Psalm 14 och Ps 53 är snarlika. Det som skiljer dem åt är några ordval, instruktionerna i den första titelversen och vers 5-6. Psalm 14 använder gudsnamnet JHVH i vers 2, 6 och 7 medan Psalm 53 använder sig av det mer generella ordet Elohim för Gud.
    På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen "det finns ingen Gud" i vers 1 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen i Davids bakhuvud till denne man med samma namn som personifierar dårskap.

Citeras: Vers 1-3 citeras sammanfattande i Rom 3:10-12

Författare: David

Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b-4
2. Guds dom, vers 5-6
3. Bön om frälsning, vers 7

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av David.

Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
    "Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [Ps 10:4]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
    de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda.
    [Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
²Herren (Jahveh) skådar ner från himlen
    på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.

[På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Moseboken och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]

³Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en.

[Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10-12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta" (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]

⁴Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
    de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
    de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahveh).

[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]

⁵Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
    eftersom Gud (Elohim) är med de rättfärdigas släkte (står på deras sida).
⁶Ni förlöjligar (hånar, gör om intet) den förtrycktes (svages) planer [försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
    men Herren (Jahveh) är hans tillflykt.

⁷O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren (Jahveh) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!

Tillbaka upp

---

Ords 3:19-20

Jorden skapades genom vishet
¹⁹Genom vishet har Herren (Jahveh) lagt jordens grund,
    med förstånd har han fastställt (berett) himlarna.
²⁰Hans kunskap fick djupen (vattenkällorna) att öppna sig
    och molnen att fälla sin dagg.

[Både i den våldsamma uppdelningen av land och vatten, och i det stilla regnet finns Guds vishet.]

Tillbaka upp

---

Matt 11:7-30

Jesus bekräftar Johannes tjänst
⁷[Folket som hört Johannes fråga, se vers 2-3, kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se Matt 3. Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.]

Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes:

"Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden? ⁸Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen. ⁹Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull). ¹⁰Det är om honom det står skrivet:

'Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
    han ska bereda vägen för dig.' [Mal 3:1]

¹¹Jag säger er sanningen, bland alla dessa som har fötts av kvinnor [Job 14:1], har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen, ändå är den minste i himmelriket (himlarnas kungarike) större än han. [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.] ¹²Ända sedan Johannes Döparens dagar [när han började predika i öknen och skaror kom dit, se Matt 3:5] fram till nu har himmelriket (himlarnas kungarike) stormats (trängt fram), och starka människor försöker inta det (rycka det till sig, plundra, stjäla det) med våld.

[Vissa översättningar har "himmelriket stormas", medan andra har "himmelriket tränger fram". Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]

¹³För alla profeterna och undervisningen [Moseböckerna – Torah] har profeterat (talat inspirerade av Gud) fram till Johannes, ¹⁴och om ni vill ta emot (acceptera) det, så är han den Elia som skulle komma [som Mal 4:5 förutsäger]. ¹⁵Den som har öron, lyssna (hör, tänk på vad du hört).

¹⁶Vad ska jag likna den här generationen vid? De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater:

¹⁷'Vi har spelat flöjt för er [lekt bröllop],
    och ni har inte dansat.
Vi har sörjt [lekt begravning],
    och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).'

[En oandlig människa som inte hör, se vers 15, liknas vid ett omoget barn som vill att Gud ska dansa efter hennes pipa och rätta sig efter hennes nycker. Vers 16-19 bildar ett kiastiskt mönster. Johannes mer asketiska framträdande liknas vid en begravning. Jesu glädjefyllda evangelium liknas vid ett bröllop med flöjt och dans, se Mark 2:18-19.]

¹⁸Johannes kom,
    och han varken äter eller dricker [med andra], och man säger:
        'Han är besatt.'

¹⁹Människosonen kom,
    och han äter och dricker [det är bröllopsstämning, se vers 17], och då säger man:
        'Titta, vilken frossare och fyllerist (begiven på vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig]
    och syndare (de som aktivt lever i synd).'

Ändå har vishetens gärningar [barn] visat sig vara rättfärdiga."

[Jesus åt och umgicks visserligen med människor som inte hade gott anseende, se Matt 9:10-13, men han var varken frossare eller fyllerist. Dessa två ord används ofta i par i Bibeln, se 5 Mos 21:20; Ords 23:21. Många senare manuskript har barn istället för gärningar, men det är troligast en harmonisering med Luk 7:35. Tittar man på arameiska versioner så ser man att det ord som används där är gärningar, men är snarlikt ett ord för barn.]

Himmelriket är dolt för den här världens visa

Korasin förstördes helt vid en jordbävning omkring 370 e.Kr. Än i dag vittnar de svarta lavastenarna på denna plats om hur Jesu profetiska ord fullbordades.

²⁰Sedan började Jesus öppet gå till rätta med de [judiska] städer [som Korasin, Betsaida och Kapernaum i Galileen] där han hade utfört de flesta av sina många underverk, och förebrå dem att de inte hade omvänt sig:

²¹"Ve dig [uttryck för intensiv förtvivlan], Korasin! [Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.]
Ve dig, Betsaida! [Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.]
För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. ²²Men jag säger er: För Tyros och Sidon ska det bli lindrigare på domens dag än för er.
     ²³Och du, Kapernaum [Jesu hemstad], ska du upphöjas till himlen? Nej, du ska störtas ner till Hades (dödsriket). För om de kraftgärningar som har utförts i dig hade skett i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.

Vy från ruinerna av staden Korasin. Tre kilometer längre ned ligger Kapernaum vid Galileiska sjön.

²⁴Men jag säger er: För Sodoms land ska det på domens dag bli lindrigare än för dig."

²⁵[Motståndet mot Jesus och lärjungarna har växt. Trots det hån och förakt som de troende kommer att möta är lärjungaskapet fortfarande det enda som kan tillfredsställa människans djupaste längtan. I vad som uppenbarligen är en offentlig bön prisar Jesus Gud i ordalag som påminner om Dan 2:19-23.]

I den stunden (vid den tiden) började Jesus tala (svarade han) och sa:

"Jag tackar (prisar, bekänner öppet) dig, Fader, Herre över himmel och jord, eftersom du har dolt detta för de visa och kloka (förståsigpåare) och uppenbarat det för dem som är som spädbarn (omyndiga, okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än). ²⁶Ja, Fader, för så var din goda vilja. ²⁷Allt har anförtrotts (överlämnats) åt mig av min Fader. Ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Sonen utom Fadern, och ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Fadern utom Sonen och den som Sonen beslutar (önskar) att uppenbara honom för.
     ²⁸Kom till mig alla [ni] som arbetar hårt [ständigt sliter] och är tyngda (har betungats) [under lasten av pålagda bördor och religiösa plikter], så ska jag (kommer jag att) ge er vila (ro, vederkvickelse). [Det grekiska ordet anapauo kan med sin innebörd och sin pågående aktiva verbform översättas: 'kommer jag alltid ge vila/en välförtjänt paus'. Jesus citerar 2 Mos 33:14, i Guds närvaro och vilja finns vila.] ²⁹Ta på er mitt ok och lär [er] av mig [bli mina lärjungar], för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni (kommer ni att) finna vila (ro, vederkvickelse) för era själar [Jer 6:16], ³⁰för mitt ok är milt (väl anpassat för sitt syfte; gott, behagligt; fyllt med glädje), och min börda (packning) är lätt."

[Ett ok var tillverkat av trä och lades över nackarna på två oxar som drog en plog eller vagn. Det var vanligt att man kopplade ihop en erfaren oxe med ett yngre djur. Oket symboliserar tjänande, lydnad och underkastelse. Jesus är den erfarne "dragaren" som tar den stora bördan på sig. Han är Mästaren som inbjuder oss att frivilligt och aktivt gå in under hans ok för att tjäna, lyda och underordna oss honom. Genom att koppla ihop oss med Jesus slipper vi slita och arbeta i egen kraft.]

Tillbaka upp