Halvbibel - tisdag 21/7
Est 5
Ester besöker kungen1På den tredje dagen tog Ester på sig sin kungliga skrud och stod på den inre gården till kungens hus, mittemot kungens hus och kungen satt på tronen i det kungliga huset, mittemot ingången till det kungliga huset. 2När kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd (favör, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och kungen räckte ut den gyllene spiran som han höll i sin hand mot Ester. Ester kom närmare och rörde vid toppen på spiran.
3Sedan frågade kungen henne: "Vad vill du, drottning Ester? Vilken begäran du än har intill halva mitt kungarike ska jag ge dig." 4Ester svarade: "Om det syns gott för kungen, må kungen och Haman komma idag till en bankett som jag har förberett för honom."
[Här i vers 4 finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "må kungen och Haman komma idag". Begynnelsebokstäverna formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även Est 1:20; 5:13; 7:7.]
5Då svarade kungen: "Se till att Haman skyndar sig så att vi kan göra som Ester har sagt."
Kungen och Haman kom till banketten som Ester hade förberett. 6Kungen sa till Ester vid banketten med vinet: "Vad är din önskan? Det ska garanteras dig, och vilken din begäran än är intill hälften av mitt kungarike det ska jag ge dig."
7Då svarade Ester: "Min önskan och min begäran är 8att om jag har funnit nåd (favör, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och det behagar kungen att garantera mig min begäran och verkställa min önskan, låt kungen och Haman komma till en andra bankett som jag ska förbereda för dem, då ska jag i morgon göra som kungen har sagt."
Hamans planer mot Mordochaj
9Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordochaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordochaj. 10Likväl hejdade Haman sig (han gav inte utlopp för sin vrede) och gick hem.
Han skickade efter sina vänner och sin hustru Zeresh. [Namnet har persiskt ursprung och betyder "guld".] 11Haman redogjorde (räknade upp, återgav i detalj – hebr. safar) [skröt] om sin rikedom och ära för dem, och om skarorna av hans barn och allting om hur kungen hade befordrat honom och hur han hade avancerat över furstarna och kungens tjänare. 12Haman sa dessutom: "Ja, drottning Ester lät ingen följa med kungen till den bankett hon förberett, förutom mig, och i morgon är jag också inbjuden av henne tillsammans med kungen. 13Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordochaj sitta i kungens port."
[Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även Est 1:20; 5:4; 7:7.]
14Då sa Zeresh, hans hustru, och alla vänner till honom: "Låt göra en 50 alnar [22 meter] hög träpåle (galge) och tala med kungen i morgon bitti så att Mordochaj kan hängas där, sedan kan du gå med kungen på banketten med glädje." Detta behagade Haman och han lät göra och uppföra träpålen (galgen). [Var och en som är upphängd på trä är förbannad, se 5 Mos 21:23.]
Rom 6:1-23
Döda från synden men levande för GudFörenad med Jesus
1Vad ska vi då säga [vad innebär detta om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se Rom 5:20]? Ska vi bli kvar [fortsätta att leva] i synden så att nåden [Guds favör och kraft] blir (skulle bli) större?
2Absolut inte!
Vi som har dött [vi som dog bort] från synden, hur skulle (ska) vi kunna fortsätta att leva i den? 3Bryr ni er inte om (ignorerar ni det faktum) att alla vi som har döpts in i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus också är döpta in i hans död? 4Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden, för att också vi – på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet – ska vandra på ett nytt sätt (leva ett nytt liv med en högre kvalitet och standard).
5För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse. 6Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. [Kol 3:9-10; Ef 4:22-24; Gal 2:20; 5:24; 6:14] 7Den som är död är befriad från synd [står inte under dess makt].
8Men om vi [nu] har dött (dog) med den Smorde (Messias, Kristus), tror vi att vi också ska leva med honom. 9Vi vet att den Smorde (Messias, Kristus) efter att ha uppväckts från de döda aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt (auktoritet) över honom. 10För den död han dog var en död från synden en gång för alla, och det liv han lever, det lever han för Gud.
11På samma sätt [som Jesus gjorde] ska ni ständigt betrakta er själva som döda från synden (helt separerade från den syndfulla naturen), och i stället leva för Gud i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.
[Tack vare Jesu död och liv är vi rättfärdiggjorda. Utifrån denna ställning uppmanar nu Paulus till att leva ett helgat liv.]
12Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. 13Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten. 14Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].
Ett exempel – slav under synd eller slav till rättfärdighet?
En slav är bunden att göra sin herres vilja.
Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [lagiskhet] utan under nåden?
Absolut inte!
16Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder:
antingen synden, vilket leder till död,
eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?
17Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. 18Ni har blivit befriade från synd och blivit slavar till rättfärdighet.
19Jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. [Paulus ursäktar att han nu använder bilden att vara "förslavad" till rättfärdighet, eftersom Gud inte håller någon fången, men han använder det som en illustration ändå.]
Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst
som ledde till laglöshet,
så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst
som leder till helgelse (processen och förvandlingen till allt större helighet).
20När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. 21Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i död. 22Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse (processen av allt större helighet) som frukt och till slut evigt liv.
23Syndens lön [plural]
är död [evig död i kontrast till evigt liv],
men Guds gåva
är evigt liv i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.
[Det grekiska ordet för lön, opsonion, kommer från optos – dvs. grillad eller halstrad mat. En soldats dagslön bestod ofta till stor del av matransoner. Eftersom lön står i plural är det inte bara den slutgiltiga döden som åsyftas, utan även den förstämning och skugga som synden kastar över var dag i denna tidsålder. Soldatens lön var generellt låg, så en friare tolkning skulle kunna uttrycka att syndens usla lön enbart för med sig död. Andra ställen där lön nämns är bl.a. Luk 3:14; 1 Kor 9:7; 2 Kor 11:8.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
