"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren (Jahveh),
    mitt horn är upphöjt (jag har min styrka) i Herren (Jahveh).
Jag kan öppna min mun (våga tala frimodigt) mot mina fiender,
    eftersom jag gläder mig i din frälsning.
²Ingen är helig (avskild) som Herren (Jahveh),
    för det finns ingen utom du (ingen finns förutom dig).
    Och ingen klippa (fast punkt; styrka) är som vår Gud (Elohim). [5 Mos 32:4; Ps 18:2]

³Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],
    låt inte arrogant tal flöda ur er mun.
För Herren (Jahveh) är en Gud (El) som vet allt,
    han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).
⁴Hjältarnas (de starkas) bågar är sönderbrutna,
    men de som vacklar (är svaga) kläs (blir rustade) med ny kraft.
⁵De som var mätta måste arbeta [ordagrant: 'hyra ut sig' och arbeta som daglönare] för sitt bröd,
    men de som hungrade hungrar inte längre.
Den ofruktsamma föder sju barn [metafor för många],
    men den med många söner tynar bort [sitter ensam i sorg].

⁶Herren tar liv och ger liv,
    leder ner i Sheol (underjorden – de dödas plats) och upp därifrån.
⁷Herren gör fattig, och han gör rik,
    han ödmjukar (gör så att människor måste böja sig) och han upphöjer.
⁸Han reser den svage ur stoftet,
    den fattige lyfter han ur dyn.
Han låter dem sitta bland furstar,
    och ger dem en ärofylld plats.
För jordens fästen (pelare) tillhör Herren (Jahveh),
    på dem har han lagt världen (jordens yta).
⁹Han vaktar (bevarar) sina trognas steg,
    men de onda går under (tystas) i mörkret,
    av egen kraft lyckas ingen.
¹⁰Herrens (Jahvehs) fiender krossas i bitar,
    han dundrar mot dem [från sin tron] i himlen,
Herren (Jahveh) dömer [alla folk] till jordens alla ändar.
    Åt sin konung [en jordisk kung eller Konungen – Jesus] ger han styrka,
    lyfter högt sin smordes spira."

Och Elkana gick till Rama till sitt hus. Och barnet tjänstgjorde åt Herren (Jahveh), hos prästen Eli.

Elis onda söner
¹²Men Elis söner var söner till uselheten (söner av Balial), de kände inte (saknade en intim relation till) Herren (Jahveh). ¹³Och prästernas sedvänja med folket var att när någon man offrade sitt offer, kom prästens tjänare med en tretandad köttkrok i sin hand, medan köttet gjordes i ordning, ¹⁴och han stack ner den i pannan eller grytan eller kitteln eller kärlet. Allt som köttkroken drog upp tog prästen därifrån. Så gjorde de mot alla israeliter som kom till Shilo. ¹⁵Innan det feta hade gjorts till rök kom prästens tjänare och sa till den man som offrade: "Ge kött åt prästen till grillning, för han vill inte ha blött kött av dig utan rått."
     ¹⁶Och om mannen sa till honom: "Låt det feta bli rök först, sedan kan du ta så mycket du önskar", då brukade han säga: "Nej, du ska ge det till mig nu, om inte tar jag det med våld."
     ¹⁷Och de unga männens synd var mycket stor inför Herren (Jahveh), eftersom de handskades föraktfullt med Herrens (Jahvehs) offer.
     ¹⁸Men Samuel tjänstgjorde inför Herrens (Jahvehs) ansikte som yngling, iförd en linneefod. ¹⁹Och hans mor gjorde en liten rock (ämbetsdräkt) [som präster och kungar bar, se 2 Mos 28:4] till honom som hon kom med varje år, när hon kom upp med sin man för att offra dagarnas (det årliga) offer. ²⁰Och Eli välsignade Elkana och hans hustru och sa: "Herren (Jahveh) ger dig säd med denna kvinna för det lån som blev utlånat till Herren (Jahveh)." Och de gick till sitt eget hem. ²¹Så kom Herren (Jahveh) ihåg Hannah och hon blev gravid och födde tre söner och två döttrar. Och ynglingen Samuel blev stor (växte till) med Herren (Jahveh).

Tillbaka upp

---

Ps 105:37-45

Guds trofasthet genom öknen och i landet
³⁷Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35-36],
    och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar.
³⁸Egypten gladdes när de lämnade,
    för fruktan för dem hade kommit över dem.
³⁹Han spred ut en molnstod som ett skydd
    och eld för att ge dem ljus på natten. [2 Mos 13:21-22]
⁴⁰De bad och han gav dem vaktlar [2 Mos 16:13; 4 Mos 11:31-32],
    och gav dem mycket himmelskt bröd [2 Mos 16:14-15].
⁴¹Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
    det rann en flod på en torr plats. [2 Mos 17:1-7]
⁴²För han kom ihåg sitt heliga ord
    till Abraham, sin tjänare. [1 Mos 12:1-3]
⁴³Han förde ut sitt folk med glädje,
    sina utvalda med sång. [2 Mos 15]
⁴⁴Han gav dem ländernas områden
    och de tog folkets arbete i besittning.
⁴⁵För att de skulle hålla (vakta, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chuqim)
    och ta vara på hans undervisning [Torah – instruktionerna i de fem Moseböckerna].

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

---

Ords 14:28-29

Rättfärdighet upphöjer ett folk
²⁸En kungs ära (majestät, skönhet) beror på hur många undersåtar han har,
    är det brist på folk [i hans tjänst] så blir det hans fall.

²⁹Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse),
    men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.

Tillbaka upp

---

Joh 5:1-23

JESUS OCH HÖGTIDERNA (kap 5-11)
¹[Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se Joh 2:1-4:54. Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en påskhögtid i kapitel 6, följt av lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, tempelinvigningsfesten i mitten på kapitel 10 och avslutas med att nästa påsk är nära i Joh 11:55.]

Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till Jerusalem.

[Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I 3 Mos 23 där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker på en sabbat, se Joh 5:9. Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning på denna sektion med högtider.
    Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden på Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika påskhögtider, se Joh 2:13; 6:4; 12:1. Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från påsk till påsk. Är den onämnda högtiden också en påsk, blir Jesu tjänst minst tre år. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det på att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna på våren, påsk eller pingst. Andra förslag är purim som infaller i mars, en månad före påsken.]

Den lame mannen vid Betesda botas – det tredje tecknet

Norr om templet låg Betesdadammen. Den bestod av en nordlig och en sydlig damm, totalt var det fem pelargångar.

©Tony Larsdal

²Nu finns det i Jerusalem vid Fårporten en damm som på hebreiska kallas Betesda som har fem pelargångar [täckta med tak].

[Fårporten och dammen låg norr om tempelområdet. Betesda betyder "nådens hus" eller "strömmens hus". Att Johannes använder verbformen "nu finns det" betyder att dammen fortfarande fanns kvar när hans evangelium skrevs. Fårporten omnämns redan av Nehemja och dammen av Jesaja, se Neh 3:1-2; 12:39; Jes 7:3. Fram till 1900-talet har detaljen att dammen hade "fem pelargångar" förbryllat. Normalt sett har en damm fyra sidor och fyra pelargångar med tak. Arkeologiska utgrävningar 1915 och 1958 har visat att dammen var närmare 20 meter djup, 50 meter bred och 150 meter lång, indelad i en nordlig och en sydlig del. Dammen var alltså en dubbelpool med fyra pelargångar längs med sidorna och en i mitten – totalt fem pelargångar. Att antalet omnämns av Johannes är en detalj som visar på Bibelns exakthet.]

³I dessa låg alltid många sjuka (svaga, kraftlösa) människor: blinda, halta, paralyserade (lama, förtvinade, med muskelsjukdomar). ⁴[Slutet av vers 3 och hela vers 4 finns inte med i de tidigaste manuskripten: "De väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. En ängel steg ner i dammen vid en bestämd tid och rörde upp vattnet. Den som då först steg ner i vattnet, sedan det hade satts i rörelse blev frisk, vilken sjukdom han än hade." Texten följer inte Johannes sätt att skriva. Det är troligtvis en kommentar i marginalen som råkat komma med när texten kopierats i senare handskrifter. Förklaringen kan mycket väl bygga på gamla uppgifter från den här tiden som är korrekta. Det beskriver den folktro som fanns kring dammen och förklarar mannens replik i vers 7.]

⁵En man var där som hade varit sjuk (svag, kraftlös) i 38 år. [Lika länge som israeliterna vandrade i öknen från Kadesh-Barnea till bäcken Zered, se 2 Mos 2:14. Det hade varit en livslång ökenvandring för denne sjuke man.] ⁶När Jesus såg honom ligga där och visste att han varit sjuk så länge, frågade Jesus honom: "Vill du bli frisk (helad)?"
     ⁷Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, hinner någon annan före mig."
     ⁸Jesus sa till honom: "Res dig upp, ta din bädd och gå." ⁹På en gång blev mannen helad (återfick sin styrka) och tog sin bädd och gick.
    Det var sabbat den dagen, ¹⁰därför sa de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: "Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd."
     ¹¹Han svarade: Den som helade mig sa: "Ta din bädd och gå."
     ¹²Då frågade de honom: "Vem är den mannen som sa till dig, ta upp din bädd och gå?" ¹³Men han som blivit helad visste inte vem det var, för Jesus hade försvunnit in i [obemärkt gått vidare bland] folkmassan som fanns på platsen.
     ¹⁴Senare, när Jesus fann honom i templet [tempelområdet] sa han till honom: "Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig."
     ¹⁵Mannen gick då bort och rapporterade för judarna att det var Jesus som hade helat honom.

Jesu svar till de judiska ledarna
¹⁶[Jesus hade för vana att hela människor från sjukdomar, oavsett vilken veckodag det var. Nu senast helade han en sjuk man vid Betesdadammen, se Joh 5:2-15. Enligt fariséernas strikta egna tillägg till Mose budord var det förbjudet att göra detta på en sabbat eftersom man ansåg att det var "arbete".]

Eftersom han hade gjort dessa saker på en sabbat började judarna att förfölja (besvära, jaga) Jesus och planerade att döda honom.
     ¹⁷Men Jesus svarade dem: "Min Fader verkar (arbetar) ännu i denna stund, därför verkar (arbetar) också jag."
     ¹⁸Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställde honom själv med Gud. ¹⁹Då svarade Jesus dem:

"Jag säger er sanningen (amen, amen): Sonen kan inte göra något själv (av egen vilja), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också. ²⁰Fadern älskar Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar [än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år] ska Fadern låta Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran (beundran). ²¹På samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger liv, så ger Sonen liv till vem han vill. ²²Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen. ²³Detta för att alla [hela skapelsen] ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.

Tillbaka upp