Helbibel - onsdag 27/5
2 Sam 12:1-31,
Ps 119:65-80,
Ords 16:4-5,
Joh 16:1-33
2 Sam 12:1-31
Profeten Natan konfronterar David 1Herren (Jahveh) sände Natan till David. Och han kom till honom och sa till honom: "Det var två män som bodde i en stad, den ene var rik och den andre fattig. 2Den rike hade överflöd av får och boskap. 3Men den fattiga mannen hade ingenting förutom ett litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp tillsammans med honom och hans söner. Det åt av hans mat, drack från hans glas och sov i hans armar. Det var som en dotter för honom.
4När den rike mannen fick besök av en resenär, ville han inte använda något av sina egna lamm eller boskap för att ge mat åt sin besökare. I stället tog han den fattige mannens lamm och tillredde det till mannen."
[Besökaren i den här liknelsen kan anspela på den frestelse som kom över David. Till en början bara en besökare som sedan bjuds in och som tillåts ta över.]
5David exploderade i ilska över hur den rike mannen betett sig. Han sa till Natan: "Så sant Herren (Jahveh) lever, den mannen som gjorde detta förtjänar att dö. 6Han ska ersätta lammet fyrfalt, på grund av vad han gjort och hans brist på medlidande." [Enligt [2 Mos 22:1] ska ett lamm ersättas fyra gånger om, dock lägger David själv även till att han också förtjänar att dö. Vissa översättningar har "sju gånger" i stället för "fyra gånger".]
7Natan sa till David: "Du är den mannen. Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Jag har smort dig till kung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand, 8och till dig gav jag din herres hus och din herres hustru [Michal, Sauls dotter] i din famn och gav dig Israels och Juda hus, och om det var för lite så skulle jag ge dig så mycket mer. 9Varför har du föraktat Herrens (Jahvehs) ord till att göra det som är ont i mina ögon? Orija, hettiten har du slagit med svärd och hans hustru har du tagit till att bli din hustru, och honom har du slagit med Ammons söners svärd. 10Och nu ska svärdet aldrig lämna ditt hus [konflikter och stridigheter i familjen] eftersom du har föraktat mig och har tagit hettiten Orijas hustru till att bli din hustru.
11Så säger Herren (Jahveh): Se, jag ska resa upp ondska mot dig från ditt eget hus och jag ska ta dina fruar framför dina ögon och ge dem åt en annan man (till din granne; någon som bor nära dig – hebr. rea) och han ska ligga med dina fruar mitt på ljusa dagen (i solskenet) [vilket Avshalom gör, se [2 Sam 16:22]], 12för du gjorde detta i hemlighet, men jag ska göra dessa ting inför hela Israel mitt på ljusa dagen (inför solen)."
David erkänner sin synd
13David sa till Natan: "Jag har syndat mot Herren (Jahveh)." [Bekännelsen är kort och utan undanflykter, se också [Luk 18:13]. Guds respons och förlåtelse är omedelbar. Senare skriver David en psalm som handlar om denna händelse, se [Ps 51:2, 6].]
Och Natan sa till David: "Herren (Jahveh) har även tagit bort din synd, du ska inte dö. [Straffet var döden ([2 Mos 21:12; 3 Mos 20:10]), men Gud är nådefull, se [2 Mos 34:7].] 14Likväl (som en konsekvens), eftersom du har fått Herrens (Jahvehs) fiender att häda [eller "verkligen visat Herren förakt"], ska sonen (hebr. ben) som är född till dig döden dö."
[Hebreiskan i första raden kan dels tolkas att David har föraktat Herren genom denna synd. Herrens fiender kan syfta på hedningar eller israeliter som föraktar hur Gud agerar, om han låter David komma undan med mord utan något straff. Att sonen dör visar att Gud både förlåter, men också är rättfärdig och synden har konsekvenser. Det är skillnad mellan att bli förlåten för sin synd och domen av synd. Gud förlät Davids synd, men han tog inte bort alla konsekvenser av synden. Den första var att barnet dog, se även [Rom 6:23]. Denna händelse kommer att påverka hans familjerelationer.]
15Och Natan gick till sitt hus.
Batshevas barn dör
Och Herren (Jahveh) slog barnet (hebr. jeled) som Orijas hustru fött åt David och det blev mycket sjukt. 16Och David bönade till Gud (Elohim) för ynglingen (hebr. naar) och David fastade och så ofta han gick in låg han hela natten på marken.
[Även om Orija är död och David nu gift med Batsheva påminns läsaren om att barnet blev till när Orija levde. Tre olika ord för barnet används i vers 14-16: son, barn och yngling. Hebr. jeled är det vanliga ordet för ett litet barn, se vers 15, 18, 19, 21, 22. Att ordet naar används här (enda gången i detta kapitel) förstärker troligtvis Davids önskan att barnet skulle få växa upp till en frisk ung man. En liknande motsatt angivning av ålder återfinns i [Rut 1:5].]
17Och de äldste i hans hus steg upp och stod bredvid honom för att resa upp honom från marken, men han ville inte, inte heller åt han bröd (mat) med dem.
18Och det hände på den sjunde dagen att barnet dog. Men Davids tjänare var rädda för att berätta att barnet var dött, för de sa: "Se, när barnet fortfarande levde talade vi med honom men han lyssnade inte till vår röst, hur ska vi då kunna säga till honom att barnet är dött utan att han skadar sig själv?"
19Men när David såg att tjänarna viskade med varandra förstod David att barnet var dött och David sa till sina tjänare: "Är barnet dött?"
De svarade: "Han är död."
20Och David steg upp från marken och tvättade och smorde sig själv och bytte kläder och han kom in i Herrens (Jahvehs) hus och tillbad. Sedan kom han till sitt eget hus och han begärde och de satte fram bröd till honom och han åt.
21Och hans tjänare sa till honom: "Vad är detta som du har gjort? Du fastade och grät för barnet medan det levde, men när barnet är dött stiger du upp och äter bröd."
22Och han sa: "När barnet fortfarande levde fastade jag och grät, för jag sa (tänkte): Vem vet om inte Herren (Jahveh) ska ge nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chanan) och låta barnet leva? 23Men nu är han död. Varför ska jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen [till livet]? Jag ska gå till honom [kommer en dag att dö], men han kommer inte tillbaka till mig [blir inte levande igen]."
24Och David tröstade Batsheva (Batseba), sin hustru, och gick in till henne och låg med henne och hon födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Salomo. Och Herren (Jahveh) älskade honom 25och han sände [en hälsning] genom profeten Natans hand och han gav (kallade) honom namnet Jedidja, för Herrens (Jahvehs) skull. [Salomo betyder "hans shalom", dvs. hans frid, fred, välgång, framgång, hälsa och all himmelsk välsignelse. Jedidja betyder "älskad av Herren".]
Seger över ammoniterna
26[Baserat på om händelserna i [2 Sam 11:27-12:25] har föregått detta så har Rabbah varit belägrat i minst 9 månader kanske ända upp till 2 år.]
Joav krigade mot Ammons söners Rabbah [betyder "stor"; nuvarande Amman i Jordanien] och tog den kungliga [delen av] staden. 27Och Joav sände budbärare till David och sa: "Jag har krigat mot Rabbah, jag har tagit stadens vattenförråd ["vattenstaden"]. [Hade stadens vattenreservoar blivit intagen var det bara en tidsfråga innan stadens invånare skulle kapitulera.] 28Samla nu ihop resten av folket och slå läger mittemot staden och ta den, annars tar jag staden och den blir uppkallad efter mitt namn."
29Och David samlade ihop hela folket och gick till Rabbah och stred mot den och intog den. 30Och han tog av Malkams krona från hans huvud och dess vikt var en talent guld [34 kg] och på den fanns mycket dyrbara stenar och den sattes på Davids huvud. Och han förde bort bytet från staden, väldigt mycket. 31Och han förde ut folket som var därinne och ställde dem
under sågar
och under harvar av järn
och under yxor av järn
och lät dem gå genom tegelugnen (hebr. malben),
och så gjorde han mot alla Ammons söners städer. Och David och allt folket återvände till Jerusalem.
[Uttrycket "ställde under" kan antingen syfta på att han satte dem i hårt arbete dvs. "underställde dem" (ordet används på det sättet i [2 Sam 8:6, 14]). Det kan också tolkas rent bokstavligt att han placerade dem under sågar och andra redskap för att tortera och döda, se [Heb 11:37]. Ammoniterna var kända för sin grymhet, se [1 Sam 11:2; Amos 1:13]. Ammoniternas avgud var Milkom (även kallad Molok), se [1 Kung 11:5, 7, 33]. Ordvalet "passera" och tegel/tegelugn kan också vara en referens till de barnoffer i eld som dessa folk praktiserade, se [3 Mos 18:21; 2 Kung 23:10; Jer 32:35; Hes 20:31]. Nu fick de själva gå genom samma eld som de dödat sina barn i.]
Ps 119:65-80
ט – tet

Piktogrammet för Tet föreställer en korg eller ett hjul. Det kan också vara en orm i en korg. Det antika piktogrammet har gett upphov till den grekiska bokstaven Theta. (Den motsvarar ingen av våra latinska bokstäver.)
65[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Talvärdet är 9. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet "tov" sex gånger och det översätts med orden "väl", "gott", "god" och "bättre". De två första och de två sista verserna börjar med det ordet. I psalmens centrala del finns "tov" två gånger (vers 68), vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott! Verbet anah som översatts ödmjukad/ödmjukas är ett rikt ord som betyder vara svag, fattig, plågad, osv. Det kommer från verbet att vara låg och nedtryckt, men även att svara, ge respons och sjunga! I ordets betydelse ser vi hur en prövning kan vara ett verktyg där vi kan komma ut på andra sidan ödmjukade med en lovsång på våra läppar. Ordet används i vers 67 och 71 och ramar in det centrala stycket i vers 68-70. Hela stycket följer ett kiastiskt mönster där Guds goda handlande enligt hans Ord (Davar/Torah) är bättre än all tänkbar materiell välsignelse, se vers 66 och 72.]
Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahveh),
i enlighet med ditt ord (hebr. davar). 66 Gott omdöme (ordagrant: "god smak") och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även [Fil 1:9].] 67 Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah).
[Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även [Matt 6:13; Jak 1:2-3].] 68 God är du – och du gör gott,
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69-70 ramar in ordet "hjärta" och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.]
69De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig,
men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
70Okänsliga som fett är deras hjärtan,
men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).
71Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter),
så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim).
72Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
än mängder av (ordagrant "tusentals") guld och silver [mynt].
י – jod

Piktogrammet föreställer en hand eller en arm. Den utvecklades till vår latinska bokstav I.
73[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.]
Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).
74De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
75Jag vet, Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
76Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig,
efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.
77Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig, så jag kan leva,
för din undervisning (Torah) är min glädje!
78Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam, för de har förvrängt min sak med falskhet,
men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
79Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig,
och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot).
80Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),
så att jag inte drabbas av skam.
Ords 16:4-5
4Herren (Jahveh) har gjort allting [för att fullfölja och bidra] för sitt syfte (ordagrant: ´för att svara honom´),
även de ogudaktiga [passar i rollen] för den onda dagen.
5Varje människa som är stolt (arrogant) i sitt hjärta är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahveh),
du kan vara säker på att sådana inte undgår sitt straff.
Joh 16:1-33
1Detta har jag sagt till er [att världen kommer att hata er men också löftet om den helige Ande, se [Joh 15:18-27]] för att ni inte ska bli sårade (känna er förolämpade, förvånade över det som kommer att hända, bli stötta och tappa tron). 2De kommer att utesluta er (förvisa er) från synagogorna, ja, den tiden kommer när den som dödar er tror att han tjänar Gud (gör Gud en tjänst, utför Guds uppdrag). 3De kommer att göra detta mot er därför att de inte har lärt känna (inte har en personlig relation med) Fadern eller mig. 4Men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sa det till er. Jag sa det inte till er från början, eftersom jag var hos er."
Sanningens Ande
5"Nu går jag hem till honom som har sänt mig,
och ingen av er frågar mig vart jag går.
6I stället, eftersom jag sagt detta,
fylls ert hjärta med sorg (känner ni smärta och är nedstämda).
7Men jag säger er sanningen:
Det är bättre för er att jag går bort,
för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, Rådgivaren, Advokaten) komma till er.
Om jag går bort ska jag sända honom till er.
8När han kommer ska han överbevisa världen (människosläktet) om synd, rättfärdighet och dom. [Ordet 'överbevisa' är att föra fram allt i ljuset, som i en rättegång när helt uppenbara bevis läggs fram. Detta är en av den helige Andes uppgifter.] 9Om synd (att missa målet), för de tror inte på (litar inte, lutar sig inte emot) mig.
[All synd har sitt ursprung i otro, så den största synden är att ta avstånd från Jesus. Att inte ta emot syndernas förlåtelse är att missa målet som är gemenskap med Gud.] 10Om rättfärdighet, för jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre (med era fysiska ögon).
[Fadern tog emot Jesus som var helt utan synd. Att tro på Jesus är enda sättet för en människa att bli rättfärdig.]
11Om dom, eftersom denna världens herraväldes furste [Satan] har blivit dömd (är nu under domen).
[Alla människor kommer en dag att stå inför Gud. Satan, som också kallas åklagaren, är redan dömd. Han har inte längre någon makt och kan inte längre fördöma dem som är i Jesus.]
12Jag har fortfarande mycket att säga er,
men ni kan inte förstå (greppa, bära, acceptera) det nu.
13Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda (lära, visa) er fram till hela sanningen (all sanning).
För han ska inte tala av sig själv (sitt eget budskap),
utan bara vad han hör [från Fadern], och berätta för er vad som ska hända i framtiden.
14Han ska ära (förhärliga) mig, eftersom han ska ta emot (ta från, dra) från det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er.
15Allt som Fadern har är mitt. Därför sa jag att Anden ska ta det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er."
En kort tid
16[Jesus fortsätter att tala och nämner "en kort tid". Lärjungarna frågar vad han menar. Mest naturligt är att uttalandet syftar på tiden mellan Jesu död och uppståndelse. Jesus skulle snart dö, men också snart uppstå. Samtidigt finns det även en djupare innebörd som gäller väntetiden fram till hans återkomst. För en enskild kristen ger orden också hopp under tider av betryck att sorg ska vändas i glädje.]
"Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen [för jag går till Fadern]."
17Då sa några av hans lärjungar till varandra: "Vad är det han säger till oss:
'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen',
och när han säger:
'Jag går till Fadern?'
18Vad menar han med:
'snart (en kort tid)'?
Vi förstår inte vad han talar om."
19Jesus visste att de ville fråga honom så han sa till dem: "Ni frågar varandra om det jag sa:
'Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen.'
Från sorg till glädje
20Jag säger er sanningen (amen, amen):
Ni ska gråta och sörja (gråta som ett barn och ljudligt visa sorg),
men världen ska glädja sig.
Ni kommer att känna smärta (tyngd, bedrövelse),
men er sorg ska vändas i glädje. 21När en kvinna ska föda (frambringa – gr. tikto) känner hon smärta för hennes tid har kommit,
men när hon har fött (gr. gennao) sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande
i glädjen över att en människa har fötts till världen.
22Nu har ni smärta (tyngd, bedrövelse),
men jag ska se er igen och då ska ni glädja er i ert hjärta,
och ingen ska ta er glädje ifrån er [[Jes 66:14]].
23När den dagen kommer [efter uppståndelsen, när Anden blir utgjuten, se [Joh 14:16-20]], ska ni inte [behöver ni inte] fråga mig om någonting.
[Huvudbetydelsen är att ställa en fråga, så används ordet i vers 19, men det kan också innebära att be om något i bön. När Jesus inte längre är hos lärjungarna kroppsligen behöver de inte fråga eller be honom om något, den helige Ande ska leda dem in i hela sanningen, se vers 13, och Jesus är medlaren mellan Gud Fadern och människan och den som ber för oss, se [Rom 8:34].]
Jag säger er sanningen (amen, amen):
Vad ni än begär (ber, frågar) Fadern om i mitt namn, det ska han ge er.
24Hittills har ni inte begärt något i mitt namn.
Begär (fortsätt att be och fråga gång på gång) och ni ska få,
så att er glädje blir fullkomlig (kontinuerligt fylld till brädden, överflödande, ni blir kvar i glädje).
Från tvivel till tro
25Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att tala dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i [Joh 15].] Men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tydligt (öppet, rakt på sak) berätta (förkunna – gr. apaggello) för er om Fadern. 26När den dagen kommer [efter uppståndelsen] ska ni be (begära) i mitt namn, och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er [det behövs inte], 27för Fadern själv håller av (har ett starkt vänskapsband med) er eftersom ni har hållit av mig och trodde (litade) på att jag kom från Gud. 28Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
Seger över världen
29Hans lärjungar sa till honom: "Äntligen, nu talar du rakt på sak (öppet) och inte med hjälp av liknelser. 30Nu vet vi att du vet allt och behöver inte höra någon som ställer frågor till dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud."
31Jesus svarade dem: "Ja, nu tror ni [men det kommer inte att dröja länge innan tron vacklar igen]. 32Se, den stunden kommer, ja den är redan inne, när ni kommer att bli kringspridda (fly i skräck), var och en till sitt eget [hem] och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. 33Detta [allt detta] har jag sagt (talat till) er för att ni ska (så att ni kan) ha frid (fullständig harmoni) i mig. I världen får ni lida (ordagrant: har ni betryck), men var vid gott mod, jag har övervunnit (segrat över) världen." [[Joh 14:27]]