Amerikansk prydnadsväggplatta från mitten på 1800-talet för att indikera bönens riktning mot Jerusalem i öst. Centralt står ordet mizrach (מִזְרָח) som betyder öst.

Den tredje av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den första i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Dessa sex psalmer sjöngs alltså kvällen före israeliternas uttåg och befrielse från slaveriet i Egypten, och även kvällen före Jesu uttåg (gr. exodus) till himlen, se Luk 9:31.
    Psalmen är väl strukturerad och har tre exakt balanserade strofer, var och en på tre verser. I mitten lyfts psalmens tema fram genom en retorisk fråga: "Vem kan jämföras med Herren vår Gud?" I judiska hem i Europa och USA (väster om Jerusalem) finns ofta vers 3 tillsammans med ordet mizrach (öst) på ett ornament som hänger på den östra väggen i hemmet för att indikera bönens riktning. Seden baseras på Salomos bön (1 Kung 8:33, 44, 48; 2 Krön 6:34) och Daniel som öppnade fönstren mot Jerusalem, se Dan 6:10.

Författare: Okänd

Citeras: En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26.

Struktur:
1. Halleluja, vers 1a
2. Uppmaning att prisa, vers 1b-4
3. "Vem är som Herren?", vers 5a
4. Prisa Herren, vers 5b-9a
5. Halleluja, vers 9b

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Prisa (hebr. halal) Herren (Jahveh), ni hans tjänare,
    prisa Herrens (Jahvehs) namn.
²Låt Herrens (Jahvehs) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom),
    nu och för evigt!
³Från solens uppgång (i öster – hebr. mizrach) till dess nedgång ("mot dess ingång", dvs. i väster) [över hela jorden]
    ska Herrens (Jahvehs) namn prisas.
⁴Herren (Jahveh) är högt över alla hednafolk,
    hans härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen.

⁵Vem kan jämföras med Herren (Jahveh),
    vår Gud (Elohim)?

[Fram till och med vers 5a har Herrens personliga namn Jahveh nämnts sex gånger. Nu i psalmens centrala vers kommer crescendot där Gud omnämns den sjunde gången som "vår Gud" (hebr. Elohai). Talet sju står för fullkomlighet. Vers 6-9 beskriver nu vad Gud gör, men använder pronomet "han".]

Han som tronar så högt.
⁶Han som böjer sig ner,
    för att se på himlen och jorden.
⁷Han reser (lyfter) den fattige (ringe) ur stoftet,
    han reser (lyfter) den hjälplöse från dyngan (sophögen, platsen där avfall dumpades).
⁸för att sätta honom bredvid furstar,
    tillsammans med sitt folks furstar. [1 Sam 2:8; Luk 1:52]
⁹Han låter den ofruktsamma bo i hemmet,
    som lycklig mor till barn. [Barnlöshet var en stor skam, se 1 Sam 1:2-20.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 114 – Bäva inför Herren, du jord

Den fjärde av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den andra i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Denna glada triumfsång berättar hur Israel tågade ut ur fångenskapen i Egypten.

Författare: Okänd

Citeras: En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26.

Struktur:
1. När Israel lämnade Egypten, vers 1-2
2. Havet, Jordan, bergen och kullarna, vers 3-4
3. Varför, o hav, Jordan, berg och kullar, vers 5-6
4. Bäva du jord, vers 7-8

¹När Israel lämnade Egypten,
    när Jakobs familj lämnade ett folk med ett främmande språk bakom sig,
²då blev Juda hans heliga,
    Israel hans kungarike.

³Havet såg detta och flydde [när de korsade Röda havet, 2 Mos 14:21].
    Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, se Jos 3:13, 16].
⁴Bergen hoppade som baggar,
    höjderna som lamm.
    [Kan syfta på jordbävningen när Gud uppenbarade sig på berget Sinai, se 2 Mos 19:18-19.]

⁵Hav, varför flydde du?
    Jordan, varför vek du undan?
⁶Berg, varför hoppade ni som baggar,
    och ni höjder som lamm?
    [Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:]

⁷Bäva inför (i närvaro av) Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
    du jord, bäva inför Jakobs Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
⁸han som förvandlar (då förvandlade och fortfarande förvandlar) klippan till en vattenrik sjö,
    det hårda berget (hårdaste kisel) till en vattenkälla.

[Refererar till händelserna i 2 Mos 17:6 och/eller 4 Mos 20:11, se också 5 Mos 8:15; Ps 78:15, 16, 20. Jesus är klippan och det levande vattnet, se Joh 4:10-14; 1 Kor 10:4.]

Tillbaka upp

---

Ords 15:15-17

¹⁵För den bedrövade (nedslagne, olycklige, fattige), är varje dag ond (svår, eländig),
    men den som har ett glatt hjärta har en ständig fest.

¹⁶Det är bättre att ha lite [en liten materiell tillgång] och frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh),
    än stor rikedom med den förvirring (tumult, oro) som den för med sig [genom det ogudaktiga sätt den införskaffats och förvaltats på]. [Ords 16:8; Ps 37:16]

¹⁷Det är bättre att äta en enkel sallad i en kärleksfull gemenskap,
    än en gödd oxe där det är hat [mellan människor och Gud].

Tillbaka upp

---

Joh 9:1-41

En blind man helas – det sjätte tecknet

Vid utgrävningarna vid Siloamdammen finns målningar över hur platsen kunde sett ut på Jesu tid.

¹När Jesus gick vidare [ut från tempelområdet i Jerusalem] såg han en man som var född blind. ²Då frågade hans lärjungar honom: "Rabbi (Mästare), vem har syndat eftersom han föddes blind? Är det han själv eller hans föräldrar?"
     ³Jesus svarade: "Det var varken hans synd eller hans föräldrars synd som gjorde honom blind. Det skedde för att Guds gärningar skulle bli manifesterade (förklarade, åskådliggjorda) i honom. ⁴Så länge det är dag (ljus) måste vi vara upptagna (är det helt nödvändigt att vi är sysselsatta) med att utföra hans gärningar som har sänt mig. Det kommer en natt då ingen kan arbeta. ⁵Så länge (medan) jag är i världen är jag världens ljus." [Joh 8:12]
     ⁶När han sagt detta, spottade han på marken, gjorde lera av saliven [den fuktiga jorden] och strök (smorde) den på den blindes ögon, ⁷ och sa till honom: "Gå och tvätta dig i Siloamdammen." Ordet "Siloam" betyder "utsänd".

[De judiska ledarna ansåg att saliven var oren, medan det var en allmän judisk uppfattning att den hade läkande egenskaper. Bibeln förklarar inte varför Jesus spottar, men han gjorde det också vid två andra helanden, se Mark 7:33; 8:23. Det kan vara så att Jesus använder lera för att visa att han fortsätter Guds skapande. I 1 Mos 2:7 beskrivs hur människan skapas av stoft från marken och livsande från hans mun.]

Mannen gick därför [tog ett aktivt steg i tro] och tvättade sig [i dammen som låg i sydöstra hörnet av Jerusalem, omkring åttahundra meter från den södra ingången till tempelområdet där de troligen befann sig] och kom tillbaka och kunde nu se. [Efter helandet går han till sitt hem, eftersom nästa vers talar om att han möter sina grannar. Först i vers 35 träffar han Jesus igen.]

⁸Hans grannar och de som förut hade sett (noga granskat) honom tigga sa: "Är det inte han som brukade sitta och tigga?" [Han hade sin bestämda plats, antagligen sedan lång tid vid någon av portarna in till templet och var allmänt känd.]
     ⁹Några sa: "Det är han."
    Andra sa: "Nej, men han liknar honom."
    Själv sa han gång på gång: "Det är jag."
     ¹⁰Då frågade de: "Hur öppnades dina ögon?"
     ¹¹Han svarade: "En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den på mina ögon och sa till mig att gå till Siloamdammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, sedan kunde jag se."
     ¹²De frågade honom: "Var är han?"
    Han svarade: "Det vet jag inte."

Fariséernas reaktion på helandet
¹³[På Jesu tid fanns tre stora religiösa grupperingar – saddukéer, fariséer och esséer. De två första omnämns ofta i de övriga evangelierna, medan Johannes bara nämner fariséerna i sitt evangelium. Det är anmärkningsvärt eftersom saddukéerna var i majoritet i den högsta judiska instansen, Stora rådet. Skillnaden mellan dessa grupper var att saddukéerna bara accepterade Moseböckerna som sin auktoritet, medan fariséerna tog till sig hela Skriften, se Apg 23:8. Att esséerna inte alls nämns i Nya testamentet beror på att de var en sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran, där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 har gett mer ljus åt hur den här gruppen levde. När templet förstördes 70 e.Kr. upplöstes saddukéerna eftersom offertjänsten i Jerusalem inte längre var i funktion. Fariséerna som var mer öppna för tolkningstraditionen kunde däremot anpassa läran till nya förhållanden och leva vidare. När Johannes skriver sitt evangelium, i slutet på första århundradet, väljer han att bara omnämna den för sin tid kända gruppen fariséerna.]

De [grannar och bekanta] förde (tvingade) mannen som förut varit blind till fariséerna. ¹⁴Det var sabbat den dag då Jesus hade gjort lera och öppnat hans ögon. ¹⁵Nu frågade också fariséerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade lera på mina ögon och jag tvättade mig, och nu kan jag se!"
     ¹⁶Då sa några av fariséerna: "Den mannen [Jesus] är inte från Gud, eftersom han inte håller sabbaten."
    Andra sa: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken (mirakler)?" Det var ständigt splittring (schismer, fiendskap på grund av åsiktsmotsättningar) bland dem.
     ¹⁷Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: "Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?"
    Han svarade: "Han är en profet."
     ¹⁸Men judarna trodde inte att han [verkligen] hade varit blind och fått sin syn förrän de hade skickat efter (kallat in) hans föräldrar. ¹⁹De frågade dem: "Är detta er son som ni själva säger var född blind? Hur kan han nu se?"
     ²⁰Hans föräldrar svarade: "Vi vet med säkerhet att han är vår son och att han föddes blind. ²¹Men hur han nu kan se det vet vi inte, eller vem som har öppnat hans ögon, det vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog och kan tala för sig själv." ²²Detta sa hans föräldrar för att de ständigt fruktade judarna [de judiska ledarna], för de hade redan kommit överens om att den som bekände att Jesus var den Smorde (Messias) skulle bli utkastad från synagogan. ²³Det var därför hans föräldrar svarade: "Han är gammal nog, fråga honom själv."

[Det fanns två avstängningar från synagogan, en tidsbegränsad och en permanent. I båda fallen var det kännbart: man fick inte undervisning, man blev utestängd från att göra affärer och allt man ägde konfiskerades.]

²⁴Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sa till honom: "Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen [Jesus] är en syndare."
     ²⁵Han svarade: "Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!"
     ²⁶Då frågade de honom igen: "Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?"
     ²⁷Han svarade: "Jag har redan berättat men ni lyssnar inte på mig. Varför vill ni höra det igen, är det för att ni också vill bli hans lärjungar?"
     ²⁸Då öste de skällsord (glåpord, grova smädelser) över honom och sa: "Du är lärjunge till den där, men vi är Moses lärjungar. ²⁹Vi vet med säkerhet att Gud har talat med Mose, men den där [Jesus], vet vi inte varifrån han kommer."
     ³⁰Mannen svarade: "Det är konstigt (det märkliga), här är en som har öppnat mina ögon, och ni vet inte varifrån han kommer! ³¹Vi vet att Gud inte lyssnar på syndare, men om någon väljer att frukta Gud (i vördnadsfull tillbedjan) och väljer att göra hans vilja, då hör Gud honom. ³²Aldrig tidigare (från tidsålderns början) har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. [Det finns inget exempel i GT på en blind som blivit helad.] ³³Om denne man inte var nära (ständigt vid sidan av, från) Gud skulle han inte kunna göra någonting [som detta]."
     ³⁴De svarade: "Du var född helt i synd (från huvud till fot), och du ska undervisa oss?" De kastade ut honom [från platsen där de samlats, och senare också från synagogan, se Joh 9:22].

Mannens reaktion på helandet
³⁵Jesus hörde att de hade kastat ut honom, och när han hade hittat honom sa han: "Tror du på Människosonen?" [Människosonen är ett messianskt begrepp som identifierar Jesus med Gud själv, se Dan 7:13. I Jesu samtid var Människosonen en titel på Gud själv.]
     ³⁶Han svarade: "Vem är han, Herre, så att jag kan tro på honom?"
     ³⁷Jesus sa till honom: "Du har sett honom och det är han som talar med dig just nu."
     ³⁸Då bekräftade (bekände, upplyste – gr. phemi) han: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä; kysste bildligt i vördnad Jesu hand).
     ³⁹Jesus sa: "Till en dom [för att predika Guds sanning, vara som en skiljedomare mellan dem som tror på mig och dem som inte tror] har jag kommit i världen, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda."
     ⁴⁰Några av fariséerna som var med honom hörde detta och sa: "Vi är inte blinda, eller hur?"
     ⁴¹Jesus svarade dem: "Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar."

Tillbaka upp