Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 9/5

1 Sam 5:1-7:17, Ps 106:13-31, Ords 14:32-33, Joh 6:1-21

1 Sam 5:1-7:17

Arkens väg tillbaka


Arken i Ashdod, Gat och Ekron
1[Enligt Talmud (en sammanfattning och utläggning av Gamla testamentet) var arken 369 år i Shilo innan den togs ut i striden, se 1 Sam 4:3-5.]

Nu när filistéerna hade tagit Guds (Elohims) ark, förde de den från Even-Ezer [i Elah-dalen, se 1 Sam 4:1] till [sin stad] Ashdod [vid Medelhavet]. 2Och filistéerna tog Guds (Elohims) ark och förde in den i Dagons hus och ställde den bredvid Dagon.

[Hebr. dagon betyder "en fisk". Detta var en filisteisk avgud som ansågs vara Baals fader. De filisteiska templen från denna tid som har hittats av arkeologer hade en helig plats längst fram där avguden stod rest på en plattform. Se även Dom 16:23 där Simson river ner Dagon-templet i grannstaden Gaza. Ett Dagon-tempel fanns även i Beit-Shean där Sauls huvud hängs upp av filistéerna, se 1 Krön 10:10.]

3Och när Ashdods invånare steg upp tidigt nästa morgon, se, då hade Dagon fallit på sitt ansikte på marken framför Herrens (Jahvehs) ark. Och de tog Dagon och satte honom på sin plats igen. 4Och när de steg upp tidigt nästa morgon, se, då hade Dagon fallit på sitt ansikte på marken framför Herrens (Jahvehs) ark (igen), och Dagons huvud och båda hans handflator låg avhuggna på tröskeln, bara Dagons kropp var kvar av honom. 5Därför trampar ingen som går in i Dagons hus, varken prästen eller någon annan, på tröskeln till denna dag.
     6Men Herrens (Jahvehs) hand var tung över dem i Ashdod och han fördärvade dem och slog dem med hemorrojder (bölder, tumörer – hebr. ófel), Ashdod och dess omnejd. 7Och när Ashdods män såg att det var så, sa de: "Israels Guds (Elohims) ark ska inte vistas hos oss, för hans hand är tung över oss och över vår gud Dagon." 8De sände därför och samlade ihop alla filistéernas ledare till sig och sa: "Vad ska vi göra med Israels Guds (Elohims) ark?"
    De svarade: "Låt Israels Guds (Elohims) ark bäras till Gat." Och de bar Israels Guds (Elohims) ark dit.
     9Och det skedde att när de hade burit den dit, var Herrens (Jahvehs) hand mot staden med stora nederlag, och han slog stadens män både små och stora, och hemorrojder visade sig på dem. 10Så de skickade Guds (Elohims) ark till Ekron. Och det skedde när Guds (Elohims) ark kom till Ekron att invånarna ropade och sa: "De har fört Israels Guds (Elohims) ark till oss för att slakta oss och vårt folk." 11De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sa: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk", för en dödlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där. 12Och männen som inte dog slogs med hemorrojder, och stadens rop steg upp till himlarna.

Arken återvänder till Israel
1När Herrens (Jahvehs) ark hade varit i filistéernas land i 7 månader, 2så kallade filistéerna på prästerna och siarna och sa: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahvehs) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaka den till sin plats."
     3Och de svarade: "Om ni sänder bort Israels Guds (Elohims) ark, sänd den inte tom utan sänd honom på något sätt ett skuldoffer, sedan ska ni bli botade, och det ska bli känt för er varför hans hand inte har tagits bort från er."
     4Då sa de: "Vilket ska skuldoffret vara som vi ska ge honom?"
    De svarade: "Fem gyllene bölder (hemorrojder, tumörer) och fem gyllene möss [helt gjutna i guld], efter antalet av filistéernas ledare [Ashdod, Gaza, Ashkelon, Gat och Ekron, se 1 Sam 6:17], för en plåga var över er alla och över era ledare. 5Därför ska ni göra avbilder av era hemorrojder och avbilder av era möss som har plågat landet, och ni ska ge ära till Israels Gud (Elohim). Till äventyrs ska han då lätta sin hand från er och från era tillhörigheter och från ert land. 6Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket gå, men de gick?
     7Ta nu och gör i ordning en ny vagn och två kor som [nyligen kalvat och] ger di och som inte har haft något ok. Och spänn för (bind) korna vid vagnen och ta hem deras kalvar från dem. [Om en ko och kalv blivit separerade råmar de för att försöka hitta varandra, om korna inte följer sin instinkt och istället levererar arken till Israel blir Guds inblandning bekräftad.] 8Och ta Herrens (Jahvehs) ark och ställ den på vagnen och lägg föremålen av guld, som ni ger honom som skuldoffer, i en låda bredvid och sänd iväg den så att den kan gå. 9Och se, om den går upp längs vägen mot sin egen gräns till Beit-Shemesh, då är det han som har gjort denna stora ondska, men om inte, då ska vi veta att det inte var hans hand som slog oss, det var ett sammanträffande som drabbade oss."
     10Och männen gjorde så och tog två kor som gav di och band dem till vagnen och stängde in deras kalvar hemma. 11Och de ställde Herrens (Jahvehs) ark på vagnen och lådan med möss av guld och avbilderna av deras bölder (hebr. techór) [ett annat ord, mer generellt än ófel i vers 4 och 5, se även 1 Sam 5:6, 9, 12]. 12Och korna gick raka vägen längs vägen till Beit-Shemesh, de gick längs huvudvägen, och råmade när de gick, och vände inte till sidan åt höger eller åt vänster, och filistéernas ledare följde efter dem till gränsen mot Beit-Shemesh.
     13Och invånarna i Beit-Shemesh höll på att skörda sitt vete i dalen, och de lyfte upp sina ögon och såg arken och var glada att se den. 14Och vagnen kom till betshemiten Josuas fält och stod där, där fanns en stor sten, och de högg upp vagnens trä och offrade korna som brännoffer till Herren (Jahveh). 15Och leviterna tog ner Herrens (Jahvehs) ark och lådan som var med den, där guldsakerna låg och ställde dem på den stora stenen. Och Beit-Shemeshs män offrade brännoffer och offrade offer till Herren (Jahveh) samma dag. 16Och när de 5 filisteiska ledarna såg det återvände de till Ekron samma dag.
     17Och dessa är de gyllene bölderna (hebr. techór) som filistéerna gav som skuldoffer till Herren (Jahveh):
    För Ashdod – en,
    för Gaza – en,
    för Ashkelon – en,
    för Gat – en,
    för Ekron – en,
18och de gyllene mössen efter antalet av filistéernas städer tillhörde de fem ledarna, både de befästa städerna och landsbyarna, ända till Avel vid den stora stenen, där de satte ner Herrens (Jahvehs) ark. Denna sten finns kvar på betshemiten Josuas fält till denna dag.
    
19Och han slog en del av männen i Beit-Shemesh, eftersom de sett in i Herrens (Jahvehs) ark,
    och han slog en del av folket
70 män,
    50 000 män,
och folket sörjde eftersom Herren (Jahveh) hade slagit folket i ett stort slag (en stor slakt).

[Enligt 4 Mos 4:5-6 fick inga andra än de levitiska prästerna se även arkens exteriör, än mindre dess innehåll. Denna vers har vållat svårigheter för översättare. I normala fall brukar nummer skrivas med de största sifforna först, följt av de lägre. Det normala skulle ha varit att skriva 50 000 och 70 vilket gett siffran 50 070. Hebreiskan här har inte med ordet "och" och upprepar ordet "män", först 70 män och sedan 50 000 män. Beit-Shemesh är också en liten stad på högst tusen invånare, vilket gjort att man ifrågasatt det höga antalet. Den judiske historikern Josefus nämner bara att det var 70 män i Beit-Shemesh (Judiska fornminnen, bok 6, 1:4) och några medeltida manuskript har valt att lösa problemet genom att helt enkelt ta bort siffran 50 000. Förståelsen och svaret finns dock i sammanhanget och strukturen i texten. Tidigare i 1 Sam 4:10 nämns samma avslutande fras "ett stort slag (en stor slakt)" då 30 000 män dött, vilket talar för att det är det stora antalet på drygt 50 000 här också. Bara 70 män är inget stort slag. När arken var i Ashdod drabbas både staden och omkringliggande område (1 Sam 5:6). Hebreiska meningsuppbyggnaden här i vers 19 har en fin parallellism med "männen i Beit-Shemesh" och 70 män och "del av folket" och 50 000 män i hela Israel. Även i ett större perspektiv i hela Samuelsböckerna (som är en enda bok i hebreiska Bibeln) bekräftas detta då denna händelse med 70 i Beit-Shemesh (+ 50 000 omkring) hör ihop med 2 Sam 24:15 då 70 000 dör av pest.]

20Och männen i Beit-Shemesh sa: "Vem kan stå inför Herrens (Jahvehs) ansikte, denna heliga Gud (Elohim)? Och hur ska den gå upp från oss?"

Kirjat-Jearim ligger 13 km väster om Jerusalem. Utgrävningar 2017 bekräftar att det var en stor stad vid den här tiden.

21Och de sände budbärare till invånarna i Kirjat-Jearim och sa: "Filistéerna har fört tillbaka Herrens (Jahvehs) ark, kom ner och hämta upp den till er."

1Och Kirjat-Jearims män kom och hämtade upp Herrens (Jahvehs) ark och förde in den i Avinadavs hus på kullen (hebr. givah), och helgade hans son Elazar till att vakta (skydda, bevara) Herrens (Jahvehs) ark.

Samuel som domare
2Och det hände från den dagen att arken bodde i Kirjat-Jearim under en lång tid, det var 20 år, och hela Israels hus längtade efter Herren (Jahveh). 3Och Samuel talade till hela Israels hus och sa: "Om ni återvänder till Herren (Jahveh) med hela ert hjärta och tar bort de främmande gudarna och aserorna [pålar för avgudadyrkan] från ibland er, och vänder era hjärtan till Herren (Jahveh) och tjänar enbart honom, då ska han befria er ur filistéernas hand." 4Då tog Israels söner bort baalerna och aserorna [pålarna för avgudadyrkan] och tjänade enbart Herren (Jahveh).
     5Och Samuel sa: "Samla hela Israel till Mitspah [drygt 1 mil norr om Jerusalem] och jag ska be för er till Herren (Jahveh)."

[Flera städer delar detta namn som betyder "vakttorn" och används för olika platser som fungerade som militärposter. Denna mitspah har identifierats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]

6Och de samlades tillsammans i Mitspah och drog upp vatten och hällde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte och fastade den dagen och sa där: "Vi har syndat mot Herren (Jahveh)." Och Samuel dömde Israels söner i Mitspah.
     7Och när filistéerna hörde att Israels söner hade samlats i Mitspah drog filistéernas ledare upp mot Israel. Och när Israels söner hörde det var de rädda för filistéerna. 8Och Israels söner sa till Samuel: "Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahveh Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand." 9Och Samuel tog ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer till Herren (Jahveh). Och Samuel ropade till Herren (Jahveh) för Israel, och Herren (Jahveh) svarade honom.
     10Medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahveh) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och förvirrade dem (förorsakade panik) den dagen och de slogs ner inför Israel. 11Och Israels män gick ut från Mitspah och jagade filistéerna och slog dem tills de kom till Beit-Kar.
     12Sedan tog Samuel en sten och satte den mellan Mitspah och Shen och gav den namnet Even-Ezer [Hjälpens sten] och sa: "Hitintills har Herren (Jahveh) hjälpt oss." [Hebr. even betyder sten och ezer hjälp.] 13Så blev filistéerna underkuvade och de kom inte mer innanför Israels gräns, och Herrens (Jahvehs) hand var emot filistéerna alla Samuels dagar. 14Och de städer som filistéerna hade tagit från Israel återbördades till Israel, från Ekron till Gat, och dess gräns [ca 1 mil i nord-sydlig riktning från Ekron ner till Gat] tog Israel tillbaka från filistéernas hand. Och det var fred mellan Israel och amoréerna.
     15Och Samuel dömde Israel alla dagar under sitt liv (så länge han levde). 16Och han gick år från år runt till Betel och Gilgal [strax öster om Jeriko] och Mitspah och han dömde Israel på alla dessa platser. 17Och han återvände till Rama för där hade han sitt hus, och där dömde han Israel. Och där byggde han ett altare till Herren (Jahveh).

Ps 106:13-31

2. Israels synd och Guds trofasthet i öknen och på Horeb
13Men de glömde snabbt vad han gjort,
    de inväntade inte hans råd och vägledning,
14utan svävade ut i ohämmad lusta i öknen
    och prövade Gud (El) i vildmarken. [4 Mos 11]
15Han gav dem vad de begärde
    men lät samtidigt deras själ (person – hebr. nefesh) bli mager.

[Deras fysiska begär efter mat, frosseri, tillfredsställdes men på bekostnad av själens behov. Gud ville vara deras tillfredsställelse både fysiskt och själsligt, se 4 Mos 11:33-35]

16De var avundsjuka på Mose i lägret
    och på Aron, Guds (Jahvehs) helige.
17Jorden öppnade sig och slukade Datan
    och övertäckte Avirams avdelning. [4 Mos 16]
18En eld tändes i deras avdelning,
    flamman brände upp de svaga.
19De gjorde en kalv i Horeb (hebr. Chorev) [annat namn på Sinai berg, se Ps 68:18]
    och tillbad en gjuten avgud. [2 Mos 32; 5 Mos 9:7-17]
20På det viset bytte de ut sin ära
    mot bilden av en oxe som äter gräs.
21De glömde bort Gud (El) deras frälsare
    som gjort stora ting för dem i Egypten, 22förunderliga ting i Hams land
    [annat namn på Egypten efter Noas son Cham (Ham) vars ättlingar bosatt sig i Afrika],
    fruktansvärda ting vid Vasshavet.
23Därför sa han [Gud] att han skulle förgöra dem.
    Om inte Mose, hans utvalde,
hade ställt sig framför honom i gapet
    för att avvända hans vrede, skulle han ha förgjort dem. [2 Mos 32:30-33:23; 4 Mos 9:18-21]

3. Israels synd och Guds trofasthet från Horeb till landet
24Dessutom föraktade de det åtråvärda landet [Israel],
    de trodde inte på hans ord. [4 Mos 14:1-12]
25De knotade i sina tält [5 Mos 1:27; 1 Kor 10:10],
    de lyssnade inte till Herrens (Jahvehs) röst.
26Därför gav han dem sin ed
    att han skulle förgöra dem i öknen
27och skingra deras ättlingar bland hednafolken
    och sprida ut dem i länderna [vilket skedde i exilen]. [4 Mos 14:27-35]
28De gick i ok med Baal från Peor
    och åt offer från döda ting.
[De åt förmodligen sådant som var offrat till avgudar, vilka här bokstavligt omnämns som döda ting, då de bara är skurna beläten.]
29På det sättet retade och provocerade de honom med sina gärningar
    och en farsot bröt ut ibland dem.
30Men Pinchas stod upp och ingrep
    så att farsoten stoppades. [4 Mos 25:6-9]
31Det tillräknades honom som rättfärdighet,
    från generation till generation för evigt. [4 Mos 25:10-13; Mal 2:4-6]

Ords 14:32-33

32Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska,
    men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.

33Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
    men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].

Joh 6:1-21

Till andra sidan
[Händelserna i förra kapitlet, då en lam man botades vid Betesda, skedde i Jerusalem på en sabbat kring en onämnd högtid, se Joh 5:1. Jesus är nu tillbaka i Galileen och det kan ha gått några månader upp till ett år. Lukas är den som beskriver tiden mellan dessa händelser med mest detaljer, se Luk 6-9.]

Satellitbild över Gennesarets sjö. Formen liknar en harpa; det är anledningen att den på hebreiska kallas "Jam Kinneret" - harpsjön!

1Sedan begav sig Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, också kallad Tiberiassjön.

[Det är bara Johannes som använder namnet Tiberiassjön. De övriga evangelierna kallar den Galileiska sjön eller Gennesarets sjö. Sedan Herodes Antipas byggt staden Tiberias på den sydvästra sidan av sjön 22 e.Kr. blev det allt vanligare att sjön kallades Tiberiassjön. Eftersom Johannes skrev sitt evangelium mot århundradets slut, var det naturligt att också ta med det då aktuella namnet för att underlätta förståelsen för sin samtid. I dag kallas sjön för Kinneretsjön, vilket också är det namn som används i GT, se 4 Mos 34:11. Det hebreiska ordet kinnor betyder harpa, eftersom sjöns form liknar en harpa.]

2Och en stor skara [många människor] följde honom, eftersom de såg de tecken [mirakler som bevisar Guds eviga syften] som han [ständigt] gjorde med (över) dem som var sjuka (svaga). 3Jesus vandrade upp på bergssidan och satte sig ner med sina lärjungar. 4Påsken (pesach), judarnas högtid, var nära.

[Detta var den andra påsken under Jesu verksamma tid. Den första omnämns i Joh 2:13 och den tredje och sista i Joh 11:55. Tre gånger varje år begav sig alla judar till Jerusalem för att fira de största högtiderna, där påsken var en av dem. Därför var det många människor i rörelse. Det svenska ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, se 2 Mos 12:11-13. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten.
    Johannes har just nämnt Mose, se Joh 5:45-46. Händelserna i följande kapitel fram till nästa påsk anspelar på händelser i uttåget och ökenvandringen. Andra sidan, matundret, stormen och berget är tydliga igenkänningspunkter.]

Jesus mättar 5 000 – det fjärde tecknet
5När Jesus tittade upp och såg att en stor skara [tusentals människor] närmade sig honom, sa han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd, så att alla får något att äta?" 6Detta sa han för att pröva honom, för han visste mycket väl vad han skulle göra.
     7Filippus svarade honom: "Bröd för tvåhundra denarer räcker bara så att alla får en liten bit var." [En denar var lönen för en dags arbete. Det verkar som om de hade tvåhundra dagslöner i kassan, vilket motsvarar ett par hundra tusen svenska kronor, men inte ens det skulle räcka att mätta alla där.]
     8En av Jesu lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sa till honom: 9"Här är en pojke (i sjuårsåldern) som har fem små kornbröd och två små fiskar, men hur kan det räcka för så många?" [Här används inte det vanliga grekiska ordet ichthys för fisk utan opsarion. Detta syftar på en saltad och torkad fisk, antagligen från Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke paidarion beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.]
     10Jesus sa: "Låt folket lägga sig [till bords] här." På det stället var marken täckt med tätt gräs [i det annars bergiga området valde Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på]. Männen [och deras familjer] satte sig ner, och deras antal var 5 000.

[Det var 5 000 män, förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21. Totalt var det minst 10 000, kanske ända upp till 50 000 personer samlade där. Det är bara den yngste lärjungen, Johannes, som nämner detaljen om pojkens matsäck. Han räknades inte ens med bland de 5 000, ändå fick hans gåva mätta alla närvarande!]

11Jesus tog bröden, tackade Gud och gav till lärjungarna. De delade sedan ut åt dem som hade satt sig ner där. Jesus gjorde sedan likadant med fiskarna, och alla fick så mycket de ville ha.
     12När alla var mätta sa han till sina lärjungar: "Samla ihop de överblivna bitarna, så att inget går till spillo." 13Då samlade de ihop dem och fyllde tolv flätade korgar, med det som blivit över från de fem små kornbröden när de ätit. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick nu också med mat för sin fortsatta resa!]
     14När människorna såg det tecken (mirakel) som Jesus hade gjort, sa de: "Detta är verkligen (sannerligen, utan tvivel) profeten som skulle komma till världen."

[Jesus är profeten som Mose talar om som ska komma efter honom, se 5 Mos 18:15. Ordet "tecken" fokuserar mer på symboliken och budskapet bakom undret än själva undret och folkets fascination av det. I Joh 6:27 förklarar Jesus att Människosonen ger evigt liv, och att det är den födan de ska söka.]

15Jesus, som visste att de var på väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.

Jesus går på vattnet – det femte tecknet

Jesus går på vattnet. Målning av den ryske konstnären Ivan Aivazovskys.

16När det nu blev kväll, gick hans lärjungar ner till sjön, 17och steg i en större båt och började ta sig över sjön till Kapernaum. Det var nu mörkt och Jesus hade [ännu] inte kommit till dem. 18Under tiden började sjön gå hög, på grund av en kraftig (våldsam) vind som blåste. 19När de hade rott 25 eller 30 stadier [omkring 5 km] såg de (tittade de noggrant på) Jesus gå på sjöns vattenyta nära båten. De blev rädda (skräckslagna, paralyserade av rädsla). 20Men Jesus sa till dem: "Det är jag (Jag Är). Var inte rädda." [En tydlig parallell med hur Gud uppenbarade sig för Mose, se 2 Mos 3:6, 14. Se även Joh 4:26; Job 9:8.] 21De tog gladeligen emot honom i båten, och på en gång var de framme vid den plats dit de var på väg.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel