Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 18/5

1 Sam 22:1-23:28, Ps 115:1-18, Ords 15:18-19, Joh 10:1-21

1 Sam 22:1-23:28

Adullams grotta
1Då gick David därifrån och flydde till Adullams grotta [i Låglandet (Shefela) – halvvägs mellan Gat och Betlehem], och när hans bröder och hela hans fars hus hörde det, gick de ner till honom där. 2Och till honom samlades alla män som var i trångmål och alla män som var skuldsatta, och alla själar som var missnöjda, de samlade ihop sig till honom och han blev ledare över dem, och hos honom var omkring 400 män.

Mitspe
3Och David gick därifrån till Mitspeh [betyder: "vakttorn"] i Moab [öster om Jordanfloden] och han sa till Moabs kung: "Låt min far och min mor, jag ber dig, komma hit och vara hos dig, till dess jag vet vad Gud (Elohim) ska göra för mig." 4Och han förde dem inför Moabs kung och de vistades hos honom hela den tid som David var i borgen (hebr. matsodah). [Exakt var Mitspeh låg är inte helt fastställt, det är ett generellt namn för en militär utpost, men kan också vara en stad, kanske Kerak eller Rujm el-Meshrefeh i nuvarande Jordanien.]
     5Och profeten Gad sa till David: "Dröj inte i borgen, lämna och gå in i Juda land." Då lämnade David och kom till Cherets skog.

Saul dödar prästerna i Nov
6Och Saul hörde att David hade hittats och att männen var med honom. Saul satt nu i [sin hemstad, se 1 Sam 10:26] Giva under tamarisken på höjden (hebr. ramah) med spjutet i sin hand [som en spira], och alla hans tjänare stod runtomkring honom.

[Saul utförde sina kungliga sysslor utomhus, vilket inte var ovanligt, se 1 Sam 14:2; Dom 4:5. Tamarisken växte i ökenlandskap och var en ovanlig syn i bergstrakten kring Giva. Kanske var detta en kultplats. Saul hade tidigare beordrat att David skulle dödas, se 1 Sam 19:1. När han nu får höra var David är, går han igång och brister ut till alla sina män kring sig. Han kallar dem "Benjamins söner" vilket indikerar att han insatt personer från sin egen stam i ledande positioner. Han anspelar nu på deras lojalitet till sin stam och deras girighet.]

7Och Saul sa till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1 000 och ledare över 100, 8så att ni alla konspirerar mot mig, och det var ingen som avslöjade för mig när min son skar ett förbund med Jishajs son, och det är ingen av er som tycker synd om mig eller avslöjar för mig att min son har eggat upp mina tjänare mot mig för att ligga i bakhåll som han gör denna dag?"
     9Då svarade edomiten Doeg, som var satt över Sauls tjänare, och sa: "Jag såg Jishajs son [David] komma till Nov [levitisk stad strax nordost om Jerusalem på berget Scopus, se vers 19], till Achimelech, Achitovs son. [1 Sam 21:7; Ps 52:2] 10Och han frågade Herren (Jahveh) för honom och gav honom proviant och gav honom filistén Goliats svärd."
     11Och kungen sände efter Achimelech, Achitovs son, och hela hans fars hus, prästerna som var i [staden] Nov, och de kom till kungen. 12Och Saul sa: "Lyssna jag ber dig, Achitovs son."
    Han svarade: "Här är jag, min herre." [Här är jag – hebr. hineni, betyder "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
     13Och Saul sa till honom: "Varför har ni konspirerat mot mig, du och Jishajs son, när du gav honom bröd och ett svärd och har frågat Gud (Elohim) för honom, så att han ska resa sig upp emot mig och ligga i bakhåll som denna dag?"
     14Och Achimelech svarade kungen och sa: "Vem bland alla dina tjänare är lika betrodd som David, som är kungens svärson, och ger akt på kungens påbud och är ärad i ditt hus? 15Har jag idag börjat fråga Gud (Elohim) för honom? Låt det vara långt från mig. Låt inte kungen tillskriva sina tjänare någonting, inte till hela min fars hus, för din tjänare visste inget av allt detta, smått eller stort."
     16Och kungen sa: "Du ska döden dö Achimelech, du och hela din fars hus." [Saul använder liknande språkbruk som Gud använder, se 1 Mos 2:17; 20:7.]
     17Och kungen [Saul] sa till löpande vakterna [livvakterna som sprang framför vagnen, se 1 Sam 8:11] som stod bredvid honom: "Vänd om och döda Herrens (Jahvehs) präster, för deras hand är också med David [de har valt hans parti]. De visste att han flydde, men avslöjade inte det för mig."
    Men kungens tjänare ville inte sträcka fram sina händer för att döda Herrens (Jahvehs) präster.

[Detta är andra gången som det nämns att de som stod under Sauls ledarskap vägrade lyda hans order, se 1 Sam 14:44-45. Detta styrker hur israeliterna ansåg att en jordisk kung hade begränsad makt och det var viktigt att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]

18Och kungen sa till Doeg: "Vänd dig och döda prästen." Så edomiten Doeg vände sig om och dödade prästen, och han dödade den dagen 85 personer som bar en linne-efod. [Linnevästen som bars av prästerna var lätt att känna igen, se 2 Mos 28:6-14.] 19Och Nov, invånarna i prästernas (leviternas) stad, dödade han
med svärdsegg,
    från män till kvinnor,
    från barn [ända ner] till spädbarn
    och oxar
    och åsnor
    och får,
med svärdsegg.
[Ironiskt nog beskrivs här just vad Saul misslyckades att göra mot amalekiterna, se 1 Sam 15, vilket blev anledningen att han förlorade sitt rike. Istället för att förgöra ett ogudaktigt folk, förgör han nu Guds smorda heliga präster.]

20En av Achimelechs söner, Achitovs son, som hette Evjatar, undkom och flydde till David. [Början på uppfyllelsen av 1 Sam 2:33, se 1 Kung 2:26.] 21Och Evjatar berättade för David att Saul hade slagit Herrens (Jahvehs) präster. 22Då sa David till Evjatar: "Jag visste den dagen när edomiten Doeg var där att han säkert skulle berätta för Saul [1 Sam 21:7]. Jag har dragit död över alla själar i din fars hus. 23Stanna du hos mig. Var inte rädd, för han som söker mitt liv, söker ditt liv. Med mig är du i trygghet."

David räddar staden Qila
1Och de berättade för David och sa: "Se filistéerna strider mot Qila (Keila) och de rövar deras tröskplatser." [Qila är en av städerna i Låglandet (hebr. Shefelah – mellan Medelhavskusten och de judeiska bergen). Den moderna arabiska byn Al-Qilla har bevarat stadens namn. Staden ligger 11 km nordväst om Hebron.] 2Och David frågade Herren (Jahveh) och sa: "Ska jag gå och slå dessa filistéer?"
    Herren (Jahveh) svarade David: "Gå och slå filistéerna och rädda Qila."
     3Och Davids män sa till honom: "Se, vi är rädda här i Juda, hur mycket mer då om vi går till Qila mot filistéernas armé?"
     4Och David frågade Herren (Jahveh) igen. Och Herren (Jahveh) svarade honom och sa: "Stig upp, gå ner till Qila för jag ska ge filistéerna i din hand." 5Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare. 6Och det hände när Evjatar, Achimelechs son, flydde till David till Qila att han kom ner med en efod [prästens heliga väst] i sin hand.

[Efoden var översteprästens klädesplagg, en väst som täckte bröstet och ryggen, se 2 Mos 28:6-14. Det är troligt att efoden också inkluderade Urim och Tummim som användes för att avgöra Guds vilja, se 2 Mos 28:30.]

Saul förföljer David
7Och det berättades för Saul att David kommit till Qila, och Saul sa: "Gud (Elohim) har gett honom i min hand, för han är instängd när han har gått in i en stad som har portar och bommar." 8Och Saul kallade hela folket till strid för att gå ner till Qila och belägra David och hans män.
     9Men David visste att Saul tänkte ut ont mot honom och han sa till prästen Evjatar: "Ta hit efoden [prästens heliga väst]." 10Och David sa: "Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), din tjänare har med säkerhet hört att Saul söker att komma till Qila för att fördärva staden för min skull. 11Kommer Qilas män att ge mig i hans hand? Ska Saul komma ner som din tjänare har hört? Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), jag ber dig (vädjar) berätta för din tjänare."
    Då sa Herren (Jahveh): "Han ska komma ner."
     12David frågade igen: "Kommer Qilas män att ge mig i Sauls hand?"
    Och Herren (Jahveh) svarade: "De ska ge dig i hans hand (lämna ut dig)."
     13Då steg David och hans män, som var omkring 600, upp och lämnade Qila och gick varthelst de kunde gå. Och det berättades för Saul att David hade flytt från Qila och han lät bli att gå vidare.
     14Och David vistades i öknen i bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor som gav skydd – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och förblev i bergen i öknen Zif. [Tel Sif ligger strax söder om Hebron, ett kargt område med inte så många invånare, där det är lätt att gömma sig.] Och Saul sökte honom varje dag men Gud (Elohim) gav honom inte i hans hand.
     15Och David såg att Saul kom ut för att söka hans liv och David var i Zifs öken i skogen. 16Och Jonatan, Sauls son, steg upp och gick till David i skogen och styrkte (hebr. chazaq) hans hand i Gud (Elohim). [Jonatan uppmanade David att vara säker och tapper i förvissningen att Gud är med honom. Samma ord (hebr. chazaq) använder Herren när han uppmuntrar Josua, se Jos 1:6, 7, 9.] 17Och han sa till honom: "Frukta inte, för min far Sauls hand ska inte finna dig, och du ska bli kung över Israel och jag ska vara nästa under dig. Och det vet även min far Saul."

Zifiterna förråder David
18Och de två skar ett förbund inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och David vistades i skogen och Jonatan gick till sitt hus.
     19Men några zifiter [en klan från staden Zif, strax sydost om Hebron] drog upp till Saul i [hans hemstad] Giva och sa: "Gömmer sig inte David bland oss i fästena (bergfästena – hebr. masad) i skogen, på Chachilas kullar som ligger i södra Jeshimon? 20Och vet att hela din själs önskan att komma ner, kom ner och vår del blir att ge honom i kungens hand."
     21Och Saul sa: "Välsignade är ni av Herren (Jahveh) för ni har medlidande med mig. 22Gå, jag ber er, och säkerställ så att ni vet och ser hans plats där hans tillhåll är och vem som har sett honom där, för det har sagts mig att han agerar mycket subtilt. 23Se därför efter och skaffa er kunskap om alla dolda platser där han kan gömma sig, och kom tillbaka till mig med säkra uppgifter och jag ska gå med er, och det ska ske om han är i landet att jag ska finna honom bland Judas alla tusenden."
     24Och de steg upp och gick till Zif före Saul. Men David och hans män var i Maons öken i Arava söder om Jeshimon. 25Och Saul och hans män gick och sökte honom. Och de berättade för David, därför kom han ner till klippan och vistades i Maons öken. Och när Saul hörde det, jagade han efter David i Maons öken.
     26Och Saul gick på den ena sidan av berget och David och hans män på den andra sidan av berget, och David skyndade sig att komma bort från Saul, för Saul och hans män omringade David och hans män runtom för att ta dem. 27Men det kom en budbärare till Saul och sa: "Skynda dig och kom, för filistéerna har gjort en räd över landet." 28Och Saul återvände från att jaga David och gick mot filistéerna. Därför kallade de platsen för Sela-Machelqot. [Sela betyder brant klippa och Machelqot betyder delad. Platsen ligger i Maons öken sydöst om Hebron.]

Ps 115:1-18

Psalm 115 – Den ende sanne Guden

Den femte av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den tredje i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden.

Citeras: En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Bön, vers 1-2
2. Stumma avgudar, vers 3-8
3. Förtrösta på Herren, vers 9-11
4. Guds välsignelse, vers 12-15
5. Vi prisar Herren för evigt, vers 16-18

1Inte till oss, Herre (Jahveh), inte till oss [det handlar inte om oss],
    utan till ditt namn ge äran,
    för din nåds skull, för din sannings skull.

[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

2Varför ska hedningarna få säga:
    "Var är nu deras Gud (Elohim)?"
3Vår Gud (Elohim) är i himlarna,
    allt han vill har han gjort.
4Deras avgudar är silver och guld,
    ett arbete av människors hand.
5De har mun men talar inte,
    ögon men ser inte,
6de har öron men hör inte,
    näsa men kan inte känna doft,
7de har två händer men kan inte känna,
    två fötter men kan inte gå,
    inte ett ljud (mutter – hebr. hagah) kan de bringa fram genom deras strupe [de kan inte ens harkla sig].
8De som har gjort dem ska bli dem lika,
    ja, alla som litar (sätter sin förtröstan) på dem.
    [Ps 135:15-18; Jes 44:9-20; 46:6-7; Jer 10:1-9; Hab 2:18-19]

9O, Israel lita på Herren (Jahveh)!
    Han är din hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och din sköld!
10Arons hus [prästerna], lita på Herren (Jahveh)!
    Han är din hjälp och din sköld!
11Ni som fruktar (vördar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7],
    lita på Herren (Jahveh)!
    Han är din hjälp och din sköld!

12Herren (Jahveh) har kommit ihåg oss.
    Han ska välsigna oss,
    han ska välsigna Israels hus,
    han ska välsigna Arons hus [prästerna],
13Han ska välsigna dem som fruktar (vördar) honom [Ords 1:7],
    både stora och små.

14Herren ska föröka er mer och mer,
    er och era söner (barn).
15Välsignad är Herren (Jahveh)
    som har gjort himlarna och jorden. [1 Mos 1:1]

16Himlarna är Herrens (Jahvehs) himlar,
    och jorden har han gett till människosläktet (Adams barn).
17De döda prisar inte Herren (Jah),
    inte heller de som gått ner i tystnaden [i graven och döden].
18Men vi ska välsigna Herren (Jahveh)
    från nu och till evig tid.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Ords 15:18-19

18En hetlevrad man orsakar strider (tvister, gräl, trätor),
    men den som är sen till vrede (tålmodig) stillar (dämpar, kväver) dispyter (konflikter).

19Den lates väg är överväxt med törne [vildväxande rosenbuske med taggar som sticker, sårar och snärjer],
    men den rättfärdiges stig (välkända, upptrampade gångväg) är säker och väl utstakad.

Joh 10:1-21

Den gode herden

En fårfålla på utomhusmuseet i Nazareth Village.

1Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se Joh 9]: "Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig in (klättrar över) någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld). 2Men den som går in via grinden (dörren, porten) är fårens herde. 3För honom öppnar grindvakten och fåren hör (lyssnar till) hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem. 4När han fört ut (kastat ut – gr. ekballo) alla de egna fåren [samma ord som i Joh 2:15 när Jesus driver ut månglarna ur templet – Jesus vet när fåren är redo, även om de tvekar att lämna fållan], går han framför dem, och fåren följer honom därför att de känner igen [lyssnar med sina hjärtan efter] hans röst (ton, tal). 5De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal)."

[Fårfållan var en gård med bara en ingång omgärdad av stenmur eller stängsel (eller törnbuskar som sidor för en mer tillfällig fålla). På kvällen fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen kallade herden på sina egna får, som kände igen hans röst och följde honom ut på bete. Bara en person med ohederliga syften skulle haft intresse av att i skydd av mörkret ta sig in på ett annat sätt till fåren.]

6Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod (visste) inte vad han talade om.

Jesus förklarar liknelsen
7Då sa Jesus återigen: "Jag säger er sanningen (amen, amen):
Jag är grinden (dörren, porten) till fåren.

8Alla som kom före mig [de falska herdarna] är tjuvar och rånare,
    men fåren lyssnade inte på dem.

9Jag är grinden (dörren, porten),
    om någon går (skulle gå) in genom mig ska han bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad),
    han ska gå in och gå ut och finna bete (mat; gröna ängar).

10Tjuven skulle inte komma, om det inte vore för att han skulle
    stjäla (kleptomaniskt ta för sig)
    och slakta (döda för att offra)
    och [helt och hållet] förgöra (ruinera, fördärva) [genom att driva ut fåret från hjorden och få det ur balans för att sedan lätt kunna döda det].
Jag kom för att de skulle ha (äga) liv [Guds rika liv, med kraft, mening och syfte, se Joh 14:6]
    och ha (äga) det i överflöd (i fullaste mått; upp till brädden så att det flödar över runtom).

11[Från att ha använt sig av bilden av en "grind", vers 7-10, kallar Jesus sig nu för den "gode herden". Ordet för god, gr. kalos, betyder också underbar, älskvärd och fullt kapabel. De judiska åhörarna kände till det profetiska löftet om en herde som skulle leda folket, se Hes 34:23. Psalm 23 presenterar hur den gode herden för sina får till spirande ängar och stilla vatten – hur han föder, vaktar och beskyddar dem, se Ps 23. Jesus kallas även "den store" och "den högste" herden, se Heb 13:20; 1 Pet 5:4.]

Jag är den gode (genuine, ideale) herden [mönsterbilden av en äkta herde].
    Den gode herden ger (lägger ner) sitt liv för fåren.
12Men den som är lejd [för pengarnas skull] och inte är den herde som själv äger fåren –
    när han ser vargen komma, då lämnar (överger, släpper) han fåren och flyr,
    och vargen angriper (rycker, river) dem och skingrar dem [fårhjorden],
13just för att han är lejd och inte bryr sig om (är intresserad av) fåren.

14Jag är den gode (genuine, ideale) herden [mönsterbilden av en äkta herde]
    och jag känner (känner igen; har en personlig relation med) mina får
    och de känner (känner igen; har en personlig relation med) mig,
15precis som Fadern känner (har en personlig relation med) mig,
    känner jag också (har jag också en personlig relation med) Fadern
    – och jag ger (lägger ner) mitt liv för fåren.
16Jag har också andra får [hedningar, icke-judar]
    som inte är från den här fållan [Israel].
Jag måste också leda dem (driva dem; föra dem med mig),
    och de ska (kommer att) lyssna till min röst. Så ska det (de) bli en hjord och en herde.

17Därför älskar Fadern mig,
    för att jag lägger ner mitt liv för att sedan få tillbaka det igen.
18Ingen tar det från mig,
    utan jag lägger ner det frivilligt.
Jag har auktoritet att lägga ner det
    och auktoritet att ta det igen.
Detta är den order (instruktion) som jag fått från min Fader."
19Det blev på nytt delade åsikter bland judarna på grund av dessa ord. 20Många av dem sa: "Han har en demon och är sinnessjuk (förvirrad, från vettet), varför lyssnar ni på honom?" 21Andra sa: "Detta är inte ord (tal, tankar) från en som är demoniserad (under inflytande av en demon). En demon (ond ande) kan ju inte öppna blindas ögon!"





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel