Helbibel - onsdag 22/4
Jos 24:1-33, Ps 89:38-53, Ords 13:20-23, Luk 21:1-28
Jos 24:1-33
Israel förnyar sitt löfte till Gud1Och Josua samlade alla Israels stammar i Shechem och kallade på alla Israels äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras härförare, och de ställde sig inför Guds (Elohims) ansikte.
2Och Josua sa till hela folket: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Era fäder bodde tidigare bortom floden [Eufrat] – Terach, Abrahams far och Nachors far – och de tjänade andra gudar. 3Och jag tog er far Abraham från andra sidan floden och ledde honom genom alla Kanaans länder och förökade hans säd och gav honom Isak. 4Och till Isak gav jag Jakob och Esau, och till Esau gav jag berget Seir, för att besätta det, och Jakob och hans söner gick ner till Egypten.
5Och jag sände Mose och Aron, och jag plågade Egypten i enlighet med allt som jag gjorde i dess mitt, och därefter förde jag ut er. 6Och jag förde era fäder ut ur Egypten och ni kom till havet, och egyptierna jagade efter era fäder med vagnar och ryttare till Vasshavet (Röda havet). 7Och när de ropade till Herren (Jahveh) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.
8Och jag förde er till amoréernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er. 9Sedan steg Balak, Tsippors son, upp och kämpade mot Israel, och han sände efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.
10Men jag lyssnade inte till Bileam, därför välsignade han er och jag befriade er ur hans hand.
11Och ni gick över Jordan och kom till Jeriko och Jerikos män stred mot er, amoréerna och perisséerna och kanaanéerna och hettiterna och girgashéerna, hivéerna och jevusiterna, och jag gav dem i er hand. [5 Mos 7:1; Jos 3:10] 12Och jag sände bålgetingar framför er som drev ut dem framför er, två av amoréernas kungar, inte med svärd, inte med båge. 13Och jag gav er ett land på vilket ni inte hade arbetat, och städer som ni inte hade byggt, och ni bodde i dem, ni åt av vingårdar och olivlundar som ni inte planterat.
14Och nu, vörda Herren (Jahveh) och tjäna honom i renhet och sanning, och släng bort gudarna som era fäder tjänade (tillbad) på andra sidan floden [Eufrat] och i Egypten, och tjäna Herren (Jahveh). 15Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahveh), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden [Eufrat] eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Men jag och mitt hus (min familj) [har bestämt oss], vi ska tjäna Herren (Jahveh)!"
16Folket svarade då [Josua]: "Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! 17Vi vet att Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur slavhuset [2 Mos 20:2]. Vi kommer ihåg hur han har gjort stora under inför våra ögon. Han beskyddade oss på vår vandring och från folken vi passerade.
18[Vi vet att] Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoréerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna (tillbe) Herren, för han är vår Gud."
19Och Josua sa till folket: "Ni kan inte tjäna Herren (Jahveh) för han är en helig Gud (Elohim). Han är en nitälskande Gud (hebr. El qana) [2 Mos 20:5]. Han ska inte förlåta era överträdelser, inte era synder. 20Om ni förkastar Herren (Jahveh) och tjänar andra gudar, då ska han vända och göra er ont och förtära er, istället för att han har gjort gott mot er."
21Och folket sa till Josua: "Nej, men vi vill tjäna Herren (Jahveh)." 22Och Josua sa till folket: "Ni är vittnen mot er själva att ni har valt Herren (Jahveh) för att tjäna honom." Och de svarade: "Vi är vittnen." 23[Josua sa:] "Kasta nu därför bort de främmande gudarna som finns hos er och böj (luta, vänd) era hjärtan till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim)."
24Och folket sa till Josua: "Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ska vi tjäna och hans röst ska vi lyssna till."
25Så Josua skar ett förbund med folket den dagen och förelade dem en förordning (ordagrant "saker inristat") och ett påbud (bindande juridiska beslut) i Shechem. 26Och Josua skrev dessa ord i boken med Guds undervisning (hebr. Torah), och han tog en stor sten och satte upp den där under eken vid Herrens (Jahvehs) heliga plats (helgedom – hebr. miqdash). 27Och Josua sa till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahveh) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)." 28Så sände Josua iväg folket, var man till sin arvedel.
Josua dör
29Och det hände efter detta att Josua, Nuns son, Herrens (Jahvehs) tjänare dog. Han blev 110 år. 30Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Serach, som är i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. 31Och Israel tjänade Herren (Jahveh) alla Josuas dagar och alla dagar som de äldste, som kände till Herrens (Jahvehs) gärningar som han hade gjort för Israel, levde efter Josua.
32Och Josefs ben som Israels söner fört upp från Egypten, begravde man i Shechem, på den mark som Jakob köpt av Chamors son, Shechems far för 100 silvermynt (hebr. qesitah), och det blev Josefs söners arv.
[Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septuaginta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även 1 Mos 33:19; Job 42:11.]
33Och Elazar, Arons son, dog och de begravde honom på hans son Pinchas kulle, som getts till honom i Efraims bergsbygd.
Ps 89:38-53
38Den ska bestå för alltid precis som månen,och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
39Men du har kastat bort och förskjutit,
du har blivit vred på dina smorda.
40Du har avskytt förbundet med din tjänare,
du har vanhelgat hans krona ända till marken.
41Du har brutit ner hans inhägnader,
du har gjort hans starka fästen till ruiner.
42Alla som går vägen förbi förstör honom,
han har blivit till hån för sina grannar.
43Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka],
och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
44Ja, du vänder hans svärdsegg,
och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
45Du har låtit hans glans falna,
och kastat ner hans tron på marken.
46Hans ungdoms dagar har kortats (blivit färre),
du har övertäckt honom med skam.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
47Hur länge, Herre (Jahveh)?
Ska du gömma dig för alltid?
Hur länge ska din brinnande vrede brinna som en eld?
48Kom ihåg hur kort min tid är.
För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)?
49Vilken man (stridsman) [i sin bästa ålder] är han som lever och inte ska se döden,
som ska befria sin själ från Sheols (gravens, underjordens) makt?
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
50Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Adonai),
som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David?
51Herre (Adonai), kom ihåg hånet mot din tjänare,
hur jag bar så många människors hån i min famn,
52hur dina fiender har hånat, Herre (Jahveh),
hur de har hånat din Smordes (Messias) fotsteg (hälar – hebr. akevim).
[Messias (hebr. mashiach) kan syfta på David, som en smord kung (vers 50) eller på Messias. Uttrycket "din Smordes hälar" kan vara en referens till alla dem som följer Messias eller syfta på de "vägar" och tillvägagångssätt Gud har när han kommer låta Messias bli den lidande tjänaren, se Ps 22:7; Jes 52:13-15. Ordet häl ger också en anspelning till 1 Mos 3:15.]
Avslutande lovprisning
53[Den tredje boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 2 och 4, se Ps 41:14; 72:18-19; 106:48.]
Välsignad är Herren (Jahveh) för evigt!
Amen och amen.
Ords 13:20-23
Rätt umgänge20Den som vandrar med (umgås och är förtrolig med; går i samma riktning som) de visa blir själv vis [lär av de visa],
men den som slår sig ihop (associerar sig; blir kompanjon) med dårar kommer att ta skada (bli fördärvad; drabbas av olycka).
[Som en konsekvens av att man rör sig bland dårar blir man själv en dåre och får lida för sitt val.]
21Olycka följer (förföljer) syndare,
men de rättfärdiga får goda saker (lycka, framgång, rikedom, överflöd) som lön.
Ett gott arv
22En god man lämnar ett arv till sina barnbarn,
syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga.
23De fattigas åkrar kan ge mycket god avkastning [mat],
men många förgörs på grund av orättvisa.
Luk 21:1-28
Änkans offergåva1Jesus lyfte blicken och såg hur de rika lade ner sina gåvor i tempelkistan [i kvinnornas del av templet, där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål]. 2Han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt. [Det judiska kopparmyntet "lepta" var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Två "lepta" motsvarade en "quadrans" som var den lägsta myntvalören i den västra delen av Romarriket.]
3Då sa han: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra. 4De gav alla av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva på."
JESUS TALAR OM FRAMTIDEN
Templet ska förstöras
Under utgrävningarna sommaren 2023 i Ofel (just söder om tempelberget) hittades denna utsmyckade sten från Herodes tid. Den har suttit i en dörrpost eller i ett mindre rum i den södra delen av tempelområdet. Hantverket och storleken av stenen visar hur påkostade och magnifika byggnaderna var.
Då sa Jesus: 6"Det ska komma dagar då allt detta som ni ser och begrundar här ska rivas ner, ingen sten ska vara kvar på sin plats." [Jesus förutsäger templets förstörelse 70 e.Kr.]
Lärjungarnas frågor
7[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat, se Mark 13:3.]
- "Lärare, när ska allt detta [plural] ske?
- Vad blir tecknet (gr. semeion – något synligt och uppenbart) för allt detta [plural]?"
[Pluralformen indikerar att man inte bara frågar efter tecknen på Jerusalems förstörelse.]
Tecken för tidens slut
Vy över Jerusalem från Olivberget.
så att ingen förleder er.
[Falska messiasgestalter:]
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]', och 'Tiden är nära.'
Följ dem inte!
9[Krig och politisk oro:]
När ni hör om krig och oroligheter (politiska revolutioner, upplopp, kaos),
så bli inte skräckslagna (huka er inte ned av rädsla).
Detta måste ske först,
men slutet kommer inte omedelbart efter detta."
10Sedan sa han till dem:
"Folkslag (etniska grupper) ska resa sig mot andra folkslag,
och rike mot rike.
11[Tecken i naturen:]
Det ska bli stora jordbävningar, på olika platser, och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel) [plural] och epidemier (farsoter, plågor).
[Frasen 'olika platser' beskriver antagligen att alla dessa tre typer av naturkatastrofer är världsvida. Samma ord epidemier översätts till plågor i Apg 24:5.]
[Stora tecken:]
Det ska bli fruktansvärda händelser [skräckinjagande syner, terror – enda gången gr. phobetron används i NT] och stora tecken från himlen.
12[Förföljelse:]
Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. 13Detta blir ett tillfälle för er att vittna. 14Bestäm er på förhand (ha det klart i era hjärtan) att inte förbereda försvarstal. 15Jag ska ge er många visa ord (förmågan att tala vist) så att ingen av era fiender ska kunna stå emot eller säga emot. 16Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er ska man döda. 17Ni ska bli hatade (föraktade) av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser; även från nära relationer] för mitt namns skull. [Det grekiska ordet för alla pas, beskriver 'alla sorter och olika typer'.] 18Men inte ett hår på era huvuden ska gå förlorat. 19Genom uthållighet (ståndaktighet) [en karaktär som står fast i prövningar] ska ni rädda era liv (vinna era själar)."
Jerusalems förstörelse
20"När ni ser Jerusalem omringas av arméer (som slår läger), då vet ni att dess ödeläggelse är nära. 21Då måste de som är i Judeen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse.
23Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska komma över detta folk. 24De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, och Jerusalem ska trampas av hedningar (icke-judar) tills hedningarnas tider är fullbordade."
[Paulus skriver också om att judarnas straff är begränsat i Rom 11:25. Jerusalems förstörelse 70 e.Kr. är i sig ett tecken. Sedan följer en period då hednafolk ska ha Jerusalem i sin besittning. Men det kommer en tid då det judiska folket kommer att vara tillbaka i sitt land och ha en central roll i Guds profetiska plan.]
Jesus kommer tillbaka
25[Jesus fortsätter att svara på lärjungarnas fråga om vilka tecken som ska visa sig innan hans andra ankomst, se Luk 21:7.]
"Sedan ska märkliga tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna. På jorden ska hednafolken gripas av ångest (förtvivlan, hopplöshet, vara helt styrda av rädsla), och stå rådlösa (förvirrade) inför havets och vågornas rytande. 26Människor ska tappa andan av skräck (oro) över vad som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas [Jes 34:4]. 27Sedan ska man få se Människosonen komma i ett moln [Dan 7:13], med stor makt och härlighet.
28När detta börjar hända, räta på er och lyft upp era huvuden [från er nedböjda förtryckta position], för er befrielse (återlösning) är nära."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
