Halvbibel - torsdag 15/1
3 Mos 15,
Matt 10:24-11:6
3 Mos 15
Rituell orenhet från flytningar 1[Kapitel 15 har ett kiastiskt mönster (A-B-C-B’-A’) där den centrala delen (B och B’) beskriver normala sexuella utsöndringar. Vers 18 är mittpunkten där man och kvinna möts (C). De omgivande delarna beskriver onormala utsöndringar hos män (A) och kvinnor (A’). Här krävs även offer för att bli ren.]
Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa:
Onormal manlig flytning – offer
2Tala till Israels söner och säg till dem: När någon man (hebr. ish ish) har en flytning från sitt kött [ofrivillig sädesuttömning], är han oren på grund av detta. [Ordet kött (hebr. basar) används eufemistiskt till de manliga och kvinnliga könsorganen eller områdena av kroppen i detta kapitel. Se även [Hes 16:26; 23:20].] 3Och detta är hans orenhet i det här fallet, om hans kropp har en flytning eller hans kropp hindras från hans flytning, är det hans orenhet.
4Varje säng som han som har en flytning ligger på är oren, och varje möbel som han sitter på är oren. 5Och vemhelst som rör hans säng ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen. 6Och han som sitter på någonting som han med flytningen har suttit på, ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen. 7Och den som rör kroppen på honom som har en flytning ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen. 8Och om han som har en flytning spottar på honom som är ren, då ska han tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen. 9Och varje sadel som han som har en flytning rider på ska vara oren. 10Och vemhelst som vidrör något som varit under honom som har en flytning ska vara oren till kvällen, och han som har burit (flyttat på) något av dessa ting ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen. 11Och vemhelst som vidrör honom som har en flytning och inte har sköljt sina händer i vatten, han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen. 12Och redskap av lera (keramik) som han med flytningen har kommit i beröring med ska krossas, och varje redskap av trä ska sköljas i vatten.
13Och när han som har flytningen är ren från sin flytning ska han räkna för sig själv sju dagar [jfr [3 Mos 12:2; 13:4; 15:19]] för sin rening och tvätta sina kläder och bada sig själv i rinnande vatten och ska vara ren. 14Och på den åttonde dagen ska han ta åt sig två turturduvor eller två unga duvor och komma inför Herrens (Jahvehs) ansikte till dörren på mötestältet och ge dem till prästen. 15Och prästen ska offra dem, den ena som syndoffer och den andra som brännoffer, och prästen ska bringa försoning för honom inför Herrens (Jahvehs) ansikte för hans flytning.
Normal manlig flytning
16Om någon mans säd lämnar honom (spills vid sidan) vid ett samlag, då ska han tvätta sin kropp i vatten och vara oren till kvällen. 17Och varje plagg och varje skinn varpå (den spillda) säden från samlaget finns ska tvättas med vatten och vara orent till kvällen.
Normala mötet – man och kvinna
18Även kvinnan som mannen legat med när säden förspilldes, de ska båda bada sig i vatten och vara orena till kvällen.
Normal kvinnlig menstruation
19Om en kvinna har ett bekymmer och hennes bekymmer i kroppen är blod, ska hon vara avskild (separerad, isolerad) i sju dagar, och vemhelst som rör henne ska vara oren till kvällen. 20Allting som hon ligger på under sin avskildhet ska vara orent och allting som hon sitter på under sin avskildhet ska vara orent. 21Och vemhelst som rör hennes säng ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen. 22Och vemhelst som rör någonting som hon suttit på ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen. 23Och om det är på hennes säng eller någonting som hon suttit på, när han rör det är han oren till kvällen. 24Och om någon man ligger hos henne kommer hennes orenhet över honom, han ska vara oren i sju dagar, och hela sängen som han legat på ska vara oren.
Onormal kvinnlig blödning – offer
25Om en kvinna har problem med sin menstruation många dagar utöver hennes avskildhet, eller om det rinner utöver tiden för hennes avskildhet, alla dagar av hennes orsak till orenhet ska vara som dagarna för hennes avskildhet. Hon ska vara oren. 26Varje säng som hon ligger i alla dagar som hennes blödning varar ska för henne vara som sängen för hennes avskildhet och allt som hon sitter på ska vara orent, liksom orenheten för hennes avskildhet. 27Och vemhelst som rör dessa ting ska vara oren och ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
28Men om hon blir ren från sin blödning ska hon räkna sju dagar och sedan ska hon vara ren. 29Och på den åttonde dagen ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor och föra dem till prästen till dörren på mötestältet. 30Och prästen ska offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer och prästen ska bringa försoning för henne inför Herrens (Jahvehs) ansikte för hennes orenhet med blödningen.
