Helbibel - måndag 27/4
Dom 7:1-8:17, Ps 97:1-98:9, Ords 14:7-8, Luk 23:13-43
Dom 7:1-8:17
Gideons trupp – från 32 000 till 300
På berget Gilboas norra sluttning mot Jezereldalen finns den grotta som kallas "Gideons grotta" som förser Ein-Charad med vatten.
[Att slå läger vid en källa var strategiskt bra. Från berget Gilboa kan man också se ut över Jezereldalen och midjaniternas läger knappt en mil nordväst om dem. Namnet på källan, som kommer från verbet för att frukta, hebr. charad, antyder att namnet på vattnet även avspeglade inställningen hos trupperna. Vi vet inte om Gideon fortfarande fruktade midjaniterna, men utifrån vers 3 förstår vi att majoriteten av trupperna gjorde det. Berget heter ordagrant "lärarens berg". Här har flera viktiga händelser hänt, Saul besöker en spåkvinna (1 Sam 28:5-7), Elisha uppväcker en kvinnas son i Shunem (2 Kung 4:8, 32-34). Det är också på andra sidan kullen Jesus uppväcker en kvinnas son i Nain (Luk 7:11-17).]
2Och Herren (Jahveh) sa till Gideon: "Folket som är med dig är alldeles för många för att jag ska kunna ge midjaniterna i deras hand, annars förhäver sig Israel mot mig och säger: 'Min egen hand har räddat mig.' 3Och nu, jag ber dig, ropa i folkets öron och säg:
'Den som är rädd eller skakar (darrar av skräck – hebr. chared),Och 22 000 av folket [som initialt var 32 000] återvände och 10 000 blev kvar.
kan vända om och pipa iväg (gå hem tidigt; ovanligt ord kan även betyda kvittra – hebr. tsafar)
från Gileads bergsområde.' "
[Från 32 000 israelitiska män blir nu bara 30% kvar. En anledning till att de rädda skulle gå hem är att fruktan lätt sprider sig, se 5 Mos 20:8. Källan Ein-Charod ligger vid berget Gilboa, medan Gilead ligger österut på andra sidan Jordanfloden vilket tydligt definieras bara några kapitel tidigare i Deborahs sång, se Dom 5:17. Första gången platsen nämns i Bibeln är vid Jakobs flykt från Laban, se 1 Mos 31:21, vilket gör att namnet förknippas med rädsla och flykt. En del tolkar det som om det är en felskrivning, men bättre är att se att de som var rädda, som var från trakten av östra Manasse (Dom 6:35, som är i bergsområdet Gilead), skulle återvända hem. Ser man uttrycket som en kiasm ramas det in av vilka som ska återvända, och centralt hur de ska göra det. Detta är inte den enda språkliga finurligheten i texten. Ordet skakar (hebr. charad) har samma rot som källans namn Charod. Centralt i kiasmen finns två ovanliga ord. Först hebr. shov för att återvända följt av tsafar som är svåröversatt och kan betyda "tidigt", men även en fågels kvittrande. Betydelsen blir att de som är från Gilead och är rädda kan återvända och "flaxa hem" som rädda fåglar.]
Nedanför källan samlas vattnet i en vattensamling. Det är numera en nationalpark som heter Maajan Charod (Maayan Harod).
5Och han förde ner folket till vattnet och Herren (Jahveh) sa till Gideon: "Alla som läppjar av vattnet med sin tunga, som en hund lapar (av vattnet), honom ska du placera för sig, på samma sätt med var och en som böjer sig ner på sina knän för att dricka." 6Och antalet av dem som lapade genom att sätta sin hand till munnen var 300 män, men alla andra av folket böjde sig ner på sina knän för att dricka vatten.
7Och Herren (Jahveh) sa till Gideon: "Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats." 8Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen.
Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen.
Vy ovanför källan på berget Gilboa. Midjaniternas läger var i dalen vid sluttningen av berget Givat-More som syns i bakgrunden.
[Gräshoppssvärmen här syftar på en invasion av gräshoppor där de kommer i så stora svärmar att de orsakar en mindre solförmörkelse där de drar fram. Dessa svärmar brukar bestå av många miljoner gräshoppor.]
13Och när Gideon kom, se, där var en man som återberättade sin dröm för sin granne och sa: "Se, jag drömde en dröm och en brödkaka av korn rullade in i Midjans läger och kom till tältet och slog det och det föll och vändes upp och ned så att tältet låg platt."
14Och hans granne svarade och sa: "Detta är inget annat än Gideons svärd, Joashs son, en man i Israel, i hans hand har Gud (Elohim) gett Midjan och hela hären."
