Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 12/1

1 Mos 26:17-27:46, Ps 10:16-18, Ords 3:9-10, Matt 9:1-17

1 Mos 26:17-27:46

     ¹⁷Isak lämnade området och slog läger i Gerars dal (wadi – hebr. nachal) och bosatte sig där. ¹⁸Isak grävde på nytt upp brunnarna med vatten, som de hade grävt under hans far Abrahams dagar, eftersom filistéerna hade lagt igen dem efter Abrahams död. Han gav dem namn efter de namn som hans far hade gett dem.
     ¹⁹Isaks tjänare grävde i dalen och fann en plats med en källa med levande (friskt) vatten. ²⁰Gerars herdar tvistade med Isaks herdar och sa: "Vattnet är vårt". Han gav källan namnet Esek [som betyder argument, tvist eller strid], eftersom de tvistade med honom. ²¹De grävde en annan brunn och de tvistade om den också. Han gav den namnet Sitna. [Hebr. sitna betyder anklagelse, beskyllning eller kiv.] ²²Han lämnade området och grävde en annan brunn. Om den tvistade de inte. Han gav den namnet Rechovot [som betyder "mycket rymligt"] och han sa: "Nu har Herren (Jahveh) gett oss utrymme och vi ska bli fruktsamma i landet."

[Hebr. rechovot betyder vid, stor och rymlig och står här i plural, alltså mycket gott om plats! Isak är som nämnts tidigare den stora förebilden på Jesus bland patriarkerna. En av många saker som han gör är att både gräva nya brunnar och öppna upp gamla brunnar som blivit igenfyllda av fienden. Detta är en bild på Jesus som säger att han är det levande vattnet, brunnen och källflödet för det levande vattnet, se Joh 7:38. Precis som Jesaja profeterar om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor, se Jes 12:3.]

²³Han gick upp från den platsen till Beer-Sheva [1 Mos 21:14]. ²⁴Herren (Jahveh) visade sig för honom samma natt och sa: "Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och föröka din säd (dina ättlingar) för min tjänare Abrahams skull."
     ²⁵Han byggde ett altare där och åkallade Herrens (Jahvehs) namn och slog upp sitt tält på platsen och Isaks tjänare grävde en brunn på platsen.
     ²⁶Sedan gick Avimelech till honom från Gerar med Achuzat, hans rådgivare (personlige vän – hebr. merea), och Pichol, officer över hans här. ²⁷Isak sa till dem: "Varför kommer ni till mig, ni som hatar mig och har sänt bort mig från er?"
     ²⁸De svarade: "Vi såg tydligt att Herren (Jahveh) var med dig, och vi tänkte (sa) att det borde vara en ed mellan oss, mellan oss och dig, så låt oss skära ett förbund med dig, ²⁹så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahvehs) välsignade."
     ³⁰Han gjorde en måltid för dem och de åt och drack. [Denna notis om att de åt och drack och sedan på morgonen avlägger förbundseden är alla tydliga hänvisningar till att de ingår ett komplett blodsförbund.] ³¹Och de steg upp på morgonen och svor (ingick förbundsed) till varandra och Isak sände iväg dem och de lämnade honom i frid.
     ³²Det hände samma dag att Isaks tjänare kom och berättade för honom angående brunnarna som de hade grävt och sa till honom: "Vi har funnit vatten."
     ³³Han kallade den (brunnen) Shiva. Därför är namnet på staden Beer-Sheva än idag.

[Ordet shiva eller sheva, samma rot med olika vokaler, betyder både sju och ed/löfte. Betydelsen av Beer-Sheva brukar översättas sju brunnar. Det är mest naturligt då det är det antal brunnar som Abraham ursprungligen lät gräva på platsen. Men det är lika rätt att översätta namnet till löftesbrunnen, och då kan man hänvisa till den ed som Isak ingick med Gerars kung. Alla namn i det hebreiska språket har en betydelse som gör det till mer än enbart ett namn. När det som i detta fall har mer än en betydelse går det som regel också att hänvisa till flera olika händelser som är orsaker till namngivningen.]

³⁴När Esau var 40 år gammal tog han Judit till hustru, dotter till hettiten Beeri, och [även en andra hustru] Basmat, dotter till hettiten Eilon. ³⁵Dessa [två kvinnor] blev en källa till bitterhet (en sorg, ordet kan även betyda uppror) för Isak och Rebecka.

[Att bara den äldre brodern Esau nämns, och att föräldrarna är besvikna på honom, gör att läsaren anar att detta kommer att utvecklas mer i nästa kapitel. Esaus ingifte hos hettiterna används av Rebecka som en täckmantel för att skicka iväg Jakob till Paddan-Aram för att hitta en hustru till honom, se 1 Mos 27:46; 28:5.]

Isak välsignar Jakob
¹När Isak var gammal och hans ögon var skumma [förmodligen av starr] så att han inte kunde se, kallade han på Esau, sin äldre son och sa till honom: "Min son"
    och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni – jag står till förfogande, jag är beredd att ta ansvar, se 1 Mos 22:1.]
     ²Och han sa: "Se, nu är jag gammal, men jag vet inte vilken dag jag ska dö. ³Därför, ber jag dig, ta dina vapen, ditt koger och din båge, och gå ut på fältet och fäll ett villebråd åt mig. ⁴Och tillred (gör – hebr. asah) något läckert [en välsmakande måltid med viltstek och tillbehör] åt mig, något som jag älskar. Och för det till mig. Och jag ska äta. Gör detta så att jag kan [ordagrant: min själ] välsigna dig innan jag dör."
     ⁵Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga villebråd att ta hem. ⁶Rebecka talade med sin son Jakob och sa: "Se, jag hörde din far tala med din bror Esau och säga: ⁷'Hämta ett villebråd till mig och tillred (gör) något läckert så att jag kan äta och välsigna dig inför Herren (Jahveh) innan jag dör.' ⁸Därför, min son, lyssna noga och gör som jag befaller dig. ⁹Gå till flocken och hämta därifrån till mig två fina killingar av getterna och av dem ska jag tillreda (göra) något läckert åt din far, något som han tycker om. ¹⁰Och du ska ge det till din far så att han kan äta, så att han kan välsigna dig innan han dör."
     ¹¹Jakob sa till sin mor Rebecka: "Se, min bror Esau är ju en hårig man och jag är en slät man. ¹²Kanske min far rör vid mig, då står jag där som en bedragare och drar över mig en förbannelse istället för en välsignelse."
     ¹³Hans mor [Rebecka] svarade honom: "Över mig ska den förbannelsen komma, min son, lyssna bara på min röst och gå och hämta dem åt mig."
     ¹⁴Och han gick och hämtade och förde dem till sin mor och hans mor tillredde något läckert (en lyxig måltid), precis som hans far älskade. ¹⁵Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, utvalda (finaste, bästa) kläder [någon form av högtidsdräkt] som hon hade hos sig i huset, och satte dem på sin yngre son Jakob. ¹⁶Och hon satte skinn från killingarna på hans händer och på den lena (hårlösa) delen av hans nacke. ¹⁷Och hon gav den läckra rätten och bröd som hon gjort i ordning i sin son Jakobs händer.
     ¹⁸Och han kom till sin far och sa: "Min far!"
    Han sa: "Här är jag, vem är du, min son?"
     ¹⁹Då sa Jakob till sin far [och ljög]: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du talat till mig (det du bett mig om). Stå upp [och kom], jag ber dig, sitt och ät av mitt villebråd [ännu en lögn, han hade varken jagat eller tillrett måltiden], så att du (din själ) kan välsigna mig."
     ²⁰Men Isak frågade sin son: "Hur har du funnit det så snabbt, min son?"
    Han svarade: "Eftersom Herren din Gud (Jahveh Elohim) lät mig ha god jaktlycka (ordagrant: ´sände mig framför hans ansikte´)."
     ²¹Då sa Isak till Jakob: "Kom nära, jag ber dig, så att jag får känna på dig, min son, om du verkligen är min son Esau eller inte."
     ²²Och Jakob gick nära sin far Isak och han kände på honom och sa: "Rösten är Jakobs röst, men händerna är Esaus händer." ²³Och han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus händer, och han välsignade honom. ²⁴Och han sa: "Är du verkligen min son Esau?"
    Och han svarade: "Det är jag."
     ²⁵Och han sa: "För det nära mig och jag ska äta av min sons villebråd så att min själ (hela min person) kan välsigna dig." Och han ställde det nära honom och han åt och han gav honom vin och han drack. ²⁶Och hans far Isak sa till honom: "Kom nära nu och kyss mig, min son."
     ²⁷Och han kom nära och kysste honom. Och han kände doften av hans kläder och välsignade honom och sa:

"Se, doften av min son är
    som doften av fälten
    som Herren (Jahveh) har välsignat.
²⁸Må Gud (Elohim) ge dig himlarnas dagg
    och jordens feta [rika/välsignade] platser,
    och överflöd av säd och vin.
²⁹Låt folken (hebr. am) tjäna dig
    och folkgrupper (etniska grupper – hebr. leom) böja sig inför dig [i respekt och vördnad].
Var en herre över dina bröder,
    och låt din mors son böja sig inför dig.
Förbannad (hebr. arar) är var och en som förbannar (arar) dig,
    och välsignad är var och en som välsignar dig. [1 Mos 12:3]"

³⁰Och det skedde att så snart Isak hade avslutat välsignelsen av Jakob, lämnade Jakob sin fars närhet och Esau, hans bror kom in från sin jakt. ³¹Och även han tillredde (gjorde) något läckert [en välsmakande måltid med viltstek och tillbehör] och bar in till sin far och han sa till sin far: "Låt min far stå upp och äta av sin sons villebråd, så att han kan välsigna mig."
     ³²Och Isak, hans far, sa till honom: "Vem är du?"
    Han svarade: "Jag är din son, din förstfödde, Esau."
     ³³Och Isak darrade våldsamt och sa: "Vem är då han som tog ett villebråd och gav det till mig, och jag har ätit allt av det innan du kom, och har välsignat honom? Ja, och han ska vara välsignad."
     ³⁴När Esau hörde sin fars ord, skrek han ett högt (mycket stort) och bittert skrik och han sa till sin far: "Välsigna mig, även mig, min far!"
     ³⁵Men han [Isak] svarade: "Din bror [Jakob] kom med list och har tagit din välsignelse."
     ³⁶Och han [Esau] sa: "Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder "den som håller i hälen" eller "den som tränger undan".] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen." Sedan frågade han: "Har du någon annan välsignelse för mig?"
     ³⁷Och Isak svarade och sa till Esau: "Se, jag har gjort honom till herre, och alla hans bröder har jag gett till honom som tjänare, och med säd och vin har jag försett honom, och vad mer ska jag göra för dig, min son?"
     ³⁸Och Esau sa till sin far: "Har du inte någon välsignelse, min far? Välsigna mig, även mig, min far." Och Esau lyfte upp sin röst och grät.
     ³⁹Och Isak, hans far, svarade och sa till honom:

"Se, fjärran från jordens feta [rika/välsignade] platser ska din boning vara
    och utan himlarnas dagg från ovan.
⁴⁰Med hjälp av (genom) ditt svärd ska du leva [genom att plundra och röva, se Amos 1:11],
    och du [Esau och dina efterkommande – edomiterna] ska tjäna din bror [Jakob/Israel],
och det ska ske när du bryter dig loss (irrar runt)
    att du skakar av dig hans ok från din nacke."

[Denna anti-välsignelse är hälften så lång som den som först var tänkt för den äldste sonen, se vers 28-29. Orden här är motsatta, jfr vers 39 med vers 28 där även ordningen av dagg/feta är reverserad till feta/dagg. Orden här blir en profetia över Esaus ättlingar, edomiterna. De försöker slå sig fria under Salomos regeringstid, se 1 Kung 11:14-22. Deras frigörelse kommer i revolten mot kung Jehoram, se 2 Kung 8:20-22; 2 Krön 21:8-10.]

Jakob flyr till Laban
⁴¹Och Esau hatade Jakob på grund av välsignelsen som hans far välsignat honom med. Och Esau sa (tänkte) i sitt hjärta: "Låt sorgedagarna efter min far passera, sedan ska jag döda min bror Jakob."
⁴²När Esaus, hennes äldre sons, ord, berättades för Rebecka skickade hon efter Jakob, sin yngre son, och sa till honom: "Se, din bror Esau som sorg-tröstar sig (hebr. nacham) [känner sorg, men kommer snart att agera] har för avsikt att döda dig. ⁴³Lyssna därför, min son, till min röst och stig upp, fly till Laban, min bror i Haran (hebr. Charan), ⁴⁴och stanna hos honom några dagar till dess din brors raseri har lagt sig, ⁴⁵till dess hans vrede har vänts bort från dig, och han glömmer det som du har gjort mot honom. Sedan ska jag sända och hämta dig därifrån, varför skulle jag berövas er båda på samma dag?"
⁴⁶Och Rebecka sa till Isak: "Jag avskyr mitt liv (är trött på livet) på grund av Chets döttrar [som Esau gift sig med, se 1 Mos 26:34-35]. Om [nu också] Jakob tar en hustru av Chets döttrar, en som dessa av döttrarna från landet, varför skulle jag då leva?"

