Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 2/6

2 Sam 19:11-20:13, Ps 120:1-7, Ords 16:16-17, Joh 21:1-25


2 Sam 19:11-20:13


     11Och kung David sände bud till Tsadoq och till Evjatar, prästerna och sa: "Tala till de äldste i Juda och säg: Varför är ni de sista att föra kungen tillbaka till hans hus?" För Israels tal hade kommit till kungen, att föra honom till hans hus. 12"Ni är mina bröder, ni är mina ben och mitt kött, varför ska ni då vara de sista att föra kungen tillbaka?" 13Och säg till Amasa: "Är du inte mitt ben och mitt kött? Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer därtill, om du inte blir ledare över armén inför mig oavbrutet i Joavs ställe."
     14Och han böjde alla Juda mäns hjärtan, som om de vore en man, så att de sände bud till kungen: "Kom tillbaka, du och alla dina tjänare!" 15Och kungen återvände och kom till Jordan.
    Och Juda kom till Gilgal för att gå och möta kungen och föra kungen över Jordan. 16Och benjaminiten Shimi, Geras son, som kom från Bachorim, skyndade sig att komma ner med Juda män för att möta kung David. 17Och där var 1 000 män från Benjamin med honom, och Tsiva, husets tjänare, och hans 15 söner och hans 12 tjänare med honom. Och de rusade ner i Jordan [och korsade den] före kungen. 18Och de gick fram och tillbaka vid vadstället för att föra över kungens hushåll och göra det som var gott i hans ögon.
    När Shimi, Geras son, skulle gå över Jordan, föll han ner inför kungens ansikte. 19Han sa till kungen: "Låt inte min herre tillräkna mig synd, kom inte heller ihåg det som din tjänare gjorde orättfärdigt den dagen min herre kungen gick ut från Jerusalem, så att kungen skulle ta det till sitt hjärta. 20För din tjänare visste inte att han syndade. Se därför har jag kommit först av alla idag från hela Josefs hus [de norra stammarna] för att gå ner och möta kungen."
     21Men Avishaj, Tserojahs son svarade och sa: "Borde inte Shimi dödas för detta, eftersom han förbannade Herrens (Jahvehs) smorde?"
     22Och David sa: "Vad har jag att göra med dig, Tserojahs son, att du idag skulle bli min advokat? Ska någon man dödas i Israel idag? Vet inte jag att jag är Israels kung idag?" 23Och kungen sa till Shimi: "Du ska inte dö." Och kungen gav honom sin ed.
     24Och Mefivoshet, Sauls barnbarn (son), kom ner för att möta kungen [David] och han hade inte haft skor på sina fötter, inte klippt skägget och inte tvättat sina kläder från den dag kungen lämnade till dagen då han kom hem i frid (shalom). 25Och det skedde när han kom till Jerusalem för att möta kungen att kungen sa till honom: "Varför gick du inte med mig Mefivoshet?"
     26Och han [Mefivoshet] sa: "Min herre kungen, min tjänare [Tsiva] bedrog mig [2 Sam 16:3], för din tjänare sa: Jag ska sadla en åsna åt mig så att jag kan rida på den och gå med kungen eftersom din tjänare är lam. 27Och han har förtalat din tjänare för min herre kungen, men min herre kungen är en Guds (Elohims) ängel (budbärare), gör därför det som är gott i dina ögon. 28Trots att hela min fars hus förtjänade döden i min herre kungens hand, satte du din tjänare bland dem som äter vid kungens eget bord. Vilken rätt har jag till det? Och till att klaga till kungen?"
     29Och kungen [David] sa till honom [Mefivoshet]: "Varför talar du vidare om detta? Jag säger: Du och Tsiva ska dela marken."

