"Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son. ⁴Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent, ⁵eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand."

[Nasirlöftena finns beskrivna i 4 Mos 6:1-21. Det vanliga var att dessa var frivilliga, här ges nasirlöftet redan före befruktningen. Det innebär att även modern ska avhålla sig från vin redan under graviditeten. Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Simsons nasirlöfte. Exakt betydelse av det är oklart, eftersom ingen jude ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men detta visar att renheten är väldigt viktig för Simson]

Och kvinnan kom och sa till sin man, till sin man sa hon:

"En man från Gud (Elohim) kom till mig [frasen antyder att hon tror att det är en profet] och hans utseende var som utseendet hos en Guds (Elohims) ängel, mycket respektingivande, och jag frågade honom inte vem han var och han berättade inte sitt namn för mig, ⁷men han sa till mig:

'Se, du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.' "

[I en jämförelse mellan hennes rapport och det första budskapet i vers 3b-5 finns några skillnader. Hon utelämnar den sista delen att hans uppdrag har att göra med att börja rädda Israel från filistéernas hand. Hon tar inte heller med frasen att "ingen kniv ska komma över hans huvud". Detta tillsammans med hennes tillägg "tills han dör" är illavarslande och leder till sist till hans död, se Dom 16:17]

⁸Och Manoach vädjade (bad – hebr. atar) till Herren (Jahveh) och sa: "O, Herre (Adonai), låt mannen från Gud (Elohim) som du sände, komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas." [Här används ett ovanligare ord för bön som ofta också involverade ett offer. Upprepningen av "oss" antyder att han var avundsjuk för att budbäraren hade kommit till hans fru och inte till honom.]
     ⁹Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne. ¹⁰Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sa till honom: "Se [han är här]! Mannen som visade sig för mig häromdagen har just visat sig för mig igen."
     ¹¹Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: "Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?"
    Han svarade: "Jag." [Det är jag.]
     ¹²Manoach sa: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?"
     ¹³Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till Manoach: "Av allt som jag sagt till kvinnan, låt henne hålla (vakta, skydda, bevara) det. ¹⁴Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara)."
     ¹⁵Och Manoach sa till Herrens (Jahvehs) ängel: "Stanna, jag ber dig, så att vi kan göra i ordning en killing inför ditt ansikte."
     ¹⁶Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till Manoach: "Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahveh)." Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahvehs) ängel.
     ¹⁷Och Manoach sa till Herrens (Jahvehs) ängel: "Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant "och vi kan ge dig härlighetstyngd" från ordet kavod)."
    

Vid foten av Tel Tsora finns ett altare som kallas "Manoachs altare".

¹⁸Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (underbart – hebr. pili)."

[Ordet "obeskrivligt" används bara här och i Ps 139:6 där det beskriver något som går över mänskligt förstånd. Ordet kommer från verbet att göra under. Det används om Isaks födelse (1 Mos 18:14), befrielsen från Egypten (1 Mos 3:20), korsandet av Jordan (Jos 3:5), osv. Det beskriver något som är alldeles för underbart och omöjligt för oss att förstå, det är något som tillhör det himmelska och bara kan förstås i den himmelska dimensionen.] ¹⁹Och Manoach tog killingen med matoffret och offrade det på klippan till Herren (Jahveh) och det obeskrivliga gjordes och Manoach och hans hustru såg det. ²⁰Och det skedde när flamman steg upp mot himlarna från över altaret att Herrens (Jahvehs) ängel steg upp i altarets flamma. Och Manoach och hans hustru såg det och de föll ner på sina ansikten på marken. ²¹Och Herrens (Jahvehs) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahvehs) ängel.
     ²²Och Manoach sa till sin hustru: "Vi ska döden dö eftersom vi har sett Gud (Elohim)."
     ²³Och hans hustru sa till honom: " [Om] Herren (Jahveh) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting."
     ²⁴Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder "som solen") och ynglingen växte upp och Herren (Jahveh) välsignade honom. ²⁵Och Herrens (Jahvehs) Ande började röra vid (verka, oroa, skaka, "hamra på" – hebr. paam) honom i Machane-Dan [Dans läger – distriktet dit Dans stam immigrerade, se Dom 18:12] mellan Tsorah och Eshtaol.

[Det hebreiska ordet för att röra vid har betydelsen av en hammare som upprepade tillfällen hamrar och formar en metall på ett städ. Ordet återfinns bara 5 ggr i GT och översätts ofta oroa (1 Mos 41:8; Ps 77:5; Dan 2:1, 3). I berättelsen som följer nämns åtminstone sju tillfällen då Simson fylls av Guds kraft, se Dom 14:6, 19; 15:4-5, 8, 14-15; 16:3, 30.]



Simson förråder sin hemlighet för sin filisteiska fru

Timnah (Tel Batash) i Judéen.

©Miguel Nicolaevsky

¹Och Simson gick ned [från bergsbygden] till [den filisteiska staden] Timnah och såg en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté.

[Timnah (Tell Batash) var en stad i Juda 7 km norr om Beit-Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det var hit Juda gick och Tamar förklädde sig till en prostituerad, se 1 Mos 38:12-14. Beskrivningen "gick ned" och de tidigare händelserna här med Juda, förbereder läsaren på att det som nu kommer ske inte är bra. Simson har alla förutsättningar med föräldrar som ville leva rättfärdigt i en ogudaktig tid och till och med en ängel som proklamerade hans födelse. I jämförelse med Jefta som var född av en prostituerad och blev driven ut ur hemmet, se Dom 11:2, hade han alla förutsättningar, men det krävs mer för att följa Guds väg. Det är en skillnad mellan att tillfälligt verka i Andens kraft och vara kontrollerad av Anden. Andens frukt består bl.a. av självbehärskning, se Gal 5:23.]

²Och han kom upp och berättade för sin far och för sin mor och sa: "Jag har sett en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté, gå nu och ta henne till hustru åt mig."
     ³Men hans far och hans mor sa till honom: "Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar [vår stam – Dan] eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?"
    Men Simson sa till sin far: "Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon."

[Den hebreiska ordföljden har "hon" först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är henne han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i 5 Mos 7:1-5 eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna (Dom 13:2).]

⁴Men hans far och hans mor visste inte att det var från Herren (Jahveh), eftersom han [Herren] sökte ett tillfälle (anledning – hebr. toanah) mot filistéerna. Vid den tiden rådde filistéerna över Israel.

[Denna kommentar från författaren är en nyckelvers för att förstå hela episoden med Simson. Substantivet toanah används bara här, men verbet anah används för att beskriva en lämplig tid för att något ska ske. Israeliterna hade blivit mer och mer bekväma med att dras med i de omkringliggande folkens seder och moral. Nu kommer Gud låta även mänsklig svaghet verka för hans syften, tog inte israeliterna upp striden mot filistéerna, kommer han låta filistéerna resa sig upp mot Israel.]

Scen från filmen Samson från 2018.

⁵Så gick Simson ner till Timnah, tillsammans med sin mor och far. När de kom till Timnahs vingårdar, då mötte plötsligt ett ungt rytande lejon honom.

[Det första verbet "gick" är i singular, vilket betonar att det var Simson som var den pådrivande i att de gick ner, och hans föräldrar följde honom. Nästa verb "kom" är i plural, vilket visar att de alla kom förbi vingården. Förmodligen kommer Simson till vingården före sina föräldrar, eller så dröjer han kvar medan de går vidare, eftersom de inte är medvetna om vad som hänt (vers 6). Denna händelse blir en parallellhandling som vävs samman i Simsons gåta och når sitt crescendo i Dom 15:9.]

⁶Och Herrens (Jahvehs) Ande kom mäktigt (föll, svepte hastigt och med kraft) över honom och han slet sönder (delade – hebr. shasa) det [det stora lejonet] som om det var en [liten] killing, och han hade ingenting [inget verktyg eller vapen] i sin hand. Men han berättade inte för sin far och sin mor vad han hade gjort. ⁷Och han gick ner och talade med kvinnan [i Timnah] och hon behagade Simsons ögon.

[Här berättas inte hela historien men man kan på goda grunder anta att föräldrarna har pratat med varandra och kommit överens innan fästman och fästmö nu får träffa varandra till förlovningen, för att sedan vara åtskilda i enlighet med dåtidens tradition, fram till bröllopet.]

⁸Och efter en tid (ordagrant dagar) [troligen ett år, den normala seden mellan trolovning och bröllop] återvände han för att ta henne [som sin hustru], och han vek av för att se [resterna av] lejonets kropp, och se, där var en församling (hushåll – hebr. edah) av bin [en bisvärm] i lejonets kropp och honung.

[Bin söker sig inte normalt sett till kadaver, men här har kroppen förmultnat och torkat. Även detta visar att det gått ett år sedan händelsen. Ordvalet edah istället för det vanliga ordet för svärm (hebr. seres) är medvetet av författaren. Ordet används alltid om människor och då ofta en grupp israeliter (ett hushåll med 10 personer, se 2 Mos 12:3). Mitt i en miljö av förruttnelse, kan Gud låta det komma honung och sötma. Frågan kommer nu om Simson kommer följa sitt nasirlöfte och inte röra vid något dött (3 Mos 6:6), något som även gällde alla israeliter (3 Mos 11:24-25, 39).]

⁹Och han skrapade ut den i sin hand och gick, och åt medan han gick, och han kom till sin far och till sin mor och gav till dem och de åt. Men han berättade inte för dem att han skrapat honungen ur lejonets kropp. [Ännu en gång följer Simson sina begär. Det anas hur han nonchalant tar det han vill och sedan går och äter. Han ger också till sina föräldrar, vilket gör att de också blir rituellt orenade. Hans föräldrar hade helgat honom, nu vanhelgar han dem utan att de ens vet om det.]
     ¹⁰Och hans far gick ner till kvinnan [i Timnah] och där ordnade Simson en fest (hebr. mishte), eftersom de unga männen brukade göra det.

[Bröllopsfesten brukade pågå i sju dagar, se vers 12. Det normala enligt judisk tradition är att den blivande brudgummen har med sig sina vänner, men nu kommer Simson ensam. Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shata). Ett av de mest vanliga fynden i filisteiska bosättningar är bägare med en sil, ofta kallad "ölbägare". Arkeologin bekräftar att alkoholen flödade under dessa tillställningar, se även Est 5:6; Dan 5:1-2. Genom att dricka vin bryter Simson ännu ett nasirlöfte, se 4 Mos 6:3-4.]

¹¹Och det skedde när de såg honom att de tog 30 [filisteiska] bröllopsvänner (marskalkar – hebr. merea) att vara med honom [för att ansvara för bröllopsfesten].
     ¹²Simson sa då till dem: "Låt mig förelägga en gåta (hebr. chod chida; ordagrant: "låt mig gåta en gåta") för er. Om ni kan berätta gåtans lösning (hebr. haged hagido; ordagrant berättande berätta) för mig inom festens sju dagar och finna den, då ska jag ge er 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder. ¹³Men om ni inte kan berätta för mig, då ska ni ge mig 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder."
    De svarade honom: "Förelägg gåtan för oss och låt oss höra."

[Dåtidens investeringar var bland annat kläder, se Matt 6:19. Utifrån männens protester i vers 15 förstår vi också att värdet på belöningen var stor.]

¹⁴Han sa till dem:

"Från ätaren kommer fram mat
    och från den starke kommer fram sötma."

Men ingen av dem kunde berätta gåtan på tre dagar. ¹⁵Och det skedde på den sjunde dagen att de sa till Simsons hustru: "Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?" ¹⁶Och Simsons hustru grät över (på) honom [klängde sig mot honom] och sa: "Du hatar mig bara, du älskar mig inte, du har förelagt en gåta till mitt folks söner och berättar inte för mig och säger till henne [din hustru]: 'Se, till min far och till min mor berättar jag inte och till dig [ska jag] berätta?' " [Se vers 6 och 9] ¹⁷Och hon grät över honom den sjunde dagen, medan festen pågick, och det skedde på den sjunde dagen att han berättade för henne, eftersom hon pressade honom hårt. Och hon berättade gåtan för sitt folks söner.
     ¹⁸Och männen i staden sa till honom på den sjunde dagen innan solen gick ner:

"Vad är sötare än honung
    och vad är starkare än ett lejon?"

Och han sa till dem: "Om ni inte hade plöjt med min kviga ['mjölkat min fru på information'], hade ni inte löst min gåta."

¹⁹Och Herrens (Jahvehs) Ande kom över honom och han gick ner till [den filisteiska staden] Ashkelon [en sträcka på 3,7 mil] och slog 30 män av dem och tog deras kläder och gav till dem som svarat rätt på gåtan. Och hans vrede var upptänd och han gick upp till sin fars hus. ²⁰Men Simsons hustru gavs till [giftes bort med] en av hans bröllopsvänner (marskalkar – hebr. merea), den som han fått som marskalk. [Hon gifts bort till hans bestman, troligtvis en av de 30 filisteiska bröllopsvännerna (vers 14). Se även Joh 3:29.]

Tillbaka upp

---

Ps 102:1-29

Psalm 102 – En bön om hjälp

Överskriften till psalmen är speciell. Istället för att ange författare, plats eller omständighet, beskrivs istället sinnesstämningen hos någon som är betryckt och ansatt.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Introduktion, vers 2-3
2. Klagan, vers 4-12
3. Förtröstan på Gud, vers 13-23
4. Bön, vers 24-25
5. Förnyat hopp, vers 26-29

¹En bön av en betryckt (ansatt), när han är överväldigad och utgjuter sin klagan (fundering, i sitt lågmälda grubblande) inför Herren (Jahveh).

Introduktion
²Herre (Jahveh), hör min bön,
    ja, låt mitt rop komma inför dig.
³Göm inte ditt ansikte för mig [ignorera inte mig]
    på min nöds dag (i tider av stor begränsning och trångmål).
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort).

Klagan
⁴Mina dagar försvinner som rök,
    och mina ben brinner (glöder) som [ved i] en eldstad [Job 30:30].
⁵Mitt hjärta är slaget (attackerat, bränt) och förvissnat som gräs [Hos 9:16],
    för jag glömmer att äta mitt bröd.
    [Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.]
⁶På grund av min suckande röst
    åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär).
⁷Jag är som en pelikan i öknen,
    jag har blivit som en minervauggla [en liten ihopkurad uggla] på en övergiven plats. [Jes 34:10-15; Sef 2:13-15]
⁸Jag tittar och har blivit
    som en ensam fågel på taket.
⁹Mina fiender hånar mig hela dagen,
    de som är arga på mig använder mig som en förbannelse.
¹⁰Jag har ätit aska som bröd,
    och blandat min dryck med tårar.
¹¹På grund av din harm och din vrede,
    för du tog upp mig och kastade bort mig,
¹²är mina dagar som en lång skugga
    och jag vissnar bort som gräs.

Förtröstan
¹³Men du Herre (Jahveh) sitter på tronen för evigt,
    och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig).
¹⁴Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne,
    för hennes bestämda tid har kommit.
¹⁵Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar [Jerusalems ruiner]
    och visar oförtjänt nåd mot hennes stoft [grus].
¹⁶Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahvehs) namn,
    alla jordens kungar din härlighet.
¹⁷När Herren (Jahveh) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
    när han har visat sig i sin härlighet,
¹⁸när han har sett de utblottades böner,
    och inte föraktat deras böner.
¹⁹Detta [hur Gud har gripit in, se vers 14, 17-18] ska skrivas [låt det bli skrivet] för en kommande generation [Ps 22:31],
    och ett folk som ska skapas [Hes 37; Ef 2:10] för att prisa Herren (Jah) [kortformen av Guds namn].
²⁰För han har sett ner från sin helgedom i höjden,
    från himlarna har Herren (Jahveh) skådat ner på jorden,
²¹för att höra jämmern från de fångna,
    för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner),
²²för att människor ska återberätta om Herrens (Jahvehs) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och förkunna hans lov i Jerusalem.
²³När folken samlas,
    och kungarikena för att tjäna Herren (Jahveh).

Bön
²⁴Han försvagar min styrka på vägen,
    han förkortar mina dagar (gör dem färre).
²⁵Jag säger: "Min Gud (El), ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet),
    du vars år varar genom alla släkten (generationer).

Förnyat hopp
²⁶En gång (längesedan; ordagrant: från ansiktet) lade du jordens grund,
    och himlarna är dina händers verk. [Heb 1:10]
²⁷De ska förgås,
    men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
    som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
²⁸Du är densamme (du förändras inte),
    dina år har inget slut.
²⁹Dina tjänares barn ska bo här,
    och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet)."

Tillbaka upp

---

Ords 14:15-16

¹⁵Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
    men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.

¹⁶Den vise fruktar [inser konsekvenserna av ondska, misstänker fara] och undviker ondska,
    men [den oresonlige] dåren är våghalsig (självsäker) och handlar övermodigt.

Tillbaka upp

---

Joh 1:29-51

Dag 2 – Guds Lamm

Johannes använder tidsangivelsen "nästa dag", se Joh 1:29, 35, 43. Tillsammans med den "tredje dagen" i Joh 2:1 och de två dagar det tar att gå till Kana, formas en "första vecka".

²⁹Nästa dag ser han [Johannes Döparen] Jesus komma emot honom och säger: "Se Guds Lamm som tar bort (lyfter upp; bär bort) världens synd! ³⁰Detta är mannen som jag talade om när jag sa: 'Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än jag), eftersom han existerade före mig.' ³¹Jag själv kände honom inte (hade inte en klar förståelse över vem han var), men för att han ska bli uppenbarad (manifesterad) för Israel kommer jag och döper i vatten."
     ³²Johannes vittnade vidare och sa: "Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom]. ³³Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sa till mig: 'Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.' ³⁴Jag har sett [att det hände, jag såg det med egna ögon] och jag har vittnat om att han är Guds Son."

Dag 3 – de första lärjungarna
³⁵Nästa dag stod Johannes [Döparen] där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). [Andreas, Simon Petrus bror, se vers 40, och Johannes, evangeliets författare.] ³⁶När han [på avstånd] fick se Jesus gå förbi sa han: "Se, där är Guds Lamm."
     ³⁷De båda lärjungarna [Andreas och Johannes, evangeliets författare] hörde honom [Johannes Döparen] tala, och de följde Jesus. ³⁸Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: "Vad söker (önskar) ni?"
    De sa: "Rabbi, var bor du?" [Det arameiska ordet] Rabbi betyder lärare (mästare). [Johannes förklarar judiska termer och uttryck för sina grekiska läsare, se Joh 1:41, 42; 9:7; 20:16. Även geografin förklaras, se Joh 6:1.]
     ³⁹Han sa till dem: "Kom med och se." Så de gick med honom och såg var han bodde, och var med honom den dagen. Det var omkring tionde timmen (sent på eftermiddagen vid fyratiden).

[Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen då solen gick upp, medan romersk tid räknades från midnatt – på samma sätt som vi gör i dag. Tionde timmen är alltså fyra på eftermiddagen judisk tid, eller klockan tio på förmiddagen romersk tid. De övriga evangelierna använder med säkerhet judisk tid, och det är troligt att Johannes också gör det. Romersk tideräkning användes bara i officiella och juridiska dokument, annars räknades tiden från soluppgången. Dagens mitt markeras på romerska solur med VI, inte XII. De fyra tidsangivelser som finns i Johannesevangeliet är: omkring tionde timmen (som nämns i denna vers), omkring sjätte timmen (Joh 4:6), exakt sjunde timmen (Joh 4:52) och omkring sjätte timmen (Joh 19:14).]

⁴⁰En av de två som hade hört vad Johannes [Döparen] sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror. ⁴¹Han sökte och fann först sin egen bror Simon och sa till honom: "Vi har funnit (upptäckt efter att ha sökt, börjat erfara) Messias."

Det [hebreiska] ordet [Messias är en titel som] betyder "den Smorde" (Kristus).

[Det hebreiska Mashiach och det grekiska Christos, translittererat till Kristus, har samma betydelse. Johannes har för vana att förklara ord, namn och judiska begrepp. I nästa vers är det betydelsen av Petrus namn, se även Joh 4:9; 4:25; 6:1; 12:41; 19:31.]

⁴²Andreas tog sedan Simon [Petrus] till Jesus.
    Medan Jesus tittade på (in i, direkt på) honom sa han: "Du är Simon, Johannes son, du ska heta Kefas" – det [arameiska] namnet betyder Petrus [en liten sten].

Dag 4 – fler lärjungar kallas
⁴³Nästa dag ville Jesus gå till Galileen. [Troligen för att gå på bröllopet som det berättas om i Joh 2:1.] Han träffade Filippus [som senare blir en av de tolv lärjungarna] och Jesus sa till honom: "Följ mig." ⁴⁴Filippus var från (född i) Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus.
     ⁴⁵Filippus sökte upp Natanael och sa till honom: "Vi har sökt och funnit honom som Mose har skrivit om i undervisningen (Torah – gr. nomos) och som profeterna har skrivit om – Jesus från Nasaret, Josefs [adopterade] son." ⁴⁶Natanael sa till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?"
    Filippus svarade: "Kom och se."

[Jesus föddes i Betlehem men växte upp i Nasaret i Galileen som var en illa ansedd stad. Jesus uppfyllde profetian att kallas en nasaré, se Matt 2:23. Profeterna talar om rotskottet (hebr. netzer), vilket är snarlikt Nasaret, se Jes 11:1; Jer 23:5; Sak 6:12. Det nedvärderande uttrycket nasaré får också sin uppfyllelse i hur Jesus blev föraktad, se Ps 22:7-8; Jes 53:3. Filippus respons är inte en argumentation utan en inbjudan att få möta Jesus själv.]

⁴⁷Jesus såg Natanael komma mot honom och sa om honom: "Se, här är en sann (verklig, äkta) israelit, i vilken det inte finns något svek (falskhet)."

[Natanael är ett hebreiskt namn som betyder "Gud ger" eller "gåva från Gud". Han kom från staden Kana i Galileen, se Joh 21:2. Jesus gör en jämförelse med Natanaels förfader Jakob. Namnet Jakob betyder: "svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar". Den ordagranna betydelsen är "den som håller i hälen", se 1 Mos 25:26. Namnet beskrev Jakobs karaktär innan Gud gav honom ett nytt namn – Israel, se 1 Mos 32:27-28. Namnet Israel har flera betydelser: "att kämpa mot Gud" eller "att Gud kämpar för oss", "att Gud regerar" eller "att regera tillsammans med Gud". Jakob fick i en dröm se en stege rest till himlen, se 1 Mos 28:10-17. Jesus är den stegen, vers 51.
    Natanael är troligtvis samma person som lärjungen Bartolomeus. Det är inte ovanligt att man hade flera namn. Han nämns alltid tillsammans med Filippus, se Matt 10:3; Mark 3:18; Luk 6:14.]

⁴⁸Natanael frågade honom: "Hur känner du mig?" [Hur vet du dessa saker om mig?]
    Jesus svarade honom: "Innan Filippus kallade på dig, när du fortfarande satt under fikonträdet, såg jag dig."

[Fikonträdet är en bild för nationen Israel, se Jer 8:13; 24:1-10; Hos 9:10. Att sitta under fikonträdet var en rabbinsk bild för att be och studera Skriften. Ens eget fikonträd syftar också på ens eget hem, se Mika 4:4; Sak 3:10. Fikonträdet med sina breda tjocka blad gav gott skydd mot solen. Något i Jesu svar måste ha gjort att Natanael gick från att vara en skeptiker till att bli en troende, se vers 49. Natanael, som sökt sig ner till Jordandalen för att lyssna på Johannes Döparens undervisning, var sannolikt bekant med den rabbinska undervisningen om bön som sa: "Den som när han ber, inte ber för att Messias ska komma, har ännu inte bett."]

⁴⁹Natanael sa: "Rabbi (lärare), du är Guds Son, du är Israels Kung!"
     ⁵⁰Jesus svarade: "Du tror (litar, förtröstar) på mig eftersom jag sa till dig att jag såg dig under fikonträdet? Du ska få se större saker än detta." ⁵¹Sedan sa han till honom: "Jag säger er sanningen (amen, amen), efter detta ska ni alla se himlen öppnas, och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."

[Jesus är Jakobs stege, se vers 47. Han är den som förbinder himlen med jorden, det övernaturliga med det naturliga! Det är också intressant att riktningen är att änglar "stiger upp" och sedan ner, se 1 Mos 28:12.]

Tillbaka upp