Tillbaka upp

Ps 10:16-18

¹⁶Herren (Jahveh) är kung för evigt och i oändlighet,
    de främmande folken (hednafolken) är borta ur hans land.

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]

ת – tav
¹⁷De ödmjukas (förtrycktas) längtan (begär, hunger, törst, vädjan) har du hört [och du kommer att gripa in], Herre (Jahveh),
    du styrker deras hjärtan (uppmuntrar dem), du lyssnar uppmärksamt på (vänder ditt öra mot) dem [när de ber],
¹⁸för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
    så att ingen på jorden längre kan skrämma dem.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]

Tillbaka upp

Ords 3:9-10

⁹Ära Herren (Jahveh) med allt du äger,
ge honom den första (och bästa) delen av din skörd (inkomst). [2 Mos 23:19; 3 Mos 23:9-14; 4 Mos 18:4; 28:8; Mal 3:10-12]
¹⁰Då kommer dina lador att fyllas i överflöd (till brädden)
och dina vinfat (vinpressar) flöda över med nytt vin.

Tillbaka upp

Matt 9:1-17

3 (av 3) Jesus botar en förlamad man

Ett tak byggs på traditionellt sätt i utomhusmuseet "Nazareth Village" i Nasaret.

¹Jesus steg i båten och for över till den andra sidan och kom till sin stad [Kapernaum, i norra änden av sjön Gennesaret].

[Genom att korsa sjön uppfyllde Jesus gadarenernas önskan att lämna deras område, se Matt 8:34.]

²Just då förde de [fyra män] en lam man på en bår (bädd) till honom [och firade ner honom i huset, se Mark 2:3-4; Luk 5:17-19]. När Jesus såg deras [den sjuke mannens och hans fyra vänners] tro, sa han till den lame: "Var vid gott mod (var glad och frimodig), mitt barn! Dina synder är förlåtna." ³Några av de skriftlärda [från Galileen, Judeen och Jerusalem, se Luk 5:17] sa inom sig [i sina hjärtan, se Mark 2:6]: "Han hädar." [Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.]
     ⁴Jesus såg (visste) vad de tänkte och sa: "Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? ⁵Vilket är lättast att säga: 'Dina synder är förlåtna', eller: 'Stå upp och gå?' ⁶Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sa han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!"

[Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]

⁷Mannen steg upp och gick hem. ⁸När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.

Matteus börjar följa Jesus
⁹[Matteus, evangeliets författare, beskriver nu sitt eget personliga möte med Jesus.]

Jesus gick vidare [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sa till honom: "Följ mig", och Matteus steg upp och följde honom.

[Matteus är ursprungligen ett hebreiskt namn (Matityahu) som betyder "Guds gåva". Han kallas också Levi, som troligen är hans familjenamn, se Mark 2:14; Luk 5:27. Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen "Via Maris" som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön, där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre.
    I sin glädje över frälsningen anordnade han en stor fest i sitt hem, se Luk 5:29. När Matteus själv beskriver detta tar han inte med de storslagna detaljerna utan bara att Jesus var på middag i hans hus.]

¹⁰När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare (publikaner) och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. ¹¹När fariséerna fick se det frågade de hans lärjungar: "Varför äter er lärare med tullindrivare och syndare?"
     ¹²När Jesus hörde det sa han: "Det är inte de friska (starka) som behöver läkare utan de sjuka (svaga). ¹³Gå och lär er vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:

'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem i nöd],
inte offer [religiösa ceremoniella riter].'

För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

[På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]

¹⁴Sedan kom Johannes [Döparens] lärjungar fram till honom och frågade: "Vi och fariséerna fastar ofta [rättrogna judar fastade regelbundet på måndagar och torsdagar], men dina lärjungar fastar inte?" [Kanske råkade Matteus fest infalla på en sådan fastedag.]
¹⁵Jesus svarade dem: "Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] sörja så länge brudgummen är hos dem? Men det ska komma en tid (dagar) när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta.

[Brudgummen var en vanlig judisk metafor för Gud. Jesus identifierar sig själv som brudgummen som är med dem, precis vad namnet Emanuel betyder, se Matt 1:23.]

¹⁶Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg). I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre. ¹⁷Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar), för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut, och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara). Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern] och båda blir bevarade."

[Vinsäckar var gjorda av läder och användes inte för att konservera vin utan bara för att transportera vinet. På samma sätt ska en troende vara bärare av den helige Ande.]

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng