Helbibel - måndag 19/1
1 Mos 39:1-41:16, Ps 17:1-15, Ords 3:33-35, Matt 12:46-13:23
1 Mos 39:1-41:16
Josef hos Potifar1Josef fördes ner till Egypten och Potifar [namnet betyder "tillhör solen" eller "hängiven solen"], en av faraos generaler, chefen över livvakten, en egyptier, köpte honom från ismaeliternas hand, de som hade fört honom dit ner. 2Herren (Jahveh) var med Josef [frasen återkommer tre gånger till, se vers 3, 21, 23] och han var en framgångsrik man. Han var i sin herres hus, egyptiern.
3Hans herre [Potifar] såg att Herren (Jahveh) var med honom och att Herren (Jahveh) lät allt han gjorde lyckas väl i hans hand. 4Josef fann nåd (oförtjänt kärlek; favör) i hans ögon och blev hans personlige tjänare. [En position som finns väl dokumenterad i egyptisk litteratur.] Potifar utsåg Josef till arbetsledare (tillsyningsman) över sitt hus och allt som tillhörde honom gav han i hans hand [att ansvara över]. 5Från den tiden då Potifar utsåg Josef till arbetsledare i sitt hus och över allt han ägde, lät Herren (Jahveh) egyptierns hus bli välsignat på grund av Josef. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, i huset och på fältet. 6Så Potifar betrodde allt han ägde i Josefs hand (vård, förvaltarskap) och gjorde sig inget bekymmer om något (han litade helt på Josef), förutom [valet av] maten han åt.
Josef fängslas
Josef hade en välskapt kropp och såg bra ut. [Samma uttryck används om hans mor Rakel, se 1 Mos 29:17.] 7Det hände efter en tid att hans herres [Potifars] hustru kastade sina blickar på Josef och sa: "Ligg med mig!"
8Men Josef vägrade och sa till sin herres hustru: "Se, min herre som äger mig vet inte ens vad som finns i hans hus [har inte koll på alla småsaker], han har gett allt som tillhör honom i min hand (låter mig förvalta allting). 9Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra denna stora ondska och synda mot Gud (Elohim)?" [Josef argumenterar i flera punkter: Det skulle vara ett missbruk av förtroende, ett svek mot Potifar, något ondskefullt och även en synd mot Gud. Se även 2 Mos 20:14; Ords 5-7; Gal 5:23.] 10Även om hon fortsatte att tala till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne eller ville ligga hos henne eller ens vara (vistas i samma rum; umgås) med henne.
11En dag hände det när han gick in i huset för att uträtta sina sysslor att ingen av de personer som brukade vara i huset var där inne. 12Då tog hon tag i hans klädnad [mantel] och sa: "Ligg med mig!" Men han lämnade sin klädnad i hennes hand, flydde och tog sig ut [ur huset].
13När hon såg att han hade lämnat klädnaden [manteln] i hennes hand och flytt undan, 14ropade hon på männen i huset och talade med dem och sa: "Se, han [min man] har fört in en hebré för att förnedra oss (göra oss till åtlöje). Han försökte våldta mig, men då ropade jag för full hals. 15När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin klädnad [mantel] hos mig, flydde och tog sig ut." [Ibland är flykt ett tecken på svaghet, andra gånger mod. Josef förlorade sin mantel, men behöll sin integritet.]
16Hon lade hans klädnad [mantel] bredvid sig till dess att hennes herre kom hem. 17Sedan talade (berättade) hon samma sak till honom: "Den hebreiske tjänaren som du tog hit kom in till mig och ville förnedra mig (roa sig med mig). 18När jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin klädnad [mantel] hos mig, flydde och tog sig ut."
19När hans herre hörde sin hustrus ord som hon talade till honom när hon sa: "Detta gjorde din tjänare mot mig", då upptändes hans vrede. 20Josefs herre [Potifar] grep honom. Och man överlämnade (gav) honom till "det runda huset" [namnet på ett fängelse; från ordet för "rund", kanske var byggnaden rund eller omsluten av en mur], platsen där kungens fångar hölls fångna. Han var nu där i det runda huset.
[Det är inte tydligt vem Potifar blir arg på. Kanske kände han till sin frus sätt. Enligt Yalkut Shimoni, en medeltida rabbin, gjorde Potifars dotter Asenat allt hon kunde för att upprätta och fria Josef från anklagelserna. När Josef senare blir fri från fängelset gifter han sig med Asenat som är Potifars dotter, se 1 Mos 41:45. Tiden i fängelse var en prövning för Josef, den beskrivs i Ps 105:17-19
Berättelsen om Josef är fylld med cykliska mönster och upprepningar: Han har två drömmar (kap 37), han tyder två drömmar (kap 40), hans bröder gör två resor för att se honom (kap 42-43), och här är han oskyldigt fängslad en andra gång.]
21Men Herren (Jahveh) var med Josef och visade honom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) och gav honom nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chen) inför ögonen på den som ansvarade för det runda huset. 22Så den som ansvarade för det runda huset överlämnade (gav) alla fångarna som fanns i det runda huset i Josefs hand, och allt som skulle göras skulle ske genom honom. [Ledaren för fängelset överlämnade det fulla ansvaret för allt som skedde i fängelset i Josefs hand. Precis som Potifar tidigare hade gjort.] 23Den ansvarige för det runda huset behövde inte övervaka någonting som var i hans [Josefs] hand, för Herren (Jahve) var med honom och det som han utförde (gjorde) lät Herren (Jahve) lyckas väl.
Josef tyder två drömmar
1[Josef kom till Egypten som 17-åring, se 1 Mos 37:2. Han tjänade hos Potifar i drygt 10 år innan han blev falskt anklagad för att ha försökt våldta hans hustru. Han är nu omkring 28 år. Två år senare, som 30-åring, blir han befordrad av farao, se 1 Mos 41:46.]
Efter en tid hände det sig att munskänken till kungen i Egypten och hans bagare förolämpade sin herre, Egyptens kung.
[Deras brott nämns inte. Enligt judisk tradition var orsaken att en fluga fallit ner i faraos vin och en sten råkat hamna i hans bröd. Andra judiska kommentarer föreslår att de försökt förgifta farao.]
2Farao var vred mot sina två förmän – mot förmannen över munskänkarna och förmannen över bagarna. 3Han satte dem i förvar i generalens hus, chefen över livvakten, i det runda huset [fängelset, se 1 Mos 39:20], platsen där Josef var bunden. 4Chefen över livvakten befallde Josef att vara med dem och han betjänade dem. Dagarna gick och de förblev i fängelset. [Dagar kan syfta på några veckor upp till ett år.]
5En (och samma) natt hade både den egyptiske kungens munskänk och hans bagare – som båda satt i det runda huset [fängelset] – var sin dröm. Var och en med sin egen uttydning (betydelse). 6Josef kom till dem på morgonen och såg dem, och de såg bekymrade ut. 7Han frågade faraos förmän som var med honom i fängelset i hans herres hus: "Varför ser ni så bekymrade ut idag?"
8De sa till honom: "Vi har drömt en dröm och det finns ingen som kan tolka den."
Josef sa till dem: "Tillhör inte uttydningen Gud (Elohim)? Återberätta den (drömmen) för mig."
9Munskänkarnas förman återberättade sin dröm för Josef och sa till honom: "I min dröm såg jag en vinstock framför mig, 10och i vinstocken var tre kvistar och på dem sköt knoppar fram, och dess klasar bar fram (mogna) druvor för skörd, 11och faraos bägare var i min hand och jag tog druvorna och pressade dem i faraos bägare och jag gav bägaren till faraos hand."
12Josef sa till honom: "Detta är uttydningen, de tre grenarna är tre dagar. 13Om tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och upprätta dig till din ställning (tjänst – hebr. ken; samma ord som översätts "fundament" i 2 Mos 30:18), du ska ge farao bägaren i hans hand så som du tidigare gjort, när du var hans munskänk. 14Men kom ihåg mig när det går väl för dig, och visa mig nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) och berätta om mig för farao och för mig ut ur detta hus. 15För jag har verkligen blivit (oskyldigt) bortrövad från hebréernas land och inte heller här har jag gjort något som förtjänar att jag har hamnat i fängelsehålan (brunnen – hebr. bór)."
[Samma ord som för brunn som i 1 Mos 37:20 används här. Josef kände sig bortglömd. Han blev en slav som 17-åring, oskyldigt anklagad och kastad i fängelse. Först när han är 30 år blir han fri – 13 år är en lång tid! Människor kan glömma, men Gud glömmer inte, se Jer 29:11-13.]
16När bagarnas förman såg att uttydningen var god, sa han till Josef: "Jag hade också en dröm, och i den såg jag tre korgar med bröd som var på mitt huvud. 17I den översta korgen fanns alla sorters bakat bröd för farao men fåglarna åt upp det i korgen på mitt huvud."
18Josef svarade och sa: "Detta är uttydningen, de tre korgarna är tre dagar. 19Om tre dagar ska farao lyfta upp (ta av) ditt huvud från dig, han ska hänga upp dig på trä och fåglarna ska äta upp allt ditt kött från din kropp."
20Tre dagar senare, på faraos födelsedag, ställde han till fest för alla sina tjänare. Han "lyfte upp huvudet på" [upphöjde] sin förman över munskänkarna [återinsatte honom i tjänst, se vers 13] och "lyfte upp huvudet på" [halshögg] sin förman över bagarna. 21Han återinsatte förmannen för munskänkarna i hans ämbete och han gav bägaren till faraos hand. 22Men han hängde upp förmannen för bagarna [på trä – dödade honom], i enlighet med det som Josef uttytt för dem. [1 Mos 40:19] 23Men förmannen för munskänkarna kom inte ihåg Josef utan glömde bort honom.
Faraos drömmar
1När två hela år hade gått [sedan munskänken blivit återinsatt i sin tjänst] hade farao en dröm. Han drömde att han stod vid Nilen (hebr. jeor). [Ordet används generellt om flod/kanal, men också specifikt för Nilen.] 2Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta, och de åt av vassen. 3Sju andra kor kom upp efter dem från floden, de var klena och utmärglade och stod bredvid de andra korna på flodstranden. 4De klena och utmärglade korna åt upp de välgödda och feta korna. Sedan vaknade farao.
5Han sov och drömde en andra gång. Se, sju stjälkar med säd sköt upp, frodiga och välmatade. 6Efter dem kom sju stjälkar som var tunna och tomma, pinade av östanvinden, och sprang efter dem. 7De sju tunna och tomma slukade de sju frodiga och välmatade. Farao vaknade och förstod att det var en dröm. [Det var en skrämmande dröm.]
8På morgonen var han orolig i sitt inre och sände efter och kallade på Egyptens spåmän (skrivare, från ordet för penna) och alla visa män. Farao återgav sin dröm men det fanns ingen som kunde uttyda den för farao.
Josef tyder faraos drömmar
9[Förmannen till munskänkarna hörde om drömmarna och kom ihåg Josef.] Då talade förmannen för munskänkarna till farao och sa: "Jag kommer ihåg mina synder idag. 10Farao var vred på sin tjänare och satte mig i fängelse i generalens hus, chefen över livvakten, mig och förmannen för bagarna. 11Vi båda drömde en dröm samma natt, men drömmarna hade olika betydelser. 12Med oss var en ung man, en hebré, tjänare hos chefen över livvakten [1 Mos 37:36]. När vi återgav våra drömmar för honom, tydde han dem. Han gav oss var sin uttydning. 13Det skedde precis som han sagt till oss – jag blev återinsatt i mitt ämbete (ställning) [av farao, se 1 Mos 40:13], men den andre [bagaren] blev upphängd [på trä, se 1 Mos 40:19]."
Josef inför farao, målning av Adrien Guignet.
15Farao sa till Josef: "Jag har drömt en dröm och det finns ingen som kan uttyda den för mig. Jag har hört sägas om dig att när du hör en dröm kan du uttyda den."
16Josef svarade farao och sa: "Det är inte i min egen kraft, men Gud ska ge farao ett lugnande (fridsamt – hebr. shalom) svar."
Ps 17:1-15
Psalm 17 – Beskydda mig som din ögonstenPsalmen är en bön om hjälp. Den har likheter med föregående psalm. Jämför fraserna "Din högra hand" (Ps 16:11; 17:7), "Jag sätter min tillit till dig" (Ps 16:1; 17:7) och "Bevara mig" (Ps 16:1; 17:8).
Författare: David.
Struktur: Psalmen har tre delar. Varje del börjar med en vädjan följt av en förklaring.
1a. En första vädjan, vers 1-2
1b. ... för jag är oskyldig, vers 3-5
2a. En andra vädjan, vers 6-9
2b. ... för fiender omringar oss, vers 10-12
3a. En sista vädjan, vers 13-14
3b. ... för jag förtröstar på dig, vers 15
[Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även Ps 86:1; 90:1; 102:1; 142:1. Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.]
Del 1
Hör, Herre (Jahveh), rättfärdighet!
[Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:]
Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön,
den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
2Låt domen (ditt beslut i mitt rättsfall) komma från din närhet (ditt ansikte),
dina ögon ser (skådar, avgör) vad som är rätt och riktigt (ditt perspektiv är rättvist).
3Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se Ps 12:7] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
4Vad gäller människors handlingar [vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
har jag med hjälp av dina läppars ord (dina instruktioner, din vägledning)
iakttagit [och på så sätt undvikit] våldsverkarens stigar (sätt att leva, välkända, upptrampade gångvägar).
5Mina steg går stadigt på dina vägar (spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord),
mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg).
[Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.]
Del 2
6Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
hör mina löftesord (hebr. imrah).
7Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
[i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
från dem som reser sig upp [mot mig].
I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.
som en ögonsten (pupill/pojke – en älskad dotter).
[Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det bevara mig som "pupillen/den lilla mannen dotter ögat". Det hebreiska ordet ishon betyder både "en liten man" och "pupill". Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga (hebr. ajin). Kombinationen av ishon följt av ajin görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är 5 Mos 32:10; Ords 7:2, 9; 20:20. Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: bat-ajin. Betydelsen är "ögats dotter". Det hebreiska ordet bat betyder dotter, och används t.ex. i frasen bat mitsvah när en flicka vid tolv års ålder blir en "budets dotter". Pojkar firar bar mitsvah vid tretton års ålder.
Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen "den lilla mannen – pupillen" tillsammans med den feminina "ögats dotter". Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom.
Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i Matt 23:37. Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i 5 Mos 32:10-12, och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se 2 Mos 25:18-20.]
Göm mig under dina vingars skugga,
9[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig.
[Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
10Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla),
med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant).
[Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se 5 Mos 32:15; Ps 73:7; Job 15:27. Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. I Ps 73:7 står det bokstavligen "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]
11De har följt våra steg, de omringar oss,
de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
12Han kan liknas vid ett lejon som längtar att riva [sitt byte],
som unga lejon som ligger gömda i bakhåll.
Del 3
13Stå upp, Herre (Jahveh)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv (själ – hebr. nefesh) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd.
[De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5-7; Jer 51:20.]
14Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
från denna världens människor,
vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
du fyller deras buk med dina skatter,
de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn.
[Gud är källan till allt gott, se Jak 1:17. Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se Matt 5:45. Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
15Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika]
ska jag få skåda (profetkiskt se) ditt ansikte (vara i din närhet, ha din fulla uppmärksamhet) [Ps 11:7],
när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild).
[Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]
Ords 3:33-35
33Herrens (Jahvehs) förbannelse är över den gudlöses (kriminelle, syndarens) hus (familj),men han välsignar den rättfärdiges boning.
34Han hånar (föraktar) dem som ständigt är hånfulla (arroganta, nedlåtande, de som har som livsstil att vara översittare och förakta andra),
men ger sin oförtjänta nåd (favör, gillande – hebr. chen) till de ödmjuka.
35De visa får ta emot ära som arv
medan [de självsäkra högfärdiga] dårarnas "befordran" blir skam (vanära).
Matt 12:46-13:23
De som lyder Fadern är Jesu familj46[Jesu påståenden och konflikten med fariséerna fick även hans familj att tro att han var från sina sinnen, därför kommer de från Nasaret för att föra med sig honom med våld, se Mark 3:20-21.]
Medan Jesus fortfarande talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom. 47Någon sa till honom: "Lyssna, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." 48Men han svarade den som berättat det för honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?" 49Och medan han sträckte ut handen [inte bara mot de tolv, utan alla som var där och lyssnade på hans undervisning] sa han: "Se, här är min mor och mina bröder. 50Den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster och mor."
JESUS TALAR I LIKNELSER
1
Detta är det tredje av Jesu fem tal som Matteus har med i sitt evangelium. Talet innehåller åtta liknelser:
1. Liknelsen om såningsmannen (vers 3-9) – förklaras (vers 18-23).
2. Himmelriket liknas vid vete och ogräs (vers 24-29) – förklaras (vers 36-43).
3. Himmelriket liknas vid ett senapsfrö (vers 31-32).
4. Himmelriket liknas vid en surdeg (vers 33).
5. Himmelriket liknas vid en skatt i en åker (vers 44).
6. Himmelriket liknas vid pärlor (vers 45-46).
7. Himmelriket liknas vid ett nät (vers 47-48) – förklaras (vers 49-50).
8. Liknelsen om husbonden (vers 52).
Av de sex liknelser som handlar om himmelriket börjar den första med sådden av gott vete och ont ogräs. Den avslutande handlar om den sista tidens skörd där de rättfärdiga separeras från de onda. De fyra liknelserna däremellan beskriver troligen tiden mellan sådden och skörden.
Jesus förklarar utförligt de två första och den sjunde liknelsen. Övriga måste tolkas, både utifrån sammanhanget och i ljuset av de liknelser som har förklarats. När välkända symboler från Gamla testamentet används väger deras traditionella tolkningar extra tungt i förståelsen. Detta gäller särskilt här i Matteusevangeliet, eftersom det riktar sig till judiska läsare. Om Matteus inte ansåg det nödvändigt att förklara symbolerna var de troligen välkända.
Jesus undervisar folket
Liknelsen om såningsmannen – fyra jordmåner
3[Jesus använder ofta liknelser för att belysa andliga sanningar genom praktiska exempel från vardagen. I evangelierna finns ett trettiotal olika liknelser. Detta är den första, och i Mark 4:13 står det att den är grunden för alla liknelser som Jesus berättar.]
"En såningsman gick ut för att så.[Jesus förklarar liknelsen i vers 18-23. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]
4När han sådde föll en del vid vägen,
och fåglarna kom och åt upp det.
5Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
6Men när solen steg upp förbrändes de,
och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
7Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
och törnena växte upp och kvävde dem.
8Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav frukt,
en del hundra gånger (mer än vad som var sått) [1 Mos 26:12],
andra sextio gånger mer,
och några trettio gånger mer.
9Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)."
Varför Jesus berättar liknelser
10Sedan kom lärjungarna till honom och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?" 11Han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets (himlarnas kungarikes) mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra. 12För den som har [andlig kunskap] ska få mer [insikt och förståelse], och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har. 13Därför talar jag till dem i liknelser: Eftersom de ser [har förmågan att se], men ändå inte ser, och hör [har förmågan att höra], men ändå inte hör eller förstår. 14De uppfyller Jesajas profetia:
Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå,16Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör. 17Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det."
ni ska se (upprepade gånger) men ingenting uppfatta.
15För detta folks hjärta har blivit förstockat (tjockt, hårt, känslokallt),
de hör dåligt med sina öron
och de har stängt sina ögon,
så att de inte kan se med sina ögon
eller höra med sina öron
eller förstå i sitt hjärta och vända om (återvända)
och bli botade (helade, förnyade) av mig.
[Citat från Jes 6:9-10, utifrån den grekiska översättningen. Centralt finns ordet ögon som ramas in av öron. Den yttre ramen är hjärtat.]
Förklaringen av liknelsen om såningsmannen
18"Hör nu [med öron som är öppna] på [vad som menas med] liknelsen om såningsmannen.
19När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden längs med vägen. [Det grekiska ordet för väg (hodos) kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord. Dessa blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
20Det som såddes på stenig mark (med bara ett tunt jordlager) är den som hör ordet och på en gång tar emot det med glädje. 21Trots det har det inte fått slå rot inom honom, och han håller bara ut en tid. Så fort han möter lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
22Det som såddes bland törnena är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. [Grundordet för törne är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se Matt 7:15-17.]
23Men det som såddes i den goda jorden är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
