Parallell - onsdag 22/7
Jes 31-34
Varning – förtrösta inte på EgyptenDet femte veropet
1Ve över dem som går ner till Egypten för [att hämta] hjälp
och litar på sina hästar
och förtröstar på vagnar, för att de är många [Ps 20:8],
och på ryttare för att de är mycket mäktiga,
men inte ser till Israels Helige [för befrielse]
och inte heller söker Herren (Jahveh).
2Men även han är vis och för fram ondska
och återkallar inte sina ord,
utan ska resa sig mot de ondas hus (familjer)
och mot hjälpen från dem som gör synd.
3För egyptierna är människor
och inte Gud (El),
deras hästar är kött
och inte ande,
så när Herren (Jahveh) sträcker ut sin hand,
ska både den som hjälper snubbla
och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans.
4För så säger Herren (Jahveh) till mig:
"Som lejonet,
ja, det unga lejonet, morrar mot (lågmält begrundar – hebr. hagah, se Jos 1:8; Ps 1:2) sitt byte
även om många herdar
kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) komma ner [som Lejonet av Juda, se Upp 5:5]
och strida på berget Sion och på dess kullar.
5Som fåglar flyger [svävar ovanför sitt bo och bevakar det],
så beskyddar (bevakar)
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) [med alla sina himmelska härar] Jerusalem;
han beskyddar (bevakar)
och räddar, hovrar över (hebr. pasach, se 2 Mos 12:13, 23, 27; 1 Kung 18:21) och befriar."
6Vänd om (återvänd) till honom som ni avfallit djupt ifrån, ni Israels söner. 7På den dagen (vid den tiden) ska varje man [se hur värdelösa dessa falska avgudar är och] kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd.
8Sedan ska Assyrien [som ni fruktar så mycket nu] falla för svärd, inte för en mans [svärd],
och svärdet, som inte är en människas, ska sluka (förgöra) honom. [Jes 37:37]
Och han ska fly från svärdet [Guds svärd]
och hans unga män ska sättas i slavarbete [beskattas hårt, se 5 Mos 20:11; Jos 9:21].
9Hans klippa ska försvinna på grund av terror (skräck)
och hans furstar ska förskräckas vid prövningen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
vars låga är i Sion [tempelberget i Jerusalem],
och hans ugn i Jerusalem.
Kommande attack mot Jerusalem
1Se, en kung ska regera i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
2Och en man ska vara som i ett gömställe från vinden,
och ett skydd från frestelsen,
som vid vattenkällor på en torr plats,
som i skuggan av en klippa i ett kargt (solstekt) land.
3Och ögonen på dem som ser ska inte stängas,
och öronen på dem som hör ska vara alerta.
4Även hjärtat hos de rastlösa (snabba; obetänksamma; de som ofta tar förhastade beslut) ska förstå kunskap,
och tungan hos den som stammar ska vara redo att tala tydligt (obehindrat).
5En usel människa ska inte mer kallas frikostig,
dåren ska inte sägas vara nobel.
6För den ondskefulle dåren (hebr. naval) ska tala dåraktigt (ondskefullt – hebr. nevalah)
och hans hjärta ska göra synd,
för att praktisera ogudaktighet
och tala ondska [direkt riktad] till Herren (Jahveh),
och göra den hungriges själ tom (tar bort det som kan mätta den hungrige) [Matt 5:6]
och få den törstiges dryck att sina.
7Den giriges redskap är onda,
han ger skamliga råd
för att fördärva de ödmjuka med lögnens ord
och tala fördömande med den behövande.
8Men den frikostige ger frikostigt
och med frikostighet ska han förbli stående (vara upprätt, inte falla).
9Stå upp, ni kvinnor som är modiga,
och lyssna till min röst,
ni trygga döttrar,
ge ert öra till mitt löftesord.
10Efter ett år och dagar [om drygt ett år] ska ni bli oroliga,
ni trygga kvinnor,
för vinskörden ska slå fel,
skörden ska utebli.
11Bäva, ni kvinnor som är modiga,
bli oroliga, ni trygga,
klä av er och gör er nakna
och svep säcktyg runt era länder (höfter).
12Slå er för bröstet för de ljuvliga fälten,
för det fruktbärande vinet,
13för mitt folks land
där törne och tistel kommer upp,
för alla glada hus
och alla glada städer (som inte längre finns).
14För palatsen ska bli övergivna,
staden med uppståndelse (brusande liv) ska bli folktom,
murarna och tornen ska bli grottor (hålor) för alltid,
en glädje för vildåsnor, en betesmark för flockar.
15Till dess Anden utgjuts över oss från höjden
och öknen blir ett fruktbärande fält,
och det fruktbärande fältet räknas som skog.
16Då ska rätten bo i öknen
och rättfärdigheten ska vistas på det fruktbärande fältet.
17Rättfärdighetens arbete ska vara frid (shalom)
och rättfärdighetens konsekvens (frukt) ska vara ro (stillhet) och trygghet för evigt.
18Och mitt folk ska vistas i fridfulla boningar
och på trygga boplatser
och på lugna viloplatser.
19Och hagel ska slå ner skogen,
men staden ska sjunka ner i dalen.
20Lyckliga är de som sår vid alla vatten,
som låter oxens och åsnans fötter vara fria.
Det sjätte veropet
1[Det sjätte och sista veropet i kap 28-35.]
Ve dig [Assyrien] som tillspilloger [de fientliga nationerna, se vers 3-4]
men själv inte blivit tillspillogiven,
och som agerar förrädiskt
utan att de har agerat förrädiskt mot dig.
När du har slutat med att tillspilloge,
ska du bli tillspillogiven,
och när du har tröttnat på att agera förrädiskt
ska de agera förrädiskt mot dig.
2Herre (Jahveh), var nådig (visa oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot oss,
vi har väntat på dig.
Var vår arm (styrka) [som lyfter oss] varje morgon,
vår frälsning i tider av motgångar (bekymmer, orostider).
3Vid ljudet av stridslarm flyr folken,
när du lyfter upp dig själv skingras nationerna.
4Det du tillspillogivit samlas in som larver samlas,
som gräshoppor hoppar, hoppar de på det.
[Bilden av gräshoppor som föröder skörden beskrivs i detalj i Joel 1:4-12 och Amos 7:1-2.]
5Herren (Jahveh) är upphöjd, för han bor i höjden,
han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.
6Stabiliteten (sanningen) för dina tider (avgörande tillfällen som helt förändrar situationen) ska vara
ett förråd av frälsning, vishet och kunskap (intim förtrogenhet)
och vördnad (gudsfruktan) för Herren (Jahveh) [Ords 1:7],
som är hans skatt.
[Versens inledning är ordagrant: "ska komma/ha trofasthet/stabilitet/sanning dina tider". Även om den exakta betydelsen inte är känd så är budskapet tydligt att Gud är den som ger stabilitet och har tider och stunder i sin hand. Utifrån Jes 32:16-17 är kärnan att tider och perioder av trygghet och stabilitet kommer när folket fruktar Herren och söker hans vishet och kunskap.]
7Se, deras tappra ropar därute [gatorna; de öppna ytorna],
deras fredsmäklare gråter bittert,
8Huvudvägarna ligger öde,
resenärerna uteblir,
han har brutit förbundet,
han har föraktat städerna,
han tar ingen hänsyn till människor.
[Detta hade en uppfyllelse 701 f.Kr. då Sanherib bröt sina löften, se 2 Kung 18:14-17.]
9Landet sörjer och försmäktar,
Libanon skäms, det förtvinar (ruttnar).
Sharon [kustremsan nordväst om Jerusalem] är som en vildmark
och Bashan [bördigt område öster om Gennesarets sjö] och Karmel [bergskedjan mot Haifa] skakas.
[De blir kala, löv faller av eller frukten skakas ner.]
10Nu ska jag resa mig, säger Herren (Jahveh),
nu ska jag bli upphöjd,
nu jag ska lyfta upp mig själv [visa min styrka och kraft].
11Ni föder agnar,
ni ska föra fram stubb,
er andedräkt är en eld som ska sluka er.
12Folken ska förbrännas till kalk [som när kalksten hettas upp i hög temperatur och blir till kalk, se Amos 2:1],
som nedhuggen [förtorkat] törne [lätt] brinner i elden.
13Lyssna!
Ni som är långt borta,
[hör] vad jag har gjort.
Ni som är nära,
beakta (se) min styrka.
14Syndarna i Sion är rädda,
bävan (fruktan) har belägrat (omringat) de ogudaktiga:
"Vem av oss ska bo tillsammans med den förtärande (slukande, bokstavligt: ätande) elden?
Vem ibland oss ska bo med den eviga branden?"
[Här finns en bakgrund till elden i Gehenna och den andra döden i eldsjön, se Upp 20:14.]
15Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [Ps 15; 24:4]
och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; 1 Kor 13:6; Jes 29:20; Ps 10:3],
16han ska bo i höjden,
hans försvarsplats [hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] ska vara klipporna,
hans bröd ska ges honom,
hans vatten ska vara säkrat.
17Dina ögon ska se kungen [Hiskia, se Jes 31:1, men även profetiskt – Messias] i hans härlighet, de ska se ett land som breder ut sig i fjärran [ett vidsträckt land; ordagrant: ´ett land med avstånd (plural)´].
18Ditt hjärta ska tänka tillbaka på skräcken (det fruktansvärda ska vara ett minne blott) [du ska fråga dig själv]:
"Var är han som räknade (skrev, förde bok) [för beskattning, militärtjänstgöring, byte, osv.]?
Var är han som vägde [guld och silver]?
Var är han som räknade tornen [för att avlägga rapport till fienden för hur stark staden var]?"
19Du ska inte se det våldsamma folket,
ett folk med djupt tal (mörka röster) som du inte kan uppfatta,
med en stammande tunga som du inte kan förstå.
20Se på Sion [tempelberget], staden för våra högtidliga samlingar,
dina ögon ska se Jerusalem, en fridfull boning,
ett tält som inte ska flyttas,
dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp,
inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).
21Där ska Herren (Jahveh) vara med oss i majestät,
på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror [flotta med krigsfartyg] komma,
inte heller ska mäktiga skepp [stora handelsfartyg] dra förbi.
22Herren (Jahveh) är vår domare,
Herren (Jahveh) ger oss förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar),
Herren (Jahveh) är vår kung,
Han ska frälsa (rädda) oss.
23Dina rep (tåg, tackel) är lösa,
de håller inte masten stadig,
de sprider inte ut seglen,
sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat,
de lama tar sitt byte.
24Invånarna [i Sion] ska inte säga: "Jag är sjuk (svag)",
folket som bor där ska ha sina synder förlåtna.
[Bilden med rep till tält och segel från vers 20-21 fortsätter här. Repen till masterna är lösa vilket gör att fartyget kommer kapsejsa på den breda floden, och bli ett lätt byte för dess motståndare. Det är inte helt klart om skeppet syftar på Assyrien, eller på Jerusalem och dess nuvarande situation före upprättelsen, se Jes 1:26. I vers 24 finns en parallell mellan ordet sjuk och synd. En sjukdom behöver inte vara en direkt konsekvens av en specifik synd, samtidigt vet vi att det var i syndafallet i 1 Mos 2:16-17; 3:16-19 som förgängelse och sjukdom introducerades. Även i Jes 53:10-11 nämns de orden tillsammans, se även 1 Kor 11:29-30]
Herren dömer Edom – fienden i söder
Kolumn 26, 27 och 28 från den stora Jesaja rullen som finns på Israelmuseet i Jerusalem. Längst ner i kolumn 27 är ett medvetet avbrott på tre rader.
Kom nära, ni länder, för att lyssna
och ni folk, var uppmärksamma.
Låt jorden höra och dess fullhet,
världen,
och allt som kommer fram i den.
2För Herren (Jahveh) är vred (som en kvist som bryts; relationen är bruten – hebr. qetsef) över alla länder,
och har brinnande vrede (feber – hebr. chema) mot deras härförare.
Han har i grund förgjort dem,
han har utlämnat dem till att slaktas.
3Deras slagna (slaktade) ska kastas ut
och stanken av deras kadaver ska stiga upp,
och bergen ska smälta från deras blod.
4Och alla himlarnas härskaror ska förmultna,
och himlarna ska rullas ihop som en bokrulle,
och alla deras härförare ska vissna (förtorka), som löv från vinstocken vissnar [och faller ner]
och vissnande [löv; skrumpnande frukt] från fikonträdet.
[Här antyds hur de många dimensionerna i himlarna ska rullas ihop, se Job 9:8.]
5För mitt svärd har druckit sig mätt i himlarna,
se, det ska komma ner över Edom
och över mitt bannlysta folk till dom.
6Herrens (Jahvehs) svärd dryper av blod,
det är täckt (har gjorts tjockt) av fett,
[det droppar] med blodet av lamm och getter,
[helt insmort] med det feta från baggars njurar,
för Herren (Jahveh) har ett offer i Botsra
och en stor slakt i Edoms land.
7Och vildoxen ska komma ner med dem
och stutarna (unga tjurar) med oxarna,
och deras land ska bli berusat av blod,
och dess stoft [mark/jord] ska täckas av (göras tjockt med) det feta
8För Herren (Jahveh) har en hämndens dag,
ett år av belöning (återbetalning) för Sions strid.
9Och dess strömmar ska vändas till beck (tjock, svart trögflytande vätska),
och dess stoft [mark] till svavel, och dess land ska bli som brinnande svavel.
10Varken natt eller dag ska den kvävas,
dess rök ska stiga upp för evigt,
från generation till generation ska det ligga öde,
aldrig i evighet ska någon passera igenom där.
11Men pelikanen och rördrommen ska besitta det,
och ugglan och korpen ska bo där,
och han ska sträcka ut förvirring
över det och tomhetens lod.
12För hennes ädlingar ska ingen där kallas till kungariket,
och alla hennes prinsar ska vara intet.
13Törne ska växa upp i hennes palats,
nässlor och tistlar i hennes befästningar,
och det ska bli en boplats för vildhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14Och vildkatterna ska umgås med schakalerna,
och den håriga bocken (satyren, skogsdemonen – hebr. sair) ska ropa till sin kamrat;
ja, där kan nattväsendet (tornugglan; ordagrant "hon av natten" – hebr. lilit) få ro [stanna till ett kort ögonblick]
och finna sig en plats för vila.
[Enligt judisk tradition är den håriga bocken en demonisk varelse, ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften bock (ett resultat av en naturvidrig sexuell relation, se 3 Mos 18:23). Ordet används här parallellt med lilit som kommer från det hebreiska ordet för natt (lajla), står i en feminin form och används bara här i Bibeln. Enligt judisk mytologi var Lilit Adams första hustru som senare blev en kvinnlig demon som hemsöker spädbarn. Det är troligen dessa och liknande myter som Paulus varnar församlingen i Kreta att hänge sig åt i Tit 1:13-15. I sammanhanget, med omkringliggande referenser till olika djurarter, syftar lilit snarare på något nattdjur, men också med en koppling till det ockulta. Eftersom hon ruvar, se vers 15, skulle det kunna vara en tornuggla som är en relativt vanlig och välkänd art i hela Mellanöstern. Den är aktiv på natten och har ett skrikigt läte som är riktigt kusligt, som en "demon" i natten, dessutom är den till stor del vit, vilket kan ge en spöklik känsla om man ser den svepa förbi i nattens mörker.]
15Där ska pilormen (hebr. qipoz; maskulin form) bygga sitt [feminin form] bo
och hon [tornugglan – nattväsendet, se vers 14] ska lägga [ägg] och kläcka (klyva, bryta upp, kraftfullt dela i två) [Jes 59:5]
och ruva under sin skugga,
ja, där ska falkarna samlas,
var och en med sin maka.
16Utforska Herrens (Jahvehs) bokrulle och läs:
Ingen av dessa ska saknas,
ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.
17Och han har kastat lott för dem,
och hans hand har delat upp det i områden (ordagrant med linjer).
De ska besitta det för alltid,
från generation till generation ska de bo där.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
