Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 30/5

2 Sam 15:23-16:23, Ps 119:113-128, Ords 16:10-11, Joh 18:25-19:22

2 Sam 15:23-16:23


     23Och hela landet grät med hög röst när hela folket gick över och när kungen gick över bäcken Kidron, hela folket passerade över och tog vägen mot öknen.
     24Och se, även Tsadoq och alla leviterna med honom kom och bar Herrens (Jahvehs) förbundsark och de ställde ner Guds (Elohims) ark, men Evjatar gick upp, till dess hela folket hade gått förbi ut ur staden.
     25Och kungen sa till Tsadoq: "Bär tillbaka Guds (Elohims) ark till staden. Om jag finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i Herrens (Jahvehs) ögon ska han föra mig tillbaka och visa mig både den och hans boning, 26men om han säger detta: Jag har ingen glädje i dig, se, här är jag (jag tar ansvar), låt honom göra med mig det som är gott i hans ögon." ["här är jag" hebr. hineni betyder att stå till förfogande och att ta ansvar, se 1 Mos 22:1.]
     27Och kungen sa till prästen Tsadoq: "Ser du? Återvänd till staden i frid (shalom) och Achimaats, din son och Jehonatan, Evjatars son, dina två söner med dig. 28Se jag dröjer kvar på slätten i öknen till dess det kommer ett ord från dig att berätta för mig." 29Tsadoq och Evjatar bar tillbaka Guds (Elohims) ark till Jerusalem och de stannade där.
     30Och David gick upp på Olivbergets sluttning och grät medan han gick upp och han hade sitt huvud täckt och gick barfota. Och hela folket som var med honom täckte sina huvuden och de gick upp och grät medan de gick upp. 31Och man berättade för David och sa: "Achitofel är bland dem som konspirerar med Avshalom." Och David sa: "Herre (Jahveh) jag ber dig, vänd Achitofels råd till dåraktighet."
     32Och det skedde när David kommit till toppen av sluttningen, där Gud (Elohim) brukar vördas, se Choshaj, arkiten, kom och mötte honom med sin mantel sönderriven och jord på sitt huvud. 33Och David sa till honom: "Om du går vidare med mig blir du en börda för mig, 34men om du återvänder till staden och säger till Avshalom: Jag ska bli din tjänare, o kung som jag har varit din fars tjänare tidigare, så ska jag nu vara din tjänare. Och du ska omintetgöra åt mig Achitofels råd. 35Och med dig där har du Tsadoq och Evjatar, prästerna. Därför ska det vara så att allt som du hör från kungens hus ska du berätta för Tsadoq och Evjatar, prästerna. 36Se, de har hos sig sina två söner, Achimaats, Tsadoqs son och Jehonatan, Evjatars son, och genom dem ska de sända allt till mig så att jag får höra."
     37Och Choshaj, Davids vän kom in i staden och det var vid samma tid som Avshalom var på väg in i Jerusalem.

1Och när David kommit förbi toppen [på Olivberget], se då mötte Tsiva, Mefivoshets tjänare honom, med ett par åsnor och på dem 200 brödkakor och 100 russinkakor och 100 sommarfrukter och ett krus med vin.
     2Då sa kungen till Tsiva: "Vad menar du med det här?"
    Tsiva sa: "Åsnorna är till kungens hushåll att rida på och brödet och sommarfrukten till de unga männen att äta och vinet så att de som blir svaga i öknen kan dricka."
     3Kungen frågade: "Var är din herres son?"
    Tsiva svarade kungen: "Se, han vistas i Jerusalem för han sa: Idag ska Israels hus upprätta till mig min fars kungarike." [Detta var troligtvis en lögn från Tsiva, om Mefivoshets redogörelse längre fram stämmer, se 2 Sam 19:24-30.]
     4Och kungen sa till Tsiva: "Se, ditt är allt som tillhör Mefivoshet" Och Tsiva sa: "Jag ödmjukar mig själv, låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon min herre kung."