15Och det var så när Gideon hörde drömmen berättas och dess uttydning, då tillbad han och han återvände till Israels läger och sa: "Stå upp, för Herren (Jahveh) har gett Midjans armé i vår hand." 16Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.
17Och han sa till dem: "Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra. 18När jag blåser i shofaren, jag och alla som är med mig, då ska ni också blåsa i shofarerna på varje sida av hela lägret och säga: 'För Herren (Jahveh) och för Gideon!' "
19Och Gideon och de 100 män som var med honom kom till den yttersta delen av lägret i början av den mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten] när de nyligen hade ställt ut vakten (haft vaktombyte), och de blåste i shofarerna och krossade krukorna som de hade i sina händer i bitar. 20Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: "Svärd till Herren (Jahveh) och till Gideon!" 21Och de stod (stilla) var och en på sin plats runtom lägret, och hela armén sprang och de ropade och flydde.
22Och de blåste i de 300 shofarerna och Herren (Jahveh) satte varje mans svärd mot hans granne i hela hären och hären flydde så långt som till Beit-Shitta mot Tsererata, så långt som till Avel-Mecholas gräns vid Tabbat. 23Och Israels män samlades från Naftali och från Asher och från Manasse och jagade efter midjaniterna. 24Och Gideon sände budbärare genom hela Efraims bergsbygd [som sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten – området kallades senare Samarien] och sa: "Kom ner mot Midjan, och ta vattnen framför dem så långt som till Beit-Bara och även Jordan."
Och alla Efraims män samlades tillsammans och tog vattnen så långt som till Beit-Bara och även Jordan. 25Och de tog två av Midjans furstar, Orev och Zeev, och de slog Orev vid Orevs klippa och Zeev slog de i Zeevs vinpress, och jagade midjaniterna. Och de förde Orevs och Zeevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.
1Och Efraims män sa till honom: "Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?" Och de grälade allvarligt med honom.
2Och han sa till dem: "Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims insamlande [efterskörd av vindruvor] bättre än Aviezers vinskörd? 3Gud (Elohim) har gett i er hand Midjans furstar Orev och Zeev, och vad kunde jag göra i jämförelse med er?" Då avtog deras vrede mot honom, när han talade dessa ord.
4Och Gideon kom till Jordan och gick över, han och hans 300 män som var med honom, svaga, men förföljde fortfarande [midjaniterna]. 5Och han sa till Sukkots män: "Ge, jag ber er, brödkakor till folket som följer mig, för de är svaga och jag jagar efter Zevach och Tsalmunna, Midjans kungar."
6Men Sukkots furstar sa: "Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?"
7Och Gideon sa: "Därför när Herren (Jahveh) har gett Zevach och Tsalmunna i min hand, då ska jag riva ert kött (era kroppar) med öknens törne och med tistlar (hebr. barkanim)."
8Och han [Gideon och hans 300 män] gick upp därifrån till Penoel [en stad vid floden Jabbok, på östra sidan av Jordanfloden] och talade (ställde samma fråga) till dem, men Penoels män svarade honom på samma sätt som männen i Sukkot hade svarat. [Ordet för män är här båda gångerna uttrycket för en bräcklig människa] 9Och han talade även till Penoels män och sa: "När jag kommer tillbaka i frid (shalom) ska jag bryta ner detta torn."
10Och Zevach och Tsalmunna var i Qarqor [8 km öster om Sukkot] och deras armé med dem omkring 15 000 män, alla som var kvar av hela österns söners armé, för 120 000 män som drog svärd hade fallit (stupat). 11Och Gideon gick upp längs deras väg som bor i tält [rutten som karavaner och nomader tog] öster om Novach och Jogbeha och slog hären [med överraskning], för hären var [trodde sig vara] trygg. 12Och Zevach och Tsalmunna flydde och han jagade efter dem, och han tog Midjans två kungar, Zevach och Tsalmunna, och gjorde hela hären modfälld.
13Och Gideon, Joashs son, återvände från striden från bestigningen av Cheres. 14Och han fångade en av Sukkots unga män och frågade honom, och han skrev ner till honom Sukkots furstar och dess äldste, 77 män. 15Och han kom till Sukkots män och sa: "Se, Zevach och Tsalmunna om vilka ni hånade och sa: "Är Zevach och Tsalmunnas händer i din makt så att vi ska ge bröd till din armé?" 16Och han tog stadens äldste och öknens törne och tistlar (hebr. barkanim) och med dem lät han Sukkots män bli väl förtrogna (de fick fysiskt lära känna riset). 17Och han bröt ner Penoels torn och slog stadens män.
Ps 97:1-98:9
Psalm 97 – Herrens maktGud är allsmäktig. Han kommer uppenbara sig och komma till jorden. Psalmen beskriver denna händelse och jordens respons. Temat om Gud som rättvis domare finns med i vers 8 och hela sista stycket, se vers 10-12. Gud är världens skapare och kungen som är värd att lovprisas.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Gud uppenbarar sig, vers 1-5
2. Respons, vers 6-9
3. Guds omsorg om de rättfärdiga, vers 10-12
Gud uppenbarar sig
1Herren (Jahveh) regerar (är kung)!
Låt jorden jubla,
låt de fjärran kusterna (öarna) [jordens mest avlägsna platser] glädja sig.
2Moln och mörker är kring honom,
rättfärdighet och rätt (rättvisa domar – hebr. mishpat) är grunden för hans tron.
[Tronen symboliserar här hur Gud regerar.]
3Eld går framför honom,
förtär hans motståndare på alla sidor.
[Fienderna är både människor (vers 6 och 10) och avgudar (vers 7 och 9).]
4Hans blixtar lyser upp världen (den bebodda delen av jorden),
jorden ser det och bävar [folken blir skräckslagna].
5Bergen smälter som vax inför Herren (Jahveh),
inför hela jordens Herre (Adonai).
Respons
6Himlarna berättar om hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet [hans manifesterade närvaro].
7Låt dem komma på skam, alla som tjänar bildstoder [statyer i trä eller sten, samma ord som i 2 Mos 20:4],
de som skryter om sig själva med ting som är ingenting,
böj er inför honom [Gud] alla gudar (elohim) [avgudar].
8Sion hörde det och gladdes,
Juda döttrar fröjdades över dina domar (rättvisa beslut – hebr. mishpat), Herre (Jahveh).
9För du, Herre (Jahveh), är den Högste (Elion) över hela jorden,
du är upphöjd högt över alla gudar (avgudar).
Guds omsorg om de rättfärdiga
10Ni som älskar Herren (Jahveh),
hata det onda!
Han bevarar sina heligas liv (deras själar).
Han räddar (rycker bort) dem ut ur den ondes hand.
11Ljus är sått för de rättfärdiga,
och glädje för dem som är rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan).
12Gläd er i Herren (Jahveh), ni rättfärdiga,
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher).
[Guds helighet, men även när man uttalar hans heliga namn, se Ps 6:6; 30:5.]
Psalm 98 – Sjung en ny sång!
En kröningspsalm. Psalm 98 är snarlik Psalm 96 och beskriver hur himmel, jord och hela skapelsen prisar Gud som är kung, skapare, frälsare och domare.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Uppmaning att sjunga om Guds storhet, vers 1-6
2. Uppmaning att prisa med instrument, vers 4-6
3. Uppmaning till naturen att prisa, vers 7-9
för han har gjort och gör fantastiska under.
Hans högra hand [hans militära styrka]
och hans heliga arm [hans godhet, rättvisa och sanning – Jesu syndfria liv]
har gett honom segern (befrielsen, frälsningen).
2Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolkens åsyn.
3Han kommer ihåg sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och trofasthet mot Israels folk,
[folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud (Elohim) frälser (räddar).
4Ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahveh), alla länder (hela jorden).
Brist ut i jubel (höj gälla triumferande jubelrop) och lovsång!
5Lovsjung Herren (Jahveh) med kinnor-harpa (kithara) [ren instrumental musik],
med kinnor-harpa och melodistämma [sång ackompanjerad med instrument],
6med trumpeter (trumpetstötar) och shofarer (vädurshorn, basuners ljud).
Ropa i glädje inför kungen, Herren (Jahveh)!
7Låt havet och allt som är i det ropa (brusa),
tillsammans med världen och de som bor i den.
8Låt floderna klappa sina händer,
låt bergen jubla (höja gälla triumferande jubelrop) tillsammans 9inför Herren,
för han kommer för att döma [och regera på] jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet och folken (nationerna) med rättvisa.
Ords 14:7-8
7Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,du kommer inte höra något vettigt från den personen.
Se inte bara på fasaden
8Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går,
men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.
Luk 23:13-43
Jesus döms till döden13Sedan kallade Pilatus till sig översteprästerna och ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] och folket.
14Han sa till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förleder folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för. 15Det gjorde inte Herodes heller, för han har ju sänt honom tillbaka till oss. Se, han har inte gjort något som förtjänar döden. 16Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom."
18Då skrek hela folkhopen: "Bort med honom! Frisläpp Barabbas!" 19Detta var en man som hade kastats i fängelse för att ha lett ett upplopp i staden [Jerusalem], och även mördat.
20På nytt talade Pilatus med dem, för han ville släppa Jesus.
21Men de ropade: "Korsfäst! Korsfäst honom!"
22Då talade han till dem för tredje gången och frågade: "Vad har han gjort för fel? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag ska prygla honom och sedan släppa honom."
23Men de fortsatte att pressa honom hårt med höga rop och krävde att han skulle korsfästas. Deras rop blev honom övermäktiga (allt starkare, fick önskad effekt).
24Pilatus gav domen att deras vilja skulle ske. 25Han frigav den man som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.
Korsfästelsen
Golgata, utanför stadsmuren. Antoniaborgen och templet syns i bakgrunden.
©Tony Larsson
[Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära deras bagage och utrustning en romersk mil (1,5 km), se Matt 5:41. Simon var född i staden Kyrene i Nordafrika. Eftersom han namnges (och även hans söner Alexander och Rufus, se Mark 15:21; Rom 16:13) var han antagligen en Jesu efterföljare när evangelierna skrevs.]
27En stor folkmassa följde med, och [bland dem var också] kvinnor som sörjde och klagade över honom. 28Jesus vände sig om och sa till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte längre över mig, gråt i stället över er själva och era barn. 29För det kommer en tid då man ska säga: 'Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har ammat.'
[Fruktsamhet var ett tecken på välsignelse. Denna omvända bild visar på att något är mycket fel. Det lidande som skulle komma över den judiska nationen var så stort så att kvinnor skulle komma att önska att de inte fött barn till världen. Den judiske historikern Josefus skriver hur mödrar åt sina egna barn i hungersnöden vid romarnas belägring av Jerusalem 66-70 e.Kr. Se även 5 Mos 28:53; 2 Kung 6:29.]
30Då ska man säga till bergen: 'Fall över oss', och till höjderna: 'Dölj oss.' [Hos 10:8] 31För om man gör så med det gröna trädet [som är svårt att antända], vad ska då inte ske med det förtorkade [som brinner lätt]?"
[Om sådant lidande kommer över Herrens Smorde, som är det gröna rotskottet från David, vad kommer då inte att ske över människor som är andligt förtorkade och staden Jerusalem? Se även 1 Pet 4:17.]
32[Jesus var inte den ende som blev korsfäst den dagen.] Två andra förbrytare (kriminella våldsmän) fördes också ut för att bli avrättade tillsammans med honom. [Vissa manuskript har "andra, två kriminella" för att på så vis indikera att Jesus inte var en kriminell, men profetian i Jes 53:12 säger att han räknades bland de kriminella.] 33Och när de kom till platsen som kallades Skallen [Dödskallen eller Huvudskallen; gr. Kranion; hebr. Golgata; lat. Calvaria] korsfäste de honom och förbrytarna där, den ene till höger och den andre till vänster.
34Men Jesus sa [verbformen indikerar att Jesus säger detta upprepade gånger]: "Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör." När de [soldaterna] sedan delade upp hans kläder mellan sig, kastade de lott om dem [Ps 22:19]. 35Och folket hade stått [där] och betraktande sett på. Ledarna [medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] hånade honom då och sa till och med: "Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat) [från döden], nu får han hjälpa sig själv, om han [detta] är Guds Smorde (Messias), den Utvalde." 36Soldaterna gjorde sig också lustiga över (retades med) honom och erbjöd surt vin [billigt vin som soldaterna brukade dricka, som också användes för att lindra smärta, se Ords 31:6] 37och sa: "Om du är judarnas kung, så hjälp (rädda) dig själv."
De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH, se Joh 19:20-22.
"Detta är [Jesus från Nasaret]39Den ene av förbrytarna som hängde där [stämde in i cynismen och] smädade honom och sa upprepade gånger: "Är inte du den Smorde (Messias)? Hjälp (rädda) då dig själv och oss."
judarnas konung."
[De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod "judarnas konung" på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: "Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung", vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Joh 19:19. De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH. Kanske anledningen till varför de judiska ledarna ville ändra texten, se Joh 19:20-22.]
40Men den andre [brottslingen] tillrättavisade honom: "Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 41Vi får vad vi förtjänar eftersom vi har begått brott, men den här mannen har inte gjort något ont alls."
42Sedan sa han till Jesus: "Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike." [Andra manuskript har "kommer med ditt rike".]
43Jesus svarade: "Sannerligen (Amen), säger jag dig [jag lovar dig med säkerhet], i dag ska du vara med mig i paradiset."
[Gr. paradeisos har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I 2 Kor 12:4 beskriver det den "tredje himlen", och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
