Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 15/6

1 Kung 14:1-15:24, Ps 133:1-3, Ords 17:7-8, Apg 10:1-23

1 Kung 14:1-15:24

Achijas profetia mot Jerobeam
¹Vid den tiden blev Avijah, Jerobeams son, sjuk. ²Och Jerobeam sa till sin hustru: "Stå upp, jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jerobeams hustru, och gå till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk. ³Och ta med dig tio brödkakor och kex och ett krus med honung och gå till honom. Han ska berätta för dig vad som ska ske med denna yngling." ⁴Och Jerobeams hustru gjorde så och steg upp och gick till Shilo och kom till Achijas hus.
Nu kunde inte Achija se, för hans ögon var svaga på grund av hans ålder. ⁵Och Herren (Jahveh) sa till Achija: "Se, Jerobeams hustru kommer för att fråga dig om sin son för han är sjuk. Så och så ska du tala till henne, för det ska ske när hon kommer in att hon ska utge sig själv för att vara en annan kvinna."
⁶Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sa:

"Kom in Jerobeams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked. ⁷Gå och berätta för Jerobeam:

'Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Lika mycket som jag har upphöjt dig från folket och gjort dig till furste över mitt folk Israel, ⁸och rivit isär kungariket från Davids hus och gett det till dig, och ändå har du inte varit som min tjänare David som höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och som vandrade efter mig med hela sitt hjärta till att göra endast det som var rätt i mina ögon, ⁹men du har gjort ont (hebr. raa) i allt som var inför dig och du har gått och gjort dig andra gudar och gjutna beläten för att provocera mig och har kastat mig bakom din rygg.
     ¹⁰Därför, se, jag ska föra ondska (hebr. raa) över Jerobeams hus och ska utrota (hugga av) från Jerobeam var och en som urinerar mot muren [nedvärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se vers 11] – [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel. Jag ska bränna Jerobeams hus, som man bränner gödsel tills det är helt borta (fullbordat). ¹¹Den av Jerobeams hus som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahveh) har talat.
     ¹²Stig upp och gå till ditt hus, och när dina fötter stiger in i staden ska barnet dö. ¹³Och hela Israel ska sörja över honom och begrava honom, för han är den ende av Jerobeam som ska få en grav, eftersom det i honom fanns något gott gentemot Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
     ¹⁴Och därtill ska Herren (Jahveh) resa upp åt sig en kung över Israel som ska utrota (hugga av) Jerobeams hus den dagen. Och vad är det även denna gång? ¹⁵Och Herren (Jahveh) ska slå Israel som vass skakas i vattnet, och han ska rycka upp Israel från det goda land som han gav till deras fäder, och ska skingra dem bortom floden [öster om Eufrat], eftersom de har gjort sina aseror [pålar för avgudadyrkan] för att provocera Herren (Jahveh). ¹⁶Och han ska överge [lyfta bort sin hand från] Israel på grund av Jerobeams överträdelser som han har överträtt, med vilka han har fått Israel att begå överträdelser.' "

¹⁷Och Jerobeams hustru steg upp och lämnade och kom till Tirtsah [nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah], och när hon kom till husets tröskel dog ynglingen. ¹⁸Och hela Israel begravde honom och sörjde (ordagrant slet sitt hår och slog sig på bröstet, vilket är uttryck för sorg) över honom efter Herrens (Jahvehs) ord som han talade genom sin tjänare Achijahos hand, profeten.
¹⁹Vad mer finns om Jerobeams gärningar, hur han krigade och hur han regerade, det är skrivet i Israels kungars krönika (böcker). [Syftar inte på Kungaböckerna i Bibeln utan på offentliga protokoll, från vilka uppgifter hämtades av profeterna och skrevs ned i de kanoniska böckerna.] ²⁰Och dagarna som Jerobeam regerade var 22 år, och han sov med sina fäder och Nadav, hans son, regerade i hans ställe.

[Nadavs styre återges i 1 Kung 15:25. Berättelsen återvänder nu till Rehabeam, Salomos son och efterträdare, Sydrikets förste kung.]

Kungliga krönikor
Viktiga händelser registrerades år för år i officiella krönikor, se Est 2:23; 6:1. Vissa av den antika världens kända krönikor (t.ex. de assyriska kungarnas) är användbara för att rekonstruera kronologi och geografiska platser, men innehåller ofta propaganda. Andra (t.ex. de från den nybabyloniska perioden) har mer neutral information. Hänvisningen till Israels kungars årsböcker visar att de bibliska författarna hämtade sin berättelse från större och mer detaljerade källor. Israels kungars krönika refereras här: 1 Kung 15:31; 16:5, 14, 20, 27; 22:39; 2 Kung 1:18; 10:34; 13:8, 12; 14:15, 28; 15:11, 15, 21, 26, 31; 2 Krön 33:18. Juda kungars krönika här: 1 Kung 14:29; 15:7, 23; 22:46; 2 Kung 8:23; 12:19; 14:18; 15:6, 36; 16:19; 20:20; 21:17, 25; 23:28; 24:5.

Sydrikets 1:a regent – Rehabeam
²¹[Rehabeam var Sydrikets 1:a regent (regerade 930-913 f.Kr.).]

Och Rehabeam, Salomos son, regerade i Juda. Rehabeam var 41 år när han började regera och han regerade 17 år i Jerusalem, staden som Herren (Jahveh) hade utvalt bland alla Israels stammar för att placera sitt namn där, och hans mor [drottningmoder] var Naama, ammonitiskan.

²²Juda gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och de drev honom till nitälskan med alla överträdelser som de begick, mer än alla deras fäders överträdelser. ²³För de byggde även höga platser och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd. ²⁴Ja, det fanns även manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh) i landet, de gjorde alla de styggelser som folken gjort, vilka Herren (Jahveh) drivit ut framför Israels söner.
     ²⁵Men i Rehabeams 5:e år drog Shishak, Egyptens kung, upp mot Jerusalem. [Shishak var från den 22:a dynastin i Egypten. Han gömde Jerobeam efter att Salomo försökt döda honom, se 1 Kung 11:40.] ²⁶Och han tog bort skatterna (rikedomarna) från Herrens (Jahvehs) hus och skatterna från kungens hus. Han tog bort allt och han tog bort alla sköldar av guld som Salomo hade gjort. ²⁷Och kung Rehabeam gjorde (tillverkade) i deras ställe sköldar av brons och överlät dem i händerna på hövitsmannen för vakten som bevakade dörren till kungens hus. ²⁸Och det var så att när kungen gick in i Herrens (Jahvehs) hus, bar vakten dem och förde tillbaka dem till vaktens kammare.
     ²⁹Vad mer finns om Rehabeams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. ³⁰Och det var oavbrutet krig mellan Rehabeam och Jerobeam. ³¹Och Rehabeam sov hos sina fäder och blev begravd i sin far Davids stad. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Naama, ammonitiskan. Och Avijam, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 2:a regent – Avijam
¹[Avijam var Sydrikets 2:a regent. Han regerade 913-910 f.Kr. i Jerusalem. Han krigade med Nordriket och slog Jerobeam i Efraim (ca 912 f.Kr.), se 2 Krön 13:1-20.]

Och i det 18:e året av kung Jerobeams son Nevat, började Avijam att regera över Juda. ²Han regerade tre år i Jerusalem och hans mors [drottningmoderns] namn var Maacha, Avishaloms dotter. [I 2 Krön 13:2 stavas hennes namn Mikaja.]
     ³Och han vandrade i alla sin fars överträdelser, som han hade gjort före honom, och hans hjärta var inte helt med Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), som Davids hjärta, hans far. ⁴Men för Davids skull gav Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), honom en lampa i Jerusalem, och satte hans son efter honom för att bevara Jerusalem, ⁵eftersom David gjorde det som var rätt i Herrens (Jahvehs) ögon och inte vände åt sidan från något som han hade befallt honom alla hans livs dagar, förutom incidenten med Orija, hettiten.
     ⁶Och det var krig mellan Rehabeam och Jerobeam alla hans livs dagar. ⁷Vad mer finns om Avijams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. Och det var krig mellan Avijam och Jerobeam. ⁸Och Avijam sov hos sina fäder och de begravde honom i hans far Davids stad. Och Asa, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 3:e regent – Asa
⁹[Asa var Sydrikets 3:e regent (regerade 905-874 f.Kr.).]

Och i Jerobeams 20:e år, Israels kung, började Asa regera Juda. ¹⁰41 år regerade han i Jerusalem, och hans farmors (mors/farmors – hebr. im) namn [drottningmoders namn; Avijams mor, se vers 2] var Maacha, Avishaloms dotter.

¹¹Asa gjorde det som var rätt (rakt, uppriktigt) i Herrens (Jahvehs) ögon som sin förfader (far – hebr. av) David. ¹²Och han tog bort de manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh) ur landet och tog bort alla deras avgudar som hans fäder hade gjort (tillverkat). ¹³Ja, även sin farmor [mor/farmor] Maacha avsatte han från sin position som drottningmoder, eftersom hon hade gjort en styggelse, en asera [påle för avgudadyrkan]. Och Asa högg ner hennes avgud och brände den i Kidrondalen. ¹⁴Men de höga platserna blev inte borttagna, likväl var Asas hjärta helt med Herren (Jahveh) alla hans dagar. ¹⁵Och han förde in i Herrens (Jahvehs) hus de föremål som hans far hade helgat och de föremål som han själv hade helgat, silver och guld och redskap.
     ¹⁶Och det var krig mellan Asa och Baasha, Israels kung, alla deras dagar. ¹⁷Och Baasha, Israels kung, gick upp mot Juda och byggde Rama för att hindra någon från att komma och gå till Asa, Juda kung.
     ¹⁸Och Asa tog allt silver och guldet som var kvar i skattkammaren i Herrens (Jahvehs) hus och skatterna i kungens hus och gav dem i sina tjänares händer och kung Asa sände dem till Ben-Hadad, Tavrimons son, Chezions son, Arams kung, som bodde i Damaskus och sa: ¹⁹"Det finns ett förbund mellan mig och dig och mellan min far och din far, se jag har sänt gåvor till dig av silver och guld. Gå och bryt ditt förbund med Baasha, Israels kung, så att han lämnar mig."
     ²⁰Och Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände hövitsmännen för sina arméer mot Israels städer och slog Ijon och Dan och Avel-Beit-Maacha och hela Kinneret [Galileen] med hela Naftalis land. ²¹Och det skedde när Baasha hörde om det, att han lämnade byggandet av Rama och bodde i Tirtsah [nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah]. [Tirtsah blir snart Nordrikets huvudstad, se vers 33.] ²²Och kung Asa gjorde ett påbud (tillkännagivande) i hela Juda, ingen var undantagen, och de bar bort Ramas stenar och timret som Baasha hade byggt med, och kung Asa byggde Geva i Benjamin av det (materialet) och Mitspah.
     ²³Vad mer finns om Asas gärningar, och all hans styrka, och vad han gjorde och alla städer som han byggde det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han var gammal blev han sjuk i sina ben. ²⁴Och Asa sov hos sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad. Och Jehoshafat, hans son, regerade i hans ställe.

[Jehoshafat blir Sydrikets fjärde kung. Han beskrivs i 1 Kung 22:41-50. Han regerar 872-848 f.Kr.]

Tillbaka upp

Ps 133:1-3

Psalm 133 – Kärleken bland Guds folk

Detta är den fjortonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm (som är en sats i hebreiskan) är både enkel och tydlig, men samtidigt väldigt komplex. Den första versen säger allt, sedan följer jämförelser som uttrycks i fraserna "som den dyrbara oljan" och "som daggen på Hermon". Man kan säga att psalmen börjar, men slutar aldrig. Vi anar hur denna psalm finns som bakgrund för Jesu bön om enhet, se Joh 17:20-23.

Författare: David

Struktur: Psalmen är en enda mening i hebreiskan. Bara det talar om en enhet och hur det är välsignat med goda vänskapsband.

¹En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.

Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är
för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)
i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].

[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.]

² Som den dyrbara oljan [2 Mos 30:22-33] över huvudet
    – kommer (rinner) ner över
        skägget (hakan, kinderna – hebr. zaqan),
        Arons skägg,
    den som kommer ner
på hans färgade mantel.

[Översteprästen bar till skillnad från de övriga prästerna en dräkt med många färger. Vi tänker oss ofta ett pipskägg, men här är det troligtvis prästens sidlockar (långa polisonger, på hebreiska peijot, från ordet för hörn, se 3 Mos 19:27) som ligger mot manteln som det syftas på. Välluktande olja användes under festligheter, så bilden här är glädje och fest, se Ps 23:5; 141:5. Oljan användes även när en präst eller kung kröntes, se 2 Mos 29:7; 3 Mos 8:12.]

³Som daggen på Hermon [i norra Israel]
    – kommer ner över Sions berg [tempelberget i Jerusalem].

[I ett regnfattigt land är daggen livsavgörande för växtligheten, skörden och livet, se Jes 26:19; Sak 8:12; Hos 14:6. Kungens välvilja är lika livgivande och svalkande som daggen på gräset, se Ords 19:12. I 1 Mos 27:28 formar olja och dagg ett par, där oljan är en bild på regn.]

För därifrån befaller Herren (Jahveh) sin välsignelse – evigt liv!

[En intressant notering med regn (och dagg) är att den berör alla, rättfärdig och orättfärdig, se Matt 5:45. Att leva i förlåtelse och endräkt är en troendes aktiva beslut, se Matt 6:12, 14-15; Rom 12:18 som påverkar hela samhället. Denna psalm avslutas med ett svindlande löfte att som respons på sann enhet ska Herren befalla sin välsignelse – evigt liv.]

Tillbaka upp

Ords 17:7-8

⁷Överdrivet (stortaligt) tal lämpar sig inte för en dåre,
och ännu mer opassande är ljugande läppar hos en ledare.

⁸En gåva (muta) fungerar som en skinande diamant [ordagrant "en sten som charmerar"] för den som ger den,
varthelst han vänder sig ger den honom framgång.

[Versen kan tolkas positivt att en gåva stillar vrede, se Ords 21:14. Ordet gåva kan också översättas muta vilket inte är accepterat enligt judisk lag, och då är versen en sorglig kommentar om det mänskliga beteendet, se vers 23.]

Tillbaka upp

Apg 10:1-23

Petrus och Cornelius
[Följande händelse är avgörande för att evangeliet ska spridas "till jordens yttersta gräns", se Apg 1:8. De judiska kosherlagarna begränsade umgänget mellan judar och hedningar. En jude kunde inte äta en måltid tillsammans med en icke-jude utan att bryta mot Guds bud, se 3 Mos 11.]

Cornelius ber och får se en syn

Än i dag kan man se delar av den akvedukt Herodes den store byggde. Akvedukten ledde friskt bergsvatten 10 km från norr till Caesarea. Även ruiner från stadens amfiteater, som rymde 4 000, och häststadion, hippodromen, som tog 10 000 åskådare, finns kvar.

¹I Caesarea [Maritima, vid Medelhavskusten] bodde en man som hette Cornelius, en officer (centurion) vid den bataljon (kohort) som kallades den italienska bataljonen. ²Han var from och fruktade (vördade, respekterade) Gud och det gjorde även alla i hans hus. [Cornelius, hans familj och de tjänare som bodde hos honom trodde på och tillbad Israels Gud, följde vissa judiska traditioner, men hade inte konverterat till judendomen.] Han gav frikostigt med gåvor till [det judiska] folket och bad alltid (regelbundet) till Gud.

[Caesarea Maritima, som betyder Caesarea vid havet, var den romerska huvudstaden i Judeen och en viktig militär bas. Cornelius var en centurion (kompaniofficerare) i den romerska armén och ledde en centuria på 100 män. Ett sådant kompani bestod av 80 legionärer plus ett tjugotal icke-stridande underhållspersonal. En annan gudfruktig centurion nämns tidigare i Luk 7:5. Cornelius och hans kompani ingick i en kohort som bestod av sex centuriae (plural av centuria).
Antalet soldater i den romerska armén varierade över tid. Vid en stor förlust i Germania (nuvarande Tyskland) 9 e.Kr. förintades tre legioner och stormaktens 28 legioner minskade till 25 st. På Nya testamentets tid, efter Augustus nedskärningar 15 f.Kr., var de olika enheterna:

Contubernium, 8 soldater som tältade/bodde ihop.
Centuria, 100 män (80 soldater + 20 underhållspersonal).
Kohort, 500 – 800 soldater.
Legion, 4 800 – 5 500 fotsoldater + 120 kavallerister (10 x kohort).
Till legionen hörde också en tross, dvs. understödsförband som kunde bestå av flera tusen män och kvinnor.

Vid den här tiden var fem kohorter stationerade i Caesarea och en i Jerusalem. Flera inskriptioner visar att ett italienskt regemente Kohors II Italica fanns stationerat i den romerska provinsen Syrien 69-157 e.Kr. Även om detta datum är senare än händelserna i Apg 10 (som inträffade omkring 40 e.Kr.) bekräftar fynden att italienska förband fanns i området senare.]

Vid tretiden på eftermiddagen bad Cornelius i sitt hus och fick änglabesök. Bilden är en illustration baserad på utgrävningar som visar hur den romerska staden Caesarea kunde sett ut vid den här tiden.

³En dag omkring nionde timmen (vid tretiden en eftermiddag) [då han var i bön hemma i sitt hus, se vers 30] såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sa: "Cornelius!"
⁴Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?"
Ängeln sa: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett [väldoftande] offer han kommer ihåg. [Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.] ⁵Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. ⁶Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

[Ängelns instruktioner är precisa. Dubbelnamnet Simon Petrus anges eftersom båda männens namn var Simon. Att arbeta med läder var ett föraktat yrke bland judarna, eftersom hanteringen med döda djur gjorde att man blev rituellt oren. Hantverket spred också en obehaglig stank och det behövdes rikligt med vatten, vilket var en orsak till att Simons hus låg vid havet. Att Petrus bor här, gjorde även honom oren. Redan här har vi en antydan om att Petrus inställning till de judiska föreskrifterna om vad som är rent och orent höll på att ändras.]

⁷När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. ⁸Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.

[Hamnstaden Joppe, som också benämns Jaffa, har på senare tid vuxit samman med Tel Aviv. Den ligger fem mil söder om Caesarea Maritima. En dagsmarsch var 25-30 km, så det tog två dagar att gå ner från Caesarea Maritima till Joppe. Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån Herrens ansikte. Nu omkring 800 år senare befinner sig Petrus på samma plats och får ett liknande uppdrag att gå till hedningarna.]

Petrus ber i Joppe och får också en syn

Modell över romerska hus, finns på Altes Museum i Berlin.

⁹Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden [Joppe], gick Petrus upp på taket [hos Simon] för att be vid sjätte timmen (mitt på dagen). ¹⁰Han blev då hungrig [vilket var ovanligt] och ville ha något att äta. [På vardagar åt man två gånger, ett morgonmål och ett större mål mat på sen eftermiddag.] Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning (gr. ekstasis). ¹¹Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes långsamt ner till jorden, ¹²och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.

[Dessa motsvarar djuren som tas med i Noas ark, se 1 Mos 6:20. Enligt kosherlagarna i 3 Mos 11 förklarades vissa djur rena och andra orena. Nu såg Petrus dessa blandade. Rena djur som får och kor tillsammans med orena djur som svin, fladdermöss, ödlor, ormar, grodor, paddor och gamar.]

¹³En röst kom till honom: "Stå upp, Petrus, slakta och ät!"
     ¹⁴Petrus svarade: "Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."
     ¹⁵Då sa en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska du inte kalla orent." ¹⁶Detta hände tre gånger, och sedan togs duken på en gång upp till himlen.

[Petrus var välbekant med talet tre under himmelska samtal. Han förnekade Jesus tre gånger och bekände honom tre gånger när han blev upprättad, se Luk 22:61; Joh 21. Denna syn bekräftade vad Jesus tidigare hade sagt när han upphävt renhetslagarna och förklarade all mat ren, se Mark 7:19. Även om synen handlade om mat, verkar huvudbetydelsen röra relationen mellan jude och hedning som Gud öppnar upp, se vers 28.]

Petrus får besök
¹⁷Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt, fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, ¹⁸och nu ropade de och frågade om Simon som kallades Petrus var där som gäst. ¹⁹Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sa [den helige] Anden till honom: "Se, tre män söker dig. ²⁰Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
     ²¹Petrus [reste sig upp, tog trappan på husets yttersida som ledde ner till innergården och] gick ner till männen och sa: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?"
     ²²De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." ²³Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.

Petrus hos Cornelius
Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av [de judiska] bröderna [sex stycken, se Apg 10:45; 11:12] från Joppe följde med honom.

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng