Helbibel - torsdag 30/7
2 Krön 26:1-28:27, Ps 23:1-6, Ords 20:11, Rom 13:1-14
2 Krön 26:1-28:27
Sydrikets 10:e regent – Ussia/AsarjaIntroduktion
1[Ussia regerar Juda (Sydriket) i 52 år (811-759 f.Kr.)]
God start
4Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort. 5Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner. Så länge han sökte Herren lät Gud det gå väl för honom.
Ussias framgångar
6Han drog ut i strid mot filistéerna och bröt ner Gats, Jabnes och Ashdods murar, och han byggde städer i Ashdods område, i filistéernas land. 7Och Gud hjälpte honom mot filistéerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot meuniterna. 8Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, för han blev mycket mäktig.
Interna förbättringar
9Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem. 10Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han jordbruksarbetare och vingårdsarbetare, eftersom han älskade jordbruk.
11Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och förmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare. 12Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2 600. 13Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden. 14Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar. 15I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, för han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.
Vändpunkt – stolthet
16Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim), genom att gå in i Herrens (Jahvehs) tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.
17Då gick prästen Asarja dit in efter honom med 80 av Herrens präster, modiga män. 18Dessa steg fram mot kung Ussia och sa till honom: "Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna, Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och det ska inte ge dig ära från Herren Gud." 19Då blev Ussia ursinnig där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna slog spetälska ut på hans panna inför prästerna, inne i Herrens (Jahvehs) hus bredvid rökelsealtaret. 20Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så.
21Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och bodde i ett särskilt hus. Eftersom han var spetälsk var han utesluten från Herrens (Jahvehs) hus. Hans son Jotam förestod (ordagrant: ´var över´) kungens hus [palatset] och dömde folket i landet.
Sammanfattning
22Vad som mer finns att säga om Ussia, om hans första tid såväl som hans sista, det har profeten Jesaja, Amots son, skrivit ner. 23Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder på den gravmark som tillhörde kungarna, med tanke på att han hade varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Sydrikets 11:e regent – Jotam
Introduktion
1[Jotam regerade Juda (Sydriket) i minst 16 år (ca 750-732 f.Kr.) Han var samregent i tio år med sin spetälske far Ussia (2 Krön 26:21) och regerade tillsammans med sin son Achaz i tre år.]
Jotam var 25 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Tsadoq.
Gjorde det som var rätt
2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort, och till det kom att han inte trängde in i Herrens tempel. Men folket gjorde fortfarande det som var ont.
Hans livsverk
3Jotam byggde Övre porten till Herrens (Jahvehs) hus, och på Ofelmuren utförde han stora byggnadsarbeten. 4Dessutom byggde han städer i Juda bergsbygd och uppförde borgar och torn i skogarna. 5Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem så att ammoniterna det året måste ge honom 100 talenter [3 ton] silver, 10 000 kor-mått [tunnor] vete och 10 000 kor-mått [tunnor] korn. [Kor-måttet (en tunna) har volymen 390 liter. Vikten av 10 000 kor-mått spannmål motsvarar 3 900 kubikmeter (2 500 ton).] Lika mycket betalade ammoniterna åt honom också andra och tredje året. 6Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade med fasta steg inför Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim).
Sammanfattning
7Vad som mer finns att säga om Jotam, om alla hans krig och annat han företog sig, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. 8Han var 25 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. 9Jotam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Achaz blev kung efter honom.
Sydrikets 12:e regent – Achaz
Karaktär – trolös
1[Achaz regerade först tillsammans med sin far Jotam 735-732 f.Kr., sedan själv i 16 år 732-715 f.Kr.]
Krig med Aram
5Därför gav Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), honom i den arameiske kungens hand. De besegrade honom och tog många av hans folk till fånga och förde dem till Damaskus. Achaz blev överlämnad åt Israels kung som tillfogade honom ett stort nederlag. 6Peqach, son till Remaljaho, dödade 120 000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Det blev så därför att de hade övergett Herren (Jahveh), sina fäders Gud. 7Och Sikri, en tapper man från Efraim, dödade kungasonen Maaseja, slottsfursten Asrikam och Elkana, kungens närmaste man. 8Och Israels barn tog bland sina bröder 200 000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem och förde bytet till Samaria.
Profeten Oded
9Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sa till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren (Jahveh), era fäders Gud, gett dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen. 10Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot Herren (Jahveh) er Gud (Elohim)? 11Hör därför på mig: Sänd tillbaka fångarna som ni har tagit från era bröder, för Herrens vrede är över er."
12Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berechjah, Meshillemots son, Hiskia (hebr. Jechizqijah), Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget 13och sa till dem: "Ni ska inte föra in dessa fångar hit, för ni drar skuld över oss inför Herren (Jahveh), och ni ökar på våra synder och vår skuld ännu mer. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel."
14Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. 15Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3], till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
16Vid samma tid sände kung Achaz bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp, 17för utöver allt annat hade edomiterna återigen kommit och slagit Juda och tagit fångar. 18Och filistéerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Beit-Shemesh, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timnah med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem. 19Herren ville förödmjuka Juda på grund av Achaz, den israelitiske kungen, därför att han var orsak till lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren (Jahveh). 20Men kung Tiglat-Pileser av Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd. 21Trots att Achaz plundrade Herrens (Jahvehs) hus, kungapalatset och furstarna och gav det till Assyriens kung, hjälpte det honom inte.
Achaz avfall och död
22I sin nöd syndade denne kung Achaz ännu mer genom trolöshet mot Herren (Jahveh). 23Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, för han tänkte: "Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, ska jag offra åt dem så att de hjälper mig." Men i stället var det dessa som fick honom och hela Israel på fall.
24Och Achaz samlade ihop de kärl som fanns i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus, stängde igen dörrarna till Herrens (Jahvehs) hus och gjorde sig altaren i varje gathörn i Jerusalem.
En av de två pelarna i templet i Arad. Analyser 2020 visade att det som offrats var cannabis.
26Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27Achaz gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem inne i staden, för de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
[På gränsen mellan bergsbygden i Juda och Negev i söder ligger den strategiskt viktiga Arad. Nya analyser 2020 av det organiska material som hittades på två pelare i templet under den första utgrävningen på 1960-talet har visat rester av frankincense och cannabis. Blandat med cannabis var dynga, som användes för att höja temperaturen så cannabisröken kunde producera rök med hallucinogena egenskaper. Templet dateras till 750 f.Kr. Templet är sedan förstört senare, men inte bränt. Vilket stämmer överens med Hiskias reformer som startade 715 f.Kr., se 2 Kung 18:4.]
Ps 23:1-6
Psalm 23 – Du är med migPsalmen använder flera bildspråk och har två huvudscener. Den inleds med att Gud har rollen av en herde för sina får – detta sett ur ett fårs perspektiv – och avslutas med att han står som värd för en festmåltid. David, och alla som tar del av psalmen, liknas vid fåret och den inbjudne gästen.
Den första scenen beskriver de gröna ängarna, vattnet, herdestaven som ger vägledning och klubban som skyddar mot fiender. I den andra scenen målas en välkänd österländsk bild upp av ett nomadtält med upprullade tältväggar där det är dukat till fest. Efter en dag i solens hetta blir gästen mottagen och smord med väldoftande olja på huvudet och nacken. En festmåltid med läckra rätter dukas fram.
Bildspråket från fårflocken och gästabudet går hand i hand och vävs ihop. Ängarna och vattnet som fåren leds till motsvaras av det dukade bordet och bägaren som gästen bjuds in till. Faror representeras i orden "mörkaste ravin" och "fiender"; dock finns det ingen fruktan eftersom Gud är närvarande – "du är med mig", se vers 4. De avslutande verben "förfölja" och "återvända", i vers 6, binder ihop de två scenerna. Herdens godhet och nåd förföljer mig varje dag på min vandring, och jag har min hemvist hos Herren där festmåltiden är dukad.
Författare: David
Struktur:
Psalmen är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Vers 1 och 6 handlar om Herren som en herde och längtan efter att alltid bo i hans hus. Vers 2 och 5 handlar om vila och försörjning. Vers 3-4a och 4c handlar om Guds ledning. Kiasmens centrum och höjdpunkt, vers 4b, är: "Du är med mig." Här sker också ett skifte i psalmen. Gud tilltalas nu på ett personligt sätt, Gud är nu "du" och inte "han". Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare. För att visualisera detta så är texten inskjuten i olika steg:
A Herren som herde, vers 1a
B Jag ska inte sakna något, vers 1b
C Äng, mat och vatten, vers 2
D Ledning – styrka och rätta vägar, vers 3-4a
E Du är med mig, vers 4b
D´ Ledning – käpp och stav, vers 4b
C´ Bord, mat och dricka, vers 5
B´ Godhet och nåd ska förfölja mig, vers 6a
A´ Herrens hus, vers 6b
Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist).
[I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb "att valla". Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2-3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger "min herde" visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
26Ja [ja, så är det verkligen, se 2 Kor 1:20-21], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)Vid gröna ängar (spirande betesmarker)
låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner).
Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: "invid vilans vatten")
leder han mig (ledsagar han mig varsamt).
[Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.]35Du bereder för mig ett bord [dukar upp till en festmåltid]Min själ (hela min varelse; mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och
han leder (visar; går före och guidar) mig
på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull.
[Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shov, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i vers 2, utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas "att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas". De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
4Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)
genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),
fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont.Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]
För du är med mig!
[Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!]
och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]
de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod].
[Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3-4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
[mitt] framför ögonen på mina fiender [motståndarna som ansätter och trakasserar mig].
Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja,
min bägare är fylld till brädden (flödar över; är mättad).
[Att smörja någons huvud var en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av. Fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.]
ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahvehs) hus
alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd").
[Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David, som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:6; 31:16; 143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shov (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". På Davids tid syftade "Herrens hus" på tabernaklet (2 Sam 6:12, 17) medan nästa generation förknippade termen med Salomos tempel (2 Krön 5:1). Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i Ps 27:4, dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]
Ords 20:11
11Redan ynglingen (en ung man – hebr. naar) visar sin karaktär genom sina handlingar,om de är rena och ärliga [eller falska].
Rom 13:1-14
Praktisk kristendom – i samhälletVar en god medborgare
1Varje människa ska underordna sig den överhet (högre auktoriteter) hon har över sig. Det finns ingen auktoritet [i himlen eller på jorden] som inte är av Gud [som inte har fått hans tillåtelse att komma till makten], och den som finns är tillsatt av Gud.
[Många judar tolkade budet mot en utländsk kung i 5 Mos 17:15 som en ursäkt för att inte lyda den romerska staten och betala skatt. Jesus besvarar tydligt frågan om det var rätt att betala skatt eller inte genom att säga "Ge Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud", se Matt 22:17-21. Efter floden gav Gud människan auktoritet att döma i rättsliga frågor och straffa förbrytare, se 1 Mos 9:5-6. När Pilatus säger till Jesus att han har makt att frisläppa eller korsfästa svarar Jesus honom att han inte skulle ha någon makt om den inte var given från ovan, se Joh 19:10-11. Gud använde t.ex. den persiske kungen Kyros för att utföra Guds vilja, se Jes 44:28.
Det är värt att notera att Paulus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Paulus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom, utan man måste se detta i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös.]
2Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva. 3De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda (det som är rätt), utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den.
[I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se Apg 4:19; 5:29. När Daniel och hans vänner blir påtvingade nya hedniska namn i Babylon, se Dan 1:7, skulle man kunna tro att de skulle klaga över detta, men det gör de inte. Däremot frågar de hovmarskalken Aspenas om tillåtelse att inte behöva äta kött, som i Babylon var offrat till avgudar. Anledningen är att det finns ett bud mot att äta "kött offrat till avgudar", se 3 Mos 17:1-9. Det finns däremot inget bud mot att ha ett hedniskt namn. Det ska dock noteras att Daniel och hans vänner alltid använde sina hebreiska namn när de talade med varandra.]
4Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. [Svärdet är en bild på att samhället kan behöva använda våld för att upprätta lag och ordning.] Den är en Guds tjänare, en hämnare som [när den används rätt och inte missbrukas] straffar den som gör det onda.
Att göra rätt för sig
5Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets. 6Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften.
[En kristen bör underordna sig statsmakten när den inte påbjuder sådant som är direkt emot Guds ord.] 7Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.
[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]
Motivationen är Guds kärlek
8Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:
9Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka).
Du ska inte dräpa (mörda).
Du ska inte stjäla.
Du ska inte ha begär.
[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med "dråp" skiftas ordningen så att "äktenskapsbrott" blir det första budordet i uppräkningen, se 2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21.]
"Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." [3 Mos 19:18]10Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]
Lev på ett värdigt sätt i väntan på Jesu återkomst
11Gör detta [älska din nästa som dig själv, se vers 8-10], eftersom ni mycket väl vet vilken slags tid det är (vilken allvarlig tid det är när avgörande beslut måste tas). [Efter pingstdagen började vår tidsålder, som kallas församlingens tidsålder. När Jesus kommer tillbaka börjar nästa tidsålder, tusenårsriket.]
Nu är det hög tid för er att vakna upp ur er sömn (komma till insikt om verkligheten), för frälsningen (den slutgiltiga räddningen) är närmare oss nu än när vi först kom till tro. 12Det har varit natt länge och dagen är nästan här. Låt oss därför en gång för alla klä av oss (och skjuta bort) mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. 13Låt oss leva (vandra, uppföra oss) på ett värdigt (anständigt, passande) sätt som hör dagen till (som tål att granskas i ljuset),
inte i festande (dryckeslag, upplopp)14Iklä er i stället Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och mata inte (förse inte; ha inte omsorg om) köttets [passionerade] begär [plural; som kommer av den syndfulla naturen].
och fylleri (drogmissbruk),
inte i sexuell lössläppthet (grekiska ordet för rum/säng, syftar på ett liv med många lösa sexuella relationer)
och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser),
inte i strid (grupperingar, gräl)
och avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora det den har).
[Uppräkningen har tre kategorier av synder. Varje kategori beskrivs med två ord. Det första ordet visar på det synliga resultatet, medan det andra ordet visar på drivkraften bakom. De fyra första orden är i plural, de två sista i singular.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