Shimi förbannar David

Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.

5Och David kom till Bachorim. Se, där kom det ut en man som tillhörde Sauls hus släkt, vars namn var Shimi, Geras son. Han kom ut och förbannade oavbrutet när han kom. 6Och han kastade stenar mot David och mot kung Davids tjänare och hela folket och alla mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) som var på hans högra och hans vänstra [sida]. 7Och detta sa Shimi när han förbannade: "Försvinn, försvinn, du blodsman [som har blod på dina händer], du usle (värdelöse, fördärvets man – hebr. belijaal)! 8Herren (Jahveh) har låtit komma över dig Sauls hus blod, i vars ställe du har regerat, och Herren (Jahveh) har gett kungariket i din son Avshaloms hand, och se du har fångats i din egen ondska eftersom du är en blodsman."
     9Och Avishaj, Tserojahs son, sa till kungen: "Varför ska denna döda hund förbanna min herre kungen? Låt mig gå över, jag ber dig, och ta av hans huvud."
     10Och kungen sa: "Vad har jag att göra med dig Tserojahs son? Låt honom förbanna, eftersom Herren (Jahveh) har sagt till honom: Förbanna (vanära – hebr. klal) David. Vem ska då säga: Varför har du gjort så?"
     11Och David sa till Avishaj och till alla sina tjänare: "Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahveh) har sagt till honom. 12Det kan hända att Herren (Jahveh) ska se på mina ögon och att Herren (Jahveh) ska gengälda mig gott för hans förbannelse av mig idag."
     13Och David och hans män gick längs vägen, och Shimi gick bredvid på bergssluttningen mittemot honom och förbannade medan han gick och kastade stenar och stoft [grus] mot honom. 14Och kungen och hela folket som var med honom blev trötta och han vederkvickte sig där.

Råd från Achitofel
15Och Avshalom och hela folket, Israels män, kom till Jerusalem och Achitofel med honom. 16Och det skedde när Choshaj, arkiten, Davids vän, hade kommit till Avshalom att Choshaj sa till Avshalom: "Länge leve kungen, länge leve kungen."
     17Och Avshalom sa till Choshaj: "Är detta din nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) mot din vän? Varför gick du inte med din vän?"
     18Och Choshaj sa till Avshalom: "Nej, men den som Herren (Jahveh) och detta folk och alla Israels män har valt, han ska det bli och med honom vill jag vara. 19Och för det andra, vem ska jag tjäna? Ska jag inte tjäna inför hans son? Som jag tjänade inför din far så ska jag vara inför ditt ansikte."
     20Och Avshalom sa till Achitofel: "Ge ditt råd, vad ska jag göra?"
     21Och Achitofel sa till Avshalom: "Gå in till din fars konkubiner, som han har lämnat för att vakta huset, och hela Israel ska höra att du avskyr din far, då ska de få starka (fasta, säkra, tappra) händer, alla som är med dig." 22Så de satte upp ett tält åt Avshalom på husets tak och Avshalom gick in till sin fars konkubiner inför ögonen på hela Israel.
     23Och Achitofels råd som han gav i de dagarna, var som om en man frågade efter Guds (Elohims) ord. Sådana var alla Achitofels råd även till David, även till Avshalom.

Ps 119:113-128

ס – samech

Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven S.

113[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Talvärdet är 60. Den exakta betydelsen av piktogrammet för samech är inte känd. Det hebreiska ordet samech betyder dock stöd och stöttning. Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Törne används ofta av herdar för att avgränsa ett område för får. Stycket är uppdelat i flera kiasmer. Vers 113-115a och 118-120 formar en yttre ram där psalmisten ger en kontrast mellan hat och kärlek. Centrala står vers 116b, som ramas in av samach (uppehåll) och saad (stötta).]

