Helbibel - tisdag 19/5
1 Sam 24:1-25:44, Ps 116:1-19, Ords 15:20-21, Joh 10:22-42
1 Sam 24:1-25:44
David skonar Saul1Och David gick upp därifrån och vistades i fästena (bergfästena – hebr. masad) i Ein-Gedi [i området vid Döda havet]. 2Och det hände när Saul hade återvänt från att förfölja filistéerna, att det berättades för honom och man sa: "Se, David är i Ein-Gedis öken." 3Och Saul tog 3 000 utvalda män från hela Israel och gick och sökte David och hans män på klipporna med stenbockar.
4Och han kom till fårens inhägnader vid vägen, där var en grotta och Saul kom in för att uträtta sina behov [ordagrant: "täcka sina fötter"; samma uttryck används i Dom 3:24 om Eglon]. Och David och hans män satt i den innersta delen av grottan. 5Och Davids män sa [viskade] till honom: "Se dagen då Herren (Jahveh) har sagt till dig: Se, jag ska ge dig dina fiender i dina händer, och du ska göra mot honom det som är gott i dina ögon." Och David reste sig och skar av vingen (hörnet) på Sauls mantel i smyg (utan att han märkte det).
6Men det hände därefter att Davids hjärta slog honom eftersom han hade skurit av Sauls vinge [hörnet eller tofsen på hans mantel]. 7Och han sa till sina män: "Herren (Jahveh) förbjöd mig det, att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens (Jahvehs) smorde, att räcka ut min hand mot honom, eftersom han är Herrens (Jahvehs) smorde." 8Och David övertygade sina män med dessa ord och lät dem inte resa sig mot Saul. Och Saul reste sig upp från grottan och gick sin väg.
9Och David reste sig efter och gick ut ur grottan och ropade efter Saul och sa: "Min herre kungen" Och när Saul såg bakom sig böjde sig David med sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig. 10Och David sa till Saul: "Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David söker din ofärd? 11Se, denna dag har dina ögon sett hur Herren (Jahveh) idag har gett dig i min hand i grottan, och några bad mig döda dig, men mina ögon skonade dig och jag sa: Jag ska inte sträcka ut min hand mot min herre, för han är Herrens (Jahvehs) smorde. 12Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den. 13Herren (Jahveh) dömer mellan dig och mig och Herren (Jahveh) hämnas mig på dig, men min hand ska inte drabba dig. 14Som de gamlas ordspråk säger: Från den onde kommer ondska, men min hand ska inte drabba honom.
15Efter vem har Israels kung kommit ut? Efter vem är det du jagar? Efter en död hund, efter en loppa! 16Låt Herren (Jahveh) därför vara domare och avkunna dom mellan mig och dig, och se och tala för min sak och befria mig ur din hand."
17Och det hände när David hade slutat tala dessa ord till Saul att Saul sa: "Är detta din röst, min son David?" Och Saul lyfte upp sin röst och grät. 18Och han sa till David: "Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig medan jag har gjort dig ont. 19Och du har berättat denna dag hur du har agerat med mig, för när Herren (Jahveh) gav mig i din hand har du inte dödat mig. 20För om en man finner sin fiende, ska han låta honom gå därifrån oskadd? Därför ska Herren (Jahveh) belöna dig med gott för det som du har gjort mot mig idag. 21Och nu, se jag vet att du med säkerhet ska bli kung och att Israels kungarike ska bli fast grundat i din hand. 22Ge mig därför din ed vid Herren (Jahveh) att du inte ska skära av min säd efter mig, och att du inte ska fördärva min fars hus namn."
23David gav sin ed till Saul och Saul gick hem. Men David och hans män gick upp till borgen (hebr. matsodah) [i Ein-Gedi, se vers 1].
David, Naval och Avigajil
1[Detta är det centrala stycket i kapitel 21-31.]
Och [profeten] Samuel dog och hela Israel samlades tillsammans och sörjde honom och begravde honom i hans hus i Rama [i Efraims bergstrakt].
Då steg David upp och gick ner till Parans öken. 2Och där fanns en man i Maon, vars ägor var i Karmel [inte berget Karmel, utan byn Karmel 13 km söder om Hebron], och mannen var mycket rik och han hade 3 000 får och 1 000 getter och han klippte sina får i Karmel. 3Mannen hette Naval och hans hustru hette Abigail [betyder: "min faders glädje"] och kvinnan hade gott förstånd (hebr. tóv sechel) och ett vackert utseende, men mannen var rå och ond i sina handlingar. Han var av Kalebs hus.
[Kalebiterna var en respekterad stam i Juda som bl.a. byggt upp Betlehem, Davids hemstad, se 1 Krön 2:51. Naval betyder dåre eller ond. Abigail beskrivs med ordet förstånd, vars verbform används i 1 Sam 18:5 om David. Det ger en subtil antydan att det finns en koppling mellan dem. Det förstärks av att ordparet "rå och ond" skjuter in en kil mellan Naval och hans fru som är "god i förståelse".]
4Medan David var i öknen hörde han att Naval klippte sina får. 5Så David sände tio unga män och sa till de unga männen: "Gå upp till [byn] Karmel och gå till Naval och hälsa honom i mitt namn. 6Och säg så här till honom: 'Till livet! [Troligtvis en hälsning om önskan om välgång/framgång och ett långt liv!] Och frid (allt gott – hebr. shalom) till dig, och frid (hebr. shalom) till detta hus och frid (hebr. shalom) till allt som är ditt (hela ditt hushåll)!
7Jag har hört att du klipper och dina herdar är nu med oss och vi gör dem inget illa utan vi ser till att ingenting fattas dem (vi vaktar deras tillhörigheter när de inte är här) under tiden som de är i Karmel. 8Be de unga männen och de ska berätta för dig. Låt därför de unga männen finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, för vi har kommit en god dag (en festdag). Ge, jag ber dig, det som finns i din hand till dina tjänare och till din son David.' "
9När Davids unga män kom dit talade (återgav) de alla ord till Naval i Davids namn. Sedan väntade de (var de stilla).
10Men Naval svarade Davids tjänare och sa: "Vem är David? Och vem är Jishajs son? Det finns många tjänare i dessa dagar som har övergett sina herrar, 11ska då jag ta mitt bröd och mitt vatten och mitt kött som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge till män som jag inte vet vilka de är?"
12Och Davids unga män vände och gick tillbaka och kom och berättade för honom enligt alla dessa ord. 13Och David sa till sina män: "Omgjorda er var man med sitt svärd." Och de omgjordade sig var man med sitt svärd och David tog på sig sitt eget svärd och de gick upp efter David, omkring 400 män. Och 200 män stannade vid deras tillhörigheter.
14Men en av de unga männen [i Navals hus] berättade för Abigail, Navals hustru, och sa: "Se, David sände budbärare från öknen för att hälsa vår herre och han snäste av (fräste, förolämpade) dem. 15Men männen var mycket goda mot oss och vi blev inte skadade, vi förlorade ingenting så länge som vi vandrade med dem när vi var på fälten. 16De var en mur för [de beskyddade] oss både natt och dag, hela tiden som vi var bland dem och vaktade fåren. 17Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med." [Naval lyssnar inte på någon utan lever i sin personlighet på alla sätt upp till sitt namn.]
18Och Abigail skyndade sig och tog 200 brödkakor och två läglar med vin och fem får som var klippta och fem mått av torkad säd och 100 russinkakor och 200 fikonkakor och lade dem på åsnor. 19Och hon sa till sin unge man: "Gå före mig, se jag kommer efter dig." Men hon berättade ingenting för sin man Naval.
20Och det skedde när hon red på sin åsna och kom ner till bergets gömställe, att se, David och hans män kom ner mot henne och hon mötte dem. 21Och David hade sagt: "Helt fåfängt har jag vaktat allt som tillhör denne man i öknen så att ingenting fattades honom, allt som tillhör honom, och han har lönat mig med ont för det goda. 22Gud (Elohim) ska göra så mot Davids fiender och mer därtill, om jag låter så mycket som en som urinerar på muren ["väggpissare"; ett nedvärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se vers 15] av allt som tillhör honom vara kvar till gryningen."
23Och när Abigail såg David skyndade hon sig att stiga ner från sin åsna och föll ner framför David på sitt ansikte och böjde sig ner till marken. 24Och hon föll ned vid hans fötter och sa [det längsta anförandet av en kvinna i GT, 153 hebreiska ord]:
"Över mig, min herre, över mig ska skulden vara, och låt din tjänarinna, jag ber dig, få tala inför dig (i dina öron) och hör (lyssna) på din tjänarinnas ord. 25Låt inte, min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag, din tjänarinna, såg inte min herres unga män som du sände.
26Och nu min herre, Herren (Jahveh) lever, och din själ lever, se Herren (Jahveh) har hållit dig borta från blodskuld och från att finna gottgörelse för dig själv med din egen hand, låt därför dina fiender och de som söker ont mot min herre vara som Naval. 27Och denna gåva som din tjänarinna har fört till min herre, låt den ges till de unga männen som följer min herre. 28Förlåt, jag ber dig, din tjänarinnas överträdelse, för Herren (Jahveh) ska med säkerhet göra min herres hus till ett tryggt hus, eftersom min herre utkämpar Herrens (Jahvehs) strider, och ondska aldrig har funnits i dig alla dina dagar. 29Och trots att människor står upp och jagar dig och söker din själ (vill döda dig), ska min herres själ likväl vara bunden i livets knyte (knippe, bunt) med Herren din Gud (Jahveh Elohim), och dina fienders själar ska han slunga bort som man slungar (en sten) med slungan (slangbellan). 30När nu Herren (Jahveh) har gjort med min herre allt det goda som han har talat angående dig och har utsett dig till furste över Israel, 31så ska inte detta bli en stötesten för dig, ingen överträdelse för min herres hjärta, eller att du har utgjutit blod utan orsak eller att min herre har funnit gottgörelse för sig själv (tagit rätten i egna händer). Kom ihåg din tjänarinna när Herren (Jahveh) har gjort gott mot min herre."
32Då sa David till Abigal (hebr. Avigal) [här stavas Abigail (hebr. Avigajil) utan ändelsen jil, utan "glädje"]: "Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som denna dag har sänt dig för att möta mig, 33och välsignad är din taktfullhet och välsignad är du som denna dag har avhållit mig från blodskuld, och från att söka gottgörelse för mig själv med min egen hand. 34Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam) som Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), lever, han som har undanhållit min hand från att skada dig. Hade du inte kommit så snabbt för att möta mig, skulle vid morgonljuset (gryningen) inte en enda en som urinerar mot muren [någon av manligt kön] funnits kvar av Navals män." [Samma nedvärderande uttryck som i 1 Sam 25:22 används igen.]
35Och David tog emot av hennes hand det som hon fört med sig till honom, och han sa till henne: "Gå i frid (shalom) till ditt hus, se jag har lyssnat till din röst och tagit emot ditt ansikte."
36När Abigail kom tillbaka till Naval, då hade han ordnat en fest i huset – som en kungs fest. Navals hjärta var glatt [var på gott humör] och han var mycket berusad, därför berättade hon ingenting för honom, litet eller stort, förrän morgonen ljusnade. 37Och det hände på morgonen när vinet hade lämnat (gått ur) Naval att hans hustru berättade för honom dessa ting. Då dog hans hjärta i honom och han blev som en sten. [Detta kan beskriva en hjärtattack, stroke eller att han hamnade i koma.] 38Och det skedde omkring tio dagar därefter att Herren (Jahveh) slog Naval så att han dog. [David tolkar detta som Guds dom över Naval.]
39När David hörde att Naval var död sa han: "Välsignad är Herren (Jahveh) som har utfört min sak från Navals hand och har hållit tillbaka sin tjänare från ondska, och den onde Naval har Herren (Jahveh) vedergällt över hans eget huvud."
David skickade då (ett sändebud) och talade med Abigail om att få ta henne till hustru. 40Och när Davids tjänare kom till Abigail till Karmel, talade de till henne och sa: "David har sänt oss till dig för att ta dig till honom som hustru."
41Och hon steg upp och böjde sig ner med ansiktet mot marken och sa: "Se, din tjänarinna är en tjänare till att tvätta min herres tjänares fötter." 42Och Abigail skyndade sig och steg upp och red på en åsna med fem av hennes jungfrur som följde henne, och hon gick efter Davids budbärare och blev hans hustru. 43David tog även jizreliten Achinoam, och båda blev hans fruar. 44Men Saul hade gett sin dotter Michal, Davids hustru, till Palti, Lajishs son som var från Gallim.
Ps 116:1-19
Psalm 116 – De levandes landDen sjätte av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den fjärde i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Psalmen är en tacksägelsepsalm. Gud omnämns i nästan alla verser. Gudsnamnet Jahveh används 15 gånger och Elohim en gång i vers 5. Detta mer generella ordet används om Gud i skapelsen där hans egenskaper blir synliga i naturen. Formen som används här är Eloheinu, som betyder "vår Gud". Det förstärker att Gud är synlig, men inte bara opersonligt som i skapelsen utan personligt engagerad som "vår Gud". I vers 5 beskrivs också tre egenskaper hos Gud. De två första (nådefull och rättfärdig) är beskrivande adjektiv. Att Gud är nådefull innebär att han ger oss välsignelser vi inte förtjänar men också att han måste agera utifrån sin rättfärdiga natur. Den tredje egenskapen är dock ett verb. Gud är inte bara "barmhärtig" som en egenskap, han agerar barmhärtigt. Han ger oss barmhärtighet genom att aktivt göra något. Detta är unikt för denna vers. Här är enda gången i hela GT verbet "agerar barmhärtigt" används tillsammans med adjektivet "nådefull". Denna vers är alltså ett specialfall i ett specialfall! Gud har inte bara attributen nådefull och barmhärtig, han är nådefull och agerar barmhärtigt och utför nådefulla handlingar på ett personligt sätt mot oss.
Författare: Okänd
Citeras: Vers 10 citeras i 2 Kor 4:13
En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26
Struktur:
1. Introduktion, vers 1-2
2. Beskrivning av vad som hänt, vers 3-11
3. Prisa Gud för befrielse och beskydd, vers 12-19
I den grekiska och latinska översättningen är psalmen uppdelad i två egna psalmer, vers 1-9 är en psalm och vers 10-19 är nästa psalm.
för Herren (Jahveh) har hört min röst,
mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
2Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv.
[Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar" (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]
3Dödens band omslöt mig mer och mer,
Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp.
Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg,
4då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahvehs) namn:
"O, Herre (Jahveh),
rädda min själ (mitt liv)."
5Nådefull (full av kärleksfull omsorg – hebr. chanon) är Herren (Jahveh)
och rättfärdig,
ja, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet – hebr. racham).
[Gud har inte bara attributen nådefull och rättfärdig – han agerar också barmhärtigt!]
6Herren (Jahveh) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade),
jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant "förd lågt ner"), och han räddade mig.
7Återvänd till din vila, min själ,
för Herren (Jahveh) har varit god mot dig.
8Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar,
min fot från fall.
9Jag ska vandra inför Herren (Jahveh),
i de levandes land.
"Jag är mycket prövad."
11Jag sa i min brådska (flykt, oro – impulsivt) [Ps 31:23]:
"Alla människor är lögnare."
12Hur kan jag återgälda Herren (Jahveh)
alla hans överflödande välgärningar mot mig?
13Jag ska lyfta upp frälsningens bägare,
och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahvehs) namn.
[Frälsningens bägare (ordagrant "frälsningar" i plural) kan syfta på dryckesoffer eller en offergåva i samband med högtider (4 Mos 29:19). Fortsättningen i vers 14 kan tala för det. En annan tolkning är den bildliga betydelsen av bägare – dvs. portion, lott, som i Ps 16:5. Här anas också en profetisk dimension. Eftersom Psalm 113-118 ingår i Hallel (psalmerna som sjöngs kring påsken) finns en anknytning till nattvarden, se Matt 26:27.]
14Jag ska infria mina löften till Herren (Jahveh),
i närvaro av (framför) hela hans folk.
15Dyrbart i Herrens (Jahvehs) ögon
är hans benådades död.
16Jag ber dig, Herre (Jahveh),
för jag är din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son [Ps 86:16],
du har lossat mina band.
[Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på psalmistens ödmjuka inställning.]
17Jag ska offra tackoffer till dig,
jag ska åkalla (höja min röst och be i) ditt namn Herre (Jahveh),
18jag ska infria mina löften till Herren (Jahveh),
i närvaro av (framför) hela hans folk,
19i gårdarna till Herrens (Jahvehs) hus,
i din mitt, Jerusalem.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Ords 15:20-21
20En vis son gör sin far glad,bara en dåre föraktar sin moder.
21Dårskap tilltalar den som saknar hjärta och förstånd,
men den som har förståelse (insikt, förstånd) går sin väg rakt fram.
Joh 10:22-42
Chanukka – tempelinvigningsfesten
En chanukkaljusstake har åtta ljus, ett för varje dag i högtiden. De flesta ljusstakar har också ett nionde hjälpljus för att tända de andra ljusen. Ljusen tänds från höger till vänster. På bilden har det mittersta hjälpljuset och den första dagens ljus tänts.
[Chanukka, även translittererat hanukka, infaller i slutet av november eller i december och är en åtta dagar lång judisk högtid som även kallas "ljusets fest". Den är inte en av de sju högtiderna som beskrivs i Moseböckerna, se 3 Mos 23. Den firas till minne av att man år 164 f.Kr. under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte åtta dagar.
I nutida judendom används en åttaarmad ljusstake med ett nionde hjälpljus. Det hebreiska ordet för detta nionde ljus är shamash som betyder tjänare/hjälpare. Det tänds först och från detta tänds de andra ljusen. Första dagen ett, andra två, osv. Den åttonde dagen brinner alla ljusen.]
Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i Salomos pelargång i tempelområdet. 24De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
25Jesus svarade dem: "Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.
Det andra ljuset har tänts på den stora elektriska chanukkaljusstaken på Sionstorget i Jerusalem.
©Göran Larsson
31Igen tog de judiska ledarna upp stenar för att stena honom. 32Jesus svarade dem: "Jag har visat er många goda gärningar, för vilken av dem vill ni stena mig?"
33De judiska ledarna svarade honom: "Vi ska inte stena dig för en god gärning, utan därför att du hädar [talar emot Gud]. Du är en människa, men utger dig för att vara Gud!"
34Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lära [gr. nomos; syftar här på den tredje delen Skrifterna]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Ps 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.] 35Om han kallade dem som fick ta emot Guds ord för gudar, och Skriften inte kan brytas (vara delad, motsäga sig själv), 36varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son. 37Om jag inte gör min Faders gärningar så behöver ni inte tro på mig. 38Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern."
39Då försökte de gripa honom igen, men han gick (försvann) ur deras händer.
Jesus går till östra sidan av Jordanfloden
Jordandalen och vägen till Qasr el Yahud, dopplatsen där Jesus enligt traditionen blev döpt av Johannes. Den moderna platsen öppnade 2011 efter att ha varit stängd för allmänheten sedan 1967
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
