Mitspe och Betonim och från Machanajim till Lidvirs gräns, 27och i dalen Beit-Haram och Beit-Nimra och Sukkot och Tsafon och resten av Sichons, Cheshbons kungs, kungarike, vars gräns är Jordan till den yttersta delen av sjön Kinneret bortom Jordan österut. 28Detta är Gads söners arv efter deras familjer, städerna och dess byar. 29Och Mose gav arv till halva Manasse stam och det var för hälften av Manasses söner efter deras familjer.

30Och gränsen var från Machanajim, alla Ogs, Bashans kungs, kungariken, och Jairs byar, som är i Bashan, 60 städer. 31Och halva Gilead och Ashtarot och Edreij, Ogs kungarikens städer i Bashan, var för Manasses son Machirs söner, till hälften av Machirs söner efter deras familjer. 32Detta är arvet som Mose fördelade på Moabs slätt bortom Jordan vid Jeriko österut. 33Men till Levi stam gav Mose inget arv. Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), är deras arv, som han talat till dem.

Leviterna
1Och detta är arvet som Israels söner tog i Kanaans land, som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar fördelade till dem, 2med lotten för arvet som Herren (Jahveh) befallt genom Moses hand för de nio stammarna och för den halva stammen. 3För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem. 4Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap. 5Som Herren (Jahveh) befallt Mose, så gjorde Israels söner och de fördelade landet.

[Leviterna får inget eget område, bara städer bland de andra stammarna. Leviter kunde dock äga egen mark för sin försörjning, se 4 Mos 35:1-2; Jer 32:8-9; Apg 4:36-37.]

Personlig tilldelning – Kaleb
6[I det kiastiska mönstret hör detta stycke ihop med Jos 19:49-50 där Josua, på samma sätt som Kaleb här, får sin belöning för händelserna vid Kadesh-Barnea.]

Då kom Juda söner nära Josua i Gilgal och Kaleb, Jefunnes son, kenisiten, sa till honom: "Du känner till (är intimt förtrogen med) de ting som Herren (Jahveh) talade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh-Barnea. 740 år gammal var jag när Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, sände mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet och jag kom tillbaka till honom med ord som de var i mitt hjärta. 8Likväl, mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta (bli oroligt, fyllt av fruktan), men jag följde helhjärtat min Gud (Elohim). 9Och Mose svor på den dagen och sa: 'Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud (Jahveh Elohim).' 10Och nu, se Herren (Jahveh) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahveh) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år. 11Ändå är jag lika stark idag som jag var den dag då Mose sände iväg mig. Som min styrka (kraft) var då så är min styrka (kraft) nu till att strida och till att gå ut och till att komma in. 12Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahveh) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahveh) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahveh) talade." 13Och Josua välsignade honom och han gav Hebron till Kaleb, Jefunnes son, som ett arv. 14Därför blev Hebron Kalebs, Jefunnes son, kenisitens, arv till denna dag, eftersom han helhjärtat följde Herren (Jahveh), Israels Gud (Jahveh Elohim). 15Tidigare hette Hebron Kirjat-Arba, som var den Arba som var den största mannen bland anakiterna. Och landet hade ro (tystnad, vila) från krig.

[Arba är hebreiska för talet fyra, så Kirjat-Arba är "staden av fyra" eller "Tetrapolis". Det finns olika rabbinska förklaringar till namnet, fyra patriarker är begravda där (Adam, Abraham, Isak och Jakob), fyra matriarker är begravda där (Eva, Sarah, Rebecka och Leah), staden var platsen Abraham utgick ifrån när han bekämpade fyra kungar.]

Ps 85:1-14

Psalm 85 – Gud talar frid

Psalmen är en bön om att återupprätta relationen med Gud. Ord som återupprätta, frälsning, frid, nåd och sanning är centrala teman.

Författare: Korachs söner

Struktur:
1. Gud har förlåtit och upprättat tidigare, vers 2-4
2. Bön om Guds förlåtelse nu, vers 5-8
3. Förtröstan på Gud, se vers 9-14

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) Korachs söner.
-


Tacksamhet för vad Gud har gjort
2[Vers 2-4 ramas in av ordet vända/återvända. Psalmen börjar med tacksamhet över hur Gud tidigare har verkat. Det är en grund och ger tro för att Gud på nytt ska upprätta.]

Herre (Jahveh), du visade välvilja (var nådig) mot ditt land.
    du vände (återupprättade) Jakobs öde.
    [Ordagrant "du vände med en vändning mot Jakob", se även Ps 14:7.]
3Du tog bort (lyfte bort; förlät) ditt folks missgärning (skuld, synd, orättfärdighet),
    du överskylde (begravde; täckte över) all deras synd.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

4Du drog tillbaka din upprördhet (ordagrant: "rörelse"),
    du vände dig ifrån din vredes glöd (ordagrant: "brinnande näsa").

[Tre ord för vrede används här. I den första raden används ett ord som beskriver rörelse och upprördhet. Den andra raden har två ord. Ordet vrede (hebr. ap) kommer från näsborre och beskriver hur någon andas kraftigt genom näsan. Här förstärks det med hebr. haron som beskriver en brinnande ilska som en eld.]

Klagan
5[Vers 5-8 ramas in av ordet frälsning. Det hebreiska ordet är jeshua. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesus, vars hebreiska namn är jeshua. Fortfarande finns ordet "tillbaka" med som ett ledmotiv, se vers 7.]

Vänd åter (återupprätta oss), du vår frälsnings Gud (Elohim),
    upphör med din upprördhet mot oss.
6Ska du vredgas (från ordet näsborre, att "andas kraftigt") för alltid?
    Ska du låta din vrede vara (dra ut på den) från släkte till släkte?
7Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen,
    så att ditt folk kan glädja sig i dig?
8Herre (Jahveh), låt oss se din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    ge oss din frälsning.

Fullbordan
9Jag vill lyssna på vad Gud (El), Herren (Jahveh), säger,
    för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom);
    låt dem inte återvända till dårskap.
    [Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
10Ja, hans befrielse (frälsning) är nära (den åtföljs tätt av) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom,
    och detta för att härlighet (ära – Guds påtagliga närvaro) ska bo i vårt land.

11Nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (trofasthet) – de har mötts,
    rättfärdighet och frid – de har hälsat varandra med en kyss.
12Sanning (trofasthet) ur jorden (landet) – växer upp [från det mänskliga hjärtats jordmån]
    och rättfärdighet från himlen – har blickat ner.

[I vers 11-12 är verbet placerat sist, istället för i början som är det vanliga i hebreiskan. Det ger extra tyngd, särskilt som de är ovanliga, ingen annanstans används verbet pagas för hur abstrakta begrepp möts. Detsamma gäller för ordet för att kyssas, hebr. nasaq.
    Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

13Herren ska ge det som är gott,
    och vårt land ska ge sin skörd.
14Rättfärdighet ska gå framför honom
    och bereda väg för hans steg.

[Psalmen ramas in av ordet för land, hebr. erets. I vers 2 är det "ditt land" och här i avslutningen är det "vårt land", se vers 10, 12 och 13.]

Ords 13:7-8

Rikedomens bedräglighet
7Somliga agerar som om de var rika men har ingenting,
    andra anser sig vara fattiga men har stora rikedomar.

8Den rike kan behöva betala lösen för sitt liv,
    men den fattige får inte ens några hot.

Luk 18:1-17

Om bön

Liknelsen om änkan och domaren
1Och han [Jesus] berättade sedan en liknelse för att visa dem [lärjungarna] att det är nödvändigt att alltid be (tillbe, umgås med Gud) och inte tappa modet (inte ge upp; ordagrant: "inte ge efter för ondska" – gr. me egkakeo).

[Denna liknelse hör ihop med frågan om tiden innan Jesus kommer tillbaka i föregående stycke (Luk 17:22-37) och i avslutningen här då "han kommer tillbaka", se vers 8. En del av innehållet i bönerna är säkerligen "Låt ditt rike komma", se Luk 11:2. Bönen och det personliga umgänget med Gud är en nödvändighet för att inte ge upp, se också Luk 21:36; 2 Kor 4:1; 1 Tim 2:1.]

2Han sa: "I en stad fanns en domare. Han fruktade inte Gud och hade ingen respekt för människor. [Han gjorde som han själv ville.] 3I samma stad fanns en änka som gång på gång kom till honom och sa: 'Hjälp mig att få rätt mot min motpart.' 4Han vägrade under en lång tid, men till sist sa han till sig själv: 'Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5ska jag döma rättvist (ge henne rätt). Om jag inte gör det kommer hon alltid att besvära mig, och till sist ge sig på mig.' " [Ordagrant "slå mig och ge mig en blåtira."]
     6Herren sa: "Ni hör vad den orättfärdige domaren säger. 7Skulle då inte Gud [som är rättfärdig] ge rättvisa åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Skulle han dröja länge innan han hjälpte dem? 8Jag säger er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro [en sådan uthållig tro som änkan hade] här på jorden när han kommer?"

[Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata på och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska då inte en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!]

Liknelsen om farisén och skatteindrivaren
9Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:

Bön vid Västra muren i Jerusalem.

10"Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre var tullindrivare (publikan). 11Farisén stod och bad [högt] till (om, för) sig själv:
'Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor; tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare – eller som den där [illa ansedda] tullindrivaren.
12Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.'

[Den judiska seden var att be stående och uttala orden, se Mark 11:25; Matt 6:5-7. Det var vanligt att rättrogna judar fastade på måndagar och torsdagar. Prepositionen "till" i vers 11 (gr. pros) kan också översättas "om" eller "för". Den hör antingen ihop med hur han stod eller hur han bad. Kanske ansåg han sig förmer och stod och "bad för sig själv". Utifrån sammanhanget och hans arroganta bön, är det troligare att prepositionen beskriver hur han bad. Han bad "om" sig själv, eller ännu värre "till" sig själv genom att prisa sin egen godhet.]
13Men tullindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sa: 'Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.'
     14Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."

Jesus och små barn
15Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det tillrättavisade de (hindrade och sa strängt till) dem. [I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.] 16Men Jesus kallade dem till sig och sa: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Guds rike tillhör sådana som de. 17Sannerligen (Amen), säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel