Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 28/4

Dom 8:18-9:21, Ps 99:1-9, Ords 14:9-10, Luk 23:44-24:12

Dom 8:18-9:21


     18Och han sa till Zevach och Tsalmunna: "Var är männen som ni slog i Tavor?"
    Och de svarade: "Som du är, så var de, var och en såg ut som en kungason."
     19Och han sa: "De var mina bröder, min mors söner, Herren (Jahveh) lever, om ni hade räddat dem levande skulle jag inte slå er." 20Sedan sa han till Jeter, sin förstfödde: "Upp och slå dem." Men ynglingen drog inte sitt svärd för han var rädd eftersom han var en yngling.
     21Och Zevach och Tsalmunna sa [till Gideon]: "Stå upp du och fall över oss – för som mannen är så är hans styrka." Och Gideon steg upp och slog [dödade] Zevach och Tsalmunna och tog månsmyckena från deras kamelers nackar.

[Det hebreiska ordet saharon betyder "små månar" och är benämningen på en halsprydnad som bars av män och kvinnor, men även smyckade kameler (Dom 8:26; Jes 3:18). Förmodligen fanns det guld i de utsmyckningar som deras kameler hade. I vers 25-26 nämns att kamelernas halskedjor var gjorda av guld.]

Gideons Efod
22Och Israels män sa till Gideon: "Regera du över oss, du och även din son och även dina söners söner, för du har räddat oss ur midjaniternas hand."
     23Och Gideon sa till dem: "Jag ska inte regera över er och inte heller mina söner ska regera över er, Herren (Jahveh) ska regera över er." 24Och Gideon sa till dem: "Jag vill framlägga ett önskemål till er, att ni var och en ska ge mig en öronring från sitt byte." För de hade öronringar av guld eftersom de var ismaeliter [folkslag relaterat till midjaniterna, se 1 Mos 37:25-28].
     25Och de [israeliterna] svarade: "Vi vill gärna ge dem." Och de spred ut en mantel och var och en kastade öronringarna från sitt byte. 26Och guldvikten på öronringarna som han bad om var 1 700 shekel [20 kg] guld. Förutom månsmyckena (hebr. saharon) och hängsmyckena (örhängena) och de purpurfärgade dräkterna som var på Midjans kungar, och förutom kedjorna som hade suttit kring halsen på deras kameler. 27Och Gideon gjorde därav en efod [kanske en avbild av en överstepräst; för att avgöra Guds vilja, se 2 Mos 29:2-5] och placerade den i sin stad, i Ofra, och hela Israel gick efter den (ordagrant: prostituerade sig med den) och den blev en snara för Gideon och för hans hus.

Gideons död
28Så blev Midjan kuvade (de tvingades böja sina knän – hebr. kana) inför Israels söner och de lyfte inte längre upp sina huvuden. Och landet hade ro i 40 år i Gideons dagar.
     29Och Jerubaal [annat namn för Gideon; Dom 6:32], Joashs son, gick och bodde i sitt eget hus. 30Och Gideon hade 70 söner som hade gått ut (fötts) från hans länder, för han hade många fruar. 31Och hans konkubin som var i Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6] födde också en son till honom och hon gav (kallade) honom namnet Avimelech.

[Avimelech betyder "min far är kung". Detta måste vara hans mors önskan och hur hon såg på Gideon. Gideon själv vägrade att vara en kung, se vers 23, så namnet är i den meningen en lögn, men kan vara ett uttryck för hans mors utopi eller önskan.]

32Och Gideon, Joashs son, dog i en god ålder och begravdes i Joashs, hans fars, grav i aviezriternas Ofra.

Avimelech – den femte ledaren


Avfall
33Och det skedde så snart Gideon var död, att Israels söner åter gick iväg efter baalerna och gjorde Baal-brit till sin gud (elohim). [Baal-brit betyder: ´förbundets Baal´, jfr med El-brit ´förbundets gud" i Dom 9:46.] 34Men Israels söner kom inte ihåg Herren (Jahveh) sin Gud (Elohim), som hade gett i deras hand alla deras fiender på alla sidor. 35Och de visade ingen nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Jerubaals hus, Gideon, efter allt det goda som han visat mot Israel.

1Och Avimelech, Jerubaals son, gick till Shechem till sin mors bröder och talade med dem och med hela släkten i sin morfars hus. Han sa: 2"Tala, jag ber er, i örat på alla Shechems män: Vad är bättre för er, att alla Jerubaals söner, som är 70 män, råder över er, eller att en råder över er? Kom ihåg att jag är ert ben och ert kött."
     3Och hans mors bröder talade om honom i örat på alla Shechems män [så de verkligen hör], alla dessa ord, och deras hjärtan lutade sig mot att följa Avimelech, för de sa: "Han är vår bror." 4Och de gav honom 70 bitar silver från Baal-brits hus [Dom 8:33], varmed Avimelech anställde värdelösa (hebr. reiq) och lätta (hebr. pachaz) män [två uttryck för diverse löst folk] som följde honom. 5Och han gick till sin fars hus i Ofra och slog sina bröder, Jerubaals söner, 70 män, ovanpå en sten, men Jotam, Jerubaals yngste son, var borta för han hade gömt sig. 6Och alla Shechems män samlade ihop sig och alla Beit-Millos, och gick och gjorde Avimelech till kung vid terebinten vid pelaren som finns i Shechem.

7Och när de berättade det för Jotam gick han och ställde sig på toppen av berget Gerizim och lyfte upp sin röst och ropade och sa till dem:
"Lyssna till mig ni Shechems män, så att Gud (Elohim) kan lyssna till er.

8Träden gick ut vid ett tillfälle för att smörja en kung över dem, och de sa till olivträdet: 'Regera du över oss.' 9Men olivträdet sa till dem: 'Skulle jag lämna (överge) min fetma (hebr. deshen) [sluta producera olivolja] som ärar Gud (Elohim) och människor och gå och svaja över träden?' [Att stå och svaja är ett sarkastiskt uttryck för att göra något onyttigt och oväsentligt.]

10Och träden sa till fikonträdet: 'Kom du och regera över oss.' 11Men fikonträdet sa till dem: 'Skulle jag lämna (överge) min sötma och min goda frukt och gå och svaja över träden?'

12Och träden sa till vinrankan: 'Kom du och regera över oss.' 13Men vinrankan sa till dem: 'Skulle jag lämna (överge) mitt vin som gläder Gud (Elohim) och människor och gå och svaja över träden?'

14Sedan sa alla träd till törnbusken (hebr. atad): 'Kom du och regera över oss.'
     15Och törnbusken sa till träden: 'Om ni verkligen smörjer mig till kung över er, kom sedan och ta er tillflykt under min skugga, och om inte, låt eld komma ut från törnbusken och sluka Libanons cedrar.' "

[Ironiskt nog är det till sist törnbusken, som inte bidrar med någonting positivt för människan, som accepterar förslaget att regera. Jämfört med Libanons cedrar är olivträdet, fikonträdet och vinrankan inte så höga och de bär också frukt. Dessa tre träd är tre av de sju arter som specifikt representerar Israel. De kan tolkas som att de är de sanna israeliter som inte vill se Avimelech som kung.]

16Och vet att om ni har handlat i sanning och uppriktighet när ni har gjort Avimelech till kung, och om ni har handlat gott mot Jerubaal [Gideon] och hans hus, och har gjort mot honom efter vad hans händer förtjänar, 17för min far stred för er och riskerade sitt liv och befriade er ur Midjans hand, 18och ni reser er upp mot min fars hus idag och har slagit hans söner, 70 män på en sten, och har gjort Avimelech, hans tjänstekvinnas son, till kung över Shechems män eftersom han är er bror, 19om ni har handlat i sanning och uppriktighet mot Jerubaal och mot hans hus idag, gläd er då åt Avimelech och låt även honom glädja sig åt er. 20Men om inte, låt eld komma ut från Avimelech och sluka Shechems män och Beit-Millos, och låt eld komma från Shechems män och från Beit-Millo och sluka Avimelech.
     21Och Jotam sprang iväg och flydde och gick till Beer [källan] och bodde där av fruktan för sin bror Avimelech. [Det finns många städer som har "källa" i sitt namn (t.ex. Beer-Sheva), men kanske är det staden el-Bireh norr om Shechem i Jezereldalen nära Gideons hemstad Ofra, se Dom 6:11.]

Ps 99:1-9

Psalm 99 – Herren regerar!

En kröningspsalm. Psalmens inledande fraser och sista frasen formar psalmens tema: Herren regerar och Gud är helig.

Författare: Okänd, den grekiska översättningen Septuaginta lägger till "en psalm av David".

Struktur:
1. Herren regerar, vers 1-3
2. Herren dömer världen, vers 4-5
3. Gud svarar på bön, vers 6-9



Herren regerar
1Herren (Jahveh) regerar (är kung)!
    Låt folken bäva (darra, skaka)!
Han tronar på keruberna [nådastolen ovanpå arken, se 2 Mos 25:17-20]!
    Låt jorden skälva (jordbävning)!
2Herren (Jahveh) är stor i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och han är högt upphöjd över alla folk.
3Låt dem tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
    som stort och vördnadsbjudande.

[Refräng:] Han är helig.

Herren dömer världen
4Kungens makt (styrka) älskar rätten.
    Du har etablerat likvärdighet,
du har verkställt rätt och rättfärdighet i Jakob.
    [Denna vers har likheter med talesättet att "om man är stark, måste man vara snäll"]
5Upphöj Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim),
    och böj dig själv inför hans fotpall.

[Refräng:] Han är helig.

Gud svarar på bön
6Mose och Aron var bland hans präster,
    och Samuel bland dem som ropar (höjer sina röst i bön) till hans namn.
De ropade (höjde sina röster i bön) till Herren (Jahveh)
    och han svarade dem.
    [2 Mos 32:11-13, 30-32; 4 Mos 12:13; 14:13-19; 1 Sam 7:5, 8-9; 12:16-18; Jer 15:1]
7Han talade till dem i molnstoden. [2 Mos 13:21]
    De höll hans vittnesbörd (stadgar) och de förordningar (oföränderliga lagar) han gav dem.
8Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim), du svarade dem
    och du var en förlåtande Gud mot dem,
    trots att du hämnades deras felsteg (misstag).

9[Refräng:]
Upphöj Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim),
    och tillbe på hans heliga berg,
för Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), är helig.

[Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]

Ords 14:9-10

9Dårarna hånar (skrattar, gör sig löjliga över) skuldoffer [bekännelse av och upprättelse från en synd],
    men hos de rättfärdiga finns Guds favör (gillande).

10Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
    och ingen främling kan heller dela dess glädje.

Luk 23:44-24:12

Jesus dör
44Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre), 45och solen förmörkades. [Detta profeterades i Amos 8:9.] Förhänget i templet brast (delades) mitt itu.

[Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet, se Heb 9:3. Matteus noterar att det revs itu uppifrån och ända ner (Matt 27:51) vilket betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se 2 Mos 26:30-33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se 1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan ha haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Det är intressant att i den judiska skriften Talmud nämns flera oförklarliga händelser i templet 40 år innan det förstördes 70 e.Kr.]

46Och när Jesus hade ropat med hög röst sa han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50; Joh 19:30].

47När officeren (centurionen) [som förde befälet vid Golgata] såg vad som skedde, prisade han Gud och sa: "Denne man var verkligen oskyldig (rättfärdig)!"
     48Folkskaran som hade samlats som åskådare för att se på detta skådespel vände hem igen när det var över och slog sig för bröstet [som är ett tecken på sorg och ånger]. 49Och alla Jesu vänner (de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i Galileen, stod på avstånd och såg allt detta.

Jesus begravs i Josefs grav
50Nu fanns där en rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man 51som inte samtyckt till vad de beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen och han väntade på Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och frågade om han fick ta hand om Jesu kropp. [Han ville ge honom en värdig begravning.] 53Sedan tog han ner kroppen, svepte den i en linneduk och lade den i en uthuggen klippgrav där ingen ännu hade blivit lagd. 54Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. [Solen var på väg ned, vid den här tiden på året sker det vid 18-tiden. Sabbatshögtiden höll på att inledas.] 55Kvinnorna som hade följt Jesus från Galileen följde tätt efter [Josef från Arimatea och Nikodemus som tog Jesu döda kropp till en klippgrav nära Golgata] och såg graven och hur hans kropp lades i den. 56Sedan vände de hem och tillredde aromatiska (väldoftande) kryddor och balsam.

[De köper även mer kryddor på lördagskvällen efter veckosabbaten, se Mark 16:1. De ville slutföra det Josef och Nikodemus hade påbörjat och ge Jesus en fullständig judisk begravning, se Joh 19:38-42. Kryddorna användes för att dölja lukten från den döda kroppen.]

15:e – 16:e nisan (torsdag kväll – lördag eftermiddag)
[Jesus vilar i graven. År 30 e.Kr. är det två sabbater efter varandra. Den första dagen i det osyrade brödets högtid 15:e nisan är en höghelig sabbat. Den följs av veckosabbaten 16:e nisan som varar från fredag kväll till lördag eftermiddag, se Matt 28:1.]

På sabbaten höll de sig i stillhet efter lagens bud.

17:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)

Uppståndelsen
1På första dagen i veckan, tidigt vid gryningen [på söndagen vid sextiden] kom de [kvinnorna, se Luk 23:56] med de aromatiska kryddorna som de hade gjort i ordning. 2När de kom fram var stenen bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte se Herren Jesu kropp någonstans.
     4När de förvånade funderade på vad de skulle tro om detta, stod plötsligt två män i ljusa skinande kläder nära dem. 5De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken.
    Då sa männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?

Han är inte här, han är uppstånden! I trädgårdsgraven i Jerusalem finns denna klippgrav daterad från 700-talet f.Kr. Eftersom Jesus lades i en nyligen uthuggen grav, se Matt 27:57-60, så var det inte denna.

6Han är inte här, han är uppstånden [från de döda]! Kommer ni inte ihåg vad han sa medan han fortfarande var i Galileen? Han sa 7att Människosonen måste bli överlämnad till syndfulla människors händer och bli korsfäst, och på den tredje dagen uppstå igen." [Luk 9:22] 8Då kom de ihåg hans ord.
     9När de hade återvänt från graven berättade de allt detta för de elva och de andra [som var samlade, antagligen i det övre rummet där de tidigare firat påsken och nu hade för vana att träffas, se Apg 1:13]. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor, och de andra kvinnorna som var med dem som talade om det för apostlarna. 11Men dessa ord lät som rena galenskapen (hysteriskt nonsens), och de trodde inte alls på kvinnorna. 12Men Petrus [och Johannes, se Joh 20:3-9] steg upp och sprang till graven. När han lutade sig in (böjde sig ner och tittade in), såg han bara linnebindlarna [men ingen kropp]. Han gick i väg, fylld av förundran över vad som hade hänt.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel