Halvbibel - söndag 3/5
2 Sam 21
Slutet på Davids styreHungersnöd på grund av Sauls krig
1Och det var en hungersnöd i Davids dagar, tre år, år efter år, och David sökte Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Herren (Jahveh) sa: "Det är för Saul och för blodet från hans hus eftersom han dödade givoniterna."
2Och kungen kallade på givoniterna och sa till dem, - givoniterna tillhörde inte Israels söner utan var en kvarleva från amoréerna och Israels söner hade gett sin ed till dem, men Saul sökte att döda dem i sin nitälskan för Israels söner och Juda, -3och David sa till givoniterna: "Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning så att ni kan välsigna Herrens (Jahvehs) arv?"
4Och givoniterna sa till honom: "Det handlar inte om silver eller guld mellan oss och Saul eller hans hus. Det är inte heller vår sak att döda någon man i Israel." Och han sa: "Vad säger ni att jag ska göra för er?"
5Och de sa till kungen: "Mannen som gjorde slut på oss och som rådslog mot oss, så att vi har upphört från att vara inom några av Israels gränser, 6låt sju män av hans söner ges till oss, och vi ska hänga upp dem till Herren (Jahveh) i Sauls Giva, Herrens (Jahvehs) utvalda."
Så kungen sa: "Jag ska ge er dem."
7Men kungen räddade Mefivoshet, Jonatans son, Sauls son, eftersom Herrens (Jahvehs) ed fanns mellan dem, mellan David och Jonatan, Sauls son. 8Och kungen tog Ritspas, Ajas dotters, två söner som hon födde till Saul, Armoni och Mefivoshet och Sauls dotter Michals fem söner som hon fött till Adriel, Barzilajis son mecholatiten, 9och han gav dem i givoniternas hand och de hängde dem på berget inför Herrens (Jahvehs) ansikte och de föll alla sju tillsammans. Och de dödades under skördedagarna [april/maj], på den första dagen i början på kornskörden. [Detta sker på förstlingsfruktens dag, jom ha-bikkurim.]
10Och Ritspa, Ajas dotter, tog säcktyg och spred ut åt sig på klippan från början av skörden till dess vatten hälldes ut på det från himlarna, och hon tillät inte himmelens fåglar att vila på det på dagen och inte fältets djur på natten. [Normalt sett regnar det inte i Israel från det att kornskörden börjar på våren till dess att hela skörden är avslutad på hösten efter högtiderna. Från slutet på mars till slutet på oktober i vår kalender.] 11Och man berättade för David vad Ritspa, Ajas dotter, Sauls konkubin hade gjort. 12Och David gick och tog Sauls ben och hans son Jonatans ben från männen i Javesh-Gilead, som hade stulit dem från den öppna platsen vid Beit-Shan, där filistéerna hade hängt dem, den dagen filistéerna slog Saul i Gilboa. 13Och han förde upp dem därifrån, Sauls ben och Jonatans, hans sons, ben, och samlade benen från dem som var hängda.
14Och de begravde Sauls ben och Jonatans, hans sons, ben, i Benjamins land i Tsela i hans far Kish grav. Och de gjorde allt som kungen befallde. Och därefter var Gud (Elohim) bönhörd för landet.
Davids hjältar
15Och filistéerna var åter i krig med Israel, och David gick ner och hans tjänare [soldater] med honom och stred mot filistéerna. Men David blev trött. 16Så Jishbi-Benov – som var barn till rafaeerna (jätten – hebr. ha-rapha), vars spjut hade vikten av 300 shekel brons i vikt [3,4 kg], han hade omgjordat sig med en ny rustning – tänkte döda David. [1 Krön 20:4] 17Men Avishaj, Tserojahs son, hjälpte honom [David] och slog filistén och dödade honom. Och Davids män gav sin ed till honom och sa: "Du ska inte gå ut med oss i strid igen, så att du inte utsläcker Israels lampa."
18Och det skedde efter detta att det var strid med filistéerna i Gov [betyder: cistern; kan vara Gezer – en handelsstad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem, se 1 Krön 20:4]. Vid den tiden slog Sibbechaj, kushatiten, Saf [Sippaj, se 1 Krön 20:4] som var barn till rafaeerna (en jätte).
19Och det blev åter strid med filistéerna vid Gov. Och Elchanans hand, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog gititen [en bror till] Goliat, vars spjut hade ett handtag som en vävbom. [I 1 Krön 20:5 förtydligas att detta var en bror till den Goliat som David tidigare hade slagit, se 1 Sam 17.]
20Sedan det blev åter strid i Gat. Där fanns en hjälte som hade 6 fingrar på varje hand och 6 tår på varje fot – totalt 24 [fingrar och tår], och även han var född till rafaeerna (en jätte). 21Och när han hånade Israel [Israels armé, på liknande sätt som Goliat gjort tidigare, se 1 Sam 17:10], slog Jehonatan, en son till Davids bror Shimeah, honom. [1 Krön 20:7; Shimeah var David fader Jesses tredje son, se 1 Krön 2:13.]
22Dessa fyra [Jishbi-Benov, Sibbechaj, Goliats bror och mannen med 6 fingrar och 6 tår] var födda till rafaeerna (jättarna) i Gat och de föll för Davids hand och genom hans tjänares hand. [1 Krön 20:8]
Joh 2:1-25
Dag 5 och 6 – vandringen till Kana[Jesus och lärjungarna går den två dagar långa vandringen från Jordandalen till Galileen. Kana var en oansenlig mindre stad strax norr om Nasaret.]
Dag 7 – bröllopet i Kana där det första tecknet sker
1På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var [redan] där. 2Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet.
[Uttrycket "tredje dagen" syftar på olika saker beroende på utgångspunkt. I Joh 1:19-51 har totalt fyra dagar beskrivits. Dessa fyra dagar tillsammans med ytterligare tre gör att den tredje dagen fullbordar den "första veckan" med ett bröllop. För judiska läsare är uttrycket "den tredje dagen" också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar på söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger "det var gott" två gånger, se 1 Mos 1:9-13. Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt.
En judisk bröllopsfest på Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se Joh 21:2.
Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion på två kapitel som också avslutas i Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se Joh 4:46.]
3När vinet tog slut sa Jesu mor till Jesus: "De har inget vin." [Om vinet skulle ta slut skulle det vara en stor skam för brudens familj. Det kunde till och med bli rättsliga följder. I det bindande kontrakt som skrevs vid trolovningen specificerades alla åtagandena vid bröllopsfesten, och konsekvenserna om de inte uppfylldes. Flera viktiga moment under vigselakten bestod i att en bägare med vin lyftes upp och välsignelser uttalades, och om vinet tog slut skulle inte bröllopsceremonin kunnat slutföras.]
4Jesus sa till henne: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit."
5Hans mor sa till tjänarna: "Vad han än säger, gör det." 6Där stod sex stenkrukor för vattnet som användes till judarnas reningsceremonier. Varje kärl rymde två till tre bat-mått (gr. metretes). [Ett bat-mått motsvarar 36-40 liter. Varje kärl rymde 70-120 liter och totalt i alla sex kärlen var det 400-700 liter!]
7Jesus sa till tjänarna: "Fyll upp krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. [Totalt omkring 400-700 liter vin.] 8Sedan sa han till dem: "Ös nu upp och ta det till bröllopsvärden (den som ansvarar för festen)", och de gjorde det.
9Bröllopsvärden smakade på vattnet som nu hade blivit till vin. Han visste inte varifrån det kom, men det gjorde tjänarna som öst upp vattnet. Då kallade han på brudgummen 10och sa till honom: "Alla andra serverar först det bästa vinet, och när gästerna börjar bli druckna serverar de det sämre, men du har sparat det bästa vinet tills nu!" [I den judiska kulturen var vin en viktig del av firandet, men eftersom fylleri var något skamligt, så blandades vinet ofta ut med vatten för att minska alkoholhalten.]
11Detta var det första av de tecken [mirakel som bekräftar Guds karaktär] som Jesus gjorde i Kana i Galileen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde på honom.
[Det grekiska ordet för tecken, semeion, fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig:
- Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet!
- Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin.
- Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se Matt 5:17
- Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär.
- Bröllopsvärden, som kan symbolisera de skriftlärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut.
- Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga.
Templet rensas
12Efter detta [bröllopet], gick han ned till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och stannade där bara några dagar. 13[Det var vår och] Judarnas påskhögtid (pesach) närmade sig. Jesus gick upp till Jerusalem. 14I templet [tempelförgården] såg (upptäckte, fann) han dem som satt och sålde oxar, får och duvor, och andra som växlade valutor.
[De flesta romerska mynten hade en bild av kejsaren inpräntat. Dessa mynt ansågs inte rena och mot höga avgifter växlades de in till godkända judiska eller feniciska mynt utan avgudabilder.]
15Då gjorde han en piska av repstumpar [antagligen från tömmar och tyglar från oxarna] och drev ut dem alla ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. 16Till dem som sålde duvor sa han: "Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats." 17Hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet [Ps 69:10]: "Jag förtärs av intensiv kärlek (iver, nitälskan, avundsjuka) för ditt hus."
18Då tog judarna [de religiösa ledarna i Jerusalem] till orda och sa: "Vilket tecken (mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?"
19Jesus svarade: "Riv ner (lösgör) detta tempel (det allra heligaste, Guds boning), så ska jag resa upp det igen på tre dagar."
20Då sa judarna: "Det tog 46 år att bygga (renovera) detta tempel [och ombyggnaden var ännu inte klar], och du ska resa upp det på tre dagar?" 21Men templet (den plats där Gud bor) han talade om var hans kropp.
[Det första templet byggdes 953 f.Kr. av Salomo. Det förstördes av babylonierna 586 f.Kr. då judarna fördes bort i fångenskap. Sjuttio år senare byggdes det andra templet. Herodes den store påbörjade en omfattande renovering och expandering 19 f.Kr. När Jesus nu besökte templet hade arbetet pågått i 46 år, men det blev inte klart förrän 63 e.Kr, bara sju år innan det förstördes 70 e.Kr.
Dessa tre verser använder det grekiska ordet naos för tempel. Det syftar på den plats där Gud bor. I templet var det den innersta gården och det allra heligaste, men Jesus använder också ordet om sig själv – Jesus är Guds Son.]
22När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.
23Under påskhögtiden [som pågick under åtta dagar] i Jerusalem [då stora skaror var i staden] började många tro på [och följa] honom när de såg de tecken (mirakler, under) han gjorde. 24Men själv anförtrodde sig inte Jesus åt dem [på samma sätt som han gjorde med sina lärjungar från Galileen], eftersom han kände dem alla. [Jesus såg igenom denna kortvariga ytliga tro som bara berodde på de tecken han gjorde. Det är när tron prövas, som den kan visa sig vara äkta, se 1 Tim 3:6, 10.] 25Han behövde inte någon människas vittnesmål för att bevisa den [bedrägliga] mänskliga naturen, för han visste själv vad som fanns i människan. [Han känner alla tankar och människors hjärtan, se 1 Sam 16:7.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
