Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 20/7

2 Krön 1:1-3:17, Ps 16:1-11, Ords 19:20-21, Rom 6:1-23


2 Krön 1:1-3:17

ANDA KRÖNIKERBOKEN

Andra Krönikeboken är den andra delen av Krönikeböckerna som var en bok från början (den delades upp omkring 300 f.Kr.). I denna andra del fortsätter berättelsen från 1 Krön 29. Författaren väljer att fokusera på det södra riket (Juda) och ingen av kungarna i Nordriket (Israel) nämns. Det som är nytt material, jämfört med Samuelsböckerna, är berättelser om kungarna i Sydriket, speciellt de som är lydiga. Men det finns även nya berättelser kring de trolösa kungarna, och konsekvenserna av deras avfall. Boken slutar med en ofullständig mening: "låt honom gå upp ..." (2 Krön 36:23). Som sista boken i den hebreiska Bibeln pekar den framåt. Det finns en fortsättning på berättelsen!

Struktur:
1. Salomos styre (2 Krön 1-9)
2. Juda kungar Rehabeam till Jehoshafat (2 Krön 10-28)
3. Judas sista kungar och Jerusalems fall (2 Krön 29-36)

Skrivet: senare än 536 f.Kr., troligtvis 450-400 f.Kr.

Berör tidsperioden: tiden efter det att folket återvände från exilen i Babylon

Författare: Esra, eller någon samtida med honom.



Salomos styre (kap 1-9)

Salomos vishet och styre
1Salomo (hebr. Shlomo) [relaterat till hebr. shalom – frid, fred och helhet], Davids son, stärkte sin kungliga makt i sitt rike (ordagrant: ´stärkte sig själv över sitt rike´), för Herren (Jahveh) hans Gud (Elohim) var med honom och gjorde honom mycket stor.
     2Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. 3Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Givon [strax norr om Jerusalem, se Jos 10:2], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. 4Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. [1 Sam 6:1-15] 5Och bronsaltaret som Betsalel, son till Ori, son till Hur (hebr. Chor) [2 Mos 31:2-5], hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. 6Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till bronsaltaret som stod vid mötestältet, och han offrade tusen brännoffer på det.
     7Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa till honom: "Be mig om det du vill att jag ska ge dig."
     8Salomo svarade Gud: "Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. 9Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. 10Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"
     11Då sa Gud till Salomo: "Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över, 12så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha."
     13När Salomo hade varit vid offerhöjden i Givon begav han sig från mötestältet till Jerusalem, och han regerade över Israel.

Salomos rikedom
14Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. 15Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]. 16Hästarna som Salomo köpte kom från Egypten [i söder] och från Qove [motsvarar Kilikien i nuvarande sydöstra Turkiet, hästarna här var kända för sin styrka och uthållighet]. Kungens uppköpare hämtade dem från Qove till bestämt pris. 17Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 shekel [totalt 6,9 kg] silver och varje häst 150 [shekel – dvs. 1,7 kg silver]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hettiternas alla kungar och till kungarna i Aram.

Förberedelser för tempelbygget
1Och Salomo planerade nu att bygga
    ett hus åt Herrens (Jahvehs) namn [för att tillbe]
    och ett hus åt sig själv till kunglig bostad.

[Hela kapitel 2 är format som en kiasm. Uppdelningen av arbetare (vers 2 och 17-18) följt av Salomos brev (vers 3-10) och Chirams brev (vers 11-16).]

Uppdelning av arbetarna
2Därför avdelade (ordagrant: räknade) Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem.

[Den sammanlagda arbetsstyrkan var 153 600 (70 000 + 80 000 + 3 600), se vers 17-18 som upprepar siffrorna och också gör summeringen. I varje grupp var det 42-43 personer. Antalet arbetsledare i 1 Kung 5:16 är 3 300. I Assyrien och Babylon bestod arbetarna av slavar som man rekryterat under militära räder. I en rapport nämns hur Ashurbanipal (som regerade Assyrien 884-859 f.Kr.) tog hjälp av 50 000 arbetare för att bygga upp huvudstaden Kalhu.]

Salomos brev
3Och Salomo sände bud till Choram [alternativ stavning till Chiram (1 Kung 5:1), som regerade 980-947 f.Kr.], kungen i Tyros, och lät säga:
"Gör mot mig som mot min far David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i. [2 Sam 5:11] 4Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren (Jahveh) min Guds (Elohims) namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren (Jahveh) vår Guds (Elohims) högtider [1 Mos 1:14; 3 Mos 23]. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
     5Och huset som jag bygger ska vara stort, för vår Gud (Elohim) är större än alla gudar (elohim). 6Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att bygga ett hus åt honom? Nej, det ska bli en plats där man tänder rökelse inför hans ansikte.

7Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min far David har ordnat, som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare.
     8Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga på att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare 9för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga ska vara stort och underbart. 10För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, ska jag ge 20 000 kor-mått [tunnor; motsvarar 7 800 kubikmeter (5 000 ton)] tröskat vete, 20 000 kor-mått [tunnor; motsvarar 7 800 kubikmeter (5 000 ton)] korn, 20 000 bat [totalt 600 kubikmeter] vin och 20 000 bat [totalt 600 kubikmeter] olja." [Jfr 1 Kung 5:3-6]
Kung Chorams brev
11Kung Choram i Tyros svarade med en skrivelse som han sände till Salomo:
"Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till kung över dem."
12Och Choram tillade:
"Lovad är Herren (Jahveh), Israels Gud, himlens och jordens skapare, som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. 13Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Choram-Avi. [På liknande sätt som Betsalel ledde arbetet på tabernaklet (2 Mos 31:1-11), jfr 1 Kung 7:14.] 14Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig på att arbeta i guld och silver, i brons, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom kan du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din far Davids, män som är konstnärligt begåvade. 15Min herre kan nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. 16Vi ska då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo [dagens Jaffa, i södra Tel Aviv – Jerusalems närmsta hamnstad]. Därifrån kan du själv låta föra upp det till Jerusalem." [En sträcka på 5 mil.]
Uppdelning av arbetarna
17Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600.

[Det finns en intressant parallell i första delen av antalet arbetare för att bygga templet som är 153, och talvärdet för Betsalel, hantverkaren som byggde tabernaklet (2 Mos 31:1-5), som också är 153. Jesus, som kallades "hantverkarens son" (Matt 13:55), är själv arken och försoningen, se även Joh 21:11 där talet 153 återkommer.] 18Av dem utsåg han
    70 000 till bärare,
    80 000 till stenhuggare i bergen
    och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.

Templet byggs
1Salomo började bygga Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jevusiten Ornans tröskplats. 2Han började bygga [templet] andra dagen i 2:a månaden [ijar] i sitt 4:e regeringsår [april 966 f.Kr.].
     3När Salomo byggde Guds (Elohims) hus, lade han grunden så att det blev 60 alnar [27 meter] långt och 20 alnar [9 meter] brett efter det gamla alnmåttet. [Den äldre kungliga alnen var längre än den nya. Denna notering finns inte i 1 Kung 6:2.] 4Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte 20 alnar [9 meter], och dess höjd var 120 [alnar – 54 meter].
    På insidan överdrog han det med rent guld. 5Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. 6Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim. 7Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber på väggarna.
     8Dessutom ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var 20 alnar [9 meter] långt och 20 alnar [9 meter] brett. Han klädde det med fint guld, 600 talenter i vikt [20 ton]. 9Spikarna vägde 50 shekel [0,6 kg] i guld. De övre salarna klädde han också med guld.
     10Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. 11Längden på kerubernas vingar var tillsammans 20 alnar [9 meter]. Den enas ena vinge, 5 alnar [2,25 meter] långt, rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, 5 alnar [2,25 meter] lång, rörde vid den andra kerubens vinge. 12Den andra kerubens ena vinge, 5 alnar [2,25 meter] lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, 5 alnar [2,25 meter] lång, nådde till den första kerubens vinge. 13Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar 20 alnar [9 meter], där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.
     14Förhänget gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde det med keruber.
     15Framför huset gjorde han två pelare, 35 alnar [16 meter] höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var 5 alnar [2,25 meter]. 16Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. 17Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boaz. [1 Kung 7:21]

Ps 16:1-11

Psalm 16 – Förtröstan på Herren

Psalmen uttrycker en förtröstan på Herren (Jahveh). Två hot utmanar denna förtröstan. Den första är människor som tillber andra gudar; den andra är fruktan för döden. Det går också att se psalmen i ett profetiskt, messianskt ljus. Den talar då om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven, uppstår och blir satt på Faderns högra sida. Både Petrus och Paulus som citerar från denna psalm applicerar orden till Jesu uppståndelse.

Citeras:
Vers 8-11 citeras av Petrus i Apg 2:25-28
Vers 10b citeras av Paulus i Apg 13:35

Författare: David

Struktur:
1. Inledande förtröstan på Herren, vers 1b-2
2. Beskrivning av de heliga vs avgudadyrkare, vers 3-4
3. Herren är min välsignelse, vers 5-6
4. Lovprisning, vers 7-8
5. Avslutande förtröstan, vers 9-11

1En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.

[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
    Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]
-
Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
    jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
2Jag säger till Herren (Jahveh): "Du är min Herre (Adonai),
    jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig."

[Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]

3De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet (världen),
    de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje).
    [Ordagrant "till de majestätiska står all min begäran."]
4De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
    Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
    eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn].

[Vers 3-4 är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se Ps 89:6-8, men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se Ps 34:10; 2 Krön 35:3. Vers 4 är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]

5Herren är min arvedel, min bägare [min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se Ps 23:5].
    Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stödjer, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv).
6Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig [ordagrant "repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvlig åt migt"],
    jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv).

7Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahveh värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare),
    ja, om nätterna korrigerar (lär, instruerar) mitt innersta (samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) mig.
    [Nätter kan vara bildligt för nätter av bön, men också mörka stunder, sjukdom, ensamhet, osv., se Ps 4:5.]
8Jag har ständigt Herren (Jahveh) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
    eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).

9Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant "min ära", heder) jublar.
    Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet.
10För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]

11Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (min personligt utstakade gångväg).
    Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),
    ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand).

[Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling till hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]

Ords 19:20-21

20Lyssna på råd och ta emot tillrättavisning (tuktan, fostran),
    så att du kan bli vis till sist [ordagrant: vid ditt slut – dvs. framöver när du blir gammal].

21Många planer (ett överflöd av storslagna tankar) har en man i sitt hjärta,
    men [bara] Herrens (Jahvehs) råd (syfte, plan, vilja) består [kommer att fullbordas, nå sitt mål]. [Ps 33:10-11; Ords 16:1-3, 9; Jes 46:10; Jer 10:23]

Rom 6:1-23

Döda från synden men levande för Gud

Förenad med Jesus
1Vad ska vi då säga [vad innebär detta om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se Rom 5:20]? Ska vi bli kvar [fortsätta att leva] i synden så att nåden [Guds favör och kraft] blir (skulle bli) större?

2Absolut inte!

Vi som har dött [vi som dog bort] från synden, hur skulle (ska) vi kunna fortsätta att leva i den? 3Bryr ni er inte om (ignorerar ni det faktum) att alla vi som har döpts in i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus också är döpta in i hans död? 4Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden, för att också vi – på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet – ska vandra på ett nytt sätt (leva ett nytt liv med en högre kvalitet och standard).

5För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse. 6Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. [Kol 3:9-10; Ef 4:22-24; Gal 2:20; 5:24; 6:14] 7Den som är död är befriad från synd [står inte under dess makt].
     8Men om vi [nu] har dött (dog) med den Smorde (Messias, Kristus), tror vi att vi också ska leva med honom. 9Vi vet att den Smorde (Messias, Kristus) efter att ha uppväckts från de döda aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt (auktoritet) över honom. 10För den död han dog var en död från synden en gång för alla, och det liv han lever, det lever han för Gud.
     11På samma sätt [som Jesus gjorde] ska ni ständigt betrakta er själva som döda från synden (helt separerade från den syndfulla naturen), och i stället leva för Gud i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

[Tack vare Jesu död och liv är vi rättfärdiggjorda. Utifrån denna ställning uppmanar nu Paulus till att leva ett helgat liv.]

12Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. 13Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten. 14Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].

Ett exempel – slav under synd eller slav till rättfärdighet?

En slav är bunden att göra sin herres vilja.

15[Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.]

Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [lagiskhet] utan under nåden?

Absolut inte!

16Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder:
    antingen synden, vilket leder till död,
    eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?
17Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. 18Ni har blivit befriade från synd och blivit slavar till rättfärdighet.

19Jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. [Paulus ursäktar att han nu använder bilden att vara "förslavad" till rättfärdighet, eftersom Gud inte håller någon fången, men han använder det som en illustration ändå.]

Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst
    som ledde till laglöshet,
så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst
    som leder till helgelse (processen och förvandlingen till allt större helighet).

20När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. 21Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i död. 22Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse (processen av allt större helighet) som frukt och till slut evigt liv.

23Syndens lön [plural]
    är död [evig död i kontrast till evigt liv],
men Guds gåva
    är evigt liv i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

[Det grekiska ordet för lön, opsonion, kommer från optos – dvs. grillad eller halstrad mat. En soldats dagslön bestod ofta till stor del av matransoner. Eftersom lön står i plural är det inte bara den slutgiltiga döden som åsyftas, utan även den förstämning och skugga som synden kastar över var dag i denna tidsålder. Soldatens lön var generellt låg, så en friare tolkning skulle kunna uttrycka att syndens usla lön enbart för med sig död. Andra ställen där lön nämns är bl.a. Luk 3:14; 1 Kor 9:7; 2 Kor 11:8.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel