Helbibel - onsdag 29/7
2 Krön 24:1-25:28, Ps 22:19-32, Ords 20:8-10, Rom 12:1-21
2 Krön 24:1-25:28
Sydrikets 8:e kung – JoashIntroduktion
1[Joash regerade Juda (Sydriket) i 40 år (835-796 f.Kr.).]
Joash var 7 år gammal när han blev kung, och han regerade 40 år i Jerusalem. Hans mor hette Tsivia från Beer-Sheva. 2Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde. 3Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.
Restaurerar templet
4Efter en tid ville Joash reparera Herrens (Jahvehs) hus. 5Han samlade prästerna och leviterna och sa till dem: "Ge er ut till Juda städer varje år och samla in pengar från hela Israel för att få er Guds hus i ordning. Och skynda er med det." Men leviterna gjorde sig ingen brådska.
6Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sa till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt Israels församling?
7Den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Allt som var helgat till Herrens (Jahvehs) hus har de använt till baalerna."
8På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens (Jahvehs) hus. 9Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren (Jahveh). 10Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan tills allt var insamlat. 11När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte de att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tjänsteman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar. 12Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens (Jahvehs) hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens (Jahvehs) hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.
13De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det. 14När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens (Jahvehs) hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens (Jahvehs) hus hela tiden så länge Jojada levde.
Vändpunkt – prästen Jojada dör
15Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död 130 år. 16Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.
Templet överges
17Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. 18Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder. 19Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren (Jahveh), och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.
Joash konfronteras
20Men Sakarja (Zecharjaho – betyder: Herren kommer ihåg), prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sa till dem: "Så säger Gud (Elohim): Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren (Jahveh), har han också övergett er." 21Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens (Jahvehs) hus. 22Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far, Jojada, hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödsstund sa Sakarja: "Herren ska se det här och utkräva hämnd."
Joash dödas
23Efter ett år drog araméernas här upp mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. 24Araméernas här kom med endast en liten skara, men Herren (Jahveh) gav ändå en mycket stor här i deras hand därför att folket hade övergett Herren (Jahveh), sina fäders Gud (Elohim). Så fick araméerna utföra straffdomen över Joash. 25När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna.
26De som gaddade ihop sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Shimeat, och Josabad, son till moabitiskan Shimrit. 27Vad beträffar hans [Joashs] söner och de många budskap (profetord, bördor) [som förkunnades] mot honom och hur Guds (Elohims) hus återupprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja (hebr. Amatsjaho) blev kung efter honom.
Sydrikets 9:e regent – Amasja
Introduktion
1[Amasja regerar Juda (Sydriket) i 29 år (796-767 f.Kr.). Hans namn betyder: Herren är stark.]
Lyssnar på profetens varning
5Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var 20 år eller över och fann att de var 300 000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld. 6Dessutom lejde han för 100 talenter [3 ton] silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel.
7Men en gudsman kom till honom och sa: "O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn. 8Men gå du själv! Ta dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Annars kommer Gud att låta dig falla för fienden, för Gud har makt både att hjälpa och att stjälpa."
9Amasja sa till gudsmannen: "Men vad ska vi göra med de 100 talenterna [3 ton silver] som jag har gett åt skaran från Israel?"
Gudsmannen svarade: "Herren kan ge dig mycket mer än det." 10Då avskilde Amasja skaran som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket arga på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.
Seger
11Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män. 12Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen så att de alla krossades. 13Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Beit-Choron. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.
Vändpunkt – avgudadyrkan
14När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem som sina egna gudar. Han tillbad inför dem och tände offereld åt dem. 15Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sa till honom: "Varför rådfrågar du det folkets gudar som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?" 16När profeten talade så till honom, svarade han honom: "Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi ska slå ihjäl dig?" Profeten sa till sist: "Jag förstår nu att Gud (Elohim) har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör så här och inte lyssnar på mitt råd."
Lyssnar inte på Guds varning
17Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Jehoachaz, son till Jehu, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra!" 18Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son! Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. 19Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig." 20Men Amasja lyssnade inte till detta, för det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar.
Nederlag
21Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid Beit-Shemesh i Juda. 22Juda besegrades av Israel, och de flydde var och en till sitt tält. 23Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Jehoachaz, blev tillfångatagen [792 f.Kr.] i Beit-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, 400 alnar [omkring 200 meter, troligen den norra och mest sårbara sidan]. 24Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
Sammanfattning
25Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Jehoachaz son, hade dött. 26Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lachish [5 mil sydväst om Jerusalem]. De sände män efter honom till Lachish som dödade honom där. 28Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.
Ps 22:19-32
19De delar mina kläder mellan sigoch kastar lott om min klädnad.
20Men du Herre (Jahveh),
var inte långt borta ifrån mig!
Du min starkhet, skynda till min hjälp!
21Rädda mig (ryck bort min själ) från svärdet (avrättningen),
mitt liv (mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].
22Rädda (fräls) mig från
lejonets gap,
från vildoxarnas (bufflarnas) horn,
du har svarat (bönhört) mig!
[Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.
Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Del 3 – Bönesvar
23Jag ska dokumentera ditt namn (återge med matematisk exakthet – hebr. safar) [sjunga ditt lov]
för mina bröder (landsmän),
mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig. [Heb 2:12]
24Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahveh), lovsjung honom (hebr. halleluhu).
Alla ni Jakobs barn,
ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],
och bäva (stå i förundran) inför honom,
alla ni Israels barn.
25För han föraktade inte den svages (fattiges, sjukes) elände (påtvingade lidande),
och såg inte på honom med avsky.
Han gömde inte sitt ansikte för honom,
utan hörde hans skrik (rop på hjälp).
26Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet].
Jag ska infria mina löften
inför dem som fruktar (vördar, respekterar) honom.
27De ödmjuka [som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11] ska äta och bli mätta.
De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahveh) ska lovsjunga honom.
Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
2830Alla mäktiga [de som har framgång och överflöd] på jorden ska äta och böja sig inför honom,Hela jorden (folk från alla jordens hörn)
ska komma ihåg det som hänt
och omvända sig till Herren (Jahveh).
Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig,
29för kungariket tillhör Herren (Jahveh),
och han råder över hednafolken.
alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom,
även de som inte själva kan hålla sig vid liv.
[Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: "de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv". Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för "dödens stoft", vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att "de ödmjuka" ska "äta och bli mätta" och här i vers 30 att "alla mäktiga på jorden" ska "äta och böja sig för honom". Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant "fet" i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 proklamerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren (Jahveh). Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se Fil 2:10!]
31Kommande släkten ska tjäna honom,
det ska återberättas om Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).
32De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ska födas,
att han har utfört detta [att allt är fullbordat].
[Vers 31-32 talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i vers 24 och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]
Ords 20:8-10
8Kungen (ledaren) som sitter på domarstolensållar bort all ondska med sin blick [håller ett öga på dem han ansvarar över].
9Vem kan säga:
"Jag har behållit mitt hjärta rent (alla mina beslut och motiv har varit oförvitliga),
jag är fri från min synd"?
10Olika vikter [en för försäljning och en annan för inköp] och olika mått,
bådadera är avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahvehs) ögon.
[Herren ser allvarligt på oärlighet i affärer.]
Rom 12:1-21
PRAKTISKA KONSEKVENSER (12:1-15:13)
En fjärilslarv genomgår fullständig förvandling (till både det yttre och det inre) då den förpuppas. I denna metamorfos har den inte längre bukfötter utan vingar. Den vuxna fjärilen har ett nytt nervsystem och hjärnan har förändrats, så istället för beteendet att kravla på marken är det nu helt naturligt att flyga!
Bli förvandlade inifrån och ut!
[Här följer två nyckelverser som beskriver grunderna för att kunna leva ett överlåtet liv som kristen.]
2[Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]Och anpassa er inte (låt er inte formas)
efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],
utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)
genom sinnets (era tankars) förnyelse [Ef 4:22-24],
så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:
det som är gott
och välbehagligt
och fullkomligt.
Praktisk kristendom – i församlingen
Betjäna varandra i ödmjukhet
Paulus talar ofta bildligt om församlingen som en kropp. Alla delar behövs och Jesus är huvudet, se Kol 1:18; 1 Kor 12:12-14.
Betjäna med era andliga nådegåvor
6[Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet charismata beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen "på ett sådant sätt att de kan bli till nytta", se 1 Kor 12:7. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11. Alla troende har åtminstone en gåva, se 1 Pet 4:10 och uppmanas att söka den/dem, se 1 Kor 14:1.]
Om det är profetisk gåva,
så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro.
[Kan även översättas "enligt tron", dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns tal som framstår som profetiskt, men inte är inspirerat av den helige Ande, måste det prövas, se 1 Thess 5:19-21. Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3. Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se 1 Kor 13:2; 14:4.]
7Om det är tjänandets gåva (praktisk tjänst – gr. diakonia),
ska den användas för att tjäna.
Om det är undervisningens gåva,
ska den användas för att lära ut.
8Om det är gåvan att uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt),
ska den användas för att uppmuntra.
Om det är gåvan att frikostigt dela med sig (fylla andras behov, ge gåvor),
ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar).
Om det är ledarens gåva (förmågan att leda en grupp),
ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet).
Om det är barmhärtighetens gåva (visa medlidande, sympati),
ska det göras med glädje.
Praktisk kristendom – visa kärlek i alla relationer
9[Följande stycke beskriver kärlekens inneboende drivkraft mitt i tider av förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr. – tio år efter sitt brev till de kristna i Rom – skulle Paulus själv dödas för sin tro i Rom. Nero var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, så ökade trycket från samhället mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2.
Paulus ord kan också åsyfta interna stridigheter då det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att han tar upp den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det dock troligt att orden om kärlek som nu följer, gäller både i och utanför församlingen.]
Kärleken – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] –
gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda,
håller fast ("limmar er fast") vid det goda,
10är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj]
och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning].
[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]
11Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni inte slappnar av i er iver
när ni brinnande i anden [hela tiden] tjänar Herren,
12[samtidigt som ni ständigt] gläder er i hoppet [det hopp som ger en förväntan och en framtidstro],
[alltid] är uthålliga i lidandet (förföljelsen, prövningen),
[och målmedvetet fortsätter att vara] ihärdiga i bönen [i orubblig styrka utan att ge upp].
13Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni hjälper de heliga [materiellt och praktiskt] med vad de behöver och strävar efter (är ivriga att visa) gästfrihet.
Hur ska en kristen reagera i olika situationer?
14[Följande uppmaningar handlar om hur man ska bemöta andra människor.]
Välsigna (tala väl om) dem som förföljer er,
välsigna (tala väl om) dem och förbanna dem inte.
["Välsigna" betyder att tala väl om någon. Denna vers ger ledning i hur vi ska agera när människor, både troende och icke-troende, behandlar oss illa. Tala inte illa om dem, utan be att de får uppleva Guds välsignelser. Kärleken önskar alltid det bästa för människor oavsett vem de är. Den gamla naturen vill förbanna, men Gud önskar att vi ber honom att välsigna dem, se Matt 5:44; Luk 6:28; Apg 7:60; 1 Kor 4:12.]
15Gläd er med dem som gläder sig
och gråt med dem som gråter.
[Det svenska ordspråket "Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg" beskriver på ett fint sätt vad som sker när vi delar glädje och sorg med varandra.] 16Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga).
[Ordagrant "ha samma sinne mot varandra". Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på vers 16 talar om.]
Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet),
utan var delaktiga i det [personer, uppdrag, sammanhang] som är smått (har låg status i världens ögon).
[Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se Luk 6:10.]
Var inte visa i era egna ögon [ha inte för stora tankar om er själva – tro inte att ni vet allt]!
Besegra det onda med det goda
17Löna inte ont med ont, tänk på (planera för, ordagrant "tänk på förhand om") vad som är gott (rätt, värt att prisas) i alla människors ögon. [1 Tim 3:7]
18Om det är möjligt, och så mycket det beror på er, lev i frid med alla människor.
19Ta inte rätten i egna händer (hämnas inte), mina älskade vänner, lämna i stället utrymme (vägen öppen) för straffdomen [Guds vrede mot synden]. För det står:
"Hämnden är min, jag ska straffa (ge en rättvis dom), säger Herren."[Befriad från hämndbegär kan man i stället vara god mot sin fiende.]
[5 Mos 32:35]
20Men om din fiende är hungrig,21Låt dig inte besegras (övervinnas, erövras) av det onda [av det som är under dess auktoritet], besegra (övervinn, erövra) i stället det onda med det goda.
ge honom att äta,
om han är törstig,
ge honom att dricka.
Då samlar du glödande kol på hans huvud.
[Vad menas med att "samla glödande kol på någons huvud"? Är det att skapa en brännande smärta på din fiendes huvud? Utifrån sammanhanget måste det leda till något positivt eftersom nästa vers talar om att besegra det onda med det goda. Paulus var väl förankrad i Gamla testamentet och citerar här Ords 25:21-22 där detta ordspråk ingår i ett stycke med flera ordspråk där något fysiskt beskriver något emotionellt. Att ta av sig sina ytterkläder en kall dag illustrerar hur opassande det är att sjunga glada sånger till någon som har sorg, se Ords 25:20. Skvaller jämförs med nordanvinden i Ords 25:23.
På samma sätt talar de glödande kolen om det känslomässiga obehag din fiende känner när hans samvete väcks till liv när du behandlar honom väl. De goda gärningarna bränner i hans samvete över den orätt han gjort dig och leder förhoppningsvis till att han ångrar sig och återupprättas.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