De ostabila (två-delade, halvhjärtade) hatar jag [Jak 1:8],
    men din undervisning (Torah) [som ger tydlig vägledning] älskar jag.
         114Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du;
    jag hoppas (väntar tålmodigt; förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [Ps 27:5]
115Vik bort (stig åt sidan) från mig, ni som gör det onda,
så jag [obehindrat] kan hålla (vakta, bevara) min Guds (Elohims) budord (hebr. mitzvot).
116 Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva,
och låt inte mitt hopp komma på skam.
[Detta är den centrala versen.]
117Stötta mig och jag ska bli frälst (räddad)
och jag ska ägna mig oavbrutet åt dina förordningar (hebr. chuqim).
118Du föraktar alla som gör fel (tar lätt på) mot dina förordningar (hebr. chuqim),
    för deras lögn är fåfäng.
         119Som slagg tar bort alla onda från jorden,
    därför älskar jag dina vittnesbörd (hebr. edot).
120Mitt kött skälver i fruktan för dig, och jag är rädd för dina domar (hebr. mishpatim).

ע – ajin

Piktogrammet för Ajin är ett öga. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven O.

121[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Talvärdet är 70. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Tre gånger förekommer frasen "din tjänare". Först i vers 122 och 124 som leder upp till vers 125 där frasen står först i meningen och med deklarationen "Din tjänare – är jag"! Förtryckare och stolta struntar i Guds undervisning. Vi anar en frustration hos psalmisten i bönen för Gud att gripa in, se vers 126. Symbolen för ajin förstärker frågorna om inte Gud ser de ogudaktiga och om han inte ser hans tjänare?]

Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,
    utlämna mig inte till mina förtryckare.
122Garantera (ge ett löfte att göra) din tjänare gott,
    låt inte de stolta [som föraktar Gud och hans Ord] förtrycka mig.

[Detta är den enda versen i hela kapitlet som inte har med ett av åtta ord för Guds ord. Dock tolkas ordet "gott" som att det syftar på att Guds ord är gott!]

123Mina ögon trånar efter din frälsning (räddning)
    och efter ditt rättfärdiga löftesord (hebr. imrah).
124 Handla (gör) med din tjänare i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)
    och lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
125Din tjänare är jag – ge mig förstånd
    så att jag kan ha kunskap om dina vittnesbörd (hebr. edot).
126Det är tid för Herren (Jahveh) att agera (handla, göra något),
    för de [ogudaktiga] har upphävt (omintetgjort, brutit) din undervisning (Torah).
    [De ogudaktiga kan syfta på förtryckarna och de högmodiga, se vers 121-122.]

127Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld,
    ja mer än finaste guld.
128Därför högaktar (följer) jag alla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) i allting;
    alla falska stigar (välkända upptrampade gångvägar) hatar (avskyr, föraktar) jag.

[Sektionen avslutas med två verser som båda börjar med hebr. alken, översatt "därför". Två starka känslor kontrasteras: att älska Guds ord på alla livets områden – mer än guld – och hata medvetet falska tillvägagångssätt.]

Ords 16:10-11

Väg dina ord noga
10Gudomligt inspirerade beslut finns på konungens läppar,
    därför måste hans mun vara trofast när han dömer.

11En rätt [omanipulerad] balansvåg och [tillhörande] vikter kommer från Herren (Jahveh),
    alla vikter i viktlådan är hans verk (har sitt ursprung i honom).

Joh 18:25-19:22

Petrus förnekar Jesus för andra och tredje gången
25Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sa de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
    Han förnekade det och sa: "Det är jag inte."
     26En av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus huggit av örat på, sa: "Såg jag inte (med egna ögon) dig tillsammans med honom i trädgården?"
     27Petrus nekade igen, och i samma ögonblick gol en tupp.

Jesus hos Pilatus

Jesus förs till Pilatus som frågar vad de anklagar honom för.

©FreeBibleimages.org

28De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena, utan kunna äta påskmåltiden. 29Pilatus gick ut till dem och frågade för att bli upplyst (gr. phemi): "Vad anklagar ni den här mannen för?"
     30De svarade: "Om han inte vore en förbrytare (en som medvetet gör ondska) skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig."
     31Då sa Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag!"
    Judarna svarade: "Det är inte lagligt för oss att avrätta någon." 32Detta skedde för att de ord Jesus hade sagt, när han visade på vilket sätt han skulle dö, skulle uppfyllas. [Joh 12:32-33]

33Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: "Är du judarnas konung?"
     34Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv (på eget initiativ), eller har andra sagt det om mig?"
     35Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude, eller hur? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad har du gjort (vad är ditt brott, bekänn nu)?"
     36Jesus svarade [Pilatus]: "Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa i) den här världen."
    

"Vad är sanning?" Målning av Nikolaj Ge, 1890.

37Pilatus sa till honom: "Då är du alltså en kung?"
    Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
     38Pilatus sa till honom: "Vad är sanning?" [Här står Jesus som är Sanningen, se Joh 14:6, framför Pilatus och när han ställer frågan tittar han bokstavligen på svaret. Pilatus förväntar sig inget svar eftersom han går ut. Frågan ger uttryck för både förakt och medlidande – vem är Jesus som tror sig veta sanningen?]
    När han sagt detta gick han ut till judarna igen och sa till dem: "Jag ser inte att han har begått något brott.

Barabbas friges – Jesus fängslas
39Nu är det tradition kring påsk att jag friger en fånge. Vill ni att jag friger judarnas konung till er?"
     40Då skrek de alla högt tillbaka igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rånare (våldsman, revolutionär).

[Utifrån källor hur detta ord används i annan samtida litteratur är det troligt att Barabbas inte bara var en enkel rånare. Snarare var han en revolutionär ledare och våldsman som med blandade motiv av nationalism och eget begär hade begått rån och satt Judeen i skräck.]

Pilatus försöker frige Jesus

Ziziphus spina-christi, enligt traditionen det träd från vilket man gjorde en törnekrona och satte på Jesus.

1Så tog Pilatus Jesus och lät honom bli hårt pryglad (piskad med fyrtio slag). [Romarna utdelade tre typer av straff, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda bestod av piskslag och var det straff Jesus utsattes för. Jesus piskades troligen med en romersk flagrum. Piskan bestod av läderremmar försedda med inbäddade metallkulor eller vassa benfragment utformade för att slita upp huden. Det var inte ovanligt att offret dog.] 2Soldaterna vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud, och klädde honom i en purpurröd [konungslig] mantel. 3Sedan gick de fram till honom och sa: "Länge leve (frid, var hälsad), judarnas konung!" och slog honom gång på gång [i ansiktet] med handflatorna.
     4Pilatus gick ut igen och sa till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för." 5Jesus kom ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln.
    Pilatus sa till dem: "Se, här är mannen!"
     6När nu översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sa till dem: "Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för."
     7Judarna svarade honom: "Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."
     8När nu Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad (rädd). 9Han gick tillbaka in i palatset och frågade Jesus: "Varifrån är du [Vilken värld tillhör du]?"
    Men Jesus svarade honom inte.
     10Då sa Pilatus till honom: "Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har auktoritet (makt) att antingen frisläppa dig eller korsfästa dig?"
     11Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd."
     12Från den stunden försökte Pilatus (letade han gång på gång förtvivlat efter en utväg för) att frige Jesus, men de judiska ledarna ropade: "Friger du honom är du inte Caesars (kejsarens) vän! Den som gör sig själv till konung sätter sig upp mot Caesar (kejsaren)."

Domen
13När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig ner på domarsätet, på en plats som kallades "den stenlagda plattformen", på hebreiska Gabbata. 14Nu var det förberedelse inför påskhögtiden [då påskalammet, den ettåriga baggen, undersöktes så det var felfritt och sedan slaktades, se 2 Mos 12:2], omkring sjätte timmen. Han sa till de judiska ledarna: "Se, här är er konung!"

[De övriga evangelierna anger fler tider och skriver hur Jesus korsfästs den tredje timmen judisk tid, klockan nio på morgonen. Tre timmar senare infaller ett mörker som varar tre timmar fram till klockan tre på eftermiddagen. Jesus hänger alltså totalt sex timmar på korset och dör vid den nionde timmen, se Mark 15:25, 33-34. Att Johannes anger att Pilatus dom ges ungefär vid sjätte timmen, omkring mitt på dagen enligt judisk tideräkning, för med sig en kronologisk problematik. Rättegången måste ju ha hållits innan Jesus hänger på korset.
    En förklaring är att Johannes anger romersk tid, som började vid midnatt. I så fall skedde rättegången omkring klockan sex på morgonen. Dock verkar övriga tidsangivelser vara judisk tid, se Joh 1:39; 4:6; 4:52. Tidsangivelsen skulle också kunna syfta på "efter sex timmars förhör" i de olika judiska och romerska instanserna som påbörjades under natten, och då är det omkring åttatiden på morgonen.
    Det finns dock en enklare förklaring. Detta är det enda klockslaget Johannes ger i kapitel 5-22. Syftet är inte att mäta tid eftersom han skriver omkring sjätte timmen, i jämförelse med helandet i Joh 4:52 som sker exakt vid sjunde timmen. Utifrån sammanhanget verkar anledningen till tidsangivelsen "sjätte timmen" snarare ha att göra med kopplingen till att det var då påskalammen började slaktas i templet. Mitt på dagen, den sjätte timmen, avslutades allt arbete och hela Jerusalem började förbereda påskmåltiden då man skulle äta påskalammet. Johannes fokuserar hela sitt evangelium på tecken och kopplingen mellan "Se, här er konung" och "Se, Guds Lamm" i Joh 1:29 är slående.]

15Men de ropade högt: "Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!"
    Pilatus sa till dem: "Ska jag korsfästa er Konung?"
    Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än Caesar (kejsaren)."

Korsfästelsen

Pilatus lät texta en skylt: "Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung" på hebreiska, latin och grekiska.

16Då överlämnade han honom till dem för att bli korsfäst, och de tog Jesus med sig, 17och han bar sitt kors på väg ut till en plats som kallades Skallen (gr. Kranion), på hebreiska Golgata [på latin Calvaria]. 18Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
     19Pilatus lät också göra en skylt (inskription, anslag) [på latin titulus, innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] och satte den på korset. På den stod det skrivet:
[Detta är] Jesus från Nasaret,
judarnas konung.

[De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod "judarnas konung" på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: "Detta är Jesus från Nasaret judarnas konung", vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Luk 23:38. Skylten nämner alltså Jesu namn och även hans brott – judarnas konung.]

Jesus korsfästes utanför staden, se Heb 13:12. Troligtvis låg Golgata på en höjd vid någon av huvudvägarna, väl synligt för alla som passerade in och ut ur staden.

20Många av de judiska invånarna i Jerusalem läste skylten, för platsen där Jesus korsfästes var nära staden, och den var skriven på hebreiska [judarnas och landets officiella språk], latin [Romarrikets officiella språk] och grekiska [det gemensamma språket inom hela romerska riket].
     21Då sa judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung. Skriv i stället: Den här mannen sa att han var judarnas konung."
     22Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."

[Pilatus visste att de judiska ledarna hade manipulerat honom, se Joh 19:12. Han visste också att det var anspråket att vara Guds Son som var orsaken till deras ilska. Johannes ger sju ord från den grekiska texten i vers 19. Översatt på latin blir det Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum. Begynnelsebokstäverna i orden blir INRI, vilket ofta syns på krucifix och tavlor. Även på hebreiska blir det fyra ord. Det är naturligt att ordet "och" (hebr. Vav) binder ihop titeln och brottet. Då blir texten Jeshua Hanotsri Vemelek Hayehudim. Begynnelsebokstäverna bildar alltså tetragrammet JHVH, som är Guds personliga namn. Det kan ge ytterligare en förklaring till varför ledarna var så upprörda och ville ändra texten.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel