Parallell - måndag 12/1

Job 32-34

---

Job 32-34

Eliho träder fram
¹[Nu följer fyra tal av en ny person – Eliho. Han är yngre än de andra tre bekanta som pratat med Job, se vers 4. Han har varit med och lyssnat på samtalen (Job 33:8). Han är den enda personen i Jobs bok som har en släkttavla, se vers 2. Hans stam var från Boz, som är namn på två män (1 Mos 22:21; 1 Krön 5:14) och en plats. I Jer 25:23 nämns Boz tillsammans med Dedan och Tema (Job 6:19). Eliho hade som de tre övriga rötterna i ökenlandskapet öster om Israel.]

De tre [bräckliga] männen [Elifaz, Bildad och Tsofar] slutade nu svara Job,
    eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.
²Detta upprörde Eliho, Barachels son, en bozit, av Rams släkt.
    Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud (Elohim),
³och mot sina tre bekanta blev han upprörd,
    för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
⁴Eliho hade väntat (hebr. chachah) med att rikta några ord till Job
    eftersom de andra var äldre (hebr. zaqen) än han.
⁵Men när Eliho såg att det inte fanns något svar i munnen på dessa tre [bräckliga] män (hebr. enósh),
    blev han brinnande vred.

Elihos tal till de tre bekanta
⁶Då tog Eliho, Barachels son, boziten, till orda. Han sa:

Jag är ung till åldern,
    och ni är föråldrade (skröpliga – hebr. jashish).
    [Här används ett ovanligare ord för gammal än i vers 4.]
Därför var jag rädd
    och vågade inte lägga fram min åsikt (mening) inför er.
⁷Jag sa (tänkte för mig själv): "Dagar [ålder, se Job 15:10] ska tala
    och de många åren lära ut (vara förtrogen med) vishet." [Job 12:12]
⁸Men det beror på anden i människan (hebr. enósh),
    den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] ger henne förstånd.
⁹Nej, det är inte många [dagar/år] som ger vishet
    eller bara gamla som förstår vad som är rätt.
¹⁰Därför säger jag: Lyssna på mig!
    Jag vill lägga fram min åsikt (mening), också jag.
¹¹Se, jag väntade på era ord,
    jag lyssnade efter era insikter
när ni sökte finna de rätta orden,
     ¹²och jag tittade noga på er (följde er uppmärksamt).
Men, se, ingen av er kunde överbevisa Job,
    ingen kunde svara på hans ord.
¹³Svara nu inte: "Vi möttes av vishet!
    [Bara] Gud (El) kan besegra honom, inte människor (hebr. ish)."
¹⁴Hans [Jobs] ord var inte riktade mot (uppradade – hebr. arach) [uppställd som en armé redo att attackera] mig,
    och jag ska inte bemöta honom med era uttalanden (argument – hebr. emer).

¹⁵[Eliho vänder sig nu från de tre bekanta, och riktar sig mot Job. Texten skiftar från andra person till tredje person, ett skifte som är vanligt i tillrättavisning, se Job 18:3-4.]

De är bestörta och svarar inte mer,
    pratet (babblet – hebr. milah) har lämnat dem.
¹⁶Skulle jag vänta när de inte talar,
    när de fortfarande står där utan svar?

¹⁷[Svaret på den retoriska frågan i föregående vers är nej. Eliho kan knappt bärga sig att få tala, han är på väg att explodera. Verbet "svara" kommer först i den hebreiska ordföljden, vilket betonar att han verkligen vill svara! Två gånger förekommer också frasen "också jag". Uttrycket formar en ram till två substantiv som centralt har verbet "lägga fram"!]

Jag ska svara –

också jag
    min del
        vill jag lägga fram (presentera)
    min åsikt (hebr. dea)
också jag!

¹⁸för jag är uppfylld av prat (hebr. milah),
    anden inom mig pressar (motiverar; tvingar) mig.
¹⁹Ja, min mage är som ett vin som inte öppnats [det jäser och bubblar],
    såsom nya vinsäckar vill det sprängas.

²⁰Låt mig tala!
    Ge mig lättnad (ge mig utrymme för luft)!
    Låt mig öppna mina läppar
och svara.
[I ett kiastiskt uttryck ger Eliho utryck för att han måste få ventilera sina känslor.]

²¹Nej, jag ska inte vara partisk mot någon (man – hebr. ish)
    och inte smickra någon människa (hebr. adam).
²²För jag vet inte hur man smickrar [det är inte min vana att tala så],
    om jag gjorde det skulle min Skapare snabbt rycka bort mig [från jorden, se Ps 102:24].
    [Titeln min Skapare används mest i visdomslitteraturen, se Job 4:17; Ords 14:31; 17:5.]

Elihos tal till Job
¹Eliho tog till orda och sa:

Och likväl Job, jag ber dig, lyssna till mitt prat (hebr. milah)
    och alla mina ord (hebr. davar).
²Se, jag ber dig, jag har öppnat min mun,
    min tunga har talat i min gom.
³I mitt hjärtas uppriktighet (ärlighet, rättframhet – hebr. josher) säger jag,
    och det mina läppar vet (är intimt förtrogna med)
    ska de tala (flöda fram från hjärtat – hebr. malal) klart (rent, sant, tydligt).
    [Ovanligt ord för att tala från hjärtat, se även Job 8:2.]
⁴Guds (Els) Ande har skapat mig
    och den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande har gett mig liv.
⁵Om du kan bemöta mig,
    gör dig redo inför mig
    och framställ din sak.
⁶Se, jag är, som din mun (vi är lika), till (inför) Gud (El),
    från lera är jag formad, även jag.
⁷Se, min skräck ska inte göra dig rädd,
    mitt tryck ska inte vara tungt över dig.

⁸Men du [Job] sa inför mina öron,
    så lydde babblet (pratet – hebr. milah) jag hörde:
⁹"Jag är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och utan synd,
    jag är rentvättad (hebr. chaf) och utan skuld.
¹⁰Men se, han [Gud] är avståndstagande (hindrar och håller tillbaka – hebr. tenoa) mig,
    han räknar mig som sin fiende.
¹¹Han sätter mina fötter i boja (stock),
    han vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)"
    [Eliho hade säkert Jobs ord från Job 13:27 i åtanke, versen är identisk förutom du/han.]


Elihos svar till Job
¹²Se, vad gäller detta har du inte rätt [Job] – det är mitt svar till dig,
    för Gud (Eloha) är större än en [bräcklig] människa (hebr. enósh).
¹³Varför (av vilken anledning) tvistar du med (motsätter du dig – hebr. riv) honom,
    för att han inte ger ett enda ord till svar?
    [Ett av svaren på att Gud inte alltid förklarar sig för människor finns i Jes 55:8-9.]
¹⁴För Gud (El) talar ibland på ett sätt,
    ibland på ett annat, utan att man ser (bryr sig om) det.

[Nu följer två sätt som Eliho säger att Gud talar på: drömmar (vers 15-18) och lidande (vers 19-22).]

¹⁵I drömmen, i en syn om natten,
    när sömnen fallit tung över människorna
    och de slumrar i sin bädd,
¹⁶då avtäcker han människornas öron
    och bekräftar deras förmaningar (hebr. mosar),
¹⁷för att hindra människan (hebr. adam) från en ogärning
    och hålla högmodet borta från en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever).
¹⁸Han bevarar hennes liv (själ) från graven
    och hennes liv från att gå (genomborras) av vapen ("något som kastas" – hebr. shelach).

¹⁹[Eliho fortsätter dela sina tankar. Om inte någon lyssnar på Guds varningar under natten kommer Gud straffa (Job 36:10) för att få uppmärksamhet.]

Han tuktas med plågor på sin sjukbädd
    och med ständiga smärtor i benen.
²⁰Så han får avsmak för bröd (mat),
    han avskyr den föda han älskade.
²¹Hans kött tärs bort tills inget finns kvar,
    hans ben blottas (som en kal höjd) som förr inte syntes.
²²Hans liv (själ) närmar sig graven,
    hans liv dödens budbärare (ordagrant: "till döden" – hebr. le mot).

²³[Eliho tar nu upp två undantag: En ängel kan gripa in (vers 23-25) och människan kan be till Gud (vers 26-28).]

Men om det finns en ängel, som vakar över honom,
    en medlare, någon enda av de tusen, och denne får berätta för människan om hennes uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher),
²⁴då förbarmar han [Gud] sig över honom och säger:
    "Friköp (lös ut) honom från att fara ner i graven,
    jag har funnit lösen för honom."
²⁵Då får hans kropp ny ungdomskraft,
    han blir på nytt som i sin ungdoms dagar.

²⁶Han ber till Gud (Eloha) och han visar nåd (hebr. ratsah) mot honom,
    han får se hans [Guds] ansikte med jubel.
    Och han [Gud] återupprättar människans rättfärdighet.
²⁷Han sjunger då [upprättad] inför människorna:
    "Jag syndade och förvrängde det rätta,
    men jag fick inte vad jag förtjänade.
²⁸Han friköpte mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från att hamna i fördärvet,
    och mitt liv ska se ljuset."

²⁹Se, allt detta gör Gud (El) [talar genom drömmar och plågor, vers 15-22]
    både två och tre gånger med en stridsman (hebr. gever).
³⁰för att återföra hans liv (själ) från graven
    och låta livets ljus stråla över honom.

[Vers 29 och 14 formar en inclusio med frasen "en och två", och här "två och tre". Detta ramar in hela denna sektion (vers 12-30) där Eliho svarar Job.]

Elihos utmaning till Job
³¹Lyssna, Job! Hör på mig!
    Håll tyst, så jag får tala.
³²Om du har något babbel (hebr. milah) att bemöta mig med (ge tillbaka till mig),
    tala, för jag vill gärna ge dig rätt.
³³Om inte, lyssna du då till mig.
    Håll tyst, jag ska lära dig vishet.

[Eliho lämnar bara två alternativ till Job – var tyst eller omvänd dig. Job väljer tystnad, för inget svar kommer mellan kapitel 33 och 34. Det är en ton av ungdomlig arrogans (Job 32:6) i hela Elihos tal. Det ska noteras att varken här eller någon gång senare i Elihos långa anförande ända till och med kapitel 37 svarar Job honom en enda gång.]

Elihos andra tal till de tre bekanta
¹Och Eliho svarade och sa [upprepar liknande formulering som riktades direkt till Job i Job 32:1]:

²Hör (lyssna), ni visa män, på mitt prat (mina ord – hebr. milah)
    och ni erfarna [män], ge ert öra (ge er uppmärksamhet) till mig!
³För örat prövar pratet (orden – hebr. milah),
    som gommen smakar maten.
⁴Låt oss döma åt oss det som är rätt,
    låt oss veta med våra ögon vad som är gott,
⁵eftersom Job har sagt: "Jag är rättfärdig
    och Gud (El) har tagit bort min rätt.
⁶trots min rätt hålls jag för en lögnare,
    mitt sår är oläkligt,
    jag är utan överträdelse."
⁷Vilken man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) är lik Job
    som dricker förakt som vatten?
⁸Vem vandrar tillsammans med den som gör synd
    och går tillsammans med en ond man?
⁹Eftersom han säger: "Det gagnar en man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft)
    inget att han skulle vara överens med Gud (Elohim)."

¹⁰Därför, hjärtats män, lyssna till mig:
    Vare det långt från Gud (El) att han skulle göra det onda
    och från den Allsmäktige (Shaddaj) att han skulle begå överträdelse.
¹¹För en människas arbete ska han löna honom,
    och en man ska finna en vältrampad stig.
¹²Säkerligen ska Gud (El) inte göra något ont
    och den Allsmäktige (Shaddaj) inte förvränga rätten.
¹³Vem gav honom befallning över jorden?
    Eller vem har ordnat hela världen?
¹⁴Om han skulle lägga sitt hjärta på honom
    och samla ihop sin ande och sin livsande (andedräkt).
¹⁵Allt kött ska förgås tillsammans [Ps 104:29]
    och människan ska återvända (bli) till jord. [1 Mos 3:19]
¹⁶Och om du har förstått, hör detta,
    vänd ert öra till rösten av mitt prat (mina ord – hebr. milah ani).
¹⁷Ska den som hatar rättvisa (hebr. mishpat) binda (vira runt – hebr. chavash) [hela eller regera]?
    Ska du fördöma honom som är rättfärdig och mäktig (hebr. kabir)?

[Kan tolkas som att förbinda (ett sår) och därmed varsamt hela eller att binda och styra med auktoritet. Ordet används vanligen om att "sadla" ett djur eller att vira en huvudbonad.]
¹⁸Är det lämpligt att säga till en kung: "Du är usel?"
    Eller till en ädling (prins): "Du är ond?"
¹⁹Det tillkommer inte furstar att ta hänsyn till de rika mer än de fattiga,
    eftersom de alla är hans händers verk.
²⁰På ett ögonblick dör de, vid midnatt,
    folket skakar och går bort
    och de mäktiga tas bort utan hand.
²¹Eftersom hans ögon är över mannens vägar
    och han ser hela hans vandring.
²²Det finns inget mörker, ingen dödens skugga
    där överträdelsernas arbetare kan gömma sig.
²³Eftersom han har bestämt en tid över varje man,
    då han ska gå till Gud (El) i domen.
²⁴Han krossar de mäktiga (hebr. kabir) utan utfrågning (förhör, rannsakan) [Ords 18:17]
    och insätter (reser upp) andra i deras ställe.
²⁵Därför granskar han deras arbete
    och han omstörtar dem på natten
    så att de krossas.
²⁶Han slår de onda (moraliskt förfallna)
    på en öppen plats där man kan se.
²⁷Eftersom de vände bort från att följa honom
    och inte tog notis om någon av hans vägar,
²⁸så att de fick den fattiges rop att komma upp till honom,
    och han hör den plågades rop.
²⁹Och han ger vila och vem kan fördöma?
    Och han gömmer sitt ansikte, och vem kan se honom?
    Och över ett folkslag och över en människa lika (på samma sätt),
³⁰för att en gudlös människa inte ska regera
    och bli till en snara för folket.

³¹Anta att någon säger till Gud (El):
    "Jag har burit tuktan utan att förolämpa,
³²utan att se att du undervisat mig,
    om jag har begått synd, ska jag inte göra det mer." [Eliho gör det hypotetiska antagandet att Job bekänner att han syndat.]
³³Ska du avvisa hans belöning?
    För du är ovillig och måste välja
    och inte jag, tala därför det du vet.

³⁴Hjärtats män ska säga till mig
    och varje vis man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) som lyssnar till mig:
³⁵Job talar utan kunskap
    och hans ord är utan eftertanke.
³⁶Är önskan att pröva Job till slutet,
    då han svarar som en oförnuftig man,
³⁷för han lägger upproriskhet till sin överträdelse,
    han slår ihop sina händer ibland oss och förökar sina ord mot Gud (El).

Tillbaka upp

---