Helbibel - söndag 26/4
Dom 6:1-40, Ps 95:1-96:13, Ords 14:5-6, Luk 22:54-23:12
Dom 6:1-40
Gideon – den fjärde domarenAvfall
1Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, och Herren (Jahveh) gav dem i midjaniternas händer i sju år. 2Och midjaniternas hand segrade mot Israel och på grund av midjaniterna gjorde sig Israels söner hålor i bergen och grottorna och bergfästningarna [naturliga bergfästen och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen].
3Varje gång israeliterna hade sått [sin säd på hösten], kom [år efter år i sju års tid] midjaniterna och amalekiterna och österns söner upp mot dem, 4och de slog läger mitt emot dem och förstörde (fördärvade) markens gröda, ända till Gaza [i väst], och lämnade inget ätbart i Israel, varken får, oxar eller åsnor. 5För de kom in med sin boskap och sina tält och de kom som gräshoppor i stora skaror – både de och deras kameler var omöjliga att räkna – och de kom in i landet för att förstöra det. 6Och Israel blev mycket små (utarmade, fattiga; ordagrant: 'förda mycket lågt ner') [helt modlösa] på grund av Midjan, och Israels söner ropade till Herren (Jahveh).
[Midjaniterna, tillsammans med amalekiterna och andra folk från öst (vers 3) ägnade sig inte primärt åt att strida, som tidigare fiender, istället stal och skövlade de landet. Den första attacken mot Israel kom just från amalekiterna. Då hade man inte ens kommit in i landet utan var fortfarande på vandring. Amalekiterna använde sig av kameler och var specialiserade att göra överraskningsattacker där man kom och plundrade och rövade, se 2 Mos 17:8; 5 Mos 25:17-18.]
7Och det hände när Israels söner ropade till Herren (Jahveh) på grund av midjaniterna [som tog deras spannmål] 8att Herren (Jahveh) sände en man (hebr. ish), en profet (hebr. navi), till dem.
[Han nämns inte vid namn, men är den första manliga profeten efter Mose, efter honom kommer Samuel. Formuleringen följer samma mönster som Deborah, som presenteras som isha neviah (en kvinna, en profetissa), se Dom 4:4. Enligt judisk tradition är det prästen Pinchas (barnbarn till Aron och son till Elazar) som syftas på, se Dom 20:28.]
Han sa: "Så säger Herren, Israels Gud [och påminner dem om vem Gud är, hur de lämnat honom och börjat tillbe avgudar i stället]:
Det var jag som förde er ut ur Egypten,Gideon får besök
förde er ut ur slavhuset (slaveriet).
9Jag räddade er från Egyptens hand,
och från alla andra förtryckares hand.
Jag drev undan dem för er,
och gav er deras land.
10Jag sa till er: Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),
ni ska inte tillbe (vörda, frukta) amoréernas gudar i vars land ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."
[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]
11[Temat med rädsla/fruktan genomsyrar hela berättelsen om Gideon. Skräcken som avspeglar sig i denna berättelse är en normal mänsklig rädsla som kan uppstå inför det okända eller när man har en utmaning framför sig. Men den måste övervinnas.]
Herrens ängel kom till Ofra [på Jisreelslätten] och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att gömma det från midjaniternas ansikte (så att de inte skulle se eller komma åt det).
[En allmänt accepterad uppfattning är att Herrens ängel är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt. Staden Ofra omnämns i samband med Jezereldalen och berget Tabor. Den verkar ha legat utsatt för angrepp mitt på slätten och identifieras ofta med dagens Afula. Gideon betyder "en som hugger ner", vilket är ett lämpligt namn med tanke på hans första uppdrag att riva ner baalsaltaret och asherahpålen, se vers 25.]
12Herrens ängel visade sig för honom och sa: "Herren är med dig, du tappre krigare!"
13Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahveh) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder återberättade när de sa hur Herren (Jahveh) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahveh) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
14Herren (Jahveh) vände sig till Gideon och sa: "Gå, och använd den styrka (hebr. koach) du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?"
15Gideon svarade: "Men, Herre (Adonai), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
16Herren (Jahveh) sa till honom: "Jag ska vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna [hela deras armé] som om de vore en enda man."
17Och han [Gideon] sa till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig då ett tecken att det är du som talar med mig. 18Lämna inte den här platsen, jag ber dig, [vänta här] tills jag kommer till dig och för fram min gåva (matoffer – hebr. minchah) och lägger den framför dig." [Det kan vara en gåva eller ett matoffer, se 1 Mos 4:3; Dom 3:15.]
Och han sa: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."
19Och Gideon gick in och gjorde i ordning en killing och osyrade brödkakor av en efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] mjöl, och köttet lade han i en korg och buljongen i en skål, och bar ut det till honom under terebinten och ställde fram det.
20Och Guds (Elohims) ängel sa till honom: "Ta köttet och de osyrade brödkakorna och lägg dem på klippan och häll ut buljongen." Och han gjorde så. 21Och Herrens (Jahvehs) ängel sträckte fram spetsen på sin stav som han hade i sin hand och vidrörde köttet och de osyrade brödkakorna, och det slog ut eld från klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens (Jahvehs) ängel försvann från hans åsyn. 22Och Gideon såg att han var Herrens (Jahvehs) ängel, och Gideon sa: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), eftersom jag har sett Herrens (Jahvehs) ängel ansikte mot ansikte."
23Och Herren (Jahveh) sa till honom: "Frid (shalom) vare med dig, var inte rädd, du ska inte dö."
24Och Gideon byggde ett altare där till Herren (Jahveh) och gav det namnet Jahveh-Shalom (Herren är frid, fred, hälsa, välgång och allt gott). Till denna dag står det fortfarande i Ofra, fädernas Ezri.
25Och det skedde samma natt att Herren (Jahveh) sa till honom: "Ta din fars tjur och den andra tjuren som är sju år, och bryt ner baalsaltaret som din far har och hugg ner aseran vid den, 26och bygg ett altare till Herren din Gud (Jahveh Elohim) ovanpå detta fäste (avgudaaltaret), på stridsplatsen, och ta den andra tjuren och offra ett brännoffer med aseran, som du ska hugga ner, som ved."
[På platsen där baalsaltaret stått ska Gideon bygga Herrens altare. Platsen är en stridsplats. Dessa principer återkommer i hela Bibeln. Jesus tar lärjungarna till en av de mest mörka platserna och undervisar om församlingen som ska byggas "på denna klippa", se Matt 16:18. I andlig krigföring behöver det ockulta bytas ut mot Guds alternativ, se Matt 12:45.]
27Och Gideon tog tio män av sina tjänare och gjorde det som Herren (Jahveh) hade talat till honom, och det skedde att han på grund av fruktan för sin fars hus och stadens män, inte kunde göra det på dagen utan gjorde det på natten.
28Och när stadens män steg upp tidigt på morgonen, se då var baalsaltaret nedbrutet och aseran som stått vid det var nerhuggen och den andra tjuren var offrad på altaret som var byggt.
29Och de sa till varandra: "Vem har gjort detta?" Och när de undersökte och frågade, sa de: "Gideon, Joashs son, har gjort detta."
30Och männen i staden sa till Joash: "För ut din son så att han kan dö, eftersom han har brutit sönder baalsaltaret och eftersom han har huggit ner aseran som var bredvid det."
31Och Joash sa till alla som stod över (flockades runt, trängde sig på) honom: "Ska ni ta strid för (försvara med ord) Baal? Eller ska ni rädda honom? Den som vill strida för honom ska dödas före morgonen, om han är en gud, låt honom strida för (försvara) sig själv, eftersom hans altare är nedbrutet." 32Och den dagen blev han kallad Jerubaal och han sa: "Låt Baal strida (försvara sig) själv mot honom eftersom han har brutit ner hans altare." 33Och alla midjaniterna och amalekiterna och österns söner samlades tillsammans och de gick över och slog läger i Jizreels dal. 34Men Herrens (Jahvehs) Ande klädde Gideon och han blåste en shofar, och Aviezer samlades efter (bakom) honom. 35Och han sände budbärare över hela Manasse och även de samlades efter (bakom) honom, och han sände budbärare till Asher och till Sebulon och till Naftali och de kom upp och mötte honom.
