Denna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är Ps 7; 18; 30; 34; 51; 52; 54; 56; 57; 59; 60; 63; 142. Detta är den första psalmen uttrycket selah används. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel.

Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Avshalom gör uppror mot honom, se vers 1. David var herdepojken som i unga år smordes för sitt kommande uppdrag (1 Sam 16:11-13). Han var 30 år när han blev kung och regerade i 40 år (2 Sam 5:4-5). David blev drygt 70 år och var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. När denna psalm komponeras är David troligtvis i 60-årsåldern och på flykt.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, vers 2-3 och bön i vers 8-9. Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:

A Klagan – många "reser sig" mot mig, vers 2-3
 B Förtröstan – Du, vers 4-5
 B´ Förtröstan – Jag, vers 6-7
A´ Bön – Herre "res dig", vers 8-9

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han flydde från sin son Avshalom (Absalom). [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1-17:29.]

²Herre (Jahveh), hur många är inte mina fiender!
    Många reser sig upp mot mig.
³Många säger om mig (mitt liv, min själ):
    "Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)."

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]

⁴Men du, Herre (Jahveh), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
    du är min ära, du lyfter mitt huvud.
⁵Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahveh),
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1-2].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁶Jag lade mig och somnade;
    jag vaknade, för Herren (Jahveh) stödjer (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
⁷Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
    omringar mig från alla håll.
    [Avshalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]

⁸Stå upp, Herre (Jahveh)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du krossat.

[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]

⁹Hos Herren (Jahveh) finns (är) frälsningen (ordagrant: "till Herren frälsningen") [räddningen tillhör honom, bara hos Herren finns hjälp och befrielse]!
    Över ditt folk är (finns, kommer) din välsignelse.

[Det inledande ropet i vers 8 "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning (som används sextio gånger i Psaltaren) är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Tillbaka upp

---

Joh 5:24-47

²⁴Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se 1 Joh 3:14]. ²⁵Jag säger er sanningen (amen, amen): Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv). ²⁶För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen liv i sig själv, ²⁷och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
     ²⁸Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst²⁹och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning). ³⁰Jag kan inte göra någonting av mig själv. Efter det jag hör, dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans som har sänt mig.

³¹[Johannes Döparens vittnesbörd:]
Om jag [ensam] vittnar om mig själv [min sanna identitet som Messias] är mitt vittnesbörd inte giltigt. [5 Mos 19:15] ³²Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta). ³³Ni har beordrat människor [med frågor] till Johannes [Döparen] och han har vittnat för (om) sanningen. ³⁴Men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade). ³⁵Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.

³⁶[Gärningarna vittnar:]
Men jag har fått ett större (starkare, bättre) vittnesbörd än Johannes, för de gärningar som Fadern har gett till mig att slutföra, de som jag nu gör, är ett vittnesbörd (bevis) om att Fadern har sänt mig.

³⁷[Fadern vittnar:]
Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ingen av er har någonsin hört hans röst eller sett hans gestalt (form, ansikte, hur han ser ut). ³⁸Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.

³⁹[Skrifterna vittnar:]
Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig, ⁴⁰men ändå vill ni inte komma till mig så ni kan få liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].

⁴¹Jag tar inte emot ära från människor (söker inte mänsklig berömmelse), ⁴²men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er. ⁴³Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom. ⁴⁴Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) [på Gud], när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?
     ⁴⁵Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till). ⁴⁶För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. ⁴⁷Men ni tror inte på vad han skrev, hur ska ni då kunna tro mina ord?" [Gr. rhema, specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]

Tillbaka upp