Psalm 145 är den sista av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Ordet prisa används 46 gånger i psalmerna 145-150! Psalm 145 är den enda av alla psalmerna som har en inledande titel "En lovsång av/för David", se vers 1. Det är också en alfabetisk psalm, där varje vers börjar med en av de tjugotvå hebreiska bokstäverna.

Författare: David

Struktur: Alfabetisk – en vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8.

En lovsång av (för) David.

א – alef
Jag vill upphöja dig, min Gud (Elohim), du Konung,
    och jag vill prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för evigt.

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill upphöja" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]

ב – bet
²Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,
    alltid och för evigt.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – familjen. I den här versen är det ordet "Varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig, Gud, för alltid.]

ג – gimel
³Stor är Herren! Han är värdig all lovprisning!
    Ingen kan mäta hans storhet (den är ofattbar).

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "Stor" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker Guds storhet.]

ד – dalet
⁴Släkte efter släkte ska prisa (tala väl om) dina gärningar
    och berätta om din väldiga styrka.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Släkte" börjar med denna bokstav och förstärker hur Guds ord ska gå från generation till generation.]

ה – he
⁵Ditt majestäts (skönhets – hebr. hadar) härlighet (tyngd) och ära
    och [allt] det underbara du gjort (orden av dina under) vill jag begrunda (tänka på, reflektera över).

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. I denna vers är det ordet "majestäts" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur vi ska fokusera och se på Guds majestäts härlighet och ära, och hur det ger rätt perspektiv i vårt liv.]

ו – vav
⁶Och människor ska tala om dina fruktansvärda gärningar (som får människor att darra av rädsla),
    och jag ska förkunna din storhet (ära).

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Bokstaven symboliserar något som håller ihop olika delar. Bokstaven har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar bokstaven ofta människan och det mänskliga. I denna vers är det ordet "Och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Det är alltså viktigt att vi människor talar öppet om och berättar för andra om vad Gud gör.]

ז – zajin
⁷De ska komma ihåg (sprida ryktet om) din stora överflödande godhet (ryktet sprids likt en fontän som sprutar ut vatten),
    och de ska sjunga om (entusiastiskt höja gälla triumferande jubelrop över) din rättfärdighet.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "komma ihåg" som betonar att Guds ord sprids snabbt.]

ח – chet
⁸Herren (Jahveh) är full av nåd (oförtjänt kärlek) och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd),
    sen till vrede och stor (överflödande) i nåd (omsorgsfull kärlek).

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers finns det tre ord som betyder nåd, två av dessa börjar med denna bokstav, vilket belyser hur enorm Guds nåd är. En del av Guds nåd är barmhärtighet vilket syns i ordet rachamim som beskriver en nåd som är gränslös, saknar möjlighet att låta sig mätas, men också barmhärtighet. Orden chen och chesed handlar om olika typer av kärlek, chen är nåd och oförtjänt kärlek medan chesed är nåd och omsorgsfull kärlek.]

ט – tet
⁹Herren (Jahveh) är god mot alla,
    och förbarmar sig över (känner med – hebr. rachamim) [har en förälders kärlek till] allt han skapat.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker versens budskap om Guds godhet. Ordet för nåd, hebr. rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]

י – jod
¹⁰Allt du skapat (alla dina verk) ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Herre (Jahveh),
    och dina heliga (de som följer dig) ska välsigna (lovprisa) dig.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar orden "tacka", "Herre", och "välsigna" med denna bokstav och fångar både betydelsen att lyfta sina händer i lovprisning till Gud och välsigna honom, men också att Gud har skapat allt.]

כ – kaf
¹¹De ska tala [proklamera och visa på] ditt rikes härlighet (ära, tyngd, där det råder en mättad fullständig gudsnärvaro),
    och berätta om din makt (kraft).

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "härlighet" med denna bokstav och beskriver hur Guds härlighet, hans närvaro, ges som en fri gåva.]

ל – lamed
¹²För att kungöra för människors barn (för att hela mänskligheten ska lära känna) hans mäktiga gärningar,
    och hans rikes ärofyllda majestät (ära och härlighet, så alla får ta del av den mättade fullständiga gudsnärvaron som råder i hans rike).

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Den är storleksmässigt den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Orden "för" börjar med denna bokstav och binder ihop denna och föregående vers. Det är Guds härlighet, som beskrivs i versen innan, som drar människor till Gud och gör honom känd. På samma sätt som bokstaven lamed är synlig och står ut i texten, kungörs Guds gärningar för alla människor.]

מ – mem
¹³Ditt kungarike är ett evigt rike (ett rike för alla tider),
    och ditt herradöme består från generation till generation.

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. Ordet "kungarike" börjar med denna bokstav, och förstärker att Guds rike består från generation till generation.]

נ – Nun [Saknas]
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar en fisk och kan betyda arvtagare, avkomma eller avfall och symboliserar syndafallet. Här borde en vers som börjat med bokstaven Nun kommit, men ingen av de hebreiska handskrifterna har någon sådan vers. Däremot den grekiska översättningen Septuaginta och i Dödahavsrullarna (Qumran-rullarna) finns följande text: "Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör". En del svenska översättningar har med denna extra vers, andra inte. Versen motsäger inte Guds karaktär, och liknar väldigt mycket vers 17. SKB väljer att inte ta med denna vers av följande anledningar:
1. Versen saknas i alla hebreiska handskrifter.
2. I Dödahavsrullarna, där den finns med, saknas i stället vers tolv helt. Dessutom är texten "Välsignad är Herren och välsignat är hans namn för evigt och alltid" tillagd i slutet på varje vers.
3. Enligt judisk tradition tog David inte med nun avsiktligt för att representera Israels avfall från Gud. Han vill påminna om att Gud har makt att helt förgöra och ta bort. Bokstaven nun representerar ofta "de fallna". Bokstaven ingår i det hebreiska ordet nephalim som översätts till "jättar" i 1 Mos 6:4. Det var denna synd och avfallet som orsakade att Gud sände syndafloden, se 1 Mos 6:13.
4. Det finns även exempel på andra brutna alfabetiska psalmer som inte har med alla bokstäver, t.ex. Ps 9; 10; 25; 35.

Det är ett väldigt effektfullt sätt att medvetet bryta mönstret i psalmen och helt utesluta bokstaven nun. Det totala utplånandet förtydligar konsekvensen att medvetet gå emot Gud.]

ס – samech
¹⁴Herren upprätthåller (stödjer) alla som är på väg att falla,
    och reser upp alla som är nedböjda (tyngda av bördor, oroliga).

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "upprätthåller" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som reser upp och stödjer.]

ע – ajin
¹⁵Allas ögon väntar (söker efter, ser förväntansfullt) på dig
    och du ger dem deras mat i rätt tid.

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]

פ – pe
¹⁶Du öppnar din hand
    och mättar alla behov hos allt levande.

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer, men också öppning. Här är det ordet "öppnar" som börjar med denna bokstav.]

צ – tsade
¹⁷Herren (Jahveh) är rättfärdig i alla sina vägar (i allt han gör),
    och visar nåd (omsorgsfull kärlek, är trogen sina löften) i allt han gör.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just ordet "rättfärdig" som börjar med denna bokstav.]

ק – qof
¹⁸Nära [tillgänglig] är Herren (Jahveh) – för alla som ropar till (åkallar) honom,
    för alla som åkallar (har ropat och fortsätter att ropa till) honom i sanning (trofasthet, visshet, ärlighet, uppriktighet).

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I denna vers börjar de hebreiska orden för "nära" och "ropar till" på denna bokstav och det förstärker vittnesbördet att Gud är nära dem som höjer sin röst i bön till honom.]

ר – resh
¹⁹Han har sin glädje i att tillfredsställa dem
    som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom. [Han ger dem som troget följer honom vad de begär.]
    Han hör deras rop och räddar (frälser, befriar) dem.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh. Tecknet avbildar framsidan av ett huvud. Här är det orden "har sin glädje i" som börjar på denna bokstav.]

ש – shin
²⁰Herren bevarar alla som älskar honom,
    men de ogudaktiga ska han förgöra.

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord. Här är det ordet "bevarar" som börjar på denna bokstav, vilket ger betydelsen av att begrunda och reflektera Guds ord.]

ת – tav
²¹Min mun ska tala Herrens (Jahvehs) lov (lovprisning).
    Låt allt kött (allt som lever)
    alltid prisa hans heliga namn för evigt.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr. tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]

Tillbaka upp

---

Ords 18:1

Ord kan döda och ord kan ge liv
¹Den som medvetet isolerar (separerar) sig [från Gud och människor],
    ger efter för sitt eget begär, och går emot all vishet (förnuftighet, klokhet).

Tillbaka upp

---

Apg 18:1-22

Korint

Paulus fortsätter västerut till Korint innan han vänder tillbaka.

¹Sedan lämnade Paulus Aten och kom till Korint.

[Korint ligger knappt 8 mil väster om Aten. Vandringen längs med Egeiska havet tog två dagar. Detta är Paulus första, av tre besök. Han kommer hit omkring 50 e.Kr. och stannar 1,5 år, se vers 11. Under denna period skriver han två brev till församlingen i Thessalonike. Dessa brev är bland de tidigaste breven i Nya testamentet.
    Korint var huvudort i provinsen Achaia i södra Grekland. Läget på det Korintiska näset, med förbindelsen mellan två hav, gjorde den till en naturlig handelsstad mellan öst och väst med 50 000 invånare. Några kilometer norrut låg hamnstaden Lechaion och i söder hamnstaden Kenkrea i Saroniska bukten, se Apg 18:18; Rom 16:1. Varor lossades och lastades mellan hamnarna. Många ledare har drömt om en kanal. Drygt femton år efter Paulus besök här tog Nero personligen det första spadtaget 67 e.Kr. Till arbetet sattes 6 000 judiska fångar från upproren i Judeen. Projektet lades ned vid hans död. Först 1893 blev kanalen en verklighet, men den var trång och farlig och blev aldrig den succé man hoppats på.]

²I Korint träffade Paulus en jude vid namn Aquila, född i Pontus [en romersk provins vid Svarta havet], och hans hustru Priscilla. [Hennes mer formella namn var "Prisca", se Rom 16:3.] Paret hade nyligen kommit från Italien, eftersom [den fjärde romerske kejsaren] Claudius [regerade 41-54 e.Kr.] hade befallt att alla judar skulle lämna Rom.

[Det gifta paret Aquila och Priscilla nämns alltid tillsammans, se Rom 16:3; 1 Kor 16:19; 2 Tim 4:19. Fyra av sex gånger nämns frun, Priscilla, först. De har nyligen kommit från Rom eftersom Claudius hade fördrivit alla judar därifrån. Antagligen är det samma händelse som den romerska historikern Suetonius omnämner, där judarna utvisas med anledning av oroligheter på grund av en viss "Chrestus", som är det latinska namnet för Kristus. Detta skedde i Claudius nionde regeringsår, dvs. någon gång mellan januari 49 och januari 50 e.Kr. Paulus kan därför inte ha kommit till Korint före 49 e.Kr.]

Paulus kom i kontakt med dem [besökte deras hem].

På bilden syns det höga Akrokorint och den nord-sydliga huvudgatan (Cardo maximus). Den 3 km långa vägen förband Korint med den norra hamnen i Lechaion 3 km norr om staden. Vägen anlades under första århundradet och var ny när Paulus besökte Korint.

³Eftersom de arbetade inom samma bransch tog Paulus in hos dem och de arbetade tillsammans som tältmakare. [De arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar som resande använde inte bara för övernattning på land utan också som skydd mot solen och vinden på däck när man färdades till sjöss.]

[Det nämns inte att Paulus vittnar för Aquila och Priscilla, vilket antyder att de redan var kristna. Eftersom de reste i sitt yrke hade de troligen kommit till tro tidigare och fört evangeliet till Rom. Som ledare i församlingen kan de ansetts vara ansvariga för "tumultet kring Chrestus", vilket gjort att de blivit förvisade från Rom och kommit till Korint, en resa som tar tio dagar med båt.]

Paulus samtalar i synagogan
⁴I synagogan samtalade Paulus (förde han en dialog) varje sabbat och övertygade (höll på att vinna över – gr. peitho) både judar och greker.

[Ordet "greker" här kan syfta på grekisktalande judar och proselyter (greker som konverterat till judendom i vuxen ålder), men det är också troligt att begreppet här också inkluderar gudfruktiga greker som deltog i den publika gudstjänsten. I vers 6 går Paulus till hedningarna, icke-judar helt utan judisk bakgrund, se även inledningen till Apg 15. Rent grammatiskt kan imperfektformen, som peitho står i, tolkas som att han försökte övertyga dem (men utan att lyckas). Utifrån sammanhanget var det en del judar som inte blev övertygade (vers 6), medan andra blev det (vers 8), så betydelsen är troligen att han försökte och en del blev övertygade och andra inte. Eftersom Herren själv säger att han har "mycket folk i den här staden" (vers 10), så översätter Kärnbibeln med att han övertygade, i betydelsen att de flesta också blev övertygade.]

⁵När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien [med medel från Filippi och Thessalonike, se 1 Thess 3:6; 2 Kor 11:8; Fil 4:15], började Paulus ägna sig helt åt att förkunna ordet [utan att behöva arbeta för sitt eget uppehälle som tältmakare, se vers 3]. Han vittnade för judarna att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus), ⁶men eftersom de ständigt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sa till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna."

[Eftersom Paulus senare går till judarna i Efesos på vägen hem, se vers 19, syftar detta uttalande på att han i Korint inte längre gick till judarna.]

Paulus går till hedningarna

Inskriptionen med namnet Erastus på en av gatorna i Korint.

⁷Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. ⁸Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. [Paulus nämner honom i 1 Kor 1:14 som en av de få personer han själv döpte.] Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.

[En av dessa var Erastus, som ansvarade för stadens finanser, se Rom 16:23. Hans namn har hittats på en samtida inskription som berättar att han med egna medel bekostade att stenlägga en gata nordost om teatern.
    Paulus talar inte så mycket om dopet, men vi ser hur det motsvarar den judiska omskärelsen och är ett tecken på att en person trätt in i den kristna gemenskapen.]

⁹En natt sa Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas! ¹⁰Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden." ¹¹Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.

Paulus inför ståthållaren Gallio

Än i dag kan man se resterna av fundamentet till det upphöjda domarsätet (gr. bema). Det var hit till torget i Korint som man förde Paulus för att försöka få honom fälld av prokonsulen Gallio.

¹²Samtidigt som Gallio var prokonsul över [den romerska provinsen] Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus. [Inskriptioner bekräftar att Gallio var ståthållare 51-52 e.Kr. Dessa händelser utspelade troligen sig i slutet på sommaren år 51 e.Kr.] Man förde honom till domstolen [Grekiska bema, som var en upphöjd plattform mitt på stadens centrala torg och marknadsplats, gr. agora.] ¹³Man sa: "Denne man förleder människorna att tillbe Gud på ett sätt som är emot lagen." [Både Moses lag och romersk lag.]
     ¹⁴Precis när Paulus skulle öppna sin mun och tala, sa Gallio till judarna: "Om det handlat om något brott eller ett ondskefullt illdåd skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. ¹⁵Men eftersom detta är tvistefrågor om ord och namn och er egen lag får ni ta hand om det själva. Jag tänker inte (har ingen vilja) att bli en domare i sådana frågor." [Frågan gällde om Jesus verkligen var den Messias som Skrifterna talade om.]
     ¹⁶Han [avslutade frågan och] skickade i väg dem. ¹⁷Alla grep då synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det.

[Det har gått en tid sedan synagogföreståndaren Crispus hade kommit till tro, se vers 8. Hans efterträdare var Sosthenes, se vers 17. Det är inte helt klart vem "alla" som misshandlar Sosthenes syftar på. Troligast är att det är den grekiska ortsbefolkningen som ger sig på den judiska minoriteten i staden, men det kan också vara judarna som blir arga på Sosthenes för att han förlorade målet. Paulus omnämner en Sosthenes i sitt första brev till Korint (1 Kor 1:1), som han skriver ett par år senare från Efesos (1 Kor 16:8). Om det är samma person blev han en kristen efter denna händelse.]

Tillbaka till Antiokia i Syrien
¹⁸Paulus stannade många dagar efter detta. Sedan sa han farväl till syskonen (bröderna och systrarna i tron) och seglade mot [provinsen] Syrien tillsammans med Priscilla och Aquila. I Kenkrea [Korints södra hamnstad] rakade Paulus sitt hår, för han hade avgett ett löfte.

[Kanske hade Paulus avgett ett nasirlöfte, se 4 Mos 6:1-21. I normala fall skulle han då ha rakat sitt hår i Jerusalem, men han kunde göra det tidigare och ta med sig håret och fullgöra den judiska ritualen i Jerusalem. Nasirlöften handlar om när någon vill tjäna Herren på ett speciellt sätt. Det hebreiska ordet nazir betyder "hängiven" och "överlåten". Löftet var tidsbegränsat, se 4 Mos 6:4. När det gäller Samuel (1 Sam 1:11) och Simson (Dom 13:2-7) gav deras mödrar dem ett livslångt nasirskap. Johannes Döparen omnämns i liknande termer, se Luk 1:13-17. Utombibliska källor visar att nasirlöften var vanliga och fungerade som tacksamhetsoffer. Löftestiden för dessa var oftast 30 dagar. Se även Apg 21:23-26.]

Efesos

Paulus reser tillsammans med Priscilla och Aquila till Efesos, en resa som tar tre dagar med båt.

¹⁹[Efesos som ligger vid floden Kaystros mynning var den fjärde största staden i det romerska riket, efter Rom, Alexandria och Antiokia i Syrien. Staden var huvudort för hela nuvarande västra Turkiet. Teatern rymde 24 000 åskådare. Den mest berömda byggnaden var Artemistemplet som under antiken räknades som ett av de sju underverken.]

När de kom till Efesos [i Mindre Asien, efter en tre dagars segling rakt österut från Korint] lämnade han sina reskamrater [Priscilla och Aquila] där. Själv gick han till synagogan och samtalade (förde en dialog) med judarna. ²⁰De bad honom stanna där längre, men han avböjde ²¹och tog farväl med orden: "Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill." Sedan gick han ombord och lämnade Efesos.

[Det är troligt att skeppet som Paulus åker med gjorde ett kortare stopp i Efesos för att lasta av och på varor. På nästa resa kommer Paulus tillbaka hit och stannar i tre år, se Apg 19. Priscilla och Aquila blir kvar i Efesos under många år. De flyttar så småningom tillbaka till Rom, någon gång efter 54 e.Kr. när Claudius har efterträtts av Nero, se Rom 16:3.]

Caesarea
²²När han steg i land i Caesarea [Maritima, vid Medelhavskusten; efter en fem dagar lång segling från Efesos] gick han upp till församlingen [i Jerusalem].

Antiokia i Syrien
Sedan gick han ner till Antiokia [i Syrien]. [En vandring på två veckor norrut.]

Tillbaka upp