36Och Gideon sa till Gud (Elohim): "Om du vill rädda Israel med min hand som du har sagt [lovat], 37se, jag ska lägga en ulltuss på tröskplatsen, om det är dagg bara på ullen och det är torrt på hela marken, då ska jag veta att du vill rädda Israel med min hand som du har sagt [lovat]." 38Och det blev så, för han steg upp tidigt på morgonen och kramade ur ulltussen och det rann ut dagg ur den, en hel skål full med vatten.
39Och Gideon sa till Gud (Elohim): "Låt inte din vrede upptändas mot mig, och jag ska tala bara en gång till, låt mig pröva, jag ber dig, men denna gång med ulltussen, låt det vara torrt på ulltussen och fullt med dagg på marken." 40Och Gud (Elohim) gjorde så den natten, för det var torrt bara på ulltussen och det var dagg på marken.
Ps 95:1-96:13
Psalm 95 – Kom prisa en helig GudPsalmen uppmanar att komma inför Gud och prisa honom för hans storhet, men påminner också om att Gud är helig. Denna psalm inleder en serie kröningspsalmer som uppmanar till lovprisning, Psalm 95-100.
Författare: Inte angiven i den hebreiska texten, men utifrån NT anges att psalmen är inspirerad av den helige Ande och nedskriven av David, se Heb 3:7; 4:7.
Citeras:
Vers 7-11 citeras i Heb 3:7-11, 15, 18; 4:1, 3, 5, 7
Struktur: Psalmen är uppdelad i två huvudsektioner, vers 1-7 och en avslutande varning i vers 8-11. Det går att se tre sektioner:
1. Kom – prisa Gud, vers 1-5
2. Gå in – närma er Gud i tillbedjan, vers 6-7
3. Varning – ni går in på helig mark, vers 7-11.
Kom – en uppmaning att glädja sig
1Kom (börja gå, vandra; sätt igång)!
Låt oss sjunga (höja gälla triumferande jubelrop)
till Herren (Jahveh).
Låt oss ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri)
till vår frälsnings klippa.
[Det hebreiska ordet jesha som betyder frälsning, räddning, befrielse, säkerhet, vård och välgång används sextio gånger i Psaltaren och är detsamma som Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus.]
2Låt oss träda fram inför hans ansikte (inför honom; i hans närvaro)
med tacksägelse [som ett gemensamt hyllningsoffer]
med sånger (psalmer, sång och spel) ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till honom.
3För en stor [allsmäktig] Gud (El) är Herren (Jahveh)
och en stor kung över alla gudar (hebr. elohim). [Ps 47:3; 96:4]
4I hans hand är jordens djup,
och bergstopparna tillhör honom.
5Hans är havet, för han gjorde det,
hans händer formade torra land.
[Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat – djup och höjd, hav och land. Det vanliga ordet för "torrt land" är jabasha, se 1 Mos 1:9-10; 2 Mos 14:16; Jos 4:22. Här används dock det ovanligare jabeshet som annars bara påträffas i 2 Mos 4:9, där Gud berättar för Mose hur han ska ta vatten från floden som ska förvandlas till blod på "torra land". Gud är större än alla egyptiska avgudar! Ordet "torra land" för också tankarna till uttåget ur Egypten och hur israeliterna korsade Röda havet, en berättelse som återknyter till varningen i psalmens senare del.]
Kom – i vördnadsfull tillbedjan
6Kom (kom in, gå in)!
Låt oss falla ner (buga oss djupt ner; kasta oss till marken)
och böja oss (böja våra knän);
låt oss knäböja (välsigna) inför Herrens (Jahvehs), vår Skapares, ansikte.
[Tre olika hebreiska ord används för att beskriva ödmjuk tillbedjan: shacha, kara och barach. Denna trefaldiga upprepning ger extra betoning på denna vers som en central vers i psalmen.]
7För han är vår Gud (Elohim)
och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark),
en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd]. [Joh 10:27]
En varning
[Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den helige Ande, se Heb 3:7. Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom. I Mellanöstern drivs inte får på bakifrån, de följer efter sin herde och lyssnar till hans röst.]
Idag, om du hör hans röst:
8"Förhärda inte ert hjärta, som vid Meriva [hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se 2 Mos 17:7],
som [den där] dagen i Massa [hebreiska för prövning, frestelse, test och förtvivlan] i öknen (vildmarken) [då israeliterna var utan vatten],
9där era fäder satte mig på prov, de prövade mig,
fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet].
[De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: "Är Herren med oss eller inte?", se 2 Mos 17:7. En liknande händelse inträffade även en generation senare när Mirjam hade dött i öknen Sin, se 4 Mos 20:1, 13. Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se Heb 3:7-14. Se även 5 Mos 6:16; 9:22; 32:51; 33:8; Ps 81:8; 106:32.]
10I fyrtio år var jag förbittrad på (avskydde, föraktade, sörjde jag) detta släkte (den generationen),
och jag sa: 'De är ett folk som far vilse i sitt hjärta [ett folk med vilsna hjärtan].
De känner inte mina vägar.'
11Därför svor jag i min vrede:
'De ska aldrig komma in i min vila.' " [4 Mos 14:21-23; 5 Mos 1:34, 35]
[Denna psalm har ett allvarligt budskap. Både Paulus och Hebreerbrevets författare tar upp texten som ett varnande exempel, se 1 Kor 10:1-10, 13; Heb 3-4. Budskapet är att vi ska prisa Gud med glädje i sång och jubel, men också med vördnad. Anledningen är att vår Skapare och Herde är en allsmäktig och helig Gud. Psalmen påminner oss även om att tillbedjan och lydnad går hand i hand. Ord och handlingar hör ihop, se Jak 2:17. Det är viktigt att se förhållandet mellan den första delen i vers 1-7 och varningen i vers 8-11. Uppmaningen som inledde psalmen – att lova Gud – är något att verkligen hörsamma. Att sluta lovprisa Gud utgör det första steget till ett förhärdat och hårt hjärta. Den som vill bevara sitt hjärta, se Ords 4:23, gör väl i att alltid ödmjuka sig, prisa och lova Herren (Jahveh).]
Psalm 96 – Gud ska döma med rättvisa!
Psalm 96 är en lämplig fortsättning på Psalm 95, där den som vill följa och lyda Gud blivit påmind om Guds helighet. Frasen "en ny sång" återfinns här och i Ps 98:1. I sammanhanget är det en ny sång som kommer utifrån en djup medvetenhet om den svaga mänskliga naturen. Med denna klangbotten får sången också messianska undertoner. I vers 11 finns Guds personliga namn inkodat i den första radens ord som i ordningsföljd börjar på jod, he, vav och he – JHVH.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Uppmaning att sjunga om Guds storhet, vers 1-6
2. Uppmaning till folken, vers 7-10
3. Uppmaning till skapelsen, vers 11-13
Sjung till Herren
1[Stycket inleds med tre uppmaningar att sjunga.]
Sjung till Herren (Jahveh), hela jorden.
2Sjung till Herren (Jahveh), välsigna hans namn.
Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. jesha), dag efter dag.
3Återberätta om hans ära bland hednafolken,
hans under bland alla folk.
4För Herren (Jahveh) är stor och högt är han prisad,
han ska fruktas högt över alla gudar (elohim).
5Folkets alla gudar (elohim) är avgudar,
men Herren (Jahveh) är den som har gjort himlarna.
6Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
Ge till Herren
7[Stycket inleds med tre uppmaningar att "ge till Herren".]
Ge till Herren (Jahveh), alla folkens familjer (släkter).
Ge till Herren (Jahveh), ära och makt.
8Ge till Herren (Jahveh), den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer, och kom till hans gårdar [templet i Jerusalem]. [Motsvarande fras i 1 Krön 16:29 har "inför hans ansikte"; templet fanns inte när psalmen skrevs. Gårdar (pluralis) syftar på både inre och yttre gården i templet.]
9Tillbe Herren (Jahveh) i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden.
10Säg bland hednafolken (hebr. goj): "Herren (Jahveh) regerar (är kung),
världen står fast och vacklar inte.
Han ska döma folken (hebr. am) med rättvisa."
Herren kommer
11[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
[De fyra första hebreiska orden är Jishmuho Ha´shamaim Ve´tagel Ha´erets (glädja sig – himlen – och fröjda sig – jorden). Begynnelsebokstäver formar ett akrostiskt mönster för Guds namn JHVH. Fler exempel är Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7.]
Må havet brusa, med allt som fyller det.
12Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.
Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje),
13inför Herren, för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet,
och folken med sin sanning (trofasthet). [Ps 98:9]
Ords 14:5-6
5Ett ärligt vittne ljuger inte,men ett falskt vittne andas ut lögner (osanningar, illusioner, inbillning – hebr. kazav) [ljuger lika ofta och naturligt som han andas].
6En dåre (som hånar Gud) söker vishet men finner den inte [hans attityd hindrar honom],
men kunskap kommer lätt för den som har förstånd (insikt, förståelse).
Luk 22:54-23:12
Jesus hos översteprästen54Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13.] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15-16.]
Petrus förnekar Jesus
55[Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet.]
Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och Petrus satte sig bland dem. 56Men en tjänsteflicka [grekiskan har: en viss tjänsteflicka/ung kvinnlig slav] som såg honom sitta [där] vid eldens sken [vänd mot ljuset] tittade noga på honom och sa: "Den här mannen (denne) var också med honom."
57Men han nekade och sa: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt], jag känner inte honom!"
58Kort därefter fick en annan [annan är i maskulin form] se honom och sa: "Du är också en av dem."
Men Petrus svarade: "Nej, det är jag inte."
59Omkring en timme senare kom en annan fram och försäkrade: "Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Galileen!" [Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.]
60Men Petrus svarade [med sin tydliga dialekt]: "Jag vet inte vad du pratar om!" I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.
61Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger." 62Han gick ut och grät bittert.
63Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64De band för hans ögon och frågade honom: "Profetera för oss! Vem var det som slog dig?" 65De sa också mycket annat hånfullt till honom.
Jesus inför det judiska Stora rådet
66När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste [Sanhedrin – Stora rådet], både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför sitt råd 67och sa: "Är du den Smorde (Messias), så säg oss det."
Men han svarade: "Om jag säger det till er tror ni det inte, 68och om jag frågar svarar ni inte. 69Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Allsmäktiges högra sida."
70Då sa de alla: "Så du är Guds Son?"
Han svarade: "Ni själva säger att 'Jag är'."
71Då sa de: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har ju själva hört det från hans egen mun."
Jesus inför Pilatus
1Hela gruppen [som var samlade, medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin] reste sig upp och förde Jesus till Pilatus.
[Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judeen och Samarien och bodde i Caesarea vid Medelhavskusten. Eftersom Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet.]
2Där [inför Pontius Pilatus] började de anklaga honom och sa: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk. Han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren, och han säger att han är den Smorde (Messias), en kung!"
3Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?"
Han svarade: "Du själv säger det."
4Pilatus sa då till översteprästerna och till folket: "Jag ser inget brottsligt hos den mannen."
5De insisterade kraftigt (blev än mer påstridiga) och sa: "Han hetsar upp folket i hela Judeen [det romerska namnet för hela den judiska provinsen som bestod av Idumeen, Judeen, Samarien och Galileen], ända från Galileen [i norr] och hit [till Jerusalem i Judeen i söder]."
6När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen. 7Så fort han fick reda på att han var från Herodes område, sände han honom till Herodes som också var i Jerusalem under dessa dagar.
[Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen, de områden där Jesus verkade. Han bodde i Tiberias i Galileen. Både han och Pontius Pilatus var i Jerusalem under påsken (och även pingst och lövhyddohögtiden) då många vallfärdade till Jerusalem.]
Jesus inför Herodes
8När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört mycket om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. [Något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud. Herodes hade tidigare velat träffa Jesus, se Luk 9:7-9.] 9Så Herodes frågade honom upprepade gånger och med många ord, men Jesus svarade honom inte. 10Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom våldsamt.
11Även Herodes och hans livvakter [hans personliga soldater] fick förakt för honom och hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus. 12Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra; tidigare hade det rått fiendskap mellan dem. [Orsaken till fiendskapen är inte helt känd, möjligen kan det ha att göra med massakern av galiléer som nämns i Luk 13:1.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