Sammanfattning
31Så ska ni avskilja Israels söner från deras orenhet för att de inte ska dö i sin orenhet när de befläckar mitt tabernakel bland dem. 32Detta är undervisningen om honom som har en flytning och om honom vars säd lämnar honom så att han blir oren av det, 33och om henne som är oren av sin menstruation och om honom som har en flytning, om mannen och om kvinnan och om honom som ligger med henne som är oren.
Matt 10:24-11:6
24En lärjunge står inte över läraren [är inte förmer än sin mästare] och en tjänare står inte över (är inte förmer än) sin herre. 25Det är helt naturligt att lärjungen möter samma öde som sin lärare, och tjänaren samma som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul [djävulen, kanske syftar det på hebreiskans "Baal Sebub" som betyder "flugornas herre", se [2 Kung 1:2]], hur mycket mer ska man då inte kalla hans tjänare så.
Frukta Gud, inte människor
26Frukta alltså inte dem [som beskyller er för att gå djävulens ärenden, se vers 25]. Det finns inget som är dolt (överskylt, mörkat) som inte ska bli uppenbarat, och ingenting gömt (hemlighållet) som inte ska bli känt. [Texten är både en varning att allt ont som gjorts ska uppenbaras, och en uppmuntran att goda saker ska bli kända.] 27Det jag säger er i mörkret, det ska ni tala i dagsljuset, och det jag viskar i ert öra, det ska ni ropa ut från taken.
28Frukta inte dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i Gehenna (helvetet). 29Säljs inte två små sparvar för en assarion? [Ett litet romerskt kopparmynt som var värt 1/16 av en denar, dvs. mindre än en halvtimmes lön. Ordet användes även bildligt för något mycket billigt och motsvarar vårt uttryck "en spottstyver".] Ändå faller inte en enda av dem till jorden utan er Fader [känner till eller godkänner det].
[Grundtexten utelämnar verbet här. Beroende på teologi fyller ofta översättarna i "utan att er Fader känner till att de faller till marken" eller "utan att det är hans vilja att de ska falla till marken". Ser man till sammanhanget känner Gud till den minsta transaktionen på marknaden, han har räknat huvudhåren på varje människa och då känner han också till när en sparv faller död ner. Döden fanns inte i skapelsen före syndafallet och är inte Guds vilja. Det kan vara farligt att använda denna vers som grund för en doktrin, vare sig för eller emot predestination, eftersom ordet "vilja" här inte finns i grundtexten.]
30Men på er är till och med alla hårstrån på ert huvud (på huvudet) räknade (numrerade, uppräknade). 31Frukta alltså inte, ni är mer värdefulla än många sparvar.
Jesus främst av allt
32[På samma sätt som Jesus i Bergspredikan visade att det bara finns två vägar: en smal och en bred, se [Matt 7:13-14], finns det endast två alternativ: bekänna eller inte bekänna Jesus. Resten av Jesu tal handlar om hur relationen med Jesus påverkar mänskliga relationer.]
Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna, honom ska jag också bekänna (erkänna, kännas vid) inför min Fader som är i himlen [på domens dag, se [Apg 10:42-43; 17:31]]. 33Men den som förnekar mig inför människorna, honom ska jag också förneka inför min Fader i himlen.
34Tro inte att jag har kommit för att sända (kasta ner) fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan ett svärd (mindre, kortare svärd som användes i närstrid).
[Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se [Jes 9:6]. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla människor, se [Heb 12:14], men alla vill inte det, se [2 Tim 3:12]. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är en konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet, i mörkret, helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se [Joh 3:16-21].] 35Jag har kommit för att ställa (dela i två delar, separera)
en son mot sin far,
en dotter mot sin mor,
en [blivande eller nygift] sonhustru (brud – gr. numphe) mot sin svärmor.
36En man får sina egna till fiender.
[Citat från [Mika 7:6]. En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en nyligen gift sonhustru. Ordet för brud används. Eftersom den hebreiska kulturen har en mer bindande förlovning än dagens västerländska tradition, så räknas en förlovad kvinna som brud under ett års tid. Uttrycket används också nygift hustru. Det verkar vara den unga generationen som tagit emot Jesus och den äldre som är motståndare. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer, se även [2 Mos 20:12; Rom 12:18; Matt 5:44].]
37Den som är mer vän med (känner större känslomässigt band till) sin far eller mor än med mig är inte värdig mig. Den som är mer vän med sin son eller dotter än mig är inte värdig mig.
[Senare i [Luk 14:26] säger Jesus att man måste hata sin familj och sitt eget liv för att följa honom. I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra.]
38Den som inte tar upp sitt kors och följer (håller sig till) mig, är inte värdig mig.
[En lärjunge måste vara beredd på att inte bara möta hat från sin egen familj. På samma sätt som en kriminell fick bära tvärslån till sin egen korsfästelse under hån och förakt, måste en kristen vara beredd att lida, och om det krävs även dö för Jesus. Om man kompromissar med tron på Jesus för att leva ett så smärtfritt liv som möjligt innebär det att man mister livet med honom. Det går att vinna världen, men förlora sin själ, se [Matt 16:26]. Mitt i allt detta finns också Jesu nåd; Petrus förnekade Jesus men blev upprättad, se [Luk 22:31-32; Joh 21:15-25].]
39Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet].
40[Innan lärjungarna sänds ut försäkrar Jesus dem att det är värt allt att följa honom. Att ta emot Jesus är synonymt med att ta emot Gud, men alla kommer inte att möta Jesus i fysisk gestalt. En del kommer att få ta ställning för eller emot Jesus när de ser hans lärjungar. Här avslutas med en optimistisk syn att lärjungarna faktiskt kommer att bli väl mottagna på sin resa. De som tar emot dem får också löfte om Guds frid och välsignelse över sina hem, se vers 11-14.]
Den som tar emot (välkomnar) er,
tar emot mig,
och den som tar emot mig,
han tar emot den som har sänt mig.
41Den som tar emot en profet därför att det är en profet,
han ska få en profets lön.
Den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig,
han ska få en rättfärdig mans lön.
42Den som ger en av dessa små [enkla Jesu efterföljare] bara [något så enkelt som] en bägare friskt vatten därför att det är en lärjunge,
sannerligen säger jag er, han ska inte gå miste om sin lön." 1När Jesus hade avslutat befallningarna (gett de detaljerade instruktionerna) [till de tolv apostlarna], gick han vidare därifrån [antagligen ut från Kapernaum] för att undervisa och förkunna i deras städer [i Galileen].
[Vart gick Jesus? Troligt är att han följde efter de tolv på liknande sätt som när han sände ut de sjuttiotvå, se [Luk 10:1]. När apostlarna var klara återvände de till Kapernaum och berättade för Jesus allt de hade gjort och lärt, se [Mark 6:30]. Matteus grupperar inte alla händelser kronologiskt utan mer tematiskt.]
Johannes Döparens fråga

Högt beläget på berget syns resterna av Herodes fort Machaerus på östra sidan av Döda havet. I bakgrunden på den andra sidan syns Judéens ökenmark.
©Khaled Al-Bajjali
2Nu när Johannes [Döparen] som satt i fängelse [troligen i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet] hörde om alla de gärningar som den Smorde (Messias, Kristus) gjorde [helandena som beskrivs i kapitel 8-9], skickade han ett meddelande via sina lärjungar 3och frågade Jesus: "Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?"
[Johannes förväntade sig nog att Messias skulle döma Israel och upprätta riket, vilket inte skett ännu, se [Matt 3:2-12]. Kanske tvivlade han på att Jesus verkligen var den utlovade Messias. Johannes egen situation låg kanske också till grund för hans frågor. Hur kunde någon som hade lovat sätta de fångna fria, se [Luk 4:18], tillåta att han inte blev fri?]
Jesu svar
4Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:
5Blinda får sin syn,
lama går,
spetälska blir rena (friska),
döva hör,
döda uppstår,
och för de fattiga predikas de glada nyheterna.
[Referenser från [Jes 29:17-19; 35:3-6; 61:1-2]. Uppmuntran kom från att se vad Jesus gjorde just då och från Profeterna som Johannes var väl förankrad i, se [Joh 1:22-23].]
6Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt (blir sårad) av mig."
[Denna varning var nog mest riktad till Johannes Döparens budbärare och folket som stod runtomkring och lyssnade. Det kan verka stötande att Jesus svarade Johannes Döparen på detta sätt. Varför grep inte Gud in med makt och härlighet och befriade Johannes från bojorna? När Gud agerar på ett annat sätt än vad människor föreställt sig kan det lätt bli en stötesten. Jesus tar upp ett exempel i skillnaden mellan Johannes och Jesu framträdande, se vers 16-19.]