Parallell - lördag 16/5
2 Sam 16-18
1Och när David kommit förbi toppen [på Olivberget], se då mötte Tsiva, Mefivoshets tjänare honom, med ett par åsnor och på dem 200 brödkakor och 100 russinkakor och 100 sommarfrukter och ett krus med vin.2Då sa kungen till Tsiva: "Vad menar du med det här?"
Tsiva sa: "Åsnorna är till kungens hushåll att rida på och brödet och sommarfrukten till de unga männen att äta och vinet så att de som blir svaga i öknen kan dricka."
3Kungen frågade: "Var är din herres son?"
Tsiva svarade kungen: "Se, han vistas i Jerusalem för han sa: Idag ska Israels hus upprätta till mig min fars kungarike." [Detta var troligtvis en lögn från Tsiva, om Mefivoshets redogörelse längre fram stämmer, se 2 Sam 19:24-30.]
4Och kungen sa till Tsiva: "Se, ditt är allt som tillhör Mefivoshet" Och Tsiva sa: "Jag ödmjukar mig själv, låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon min herre kung."
Shimi förbannar David
Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.
9Och Avishaj, Tserojahs son, sa till kungen: "Varför ska denna döda hund förbanna min herre kungen? Låt mig gå över, jag ber dig, och ta av hans huvud."
10Och kungen sa: "Vad har jag att göra med dig Tserojahs son? Låt honom förbanna, eftersom Herren (Jahveh) har sagt till honom: Förbanna (vanära – hebr. klal) David. Vem ska då säga: Varför har du gjort så?"
11Och David sa till Avishaj och till alla sina tjänare: "Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahveh) har sagt till honom. 12Det kan hända att Herren (Jahveh) ska se på mina ögon och att Herren (Jahveh) ska gengälda mig gott för hans förbannelse av mig idag."
13Och David och hans män gick längs vägen, och Shimi gick bredvid på bergssluttningen mittemot honom och förbannade medan han gick och kastade stenar och stoft [grus] mot honom. 14Och kungen och hela folket som var med honom blev trötta och han vederkvickte sig där.
Råd från Achitofel
15Och Avshalom och hela folket, Israels män, kom till Jerusalem och Achitofel med honom. 16Och det skedde när Choshaj, arkiten, Davids vän, hade kommit till Avshalom att Choshaj sa till Avshalom: "Länge leve kungen, länge leve kungen."
17Och Avshalom sa till Choshaj: "Är detta din nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) mot din vän? Varför gick du inte med din vän?"
18Och Choshaj sa till Avshalom: "Nej, men den som Herren (Jahveh) och detta folk och alla Israels män har valt, han ska det bli och med honom vill jag vara. 19Och för det andra, vem ska jag tjäna? Ska jag inte tjäna inför hans son? Som jag tjänade inför din far så ska jag vara inför ditt ansikte."
20Och Avshalom sa till Achitofel: "Ge ditt råd, vad ska jag göra?"
21Och Achitofel sa till Avshalom: "Gå in till din fars konkubiner, som han har lämnat för att vakta huset, och hela Israel ska höra att du avskyr din far, då ska de få starka (fasta, säkra, tappra) händer, alla som är med dig." 22Så de satte upp ett tält åt Avshalom på husets tak och Avshalom gick in till sin fars konkubiner inför ögonen på hela Israel.
23Och Achitofels råd som han gav i de dagarna, var som om en man frågade efter Guds (Elohims) ord. Sådana var alla Achitofels råd även till David, även till Avshalom.
1Och Achitofel sa till Avshalom: "Låt mig nu välja ut 12 000 män och jag ska stå upp och jaga efter David i natt, 2och jag ska komma över honom när han är trött och har svaga händer och jag ska skrämma honom, och hela folket som är med honom ska fly och jag ska bara slå kungen, 3och jag ska föra tillbaka hela folket till dig, när alla har återvänt, förutom den man du söker ska hela folket ha frid (shalom)." 4Och hans ord behagade Avshalom väl och alla Israels äldste.
5Och Avshalom sa: "Kalla, jag ber dig, även på Choshaj, arkiten och låt oss höra vad han har att säga." 6När Choshaj kom till Avshalom, så talade Avshalom till honom och sa: "Här är vad Achitofel har talat [det råd han har gett oss]. Ska vi göra enligt hans ord eller inte? Tala du."
7Så Choshaj sa till Avshalom: "Rådet som Achitofel har gett denna gång är inte gott." 8Och Choshaj sa: "Du känner din far och hans män, att de är mäktiga stridsmän (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och de är förbittrade i sina själar (sinnen) som en björnhona som berövats sina valpar på fältet, och din far är en stridsman och övernattar inte med folket. 9Se, han gömmer sig nu i något hål eller på någon plats, och det ska ske när de först överfaller dem att den som hör det ska säga: Det är slakt bland folket som följer Avshalom, 10och även en son till krigaren, vars hjärta är som ett lejons hjärta ska smälta fullständigt, för hela Israel vet (är väl förtrogna med) att din far är en mäktig krigare och de som är med honom är dugliga stridsmän.
11Men jag ger rådet att hela Israel samlas hos dig från Dan till Beer-Sheva, lika många som sanden vid havet (omöjliga att räkna) och att du själv (personligen) drar ut i strid. 12Så ska vi komma över honom på någon plats där han blir funnen och vi ska falla över honom som daggen faller på marken, och av honom och av alla män som är med honom ska ingen bli kvar, inte en enda. 13Och om han drar sig undan till en stad ska hela Israel ta fram rep till den staden, och vi ska dra ner den till dalen till dess inte en enda liten sten blir funnen där."
14Och Avshalom och alla Israels män sa: "Choshajs, arkitens råd är bättre än Achitofels råd." För Herren (Jahveh) hade förordnat att omintetgöra Achitofels råd i syfte att Herren (Jahveh) skulle föra ondska över Avshalom.
15Och Choshaj sa till Tsadoq och till Evjatar, prästerna: "Detta och detta är Achitofels råd till Avshalom och Israels äldste och så här har jag gett dem råd. 16Sänd därför snabbt och berätta för David och säg: Sov inte i natt på slätten i öknen utan i något lämpligt bergspass ovanför, annars blir kungen slukad och hela folket som är med honom."
17Och Jehonatan och Achimaats var i Ein-Rogel och en tjänstekvinna gick och berättade för dem, och de gick och berättade för David, för de ville inte bli sedda inne i staden. 18Men en yngling såg dem och berättade för Avshalom och båda gick iväg snabbt och kom till en mans hus i Bachorim som hade en källa på sin gård och de gick ner dit. 19Och kvinnan spred ut ett täcke över källans öppning och strödde grus ovanpå och ingen visste något.
20Och Avshaloms tjänare kom till husets kvinna och de sa: "Var är Achimaats och Jehonatan?" Kvinnan svarade dem: "De har gått över vattenbäcken (hebr. michal)." [Ett ovanligt ord för bäck, kan vara dess namn.] Och när de hade letat och inte kunde finna dem återvände de till Jerusalem. 21Och det skedde efter att de gått, att de kom upp från brunnen och gick och berättade för kung David. Och de sa till David: "Stig upp och gå genast över vattnet [Jordanfloden], för detta råder Achitofel över er." 22Och David steg upp och hela folket som var med honom och gick över Jordan. Vid morgonljuset (gryningen) var det inte en enda av dem som inte hade gått över Jordan.
23Och när Achitofel såg att hans råd inte följdes sadlade han sin åsna och steg upp och gick hem till sin stad och gjorde i ordning sitt hus och hängde sig själv och han dog. Och han blev begravd i sin fars grav.
24Och David kom till Machanajim, och Avshalom gick över Jordan, han och alla Israels män med honom. 25Och Avshalom hade satt Amasa över hären istället för Joav. Amasa var son till en man vars namn var Itra, jisraeliten som gick in till Abigal (hebr. Avigal) [kortformen av Abigail], Nachash dotter, syster till Tseroja, Joavs mor. 26Och Israel och Avshalom slog läger i Gileads land.
27Och det skedde när David kom till Machanajim, att Shovi, Nahashs son från Rabbah i ammoniternas land, och Machir, Ammiels son från Lo-Devar, och Barsillaj, en gileadit från Rogelim, 28bar fram sängar och handfat och formade (skulpterade) lerkärl och vete och korn och mjöl och rostad säd och bönor och linser och rostade baljfrukter 29och honung och smör (ost) och får och komjölk till David och till folket som var med honom till att äta, för de sa: "Folket är hungrigt och trött och törstigt i öknen."
Avshalom besegras
1[Stycket ramas in av hur David väntar vid porten, se vers 4 och vers 19.]
Och David räknade folket som var med honom och satte ledare över 1 000 och ledare över 100. 2Och David skickade ut folket, en tredjedel under Joavs hand och en tredjedel under Avishaj, Tserojahs sons hand, Joavs bror, och en tredjedel under gititen Itajs hand. Och kungen sa till folket: "Även jag själv ska säkert gå med er."
3Men folket sa: "Du ska inte gå med, för om vi måste fly bryr sig ingen om ett hjärta och om hälften av oss dör bryr sig ingen om ett hjärta, men du är som 10 000 och nu är det bättre att du undsätter oss ut från staden."
4Och kungen sa till dem: "Vad är det bäst att jag gör i era ögon?"
Och kungen stod bredvid porten och hela folket gick ut (i grupper) om 100 och om 1 000. 5Men kungen befallde Joav och Avishaj och Itaj och sa: "För min skull, behandla ynglingen Avshalom varsamt." Och hela folket hörde när kungen gav alla ledare befallning om Avshalom.
6Och folket gick ut på fältet mot Israel och striden ägde rum i Efraims skog. 7Och Israels folk blev slagna där inför Davids tjänare och det var en stor slakt den dagen, 20 000 män. 8Och striden blev där utspridd över hela landets ansikte (yta) och skogen slukade mer folk än svärdet slukade den dagen.
Avshaloms död, trägravyr från 1877 av Julius Schnorr Carolsfeld.
10Och en man såg detta och berättade för Joav och sa: "Se, jag såg Avshalom hängande i en terebint."
11Och Joav sa till mannen som berättat för honom: "Och se, du såg det och varför slog du inte ner honom till marken? Jag skulle ha gett dig 10 stycken silver och ett bälte."
12Och mannen sa till Joav: "Även om jag skulle få 1 000 stycken silver i min hand skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son, för vi hörde kungen befalla dig och Avishaj och Itaj och säga: ’Var noga med att inte röra ynglingen Avshalom.’13Om jag hade agerat lögnaktigt mot min själ, och det finns ingen sak som är dold för kungen, då skulle du själv ha stått på avstånd."
14Och Joav sa: "Jag kan inte stanna här med dig." Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten. 15Och tio ynglingar som bar Joavs rustning omringade och slog Avshalom och dödade honom.
16Och Joav blåste i shofaren och folket återvände från att jaga efter Israel, för Joav höll tillbaka folket. 17Och de tog Avshalom och slängde honom i en stor grop i skogen och samlade en stor hög med stenar över honom. Och hela Israel flydde var och en till sitt tält.
18Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sa: "Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst." Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
David sörjer
19Och Achimaats, Tsadoqs son sa: "Låt mig löpa och bära nyheten till kungen hur Herren (Jahveh) har hämnats honom hans fiender."
20Men Joav sa till honom: "Du ska inte bära några nyheter idag, men du ska bära nyheter en annan dag, men idag ska du inte bära några nyheter eftersom kungens son är död."
21Och Joav sa till kushiten: "Gå och berätta för kungen vad du har sett." Och kushiten böjde sig ner inför Joav och sprang iväg.
22Och en gång till sa Achimaats, Tsadoqs son till Joav: "Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten." Och Joav sa: "Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?"
23"Vad hindrar att jag springer?"
Men han [Joav] svarade honom: "Spring." Och Achimaats sprang vägen över slätten och hann före kushiten.
24Under tiden David satt mellan de två portarna, gick väktaren upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam. 25Väktaren ropade och berättade för kungen.
Kungen sa: "Om han är ensam har han nyheter i sin mun." Och han kom i snabb takt närmare.
26Och väktaren sa: "Se, en annan man springer ensam."
Och kungen sa: "Han har också nyheter."
27Och väktaren sa: "Det ser ut som löpstilen hos den främre är som Achimaats, Tsadoqs sons löpstil." Och kungen [David] sa: "Han är en bra man och kommer med goda nyheter."
28Och Achimaats ropade och sa: "Shalom (allt är väl)!" Sedan böjde han sig ner inför kungen med sitt ansikte mot marken och sa: "Välsignad är Herren, din Gud (Jahveh Elohim), som har överlämnat männen som reste sig (lyfte sina händer) mot min herre kungen."
29Och kungen sa: "Är det väl med ynglingen Avshalom?" Och Achimaats svarade: "När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var."
30Och kungen sa: "Stig åt sidan och stå där." Och han gick åt sidan och stod still.
31Och se, kushiten kom och kushiten sa: "Nyheter till min herre kungen, för Herren (Jahveh) har hämnats dig idag på alla dem som reste sig upp mot dig."
32Och kungen sa till kushiten: "Är det väl med ynglingen Avshalom?"
Och kushiten svarade: "Min herre kungens fiender och alla som reste sig mot dig för att skada dig är som den ynglingen är."
33Och kungen blev mycket upprörd och gick upp i kammaren ovanpå porten och grät och när han gick sa han: "Min son Avshalom, min son, min son Avshalom! Om jag hade fått dö i ditt ställe Avshalom min son, min son!"
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
