Helbibel - lördag 17/1
1 Mos 35:1-36:43, Ps 15:1-5, Ords 3:21-26, Matt 12:1-21
1 Mos 35:1-36:43
Jakob återvänder till Betel1Och Gud (Elohim) sa till Jakob. "Stå upp och gå upp till (hebr. alah) Betel och bo där. Och gör ett altare till Gud (El) som visade sig för dig när du flydde från din bror Esaus ansikte."
[Jakob lämnar nu Shechem som han bott i under omkring 10 år (1 Mos 33:18) och beger sig till Betel 3 mil söderut. Betel var den plats där Jakob omkring 30 åt tidigare fått möta Herren, se 1 Mos 28:19. Jakob "går upp", vilket också stämmer rent höjdmässigt då Betel ligger 350 meter högre än Shechem.]
2Då sa Jakob till sitt hushåll och till alla som var med honom: "Ta bort avgudarna som är ibland er och rena er och byt ut era kläder 3och låt oss stå upp och gå till Betel. Där ska jag göra ett altare till Gud (El) som svarade mig den dag jag var i nöd (var trängd), och som har varit med mig på den väg jag har vandrat." 4Och de gav Jakob alla främmande gudar som fanns i deras hand och ringarna i sina öron, och Jakob gömde dem under terebinten som fanns i Shechem. 5Och de vandrade och en gudsfruktan kom över alla städer runtomkring dem och man förföljde inte Jakobs söner.
6Och Jakob kom till Loz som är i Kanaans land, det är detsamma som Betel [Betel betyder Guds hus, se även vers 15], han och folket som var med honom. 7Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel [Guds "Guds hus"], för där hade Gud uppenbarat sig för honom när han flydde från sin brors [Esaus] ansikte. [Tillägget här av El (som betyder Gud) till platsen Betel betonar Guds närvaro på den platsen, se även 1 Mos 28:19.]
8Och Deborah (hebr. Devorah), Rebeckas barnflicka, dog, och hon begravdes nedanför Betel under eken, och den fick namnet Alon-Bachot [betyder: "eken som gråter"].
9Och Gud (Elohim) visade sig för Jakob igen när han kom från Paddan-Aram och välsignade honom. 10Och Gud (Elohim) sa till honom: "Ditt namn är Jakob, men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn" och han gav honom namnet Israel.
11Och Gud (Elohim) sa till honom: "Jag är Allsmäktig Gud (El Shaddaj). Var fruktsam och föröka dig. Ett folk och flera folk ska komma från dig och kungar ska komma från din länd. [Ordet för länd syftar på hela den nedre delen av kroppen, inklusive könsorganen.] 12Och landet som jag gav till Abraham och Isak, det ger jag till dig, och till din säd efter dig ska jag ge landet." 13Och Gud (Elohim) steg upp från honom på den platsen där han talat med honom.
14Och Jakob reste en pelare på platsen där han talat med honom, en stenpelare, och han hällde ut ett drickoffer på den och hällde olja på den.
Rakels död
15Och Jakob kallade platsen där Gud talat med honom för Betel [betyder Guds hus]. 16Och de vandrade från Betel och det var fortfarande ett stycke för att komma till Efratah, och Rakel födde, men hon hade en svår förlossning. 17Och det skedde när hon var i svåra födslosmärtor att barnmorskan sa till henne: "Frukta inte, för även detta är en son till dig." 18Och det skedde när hennes själ var på väg att lämna henne, för hon dog, att hon kallade honom Ben-Oni, men hans far kallade honom Benjamin. [Ben-Oni betyder min smärtas son, Benjamin betyder min högra hands son.]
19Och Rakel dog och begravdes vid vägen till Efratah, det är Betlehem. [Jfr Jer 31:15] 20Och Jakob reste en pelare över hennes grav, det är Rakels gravpelare till denna dag.
21Och Jakob vandrade och spred ut sina tält till Migdal-Eder ["tornet i Edar"; ordagrant "flockens torn"]. [Platsen är troligtvis mellan Betlehem och Hebron, se även Mika 4:8.]
Ruben skändar Bilhah
22Och det hände när Israel [som tidigare hette Jakob, se 1 Mos 32:28] bodde i landet att Ruben gick och låg (hade sexuellt umgänge) med Bilhah, sin fars bihustru [som hörde till den nu avlidna Rakel], och Israel [hans far] hörde om det.
[Denna vers hör tematiskt ihop med hur Dina skändas av Shechem, se 1 Mos 34:1-2. Rubens tilltag gjorde att han blev fördömd, se 1 Mos 49:4. Detta var både ett förbjudet incestförhållande (3 Mos 18:8) och ett försök att få auktoritet över sin far. Orsakerna var troligen andra än sexuell attraktion. Bilhah var Rakels tjänstekvinna, och genom att skända henne minskar Ruben risken att hon skulle ta över Rakels roll som Jakobs favorit. Troligtvis var detta dåraktiga tilltag ett försök att hjälpa sin mor Leah. Händelsen med alrunorna ("kärleksäpplena") kan också finnas med som bakomliggande orsak, se 1 Mos 30:14-15. Ruben är omkring 5 år när han blir indragen i bråket mellan Rakel och hans mor, och Rakel tar hans fynd från åkern.]
Jakobs tolv söner
Jakob hade tolv söner:23Dessa är Jakobs söner som föddes åt honom i Paddan-Aram. [Generellt uttalande för majoriteten av barnen. Benjamin föddes i Kanaan, se vers 16-17.]Leahs [sex egna] söner:
Ruben, Jakobs förstfödde,
och Simeon
och Levi
och Juda
och Isaskar
och Sebulon (hebr. Zevolun).
24Rakels [två egna] söner:
Josef och Benjamin.
25Rakels [två] söner via tjänstekvinnan Bilhah:
Dan och Naftali.
26Leahs [två] söner via tjänstekvinnan Zilpah:
Gad och Asher.
27Och Jakob kom till Isak, sin far, i Mamre, till Kirjat-Arba, det är Hebron (hebr. Chevrón), där Abraham och Isak vistades. 28Och Isaks dagar var 180 år. 29Och Isak drog sitt sista andetag och dog, och blev samlad till sitt folk, gammal och fullkomnad (mätt, fullkomnad; ordagrant: "sjuad" – hebr. savea) av dagar, och Esau och Jakob, hans söner, begravde honom.
Uppräkningen här av de tolv sönerna följer mödrarna (Leah, Rakel, Bilhah och Zilpah) och födelseordningen hos varje moder. Josef och Benjamin är centralt placerade. Nedan är sönerna, med även inbördes födelseordning:
Leah
1. Ruben
2. Simeon
3. Levi
4. Juda
9. Isaskar
10. Sebulon
Rakel
11. Josef
12. Benjamin
Bilhah (Rakels tjänstekvinna)
5. Dan
6. Naftali
Zilpah (Leahs tjänstekvinna)
7. Gad
8. Asher
I GT finns totalt 28 uppräkningar, se även 1 Mos 49:3-28.
Esaus fortsatta historia, i Kanaan
1[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den tionde litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken.]
Detta är Esaus fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot), han kallas även Edom. [Han fick ge namn åt landet Edom och folkslaget edomiterna, se 1 Mos 25:30.]
Familj
Tre fruar
2Esau tog sig [tre icke-judiska] fruar från Kanaans döttrar [mot sin far Isaks vilja, se 1 Mos 28:1, 6]:
Ada dotter till Elon, hettiten,
och Oholivama, Anas dotter, hivéen Tsiveons sondotter
3och Basmat, Ismaels dotter, syster till Nevajot.
Fem barn
4Och Ada födde till Esau Elifaz (Elifas),
och Basmat födde Reoel,
5och Oholivama födde Jeosh och Jalam och Korach.
Detta är Esaus söner som föddes till honom i Kanaans land.
Flytten till Seir
6Och Esau tog sina hustrur och sina söner och sin dotter och alla personer i sitt hus, och sin boskap och alla sina djur och alla sina ägodelar som han hade samlat i Kanaans land och gick till ett land bort från sin bror Jakob. 7För deras ägodelar var för stora för dem för att bo tillsammans, och landet där de vistades kunde inte klara dem för all deras boskap. [Betet räckte inte till alla djur.] 8Och Esau bodde i Seirs bergsbygd. Esau är Edom.
Esaus fortsatta historia, som stamfar till edomiterna
9[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den elfte litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken.]
Det här är Esaus fortsatta historia (släktträd – hebr. toledot) som stamfar till Edom i Seirs bergsbygd.
10Detta är namnen på Esaus söner:
Elifaz, son till Ada, Esaus hustru, Reoel son till Basmat, Esaus hustru. 11Och Elifaz söner:
Teman, Omar, Tsefo och Gatam och Kenaz. 12Och Timna var bihustru till Elifaz, Esaus son, och hon födde Amalek till Elifaz. Dessa är söner till Ada, Esaus hustru.
[Amalek blir stamfar till amalekiterna. Detta folk är det första som anfaller Israels söner efter att de kommit ut ur Egypten och vandrat ungefär en månad från övergången av Vasshavet. I Refidim besegrar de amalekiterna (2 Mos 17:8-16). Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta (5 Mos 25:19). Därefter är det Saul som strider mot amalekiterna och är olydig, vilket gör att han inte längre får vara kung, eftersom han inte tillspilloger hela bytet och underlåter att döda deras kung (1 Sam 15). I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin (som lär att judarnas roll helt ersatts av kristendomen) är en variant av antisemitismen.]
13Och dessa är Reoels söner:
Nachat och Zerach, Shama och Miza. Dessa är söner till Basmat, Esaus hustru.
14Och dessa är söner till Esaus hustru Oholivama, Anas dotter, och sondotter [1 Mos 36:24-25] till Tsiveon: Och hon födde till Esau Jeosh och Jalam och Korach.
15Dessa är furstarna för Esaus söner, Elifaz söner, Esaus förstfödde: fursten för Teman, fursten för Omar, fursten för Tsefo, fursten för Kenaz, 16fursten för Korach, fursten för Gatam, fursten för Amalek. Dessa är furstarna som kommer från Elifaz i Edoms land. Dessa är Adas söner.
17Och dessa är söner till Reoel, Esaus son: fursten för Nachat, fursten för Zerach, fursten för Shama, fursten för Miza. Dessa är furstarna som kommer från Reoel i Edoms land. Dessa är söner till Basmat, Esaus hustru.
18Och dessa är sönerna till Oholivama, Esaus hustru: fursten för Jeosh, fursten för Jalam, fursten för Korach. Dessa är furstarna som kommer från Oholivama, Anas dotter, Esaus hustru. 19Dessa är Esaus söner, de och deras furstar, det är Edom.
Seirs släkt
20Detta var horén (ordagrant: "grottinvånaren" – hebr. chori) Seirs söner [sydöst om Döda havet i Edom], landets tidigare invånare: Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 21Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horéernas stamfurstar, Seirs söner i Edoms land.
22Lotans söner var Hori och Hemam, och Lotans syster var Timna.
23Shobals söner var Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
24Sibons söner var Aja och Ana. Det var den Ana som fann de varma källorna i öknen när han vaktade sin far Sibons åsnor.
25Anas barn var Dishon och Oholivama, Anas dotter.
26Dishons söner var Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28Dishans söner var Us (hebr. Ots) och Aran.
29Horéernas (hebr. chori) stamfurstar var Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 30Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horéernas stamfurstar i Seirs land, varje furste för sig.
Edoms kungar
31Detta är de kungar som regerade i Edoms land innan någon kung regerade över israeliterna.
3240Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet, 41Oholivama, Elah, Pinon, 42Kenas, Teman, Mibsar, 43Magdiel och Iram.Beors son Bela var kung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
33När Bela dog blev Jobab, Zerachs son, från Bosra, kung efter honom.
34När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
35När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom.
Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
36När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
37När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
38När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
39När Akbors son Baal-Hanan dog blev Chadar [andra handskrifter Chadad] kung efter honom. Hans stad hette Pao och hans hustru hette Mehetavel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
Dessa var alltså Edoms furstar efter deras boplatser i landet de tog i besittning. Edom är densamme som Esau, edomiternas stamfar.
Ps 15:1-5
Psalm 15 – Vem får bo på ditt heliga berg?Denna psalm tar upp frågan om vad som krävs för att närma sig Herren. Gud är helig, och den som närmar sig måste vara ren och helgad. I ljuset av hela Bibelns budskap blir behovet av Jesu verk på korset tydligt. Jesus öppnar vägen för gemenskap med Gud, se Heb 10:19-20; Matt 27:51.
Bakgrund: Ingen specifik händelse anges, men det skulle mycket väl kunna vara när arken fördes tillbaka till Jerusalem och Uzza dog. Det var en tid då David säkert ställde dessa frågor, se 2 Sam 6.
Författare: David
Struktur: Det går att se 10-12 punkter som associerar till de tio budorden. Det finns även en kiastisk struktur:
A Vem får vara hos Herren, vers 1
B Den som lever rent, rättfärdigt och talar sanning, vers 2
C Den som inte... tre punkter vers 3
D föraktar – verb, vers 4a
E den förkastade – objekt, vers 4b
E´ de som fruktar Gud – objekt, vers 4c
D´ ära – verb, vers 4d
C´ Den som inte... tre punkter, vers 4e-5a
B´ Den som gör så – lever rätt, vers 5b
A´ Står fast och får bo hos Herren, vers 5c
Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg?
[Som svar på dessa frågor följer de krav som måste uppfyllas för att närma sig Herren. Växelvis uttrycks de i vad som ska göras och vad som inte ska göras. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se 2 Mos 20:1-17. Psalmen har ibland kallats "Davids Bergspredikan", se Matt 5:20. Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden "Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig", se Matt 5:20, 48. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
2 [Tre krav:]ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).
Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
och talar sanning i (av) hjärtat (den som är ärlig).
3 [Tre krav, uttryckt i negationer:][Nu följer ett sammanfattande krav som tematiskt hör ihop med vers 2.]
Den som inte förtalar (vandrar runt; spionerar – hebr. ragal) med sin tunga [sprider rykten],
som inte gör ont mot (skadar) sin nästa (vän, granne, medmänniska),
som inte försöker förolämpa (kränka) sin närmaste (den som står nära).
[Dessa tre fraser inleds alla med ordet "inte" som förstärker att detta är något som verkligen inte ska göras. Temat är vad som sägs om andra, se även Jak 3:2-11. Ordet för "sin nästa" (hebr. reah) är ett vanligt ord som översätts "nästa" eller "granne". Ordet kommer från ett verb som betyder "att ha samröre med" och "att tillhöra" och inkluderar alla människor. Det sista ordet "sin närmaste" beskriver någon som är nära. Det är en utstuderad ondska att skada någon som står nära.]
4[Tre krav, uttryckt i negationer:]Den som föraktar
den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud].
De som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh),
dem ärar han.
[Detta är psalmens centrum och huvudpunkt. Den hebreiska ordföljden förstärker detta genom att forma ännu en kiasm här där verben ramar in satsen.]
Den som inte överger ett löfte även om det skadar (är ofördelaktigt för) honom själv,
5som inte lånar ut pengar för ockerränta,
som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig.
[Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech ("genom" ränta), indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Det är genom räntan man vill öka sitt välstånd. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se Hes 18:13. Torah (Mose undervisning) uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se 3 Mos 25:35-37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19-20.]
Den som gör så (har för vana att leva så)
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i vers 1.]
Ords 3:21-26
Behåll ditt sunda förnuft21Min son (mitt barn, min vän), skydda (vakta) sunt förnuft och ett gott omdöme (urskillningsförmåga),
släpp inte blicken från dem.
22De ska ge liv till din inre människa,
och nåd (oförtjänt kärlek) [som ett dyrbart smycke] kring din hals.
23Då ska du vandra säkert på din väg
utan att snubbla (snava eller slå emot din fot).
24När du lägger dig ska du inte vara rädd,
när du ligger ner ska din sömn vara god.
25Var inte rädd för plötslig (oväntad) terror (panik, skräck, alarmerande rapporter),
eller för den kommande stormen (förstörelsen, undergången) av de ogudaktiga.
26För Herren (Jahveh) är din förtröstan (tillit, säkra hopp),
han kommer att beskydda din fot från att fastna (tillfångatas) [i fällan].
Matt 12:1-21
Jesus är Herre över vilodagen1Vid den tiden [någon gång då Jesus verkade i Galileen] gick Jesus genom sädesfälten på en av sabbatsdagarna.
[Sabbat är i plural. Det kan syfta på den vanliga veckosabbaten, fredag kväll till lördag kväll, eller någon av de högsabbater som inleder och avslutar högtiderna. Denna händelse inträffar troligen på väg till en samling i synagogan en lördagsmorgon eller under någon av helgdagarna kring veckohögtiden shavuot, eftersom det var skördetid, se 3 Mos 23:21.]
Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. 2När fariséerna såg detta sa de till honom: "Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten."
[Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se 5 Mos 23:24-25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. För att vara säker på att inte utföra ett arbete tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]
3Jesus svarade dem:
"Har ni inte läst [i 1 Sam 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nov, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] 5Eller har ni inte läst i undervisningen [Moseböckerna – Torah] att prästerna i templet på sabbatsdagarna bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? [4 Mos 28:9-10] 6Men jag säger er: Här (på denna plats) ser ni det som är större än templet.9Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras [fariséernas] synagoga [i någon stad i Galileen en annan sabbat, se Luk 6:6]. 10Där fanns en man med en förtvinad (förlamad) hand. Eftersom de ville ha något att anklaga Jesus för frågade de honom: "Är det tillåtet att bota på sabbaterna?"
[Jesus liknar sig själv vid Guds tabernakel, se Joh 2:19. Det var inte tabernaklet i sig som var heligt, utan Guds närvaro i tabernaklet. Om det var tillåtet för helgedomens tjänare att visa barmhärtighet mot Davids män i en nödsituation, och om prästerna som arbetar på sabbaten inte bryter mot sabbatsbudet, måste det också vara tillåtet för Jesu lärjungar att "skörda" och "tillreda" lite mat längs med vägen.]
7Om ni hade förstått vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem som är i nöd],så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. 8För Människosonen är Herre över sabbaten."
inte offer [religiösa ceremoniella riter]',
11Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det? 12Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaterna."13Sedan sa han till mannen: "Sträck ut din hand." Han sträckte ut den och den blev återställd, lika frisk som den andra. 14Då gick fariséerna ut och överlade [inte om de skulle döda honom, utan] hur de skulle döda honom.
Herre över allt
15Jesus som visste om detta [deras intentioner att röja honom ur vägen] drog sig undan därifrån. Många följde honom, och han botade alla. [Det grekiska ordet för bota är therapeuo, vilket beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande.] 16Han uppmanade dem strängt att inte sprida vidare ryktet om honom (göra honom allmänt känd). 17Detta för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse [Jes 42:1-4]:
18Se, min tjänare som jag har utvalt,
min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
Jag ska låta min Ande komma över honom,
och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
19Han ska inte strida (argumentera) eller ropa med hög stämma,
ingen ska heller höra hans röst på gatorna.
20En stjälk som har blivit fullständigt krossad ska han inte bryta av,
och en glödande veke ska han inte släcka ut,
förrän han har fört rätten (fällt en rättvis dom) till seger.
21I hans namn ska folken (nationerna, alla folkgrupper) ha sitt hopp (förtröstan).
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