[David fullföljer sitt löfte mot Tsiva (2 Sam 16:4), men hans agerande gentemot Mefivoshet är inte rätt. Talmud betraktar detta som ett enormt misslyckande från kung Davids sida. För denna felbedömning straffade Gud senare David genom att dela hans land i två delar under hans sonson Rehabeams dagar. Intellektuellt visste David att Tsiva hade vilselett honom med det elaka förtalet av Mefiboshet. Men den känslomässiga effekten av den ilska han ursprungligen hade känt när han hörde att Jonatans son hade förrått honom dröjde sig kvar inom honom..]
     30Och Mefivoshet sa till kungen: "Låt honom ta allt eftersom min herre kungen har kommit hem i frid (shalom) till sitt eget hus."
     31Och Barzilaj, gileaditen, kom ner från Roglim och han gick till Jordan med kungen för att föra honom på vägen över Jordan. 32Och Barzilaj var en mycket gammal man, 80 år, och han hade försett kungen med förnödenheter under tiden som han låg i Machanajim, eftersom han var en mycket stor man. 33Och kungen sa till Barzilaj: "Kom över med mig och jag ska försörja dig med mig i Jerusalem."
     34Och Barzilaj sa till kungen: "Hur många är dagarna av åren i mitt liv, att jag skulle gå upp med kungen till Jerusalem? 35Jag är idag 80 år, kan jag skilja mellan gott och ont? Kan din tjänare känna smaken av vad jag äter eller av vad jag dricker? Kan jag fortfarande höra rösten av en man som sjunger eller en kvinna som sjunger? Varför ska då din tjänare bli en börda för min herre kungen? 36Din tjänare ska bara gå över Jordan med kungen, och varför skulle kungen återgälda mig med en sådan belöning? 37Låt din tjänare, jag ber dig, återvända så att jag kan dö i min egen stad, vid min fars och mors grav. Men se din tjänare Kimham, låt honom gå över med min herre kungen och gör mot honom vad som är gott i dina ögon."
     38Och kungen svarade: "Kimhan ska gå över med mig och jag ska göra mot honom vad som är gott i dina ögon och vadhelst du ber mig om ska jag göra för dig."
     39Och hela folket gick över Jordan och kungen gick över, och han kysste Barzilaj och välsignade honom, och han återvände till sin egen plats.
     40Och kungen gick över till Gilgal och Kimham gick över med honom. Och hela Juda folk förde över kungen och hälften av Israels folk.
     41Och se, alla Israels män kom till kungen och sa till kungen: "Varför har våra bröder Juda män stulit bort dig och fört kungen och hans hushåll över Jordan och alla Davids män med honom?"
     42Och alla Juda män svarade Israels män: "Eftersom kungen är nära släkting till oss, varför är ni arga för denna sak? Har vi ätit på kungens bekostnad eller har någon gåva getts till oss?"
     43Och Israels män svarade Juda män och sa: "Vi har tio delar (ordagrant tio händer är till oss) av kungen och även i David mer än ni. Varför föraktar ni oss (gör oss lätta) och inte låter denna sak vara först till oss att föra hem kungen?"
    Men Juda mäns ord var hårdare än Israels mäns ord.

Shevas revolt
1Och där mötte dem en usel (värdelös – hebr. belijaal) man vars namn var Sheva, Bichris son, en man från Benjamin. [Sheva var från samma stam som Saul, kanske t.o.m. en släkting, se 1 Sam 9:1.] Och han blåste i shofaren och sa:
"Vi har ingen del i David
    och vi har inget arv i Jishajs son.
Var och en till sitt tält, Israel!"
2Då lämnade alla Israels män (ordagrant: gick upp från att följa) David och följde [istället] Sheva, Bichris son. Men Juda män höll sig till sin kung [David], från Jordan till Jerusalem.
     3Och David kom till sitt hus i Jerusalem och kungen tog de tio kvinnorna, sina konkubiner, som han lämnat för att ta hand om huset och satte dem i en egen avdelning och gav dem underhåll, men han gick inte in till dem. De levde instängda i änkestånd till den dag de dog.
     4Och kungen sa till Amasa: "Kalla samman Juda män inom tre dagar och var du på denna plats." 5Och Amasa gick och kallade samman Juda män, men han dröjde längre än den utsatta tiden som han hade fått bestämd åt sig.
     6Och David sa till Avishaj: "Nu kommer Sheva, Bichris son, att göra oss mer ont än Avshalom gjorde. Ta din herres tjänare och jaga efter honom, annars intar han befästa städer och undkommer våra ögon." 7Och Joavs män gick ut efter honom och keretiterna och peletiterna och alla mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft), och de gick ut från Jerusalem för att jaga efter Sheva, Bichris son.
     8När de var vid den stora stenen som är i Givon kom Amasa ut och mötte dem. Och Joav var omgjordad med sin rustning som han tagit på sig och på den fanns en gördel med ett svärd fastspänt på höften i dess skida, och när han gick fram föll det ut.
     9Och Joav sa till Amasa: "Shalom (är det väl med dig) min bror." Och Joav tog Amasa i skägget med sin högra hand för att kyssa honom. 10Men Amasa tänkte inte på svärdet som var i Joavs hand, han slog honom med det i ljumsken och hans inälvor kom ut och han slog honom inte igen och han dog. Och Joav och hans bror Avishaj jagade efter Sheva, Bichris son.
     11Och en man stod vid honom från Joavs ynglingar och sa: "Den som är för (sympatiserar med) Joav och den som är för David, han ska följa Joav!" 12Och Amasa låg och vred sig (rullade runt) i sitt blod mitt på huvudvägen. Och när mannen såg att allt folket stod still, bar han [mannen som talade i vers 11] bort Amasa från huvudvägen ut på fältet och han kastade en mantel över honom, eftersom han såg alla som kom över honom stå stilla. 13När han var flyttad från huvudvägen gick hela folket efter Joav för att jaga efter Sheva, Bichris son.

Ps 120:1-7

PILGRIMSPSALMER (120-134)


Psalm 120 – Jag vill fred

Detta är den första av de femton pilgrimspsalmerna, de "stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöng man när man gick upp till de tre veckolånga högtider som varje år firades i Jerusalem; det osyrade brödets högtid, pingsten och lövhyddohögtiden, se 2 Mos 23:15-17.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Förtröstan, vers 1-2
2. Vedergällning, vers 3-4
3. Ve mig, vers 5-7

1En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
I min ångest ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jahveh)
    och han svarade mig.
2Herre (Jahveh), rädda (ryck bort) min själ (mitt jag, mitt liv) från ljugande (lögnaktiga) läppar,
    från en bedräglig (falsk, vilseledande) tunga.

3[Nu riktas orden från Herren (Jahveh) till en motståndare och hans lögnaktiga ord:]
Vad ska jag ge dig och vad mer kan jag göra för dig,
    du bedrägliga tunga?
4Mäktiga mäns skarpa pilar
    med brinnande kol från ginstbuskar. [Rötterna var hårda och fungerade bra som träkol.]

5Ve mig eftersom jag vistas i Meshech [långt i norr],
    jag bor bland Kedars tält [i den arabiska öknen sydost om Israel].

[Meshech är namnet på ättlingar till Noa som bodde norrut, antingen i norra Israel eller i trakten av Armenien. Deras namn nämns ofta tillsammans med Tubal och Magog, se 1 Mos 10:2 Ordet betyder att dra upp som en fisk ur vattnet eller en rot ur jorden, eller rita ut ett spår, dra upp en linje. Men det kan också betyda en sådd eller en besittning.
    Kedar var Ismaels son, se 1 Mos 25:14. Ordet betyder "mörk". Genom att ange områden i norr och öster visar psalmisten hur han är som en nomad, borta från landet.]


6Min själ har alltför länge bott bland
    den som hatar fred (shalom). [Singular "den" förstärker.]
7Jag, fred (shalom) [Jag vill fred, välgång, helhet; jag är fridsam],
    men när jag talar, är dessa för krig.

[Ordagrant står det "Jag, fred". Ordet shalom betyder frid, fred och fullhet på alla områden. Guds frid är djupt förknippad med Gud själv.]

Ords 16:16-17

Ödmjukhet och vishet
16Hur mycket bättre är det inte att skaffa vishet än guld!
    Ja, hellre än silver, välj att få förstånd (insikt, förståelse).

17De rättfärdigas huvudväg (upphöjda väg – hebr. mesilah) undviker ondska,
    den som aktar (skyddar) sin väg (hebr. derech), bevarar sitt liv (sin själ).

[Två olika hebreiska ord för väg används här. Det första beskriver en välbyggd huvudväg där hinder har röjts bort. Det är en upphöjd väg utan stötestenar, se Jes 40:3; 62:10. Det andra ordet för väg (hebr. derech) är vanligare och används ofta om livsval och personlig vandringsväg.]

Joh 21:1-25

EPILOG

Jesus uppenbarar sig för lärjungarna vid Galileiska sjön

Ett tomt nät längs med strandkanten.

1Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön [som även kallas Galileiska sjön, se Joh 6:1]. Det gick till så här:
2Följande [sju] personer var samlade:

Simon Petrus,
Tomas, som kallades Tvillingen (gr. Didymus),
Natanael, från Kana i Galileen,
Sebedeus söner [Jakob och Johannes]
och två andra av Jesu lärjungar.

[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i Joh 6:7-8 och Joh 12:22.]
3Simon Petrus sa till dem: "Jag ger mig ut och fiskar."
    De svarade: "Vi följer med dig." Så de gick ut och steg i en större båt (gr. ploion), men den natten fångade de ingenting. 4Tidigt på morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus.
     5Så Jesus sa till dem: "Pojkar (små barn, fortfarande under föräldrarnas uppsikt och behov av träning), har ni ingen fisk?" De svarade: "Nej."
     6Han sa till dem: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten så ska ni få." [Inom judisk tolkningstradition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se Matt 25:33-34, 41.] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet.
     7Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sa till Petrus: "Det är Herren!" När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och sprang vadande mot land]. 8De andra lärjungarna kom med den lilla båten (en mindre roddbåt – gr. ploiarion) med fångsten på släp. De var inte långt från land, bara ungefär 200 alnar [ca 90 meter]. [Två olika ord för båt används i vers 3 och 8. Kan syfta på samma båt, men också att de bytte från den större båten till en mindre roddbåt för att ta sig i land.]

Det var en tryckt stämning under frukosten den där morgonen då Petrus skulle upprättas, först efter måltiden bryter Jesus tystnaden.

9När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd.

[Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se Joh 18:18. Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]

10Jesus sa till dem: "Ta med några av de småfiskar ni fångat." 11Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder.

[Två olika ord för fisk används i vers 10 och 11. Stora fiskar är grekiska ichthys med förstärkningen mega för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska opsarion som beskriver en mindre fisk, se också vers 9 och 13. Tidigare användes också samma ord om de två småfiskarna vid matundret med 5 000, se Joh 6:9. Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts på talet 153. Jerome (en av kyrkofäderna på 300-talet e.Kr.) antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se Joh 2:6, som har viss symbolisk tolkning. Det kan noteras att talvärdet 153 återfinns i namnet Betsalel, den förste personen som omnämns bli fylld med Guds Ande (2 Mos 31:2-3). Även hebr. haPesach (påsken) (2 Mos 12:21) och frasen "Jag är Gud" hebr. Ani Elohim har detta talvärde.]

12Jesus sa till dem: "Kom och ät (gr. aristeros)!" [Ordagrant: "dagens första måltid", se även Luk 11:37.] Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var, för de förstod att det var Herren. 13Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken (gr. opsarion). 14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna efter att han uppstått från de döda.

[Petrus är tillbaka vid samma sjö där han ungefär tre år tidigare fick kallelsen att lämna allt och följa Jesus. Enligt traditionen sker det också på samma plats, vid stranden utanför fiskebyn Tagba strax söder om Kapernaum. Då som nu hade han fiskat en hel natt utan att ha fått något, men på Jesu ord lagt ut näten och fått en mirakulöst stor fångst, se Luk 5:4-11. Det verkar som om Petrus efter Jesu död gett upp kallelsen och gått tillbaka till sitt tidigare yrke som fiskare. Jesu godhet är tydlig då han trots detta välsignar dem med en stor fiskfångst, se vers 11. Det verkar vara en tyst och spänd stämning under måltiden. Ingen vågade fråga honom vem han var, se vers 12. Det är också först efter att de ätit som Jesus inleder samtalet, se vers 15.]

Petrus upprättelse


Första frågan – Simon, älskar du mig?
15[Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i vers 15, 16 och 17. Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik "du vet allt" ändras till det mer personliga "du känner allt" i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se Joh 13:38; 18:25-27.]

När de nu ätit (frukosten) sa Jesus till Simon Petrus:
    "Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?"

[Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se Mark 3:16; Matt 16:18.
    "Dessa" kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se Matt 26:33. Oavsett vad "dessa" syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.]


Han svarade honom:
    "Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
    "Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!"

Andra frågan – Simon, älskar du mig?
16Jesus frågade honom en andra gång:
    "Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek]?"

[Jesus använder "älskar" ännu en gång, kanske för att ge Simon ännu en chans att säga "Ja, jag älskar dig"?]

Han svarade honom:
    "Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
    "Fortsätt vara en herde för (ta hand om, vakta) mina får!"

[Petrus svarar på samma sätt igen att han håller av Jesus. I vers 15 svarade Jesus att Petrus skulle "föda lamm", nu befordras Petrus till att vara en herde och ta hand om vuxna får.]

Tredje frågan – Simon, håller du av mig?
17Jesus frågade honom en tredje gång:
    "Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?"

[Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket "håller du av mig". Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: "Håller du åtminstone av mig?"]

Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, "håller du av mig?"
Han svarade honom:
    "Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
    "Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!"

[Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se Luk 22:31-32, lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sa också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se Matt 4:18-20; Matt 28:19. Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att "lära" de troende att hålla buden, se Matt 28:20. I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.]

Jesus talar om Petrus död
18[Jesus fortsätter att tala till Petrus:] "Jag säger dig sanningen (amen, amen): När du var ung klädde du dig själv och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer och någon annan ska klä dig och föra dig dit du inte vill gå." 19Han sa detta för att indikera vilken typ av död Petrus skulle förhärliga (göra Guds namn stort, ära) Gud med.

[Enligt traditionen dog Petrus martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Det äldsta omnämnandet finns i ett brev från biskop Clemens av Rom till församlingen i Korint omkring år 95. Den romerska historiken Tacitus skriver hur kristna under Neros förföljelse kläddes i ”elds-kläder” och brändes som facklor. Ordvalet att någon annan ska klä honom kan antyda att Petrus kan ha dödats på detta sätt, kanske på ett kors. I den apokryfiska texten "Petrus gärningar" (180-190 e.Kr.) beskrivs att Petrus korsfästes upp och ner. Anledningen kan ha varit att han inte ansåg sig värdig att dö på samma sätt som sin Herre.]

Sedan sa han till honom: "Följ mig!" [Jesus börjar gå i väg längs med stranden, och Petrus går med honom.]

Petrus och Johannes
20Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
     21Då Petrus såg honom sa han till Jesus: "Herre, vad kommer att hända med honom?"
     22Jesus svarade honom: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!" 23Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Slutord

Om allt som Jesus gjort skulle skrivas ner skulle inte ens hela världen rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas!

24Det är den lärjungen [Johannes själv som skriver detta brev] som vittnar (lägger fram fakta och bevis) om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.

[Johannes identifierar sig själv här. "Vi" kan syfta på de äldste i församlingen i Efesos där Johannes var den sista delen av sitt liv.]

25Nu finns det också många andra saker som Jesus gjorde. Om allt skulle bli nedskrivet [i detalj] tror jag inte ens hela världen skulle kunna rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas.

[Johannes fokuserar bara på några få händelser från Jesu liv. Allra sist kommer kanske just därför en reflektion som vill påminna om att det finns mer att hämta i de andra evangelierna. Trots dessa fyra redogörelser, har bara en bråkdel av allt som Jesus gjorde blivit nedtecknat. Evangelieförfattarna beskriver bara drygt sextio enskilda dagar under Jesu offentliga tjänst. Dock kan vi vara trygga att allt som är nödvändigt att veta för att få den gemenskap med Jesus som öppnar vägen till Fadern finns nedtecknat.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel