Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 26/6

2 Kung 9:14-10:31, Ps 144:1-15, Ords 17:27-28, Apg 17:1-34


2 Kung 9:14-10:31

Jehu dödar Joram och Achasja
14Och Jehu, Jehoshafats son, Nimshis son, konspirerade mot Joram. Och Joram vaktade (skyddade, bevarade) Ramot-Gilead från Chazael, Arams kung, 15men kung Joram hade återvänt för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Jehu sa: "Om detta är i ditt sinne, låt då ingen bli flykting från staden och gå och berätta det i Jizreel." 16Och Jehu åkte i en vagn och gick till Jizreel, för Joram låg där. Och Achasja (hebr. Achazjaho), Juda kung, hade kommit ner för att se Joram.
     17Och väktaren stod på Jizreels torn och han såg Jehus trupp när han kom och sa: "Jag ser en trupp."
    Och Joram sa: "Ta en ryttare och sänd och möt honom och låt honom säga ’shalom (står allt väl till)?’"
     18Och en gick på hästryggen och mötte honom och sa: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’"
    Och Jehu sa: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig." Och väktaren berättade och sa: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka."
     19Och han sände ut en andra ryttare som kom till dem och sa: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’" Och Jehu sa: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig."
     20Och väktaren berättade och sa: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka. Körningen liknar Jehus, Nimshis sons, körning, för han kör våldsamt ("som en dåre" – hebr. shigaon)."

[Ordet våldsamt" kommer från samma rot som det som översätts "galen" i vers 11. Detta är den betydelse som ges av de grekiska och latinska versionerna, men den judiske historikern Josefus förklarade ordet att: "Jehu reste lugnt och i god ordning". Jehu körde på ett sätt som var lätt att känna igen. Det liknande ordet shiggaion används om psalmer som har "tvära kast", se Ps 7:1; Hab 3:1.]
     21Och Joram sa: "Gör redo" och de gjorde i ordning hans vagn. Och Joram, Israels kung, och Achasja, Juda kung, gick ut och steg upp i sina vagnar och de gick ut och mötte Jehu. De fann honom i jizreliten Navots område. 22Och det skedde när Joram såg Jehu att han sa: "Shalom (står allt väl till), Jehu?" Och han sa: "Vilken shalom (hur kan det stå rätt till), så länge din mor Isebels prostitution och hennes häxkonster är så många?"
     23Och Joram vände sina händer och flydde och sa till Achasja: "Det är förräderi, Achasja."
     24Och Jehu spände sin båge med sin fulla styrka och slog Joram mellan hans armar och pilen gick ut i hans hjärta och han sjönk ihop i sin vagn. 25Och han sa till Bidqar, hans härförare: "Ta upp och kasta honom på jizreliten Navots del av fältet, för kom ihåg hur du och jag red tillsammans efter Ahab, hans far och Herren (Jahveh) förkunnade detta budskap (profetord, denna börda – hebr. masa) mot honom; 26Ja, verkligen (i sanning), jag har sett Navots blod och hans söners blod igår [1 Mos 4:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och jag ska belöna er på denna plats, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Och nu ta och kasta honom på denna plats på marken enligt Herrens (Jahvehs) ord. [Denna händelse där Ahabs fru, Isebel, dödat Navot för att få hans vingård hade skett 14-15 år tidigare, se 1 Kung 21. Det nämns inget om att Navots söner också dödades, men det var inte ovanligt att även sönerna dödats, se även 2 Kung 14:6.]
     27Och Achasja, Juda kung, såg detta och han flydde [söderut] längs vägen vid trädgårdshuset (hebr. Bet Haggan) [kan vara moderna Jenin söder om Jizreel]. Men Jehu följde efter honom och sa: "Slå även honom [medan han är] i vagnen." I backen upp till Gor, som är vid Ivleam [blev han träffad], men han flydde [vidare] till Megiddo och dog där. 28Och hans tjänare bar honom i en vagn till Jerusalem och begravde honom i hans grav med hans fäder i Davids stad. 29Achasja hade började regera över Juda [Sydriket] i det 11:e regeringsåret av [Nordrikets 9:e kung] Joram, Ahabs son.

[Det första året regerade Joram troligtvis tillsammans med sin far. Tillträdesåret räknades oftast med i Sydriket, medan tillträdesåret inte räknades i Nordriket. Därav angivelsen 12 år i 2 Kung 8:25.]

Isebel dödas

Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.

30Och Jehu kom till Jizreel och Isebel hörde det och hon målade sina ögon och klädde sitt huvud och tittade ut genom fönstret. 31Och när Jehu kom in i porten sa hon: "Shalom (står allt väl till) Zimri, din herres mördare?"
     32Och han lyfte upp sitt ansikte mot fönstret och sa: "Vem är på min sida? Vem?" Och två eller tre furstar hängde ut (genom fönstret) till honom. 33Och han sa: "Kasta ner henne." Och de kastade ner henne och en del av hennes blod skvätte på muren och på hästarna och hon blev nedtrampad.
     34Och han kom in och åt och drack och han sa: "Ta hand om, jag ber er, denna förbannelse (hebr. arar) och begrav henne, för hon är en kungs dotter." 35Och de gick för att begrava henne, men de fann inte mer än hennes skalle och fötterna och hennes händer. 36Och de kom tillbaka och berättade för honom, och han sa: "Detta är Herrens (Jahvehs) ord som han talade genom sin tjänare Elia, tishbiten, och sa: I Jizreels del [området som tidigare varit Navots vingård] ska hundarna äta Isebels kött, 37och Isebels kadaver ska bli som dynga på fältets ansikte i Jizreels del [område] så att man inte ska kunna säga: Detta är Isebel."

Jehu dödar Ahabs familj
1Men Ahab (hebr. Achav) hade 70 söner i Samarien. [Alla dessa hade större rätt än Jehu att efterträda Joram.] Så Jehu skrev flera brev och sände dem till Samarien, till Jizreels ledare, till de äldste och förmyndarna [som ansvarade för fostran och utbildningen] för Ahabs söner och sa: 2"Och nu, så snart detta brev kommer till er – eftersom era herrars söner är med er, och ni också har med er vagnar och hästar, och befästa städer och rustningar – 3utse åt er den bästa och lämpligaste av era herrars söner, och sätt honom på hans fars tron, och strid för er herres hus."
     4Men de var mycket rädda och sa: "Se, de två kungarna stod inte framför honom, hur ska då vi stå?"
     5Och den som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [det kungliga palatset i Samaria] och styresmannen för (ordagrant: ´de som var över´) staden och de äldste och förmyndarna [som fostrade och utbildade kungens söner, se vers 1] sände bud till Jehu och sa: "Vi är dina tjänare och ska göra allt som du ber oss, vi ska inte göra någon man till kung. Gör det som är gott i dina ögon."
     6Och han [Jehu] skrev ett brev en andra gång till dem och sa: "Om ni är på min sida och om ni lyssnar till min röst, så ta huvudena av er herres [Ahabs] söner och kom till mig i morgon vid denna tid." [Jehus uppmaning är medvetet tvetydig, syftar han på att de ska hämta ledarna för Ahabs söner eller är det en uppmaning att halshugga dem?]
    Och kungens söner som var 70 personer var med stadens stora män som förde upp dem. 7Och det skedde när brevet kom till dem att de tog kungens söner och slog dem, alla 70 män, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jizreel. 8Och det kom en budbärare och berättade för honom och sa: "De har kommit med huvudena av kungens söner."
    Och han sa: "Lägg dem i två högar i ingången till porten till morgonen."
     9Och det skedde på morgonen att han gick ut och stod och sa till hela folket: "Ni är rättfärdiga. Se, jag konspirerade mot min herre och slog honom, men hur slog ni alla dessa? 10Vet nu att inget av Herrens (Jahvehs) ord ska falla till marken som Herren (Jahveh) har talat om Ahab. För Herren (Jahveh) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia." 11Och Jehu slog alla som var kvar av Ahabs hus i Jizreel, och alla hans stora [inflytelserika män] och hans nära vänner och hans präster, till dess ingen fanns kvar.
     12Och han steg upp och lämnade och gick till Samarien. Och när han var vid herdarnas fårklippningshus vid vägen, 13mötte Jehu bröderna till Achasja, Juda kung, och sa: "Vilka är ni?"
    De svarade: "Vi är bröder till Achasja och vi går ner för att hälsa kungens söner och drottningmoderns söner."
     14Och han sa: "Ta dem levande." Och de tog dem levande och slog dem vid fårklippningshusets brunn, 42 män, och lämnade ingen av dem.
     15När han sedan gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom. Och han [Jehu] hälsade honom och frågade honom: "Är ditt hjärta rakt [är du med mig], som mitt hjärta är med ditt hjärta?"
    Och Jehonadav svarade: "Ja, det är det."
    "Räck mig då din hand." [Antingen Jeohondav eller Jehus ord att ta hand på detta, se Gal 2:9.] Och han gav honom sin hand och han tog upp honom till sig i vagnen. 16Och han sa: "Kom med mig och se min nitälskan för Herren (Jahveh)." Och de lät honom åka i hans vagn.
     17Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Ahab i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahvehs) ord som han talade till Elia.

Jehu utrotar baalsdyrkan
18Och Jehu samlade hela folket tillsammans och sa till dem: "Ahab tjänade Baal lite, Jehu ska tjäna honom mycket. 19Kalla därför till mig alla Baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till Baal. Vemhelst som saknas ska inte leva." [Denna samling liknar Elias samlande av baalsprofeterna på berget Karmel i 1 Kung 18] Men Jehu bluffade (agerade listigt – hebr. oqvah) för hans avsikt var att förgöra alla Baals tillbedjare.
     20Och Jehu sa: "Helga en högtidlig församling till Baal." Och de kungjorde det. 21Och Jehu sände genom hela Israel och alla Baals tillbedjare kom, inte en enda uteblev. De gick in i baalstemplet (Baals hus), och baalstemplet fylldes från den ena änden till den andra. 22Och han sa till honom som var över garderoben: "Ta fram kläder till alla Baals tillbedjare." Och han tog fram kläder till dem.
     23Och Jehu och Jehonadav, Rechavs son, gick in i Baals hus och han sa till Baals tillbedjare: "Sök och se att ingen av Herrens (Jahvehs) tjänare är ibland er, utan bara Baals tillbedjare." 24Och de gick in för att offra offer och brännoffer. Och Jehu hade utsett åt sig 80 män utanför och han sa: "Om någon av männen som jag för i era händer undkommer, ska hans liv utkrävas för honom."
     25Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sa till vakten och härföraren: "Gå in och slå dem, låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till Baals hus stad. 26Och de tog ut pelarna som var i Baals hus och brände dem. 27Och de bröt ner pelarna i Baals hus och bröt ner Baals hus och gjorde det till ett avträde (allmän toalett) till denna dag.
     28Och Jehu utrotade Baal från Israel. 29Men han vände sig inte bort från de synder som [Nordrikets förste kung] Jerobeam, Nevats son, hade fått Israel att synda med, inte från guldkalvarna som fanns i Betel och fanns i Dan. [1 Kung 12:28]
     30Och Herren (Jahveh) sa till Jehu: "Eftersom du har gjort gott (hebr. tóv) och verkställt det som är rätt (rakt – hebr. jashar) i mina ögon och har gjort mot Ahabs hus efter allt som var i mitt hjärta, ska dina söner i fyra generationer sitta på tronen i Israel."

[Jehu både gjorde det som var gott och det som var rätt. Det går alltså att göra det som är rätt, men alla är inte i harmoni med Guds hjärta och också gör det som är gott. I uppräkningen av kungar som följer så används inte den kombinationen med gott utan bara med ordet rätt 6 ggr, se 2 Kung 12:2; 14:3; 15:3, 34; 18:3; 22:2 och en gång det som inte är rätt (2 Kung 16:2).]

31Men Jehu var inte noga med (höll, vaktade, bevarade inte – hebr. lo shamar) att vandra efter Herrens (Jahvehs), Israels Guds (Elohims), undervisning (hebr. torah) med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jerobeams fått Israel att göra. [Avgudadyrkan och synkretism, se 2 Krön 12:14.]

Ps 144:1-15

Psalm 144 – En glad stridsman

Psalm 144 är den sjunde av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Psalmisten uttrycker sin förtröstan på Gud och ber om Guds ingripande i en kommande strid. Det finns en förvissning om Guds välsignelse och seger.

Författare: David

Struktur: Vers 1-11 är i första person singular och vers 12-15 första person plural.

1a. Prisa Herren, vers 1b-2
1b. Vad är en människa, vers 3-4
1c. Bön till Gud, vers 5-8,
1d. Repris med refräng, vers 9-11
2. Gemensamma ord av förtröstan, vers 12-15

1Till (av) David.

[Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]
-


Klagan
Välsignad är Herren (Jahveh) min klippa,
    som övade min hand för krig,
    och mina fingrar för striden.

[Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]

2Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och min borg,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    och min befriare,
    min sköld,
    honom, i vilken jag tar skydd,
    som kuvar folk under mig.
    [Varje rad i denna vers är ett attribut på Gud.]

3Herre (Jahveh), vad är en människa,
    att du tar notis om honom?
Eller en människoson,
    att du tar hänsyn till honom?
4Människan är som ett andetag (en vindfläkt; fåfänglighet – hebr. hevel),
    hennes dagar är som en skugga som drar förbi.

5O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se Ps 18:10],
    rör vid bergen så att det ryker om dem.
6Kasta ut blixtar och skingra dem,
    sänd ut dina pilar och förvirra dem (orsaka panik, tumult).
7Sträck ut dina händer från höjden,
    rädda mig och rädda (ryck bort) mig från de många vattnen [som är en bild på olika folkslag]
    ut ur främlingarnas hand,
8vars munnar talar falskhet,
    och vars högra hand är en högerhand som ljuger. [Se vers 11]

9O Gud (Elohim), Jag ska sjunga en ny sång till dig,
    på tiosträngad nevel-lyra [bärbart stränginstrument, från ordet för skinn, se även Ps 33:2] ska jag lovsjunga dig,
10som ger frälsning till kungarna,
    som räddar David, din tjänare, från det smärtsamma svärdet.
11Befria mig och rädda (ryck bort) mig ut ur främlingarnas hand,
    vars munnar talar falskhet,
    och vars högra hand är en högerhand som ljuger [vers 8].

Gemensam förtröstan
12[Nu växlar formen från jag/mig till vi:]
Vi, vars söner är som groende plantor som växer upp i sin ungdom,
    vars döttrar är som hörnpelare, utsnidade för att passa i ett palats.
13vars förrådsbodar är fyllda, som erbjuder alla slags varor,
    vars fårhjord (flock av småboskap) förökar sig i tusental och tiotusental ute på fälten,
     14vars oxar är välgödda.
Där finns inga sprickor,
    ingen som går i fångenskap,
    ingen som ropar på torgen.

15Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är ett sådant folk!
    Ja, välsignat (saligt, lyckligt) är det folk vars Gud är Herren (Jahveh Elohim)!

Ords 17:27-28

Att vara tyst ...
27Den som har kunskap (vishet) är sparsam med sina ord [Jak 1:19],
    och en man med insikt (förståelse) har en dyrbar (värdefull, högt aktad) ande.

28Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,
    den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).

Apg 17:1-34

Thessalonike

Vägen från Filippi till Thessalonike.

1De [Paulus, Silas och Timoteus, se Apg 16:40] tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike.

[Man färdades västerut på "Via Egnatia", den romerska huvudvägen som gick från Byzantion, nuvarande Istanbul, ända till Rom. Mellan städerna Filippi och Thessalonike är det 15 mil. Gick de till fots tog det fem dagar. Eftersom bara två städer nämns, kan de ha färdats med häst eller åsna. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen i Filippi, se Apg 16:23. Thessalonike var en av de största städerna i Grekland. Den var en viktig handelsstad och ett kulturellt centrum med omkring 50 000 invånare vid den här tiden. Staden blev en bas för missionen i detta område, se 1 Thess 1:7-8.]

Där hade judarna en synagoga.

[Enligt judisk tradition krävdes det tio män för att kunna ha en egen synagoga. I Filippi fanns det bara några judiska kvinnor. Antagligen fanns det inte heller några synagogor i städerna Amfipolis och Apollonia som de passerat på vägen.]

Paulus för samtal med judarna

Bild på den moderna staden Thessaloniki. I söder syns Olympusbergen.

©wiki

2[Paulus gjorde som han brukade och gick "först till juden men också greken", se Rom 1:16. Han stannar minst några veckor i Thessalonike, eftersom han under tre lördagar besöker synagogan. Troligt är dock att han är där ett par månader eftersom han arbetade för sin försörjning, se 1 Thess 2:9.]

Paulus besökte dem [den judiska befolkningen på orten] som han brukade. Under tre sabbater samtalade han (förde han en dialog) med dem utifrån Skrifterna. 3Han förklarade (öppnade upp) [Skriften] och visade att den Smorde (Messias, Kristus) måste lida och uppstå från de döda. Han sa: "Denne Jesus som jag förkunnar (proklamerar) för er, han är den Smorde [Guds utvalda Kung]." 4Några av dem blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som vördade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.

Upplopp
5[Paulus, Silas och Timoteus bodde hos en man som hette Jason. Han var en troende, antagligen också av judisk börd, eftersom Jason var en vanlig grekisk form av det judiska namnet Josua. Han var också tältmakare som Paulus, se Rom 16:21.]

Men judarna blev avundsjuka och fick med sig en del onda män från gatan och samlade en mobb till upplopp i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas för att släpa ut dem till folkmassan.

På Brittiska Museet finns i dag inskriptionen som hittades 1876 i Thessaloniki.

6När de inte fann dem, drog de med sig Jason och några andra bröder till stadens styrande (politarker) och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, 7och Jason har tagit emot dem! De gör tvärtemot kejsarens påbud allihop och säger att en annan är kung, en som heter Jesus."
     8Folket och de styrande blev oroliga när de hörde detta, 9och de lät Jason och de andra betala borgen innan de frigavs. 10Redan samma natt skickade syskonen (bröderna och systrarna i tron) i väg både Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga.

[Fram till 1800-talet ifrågasattes Lukas precisa ordval "politarker" för stadens ledning eftersom ordet inte användes i annan litteratur, se vers 6 och 8. År 1876 hittades dock en inskription med detta ord på bågen till en av stadens portar, följt av sex namn. Fyndet dateras till omkring 150 e.Kr. Totalt har man nu hittat över trettio liknande inskriptioner från den här trakten.]

Berea

Evangeliet togs väl emot i Berea.

11[Berea ligger knappt åtta mil väster om Thessalonike. Vandringen dit tar minst två dagar. Efter en dagstur längs med huvudvägen Via Egnatia vek de av söderut.]

Folket där [den judiska befolkningen i Berea] var öppnare (mer vidsynta, hade en ädlare karaktär) än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor villighet (entusiasm) och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. [Att budskapet som Paulus och Silas predikade att Jesus var Messias verkligen stämde med de hebreiska Skrifterna, Gamla testamentet.] 12Många av dem kom till tro, och det gjorde även ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
     13När judarna i Thessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket [på samma sätt som de gjort i Thessalonike]. 14På en gång sände syskonen (bröderna och systrarna i tron) i väg Paulus ner mot kusten [till någon av kuststäderna Dium eller Pydna], men Silas och Timoteus stannade kvar [i Berea].

Aten

Paulus tog antingen sjövägen (1) eller landvägen (2) ner till Aten, en sträcka på omkring 50 mil.

15Paulus vägvisare förde honom ända till Aten och vände sedan tillbaka med besked till Silas och Timoteus att komma till honom så snart som möjligt.

[Aten ligger 50 mil söder om Berea. Det är troligt att de seglade längs med kusten till Pireus, som var Atens hamnstad, en resa på 3 dagar. Tog de landvägen tog resan 16 dagar. Att de troende som visade vägen följde med Paulus hela vägen till Aten visar på deras överlåtelse.]

16Medan Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande när han såg hur staden var full med avgudabilder.

[Aten var Greklands kulturella och filosofiska huvudstad. Här hade filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles bott och verkat under 400- och 300-talen f.Kr. Gatorna var kantade med skulpturer av både människor och gudar. I dag är dessa antika statyer utan färg, men då var de målade. Petronius, som några år senare blev kejsar Neros rådgivare vad gäller lyx och extravagans, skrev att det var lättare att hitta en gud än en människa i Aten. Befolkningen var bara omkring 20 000 och staden levde i skuggan av det blomstrande Korint 8 mil västerut.]

Paulus för samtal i synagogan och på torget

Här på torget i Aten samtalade Paulus med folk om sin tro i pelarhallarna. Bilden är en datormodell baserad på senaste utgrävningar och arkeologiska fynd, se ancientathens3d.com.

17Paulus samtalade därför (förde en dialog) med judarna i synagogan och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på torget (marknadsplatsen, gr. agora) med dem som han träffade där. [Detta är första gången Paulus undervisar offentligt, utanför synagogan.] 18Även en del filosofer, både epikuréer och stoiker, diskuterade (argumenterade) med honom.

[Epikurism var en ateistisk filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros, 300 f.Kr. Det är en materialistisk lära utan någon tro på liv efter döden. En av hans teser lyder: "Människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt och enkelt liv bland vänner, där man undviker allt smärtsamt."
    Stoicismen, som också härstammade från 300 f.Kr., hade en mer panteistisk syn där det gudomliga var närvarande i allt. De hyllade viljestyrka och moral. Paulus tar upp några av deras tankar i sitt tal.]


En del sa: "Vad är det för hopplock av idéer han för fram?" [Ordagrant kallar de Paulus för en "fröplockare", dvs. en som plockar upp andras idéer och tankar och skapar en egen hemmagjord filosofi.] Andra sa: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar (demoner – gr. daimonion)." De sa så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen (gr. anastasia).

[Till en början verkar de tro att Paulus talar om två nya gudar – Jesus och Anastasia!]

Till Areopagen

Än i dag kan man gå på de uthuggna trapporna där Paulus gick upp till kalkstensklippan som kallades Areopagen.

19De tog med honom upp till Areopagen och sa: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om." 21Alla atenarna liksom utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till det som var senaste nytt.

[Paulus förs till Areopagen som ordagrant betyder "Ares-kullen", bara ett par hundra meter från marknadsplatsen. En gång var det också mötesplatsen för areopagdomstolen som styrde provinsen, men på Nya testamentets tid hade man bara befogenheter att döma i religiösa och moraliska frågor. Det kan hända att Paulus förs till domstolen för att potentiellt dömas till döden för att ha infört en ny främmande lära, se vers 18. Det är nu inför denna grupp på omkring 30 medlemmar och andra nyfikna som Paulus kallas till en utfrågning.]

Paulus tal
22Då steg Paulus fram mitt framför Areopagen och sa:
"Atenare, jag ser (förstår efter att noga granskat) att i allt är ni mycket religiösa.

[Ordet "mycket religiösa" kan ha en positiv eller negativ betydelse. Det kan tolkas nedvärderande att någon är vidskeplig och övertolkar det andliga. Genom att använda detta uttryck håller Paulus intresset uppe hos sina åhörare. Vi förstår utifrån fortsättningen att det är den positiva innebörden Paulus syftar på, de vördar och helgar det gudomliga mer än andra greker.]

Modell över det antika Aten. Stadens huvudgata Panathenaias väg passerade genom stadens Agora, marknadsplatsen, upp mot Akropolis.

23När jag har gått runt [har passerat igenom er stad] och noga observerat era helgedomar (tempel, altare, statyer) fann jag också ett altare med inskriften:
'Åt en okänd Gud.'
Det som ni ovetande redan dyrkar, det förkunnar jag för er. 24Den Gud som skapat världen och allt i den, som är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda av mänskliga händer. 25Inte heller kan man tjäna honom med människohänder som om han behövde något, det är ju han som själv ger liv och anda och allt till alla. [Det var vanligt att man ställde fram dyrbar mat och gåvor till sina avgudar.]
     26Från en människa har han skapat mänsklighetens alla folk för att de ska bosätta sig över hela jordens yta. Han har fastställt bestämda tidsepoker och utstakat de gränser inom vilka de ska bo. 27Hans syfte med detta var att de skulle söka Gud, och känna (röra vid, treva) sig fram till honom och finna honom – han är faktiskt inte långt borta från någon enda av oss. [Bilden som målas upp är en person som famlar i mörkret för att hitta vägen, och Gud är där för att ta emot och välkomna var och en som söker honom.]

Vy från Areopagen. Strax norr om kullen syns marknadsplatsen där Paulus nyss hade talat, i öster ligger Akropolis med Parthenon, Erechtheion, Athena och Artemistemplet.

©Panagiotis Danovits

28'För i honom lever vi och rör oss och är till.'

[Paulus citerar den sista strofen i en dikt av grekiska poeten Epimenides, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder:
    'De gjorde en grav för dig, den helige och höge.
    Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.
    Men du är inte död, du lever för evigt.
    För i dig lever vi och rör oss och är till.'
Den andra strofen citeras av Paulus i brevet till Titus, se Tit 1:12.]
Även som några av era egna poeter har sagt:
'Vi är av hans släkt.'

[Citat från den grekiska poeten Aratos, 200 f.Kr. Båda dessa citat var riktade till den största grekiska guden Zeus i grekisk litteratur, men Paulus använder dem och riktar dem till den levande Guden. I fem korta meningar visade Paulus att Gud skapat världen, gav människan liv, har makt över folken och har uppenbarat sig för människorna.]

I Nashville i USA finns en skalenlig modell av Atena Parthenon-templet som stod på Akropolis. Där finns sedan 1992 också en replika av den 13 meter höga Atenastatyn som tillbads i templet. Det är troligtvis denna staty som Paulus refererar till när han säger att det gudomliga inte är som guld, utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi.

29Därför, eftersom vi är av Guds släkt, ska vi inte tänka oss att det gudomliga är som guld eller silver eller sten, något som är utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi.

[Troligen syftar Paulus på Parthenon – templet till Atena på Akropolis alldeles intill där han stod.]

30Gud har hittills haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta (medvetet låtit den passera), men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig (förändra sitt tänkesätt), 31för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man [Jesus] som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda."
32När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sa: "Vi vill höra dig tala om detta igen."

[Epikuréerna trodde inte på något liv efter döden. Stoikerna trodde att bara själen levde vidare. För grekerna var det en absurd tanke att kroppen skulle överleva döden. Det verkar som om de som hånade honom var i majoritet eftersom Paulus avslutar sitt tal här.]

33Så Paulus lämnade dem. 34Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen [en av de 30 medlemmarna], och en kvinna som hette Damaris och några till.

[Lukas fortsätter med principen "varannan damernas" som han använde i sitt tidigare verk Lukasevangeliet, se inledningen till Lukas. Inte så lång tid efter dessa händelser kommer Silas och Timoteus till Paulus i Aten, se Apg 17:15-16. Ganska snart skickas Timoteus tillbaka till Thessalonike, se 1 Thess 3:1-3. Även Silas verkar sändas i väg, eftersom Silas och Timoteus tillsammans kommer tillbaka från Makedonien till Korint lite senare, se Apg 18:5.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel