Helbibel - onsdag 14/1
1 Mos 30:1-31:16, Ps 12:1-9, Ords 3:13-15, Matt 10:1-23
1 Mos 30:1-31:16
5. Dan (via Rakels tjänstekvinna Bilhah)1Och när Rakel såg att hon inte födde några barn till Jakob avundades hon sin syster [Leah, som redan fött Ruben, Simeon, Levi och Juda] och sa till Jakob: "Ge mig barn, annars dör jag."
2Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel och han svarade henne: "Är jag i Guds (Elohims) ställe, som inte har låtit dig få frukt i din livmoder?"
3Då sa hon: "Se min tjänstekvinna Bilhah, gå in till henne så får hon föda barn i mitt ställe (ordagrant: ´föda på mina knän´), så att även jag kan bygga min familj (ordagrant: ´jag blir uppbyggd´) genom henne." [Det fanns en sed att lägga det nyfödda barnet på knäna, först på fadern (som genom att ta emot det erkände barnet som sitt eget) och sedan på modern. I det här fallet ska Bilhah lägga sitt barn på Jakobs och Rakels knän så det blir deras barn. Se även 1 Mos 50:23.]
4Så hon gav honom Bilhah, sin tjänstekvinna, till hustru, och Jakob gick in till henne. 5Och Bilhah blev gravid och födde en son till Jakob. 6Och Rakel sa: "Gud (Elohim) har dömt (hebr. danan) mig och även hört min röst och har gett mig en son." Därför gav (kallade) hon honom namnet Dan [betyder: domare].
6. Naftali (via Rakels tjänstekvinna Bilhah)
7Och Bilhah, Rakels tjänstekvinna blev gravid igen och födde en andra son till Jakob. 8Och Rakel sa: "Guds närkamper har jag utkämpat (stretat, 'vridit mig'; brottats) med min syster och jag har [verkligen] fått överhanden (övervunnit)." Så gav (kallade) hon honom namnet Naftali [betyder: "min kamp"; eller möjligtvis "slug närkamp"].
7. Gad (via Leahs tjänstekvinna Zilpah)
9När Leah såg att hon hade lämnat (slutat) att bli gravid, tog hon Zilpah, sin tjänstekvinna, och gav henne till Jakob som bihustru. 10Och Zilpah, Leahs tjänstekvinna, födde en son till Jakob. 11Och Leah sa: "Lyckan (hebr. gad) har kommit!" Och hon gav (kallade) honom namnet Gad. [Namnet betyder lycka eller förmögenhet, men kan också betyda skara eller trupp.]
8. Asher (via Leahs tjänstekvinna Zilpah)
12Och Zilpah, Leahs tjänstekvinna födde en andra son till Jakob. 13Och Leah sa: "Jag är glad (välsignad – hebr. asher) för döttrarna ska kalla mig lycklig." Och hon gav (kallade) honom namnet Asher. [Asher betyder glad och att känna sig välsignad, men även att vara ärlig och gå rakt fram.]
Ruben hittar alrunor – familjekonflikt
Illustration med bildtexten Mandragora med grekiska bokstäver från Dioskorides verk "Om medicinska växter" skrivet 50-70 e.Kr.
[Alla 11 söner (och dottern Dina) som räknas upp i 1 Mos 29:32-30:34 föds inom en sjuårsperiod (av fyra olika mödrar). Sedan Leah fött Ruben får hon tre barn till i rask följd. Sedan sker ett uppehåll då denna händelse inträffar. Ruben måste då vara 4-5 år, men inte äldre eftersom hon sedan får ytterligare tre barn i rask följd.
Alruna (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter. Örten har grova rötter som ofta kan få former som påminner om nakna människokroppar. De användes ibland som husgudar (hebr. terafim). Från roten växer långa mörkgröna blad som bildar som en rosett. Den bildar blekt purpurblå blommor som under våren blir till små gul-röda frukter. Frukten har beskrivits som ett gult fågelägg i ett genomskinligt bo. Vid den här tiden på våren, då veteskörden bärgas, är frukten mogen och den doftar också, se Höga V 7:13. Frukten kan skalas och ätas. Mest troligt är att den unge Ruben bara plockar frukten och tar med sig den hem. Det finns antika berättelser om hur hundar och åsnor användes för att dra upp de djupa rötterna, så med tanke på hans ålder, är det inte troligt att han gräver upp roten. Dess frukter ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Araberna kallade frukten "djävulens äpplen" och i den grekiska världen fick den smeknamnet "kärleksäpple". Kopplingen till kärlek finns även i det hebreiska namnet dodaj (som också delar rot med namnet David), som är snarlikt ordet för kärlek (hebr. dod) och "min älskade" i Höga Visan, se Höga V 2:2. Den grekiska naturforskaren Dioskorides (40-90 e.Kr.) skriver hur mandragoraroten kunde kokas i vin och ges som smärtlindrande medel. Det verkade även mot sömnlöshet och användes inför operativa ingrepp. Mandragora växer än idag på fälten i Israel.]
Alrunans frukter liknar både i storlek och form små gula körsbärstomater.
Så Rakel sa: "Låt gå (ordagrant: därför), han kan ligga med dig i natt för [i utbyte mot] din sons alrunor."
16När Jakob kom från fältet på kvällen gick Leah ut och mötte honom och sa: "Du måste komma in till mig, för jag har verkligen köpt dig med min sons alrunor." [Leah väntade inte hemma utan gick ut och mötte Jakob.] Och han låg hos henne den natten.
[Här används inte känna (hebr. jada, se 1 Mos 4:1) som är det ord som brukar användas om äktenskapligt samliv, utan "ligga" som oftare har med utomäktenskaplig sex att göra, se 1 Mos 39:12. De fyra första sönerna som Leah föder står det bara att hon föder (1 Mos 29:32, 33, 34, 35), men de två sista föder hon "till Jakob" (vers 17 och 19), precis som Bilhah (vers 5 och 7) och Zilpah (vers 10 och 12). Även Josef och Benjamin har annorlunda formulering och saknar frasen "till Jakob", se vers 23 och 1 Mos 35:18.]
9. Isaskar (Leahs femte son)
17Och Gud (Elohim) lyssnade till Leah och hon blev gravid och födde en femte son till Jakob. 18Och Leah sa: "Gud (Elohim) har gett mig min lön (hebr. shachar) eftersom jag gav min tjänstekvinna till min man. Och hon gav (kallade) honom namnet Isaskar (hebr. Jisashchar)." [Betyder det finns lön, kompensation eller belöning.]
10. Sebulon (Leahs sjätte son)
19Och Leah blev gravid igen och födde en sjätte son till Jakob. 20Och Leah sa: "Gud (Elohim) har skänkt (hebr. zavad) mig en god hemgift (hebr. zeved), nu ska min man umgås (hebr. zaval) med mig, eftersom jag har fött honom sex söner." Och hon gav (kallade) honom namnet Sebulon (hebr. Zevolun). [Namnet betyder upphöjd, men även boplats, habitat.]
Dina (Leahs dotter)
21Därefter födde hon [Leah] en dotter. Och hon gav (kallade) henne namnet Dina. [Dina betyder rätt eller domare, den feminina formen av Dan.]
11. Josef (Rakels förstfödda)
22Gud (Elohim) kom ihåg Rakel och Gud (Elohim) lyssnade till henne och öppnade hennes livmoder. 23Hon blev gravid och födde en son och sa: "Gud (Elohim) har tagit bort min förebråelse (vanära, skam)." 24Och hon gav (kallade) honom namnet Josef och sa: "Herren (Jahveh) har förökat (hebr. josef) till mig ännu en son." [Josef betyder Herren förökar.]
[Rakel får ännu ett barn, men hon dör i barnsäng när hon får honom, se 1 Mos 35:18. Han får namnet Benjamin och blir den tolfte av Jakobs söner.]
Jakobs ohederliga planer
25Och det skedde när Rakel hade fött Josef att Jakob sa till Laban: "Sänd iväg mig så att jag kan gå till min plats och till mitt land. 26Ge mig mina fruar och mina barn för vilka jag har tjänat dig och låt mig gå, för du känner mycket väl till hur jag har tjänat dig."
27Och Laban sa till honom: "Om, jag ber dig, jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag har observerat tecknen, och Herren (Jahveh) har välsignat mig för din skull." 28Och han sa (vidare): "Utse åt mig din lön och jag ska ge dig den."
29Och han sa till honom: "Du vet (har god kännedom om, är väl förtrogen med) hur jag har tjänat dig och hur din boskap har haft det med mig.
30Innan jag kom hade du lite och det har förökat sig och blivit talrikt, och Herren (Jahveh) har välsignat dig oavsett vart du har vänt dig. Och nu ska jag förse även mitt eget hus (hushåll)."
31Och han sa: "Vad ska jag ge dig?"
Och Jakob sa: "Du ska inte ge mig vad som helst, om du vill göra detta för mig, ska jag igen valla [vara en herde för] din flock och vakta den. 32Jag ska idag gå igenom dina hjordar och ta bort därifrån varje spräckligt och fläckigt, och alla mörka bland fåren, och de fläckiga och spräckliga från getterna, och de ska vara min lön. 33Så ska min rättfärdighet vittna mot mig idag och framåt, när du kommer för att se över min lön som är inför dig. Alla som inte är fläckiga och spräckliga bland getterna och mörka bland fåren, om de blir funna hos mig ska de räknas som stulna."
34Och Laban sa: "Se till dig ska det vara enligt dina ord." 35Och den dagen tog han bort alla getter av hankön som var strimmiga och fläckiga och alla getter av honkön som var spräckliga och fläckiga, alla som hade något vitt (i pälsen), och alla de mörka bland fåren, och gav dem i sina söners hand. 36Och han lät det vara tre dagresor mellan sig själv och Jakob. Och Jakob vallade [tog hand om och skötte] resten av Labans flockar.
37Och Jakob tog sig käppar av färska popplar och av mandelträd och av platanträd, och skalade vita ränder i dem så att det vita blev synligt på käpparna. 38Och han placerade käpparna som han hade skalat mittemot flockarna i rännorna, i vattentrågen dit flocken kom för att dricka, och de blev dräktiga när de kom för att dricka. 39Och flockarna blev dräktiga i käpparnas åsyn och flockarna födde strimmiga, spräckliga och fläckiga. 40Och Jakob skiljde lammen av hankön, och vände flockens ansikten mot det strimmiga och alla mörka i Labans flock, och han placerade sina egna flockar åt sidan och placerade dem inte i Labans flock. 41Och det skedde när de starka i flocken skulle para sig att Jakob lade käpparna framför deras ögon i flockens vattentråg, så att de blev dräktiga bland käpparna, 42men när flocken var svag lade han inte dit dem. På det sättet blev de svaga Labans och de starka Jakobs. 43Och mannen förökades (bröt fram) väldigt mycket [Jakobs välstånd ökade] och hade stora flockar och tjänarinnor och tjänare och kameler och åsnor.
Gud låter Jakob fly
1Jakob fick höra hur Labans söner sa: "Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far." 2Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut (hans attityd var förändrad).
3Då sa Herren (Jahveh) till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig."
4Och Jakob skickade efter Rakel och Leah och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5och han sa till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud (Elohim) har varit med mig. 6Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7Ändå har er far offentligt förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och ändrat min lön tio gånger [gång på gång], men Gud (Elohim) har inte tillåtit honom att göra mig något ont.
[Det ovanliga ordet för att lura (hebr. talal) har samma rot som ordet tel som används om en stad som byggts upp och rivits ner. Labans sätt är som ett grymt skämt där Jakobs förväntning har byggts upp som en stad synlig för alla, för att sedan raseras, på nytt byggas upp för att igen raseras.]
8När han sa: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sa: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9Så har Gud (Elohim) tagit er fars boskap och gett den åt mig. 10När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11Och Guds (Elohim) ängel (budbärare) sa till mig i drömmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'Här är jag (hebr. hineni; jag tar ansvar, står till förfogande).' 12Då sa han: 'Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13Jag är den Gud (El) som såg dig i Betel [för 20 år sedan, se vers 38], där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte [1 Mos 28:20-22]. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.' "
14Då svarade Rakel och Leah: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick i betalning för oss. 16Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."
Ps 12:1-9
Psalm 12 – Människors och Guds ord
Denna psalm handlar om vikten av att tala rätt. Inom judendomen betonas att det speciella med människan – en besjälad varelse – just är förmågan att kommunicera och uttrycka sig. I Bibelns första verser läser vi hur Gud skapar genom det talade ordet. I Ps 34:14 uppmanas vi att vakta tungan från ondska, svek och lögn. Den som är felfri i sitt tal är fullkomlig, säger Jakob i sitt skarpa brev till "de tolv stammarna i förskingringen", se Jak 3:2. Han fortsätter sedan med att beskriva vilken makt tungan har och att resultatet av obetänksamma ord kan liknas vid hur en skogsbrand sprids.
Psalmen handlar om Guds sanning och människors lögner. Rent bokstavligt står grundtextens ord för sanning stadigt på två fötter, medan ordet för lögn vacklar på ett ben.
Sanning
Det hebreiska ordet för sanning är emet och består av tre bokstäver: alef, mem och tav. Alef inleder även det hebreiska alfabetet, mem återfinns i mitten och tav står som den 22:a och sista bokstaven. Alla tre bokstäverna har var och en två beröringspunkter med den tänkta baslinjen och står stadigt. Typografiskt har alef och tav också en "fot" på sin vänstra kant. Ordet emet kommer från aman som just betyder stadig och stabil.
Lögn
Ordet för lögn är på hebreiska sheqer och består också av tre bokstäver: shin, qof och resh. Var och en av dessa har bara en beröringspunkt mot den tänkta baslinjen och qof går nedanför den. shin utgör den 21:a bokstaven, qof den 19:e och resh den 20:e. Rabbiner brukar skämtsamt säga att den 22:a bokstaven tav redan är upptagen för sanningen, men att lögnen försöker komma nära och tar bokstaven intill. Den kristne författaren C.S. Lewis skriver: "Genom att blanda in ett stänk av sanning hade de gjort sin historia ännu trovärdigare." Lögnens tre bokstäver är i oordning och balanserar på en ytterkant av alfabetet till skillnad från sanningen som vilar på hela alfabetet.
Det hebreiska språket förstärker hur sanningen tar in helheten och är väl balanserad. Lögnen däremot är ensidig och vacklar i varje del. Summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Jesus säger: Jag är Alfa och Omega. Den förste och den siste. Före allting och slutet av allt, se Upp 22:13. Alef och tav motsvarar grekiskans alfa och omega. Tecknet för mem föreställer vatten och symboliserar liv. När Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, Joh 14:6, så representeras det fullt ut i ordet emet. Det hebreiska ordet för sanning utgörs alltså av att alef och tav skyddar och omsluter mem på livets väg!
Om man tar bort alef från ordet emet, får vi ordet met kvar – hebreiska ordet för död! Bokstaven alef representerar ofta Gud. Sanning utan Gud lämnar bara död kvar!
Bakgrund: Anges inte, men det tillfälle där Saul dödar 85 präster och deras familjer skulle kunna vara en händelse som gett upphov till denna psalm, se 1 Sam 22:17-19.
Författare: David
Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av hebreiskans ben adam, översatt "människors barn" eller "människorna", se vers 2 och 9.
A Gud tilltalas i bön, de goda är borta, vers 2-3
B Det talas om Gud, de onda citeras, vers 4-5
C Centralt finns Guds svar, han citeras, vers 6
B´ Det talas om Gud, hans löften, vers 7
A´ Gud tilltalas i bön, ondskan tilltar, vers 8-9
På den åttonde. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
[Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. Symboliskt kan "den åttonde" också förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används i två psalmer, här och i Psalm 6 som har liknande tema, se Ps 6:1 för fler kommentarer.]
Hjälp, Herre (Jahveh)...
för [det verkar som om] troheten är borta (det finns inga fromma längre),
de lojala (trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna (människors barn, ordagrant "Adams barn").
3Alla ljuger för varandra,
med insmickrande ("halt") tal (läppar),
och med ett dubbelt hjärta talar de (inkonsekvent, ombytligt, opålitligt).
[Ordagrant "med ett hjärta och ett hjärta", vilket är motsatsen till "ett hjärta", se Jer 32:39; Hes 11:19. Jakob använder ett liknande ord "två-själad" för någon som kastas hit och dit mellan tro och otro, i sitt brev, se Jak 1:7-8. Ett brev som också tar upp lögn och tungans makt, se Jak 1:26; 3:5; 3:8-9.]
48Du, Herre (Jahveh), ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i vers 6],Låt Herren tysta (utplåna) alla smickrande ("hala") läppar,
den tunga som talar stora (vidlyftiga, skrytande) ord.
5De säger: "Vår tunga ger oss makt (seger),
våra läppar tillhör oss (vi kan säga vad vi vill),
vem är herre över oss?"6På grund av förtrycket (plundringen, våldet) mot de svaga (förtryckta),7Herrens (Jahvehs) löftesord är rena (felfria) löftesord,
på grund av ropen (klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa,
[därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren (Jahveh) upp och säger:
"Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter."
[Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!]
liksom silver som renats i en smältugn på marken,
sju gånger [Ps 18:31; 119:140].
[Den första raden har inget verb och är ordagrant: "Löftesord JHVH löftesord rena" (hebr. imrot JHVH imrot tesorot). Ordet för löfte (hebr. imrah) upprepas två gånger och omgärdar Herren (Jahveh). Guds namn står parallellt med ordet rent (hebr. tahor) som används för att beskriva rent guld (2 Mos 25:31). Skrivsättet kommunicerar att Guds löftesord är rent eftersom Gud själv är ren. Talet sju står för fullkomlighet. Silver renades några gånger tills det mesta av slagget var borta, Guds ord är fullkomligt (sjufaldigt) rent. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver "bränd och prövad på jorden". I det större kiastiska mönstret står Guds rena löftesord i kontrast till smickrande ord i vers 4-5.]
du ska alltid beskydda var och en av dem från detta [onda] släkte.
9De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor [överallt, som vilddjur redo att förgöra],
när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn).
[Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se Jes 5:20.]
Ords 3:13-15
Sök efter vishet13Lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den människa som hittar visheten,
och den människa som införskaffar (drar till sig, bygger upp) kunskap (förstånd).
14För värdet av att känna henne är högre än värdet av silver,
ja, vinsten är bättre än guld.
15Hon är mer värdefull än rubiner,
av allt du kan önska (längta efter) [av rikedom i den här världen] kan ingenting jämföras med henne.
Matt 10:1-23
De tolv apostlarna1[Fram till nu hade lärjungarna mest följt med Jesus, lyssnat till honom och sett honom hela människor. Nu kallas tolv av dem att inte bara vara lärjungar och efterföljare utan apostlar som betyder budbärare, representanter eller ambassadörer.]
Och han kallade till sig sina tolv lärjungar [efter en natt i bön, se Luk 6:12] och gav dem makt (auktoritet) över orena andar, så att de [därför både] kunde driva (kasta) ut dem och bota (hela, behandla – gr. therapeuo) varje [kronisk obotlig] sjukdom och varje svaghet (skröplighet) [i form av krämpor och besvär]. 2Detta är namnen på de tolv apostlarna:
först Simon, som kallas Petrus,
och Andreas, hans bror,
[sedan] Jakob, Sebedeus son,
och Johannes, hans bror,
3Filippus
och Bartolomeus [Bartolomaios, hebreiskt namn, "Talmais son". Det är troligtvis samma person som Natanael som nämns tillsammans med Filippus, se Joh 1:45-49. I så fall kom han från Kana, se Joh 21:2],
Tomas [hebreiskt ord som betyder "tvilling", se Joh 11:16; 20:24-29]
och Matteus, tullindrivaren (publikanen) [författaren av detta evangelium],
Jakob, Alfeus son,
och Taddeus [Judas, inte Iskariot],
4Simon "den hängivne" (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten) [ordagrant "Simon kananaios", den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen seloten, båda orden betyder "den hängivne, ivrige, fanatiske", kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge]
och Judas Iskariot, han som skulle utlämna (förråda) honom.
[Matteus nämner apostlarna parvis, vilket överensstämmer med att de sändes ut "två och två", se Mark 6:7. Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Mark 3:16-19; Luk 6:13-16; Apg 1:13.]
Jesus instruerar och sänder ut apostlarna
5[Den följande undervisningen som Jesus ger sina lärjungar, vers 5-42, är det andra av de fem tal som Matteus återger.]
Jesus sände ut (gr. apostello) dessa tolv och befallde dem:
"Gå inte in på hedningarnas vägar [område] eller in i någon samarisk stad. [Samarierna var ättlingar till de tio nordliga stammarna. Den samaritiska trosinriktningen följde en snarlik version av Torah där templets plats var Gerizim, inte Jerusalem, se Joh 4:4-9.] 6Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus.
[Det första missionsuppdraget var riktat till judarna, som är Guds fysiska och synliga folk här på jorden, se Ef 2:14. Efter Jesu uppståndelse utvidgades kallelsen till alla folkslag i världen, se Matt 28:19. Israeliterna liknas vid får som gått vilse, lärjungarna kallas att vara herdar som pekar på att himmelrikets Konung, Jesus, är nära.]
7På er väg fram förkunna (proklamera) att himmelriket (himlarnas kungarike) är nära. 8Bota sjuka (svaga, kraftlösa), väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner. Fritt har ni fått, fritt ska ni ge (ge som gåva, fritt, utan att begära någon betalning eller gentjänst för det ni själva har fått som gåva).
9Ta inte med (ordagrant "införskaffa inte", dvs. ni behöver inte förbereda och fördröja er avfärd genom att samla in) guld, silver eller [ens] koppar [-mynt, den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar]. 10Ta inte med en lädersäck [med proviant och packning] för resan, inte två livklädnader, inte [ett extra par] sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin mat [försörjning].
11När ni kommer in i en stad eller by, sök noga efter vem som är värdig (lämplig, passande), och stanna där [i det huset] tills ni går vidare. 12När ni kommer in i ett hus, så hälsa det. [Fridshälsningen var antagligen: "Frid vare med er!", se 1 Sam 25:6. Även Jesus hälsade lärjungarna med den frasen i övre rummet, se Joh 20:19.] 13Om huset är värdigt [vilket det var om de välkomnade de två apostlarna och deras budskap], ska den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, ska er frid vända tillbaka till er. 14Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. 15Jag säger er sanningen, det kommer att vara lindrigare för Sodoms och Gomorras regioner [1 Mos 19:1-29] på domens dag än för den staden.
[Judarna ansåg att hedniska områden var befläckade och även marken orenad. Ortodoxa judar skakade därför demonstrativt av dammet från sina kläder och sandaler när de återvände till det heliga landet från en resa till icke-judiska områden. Jesus använder nu samma symbolik och jämställer en judisk stad i Galileen, som inte ville veta av lärjungarna, med en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus verkar praktiseras även senare, se Apg 13:51; 18:6.]
Kommande förföljelse
16[När de nu blev utsända i Galileen var det ingen direkt förföljelse, men Jesus förbereder dem på vad som ska komma längre fram. Orden gäller även i dag för en Jesu lärjunge som sänds ut på hans uppdrag:]
Se, jag sänder iväg (sänder ut) er som får mitt ibland [omringade av] vargar. Var därför kloka (smarta, insiktsfulla, eftertänksamma, skarpsinniga) [listiga, diskreta och vaksamma] som ormar och oskyldiga (ordagrant: ouppblandade – dvs. rena) [oförfalskade och känsliga] som duvor [utan baktankar]. [Luk 10:3; Rom 16:19; Apg 20:29]
[I sin undervisning använder Jesus fyra olika djur som alla har särpräglade karaktärsdrag. Fåret och vargen är välkända bilder, se Matt 7:15; Joh 10:11-12; Apg 20:29. Ormen (som introduceras i 1 Mos 3:1) var listig och sådde in tvivel som fick människan på fall. Med sin kluvna tunga förknippas den ofta med talet och tungans makt (Jak 3:8-10). Bland människor som likt vargar rovlystet vill gå till angrepp (Matt 7:15), ska de troende vara som ormar, dvs. ifrågasätta ideologier och tänkesätt som inte är från Gud och skapa tvivel kring falska föreställningar. Men allt detta ska ske på ett oskyldigt och rent sätt, inte på världens sätt. Paulus är helt i linje med detta när han tar upp och talar om att riva ner fästen och rasera tankebyggnader och varje hög mur som reser sig upp mot kunskapen om Gud, se 2 Kor 10:3-5.]
17Var ständigt på er vakt för människorna, de ska dra er inför domstolar, och i sina synagogor ska de prygla (piska, slå) er. 18Ni ska föras inför ståthållare och kungar på grund av mig, vilket resulterar i att ni får vittna [berätta om mig] för (inför) dem och hedningarna. 19När de överlämnar (förråder) er, oroa er inte för vad ni ska tala och hur ni ska tala det. Det kommer att ges åt er just i den stunden, 20och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande som talar genom er. [Här används gr. laleo som handlar om att tala med en hörbar röst, jfr med gr. lego som mer handlar om att frambringa ord och meningar.]
21En bror ska utlämna (förråda) sin [egen] bror till döden, och en far sitt [eget] barn (en familjemedlem). Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 22Ni ska bli hatade av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser, även i nära relationer] på grund av mitt namn, men den som står fast (behåller fältet, står kvar med oförminskad tro) till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad). 23När man förföljer er i en stad (ordagrant: ´den här staden´), så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.
[Verserna 17-23 handlar om förföljelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid. I Apostlagärningarna beskrivs hur församlingen förföljs, se Apg 7:58; 8:1; 9:25. Den sista delen "förrän Människosonen kommer" (som bara återfinns i Matteusevangeliet) är inte entydigt definierat. Det finns olika tolkningar, några av dem är:
• Att Jesus "kommer i närtid" och hinner ikapp lärjungarna när han sedan själv går ut (Matt 11:1), på liknande sätt som när han sände ut de sjuttiotvå till varje stad han skulle komma till (Luk 10:1).
• Att han "kommer i härlighet" och visar sig för lärjungarna (Matt 17:1-2).
• Jesu uppståndelse då han "kommer till Fadern".
• Den helige Andes utgjutande på pingstdagen, se Joh 1:16-17.
• I Matt 24:9-10 och Luk 21:12-19 används liknande formuleringar om förföljelse som här innan Jesu förutsägelse om templets förstörelse 40 år senare (Luk 21:20-22), då han "kommer med dom" över Jerusalem.
• Både före och efter omnämnandet om förföljelsen i detta tal nämner Jesus även om den slutgiltiga domen (vers 15, 28, 32), i så fall kan det syfta på "hans andra tillkommelse" (Matt 16:28; 24:14) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare.
• En referens till att missionen i Israels städer (bland judarna) kommer att pågå ända tills han kommer tillbaka.
Oavsett exakt betydelse är poängen ändå klar. Förföljelsen skulle inte kunna stoppa missionen. Snarare skulle den tvärtom leda den in på nya vägar och sprida evangeliet.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
