Enligt traditionen som omskrivs i Talmud sjöngs denna psalm varje söndagsmorgon i templet, något som också styrks av tillägget i inledningen (för veckans första dag) i den grekiska översättningen Septuaginta. Psalmen kan ha framförts av David när arken fördes upp till Jerusalem in i tabernaklet, se 2 Sam 6:12-17. Arken symboliserar Guds närvaro och pekar även profetiskt på hur Jesus en dag, rent fysiskt, ska träda in i Jerusalem och hyllas som Konung. Portarna som tilltalas syftar på stadens och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning – att öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20-21.
    Mitt i den mästerliga poesin med upprepningen av frasen "Höj era huvuden, ni portar…" i vers 7 och 9, finns en grammatisk skillnad i versernas andra del som betonar och indikerar att Jesus kommer två gånger till Jerusalem. Första gången används en passiv verbform: "och låt höja er, ni eviga dörrar ". Vägen var öppen när han ödmjukt red in på en åsna bland hyllande skaror som välkomnade honom med palmblad och ropade "Hosianna, Davids son!", se Joh 12:12-15. Andra gången är verbet i aktiv imperativ form: "och höj er, ni eviga dörrar ". Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta sitt tusenårsrike. Vid sin andra ankomst är Jerusalem belägrat och Jesus "slår själv upp dörrarna", se Upp 19:11-21.

Författare: David

Struktur: Psalmen har tre sektioner:

1. Herren – världens Skapare, vers 1-2
2. Hur människan närmar sig Herren, vers 3-6
3. Hur Herren närmar sig människan, vers 7-10

Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. [Septuaginta tillägger: "för veckans första dag", dvs. söndag.]

["David" och "psalm" står här för första gången i denna ordning, se även Ps 101:1; 110:1. Den grekiska översättningen Septuaginta har även med ett tillägg om veckodag i fyra andra psalmer: för sabbaten (Ps 38:1), för veckans andra dag (Ps 48:1), för veckans fjärde dag (Ps 94:1) och för dagen innan sabbaten (Ps 93:1). Talmud har instruktioner för läsning av Ps 82 på tredje dagen och Ps 81 på femte dagen. I Ps 92 finns också anvisningen "en sång för sabbatsdagen" i den hebreiska grundtexten.]

Herren – världens Skapare
Jorden är Herrens (Jahvehs) och allt som uppfyller den (all dess fullhet; allt vad den rymmer)
    – världen och de som bor i den.
²För han har lagt dess grund i haven,
    och inrättat den på oceanströmmarna (floderna).

[Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se 1 Mos 1:26.]

Vem får träda fram inför Herren?
³Vem får gå upp på Herrens (Jahvehs) berg?
    Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2-3.]
⁴Den som har oskyldiga händer
    och ett rent hjärta [den som är utan skuld och har rena motiv],
som inte har lyft upp sin själ till tomhet [gett sig hän åt meningslöshet; burit fram sig själv åt en avgud]
    eller varit trolös (svurit löften som inte hållits).
⁵Han ska (kommer att) få välsignelse av Herren (Jahveh),
    och rättfärdighet [ett frikännande från domen] från sin frälsnings Gud (Elohim).
⁶Detta är släktet (den generation) som frågar efter (hängivet/flitigt uppsöker) honom:
    de som söker ditt ansikte (önskar/längtar att vara inför dig) är Jakob [Jakobs släkte].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Herren kommer
⁷Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
    och låt höja er [låt er lyftas/tas upp – imperativ passiv], ni eviga dörrar,
    så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
⁸Vem är denne ärans Konung (kung av härlighet)?

Det är Herren (Jahveh), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman)
    – Herren (Jahveh), mäktig i strid.

⁹Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
    och höj er [lyft er upp – imperativ aktiv], ni eviga dörrar,
    så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
¹⁰Vem är han, denne ärans Konung (kung av härlighet)?

Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
    – han är ärans Konung.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Tillbaka upp

---

Ords 20:12

¹²Örat som hör och ögat som ser.
    Herren (Jahveh) har gett oss båda.

Tillbaka upp

---

Rom 14:1-23

Praktisk kristendom – tillsammans med andra troende (14:1-15:13)
[Paulus gör nu en kontrast mellan "den som är svag", vers 1, och "vi som är starka" i tron, se Rom 15:1. I en församling finns kristna med olika grad av andlig mognad. Kultur och bakgrund färgar vårt synsätt i praktiska frågor. I församlingen i Rom levde judar och hedningar sida vid sida. Självklart ledde detta till speciella svårigheter som Paulus kände väl till från andra församlingar som han grundat.
    Det är viktigt att notera att detta stycke talar till troende som satt sitt hopp till Jesus som Frälsaren. Sammanhanget i kapitel 12-15 handlar om trons praktiska tillämpningar i församlingen och samhället. Frågorna gäller inte det centrala i tron, utan handlar om judisk koshermat och helgdagar. Dessa två frågor berör relationen mellan hednakristna och judar som tror på Jesus, s.k. messiastroende judar. Tidigare, på apostlamötet i Jerusalem, beslöt man att hednakristna skulle avhålla sig från att äta kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral, se Apg 15:28-29. Vi kan se att detta beslut står fast och samma principer gäller.]

Ha överseende med varandra
¹[Paulus börjar med att rikta sig till de "starka" som har det största ansvaret när det finns åsiktsskillnader.]

Den som är svag i tron ska ni välkomna [in i gemenskapen] utan att kritisera (tvista över, fördöma) hans åsikter (göra honom villrådig med diskussioner).

²Den ene har tro till att äta allt [kött, även det som är offrat till avgudar utan samvetsbetänkligheter], den andre är svag och äter bara grönsaker.

[I Rom, precis som i alla andra större städer i Romarriket, var köttet som såldes på marknaden offrat till avgudar. Judarna kom från det första förbundet och såg en parallell hos Daniel och hans tre vänner som avstod från sådant kött och i stället bara åt grönsaker, se Dan 1:8-21. Det var otvivelaktigt så att andra hebreiska ungdomar i Babylon åt kött. Daniel och hans vänners beslut illustrerar vad Paulus säger här om att vi måste följa vårt samvete.]

³Den som äter ska inte förakta (se ner på) den som inte äter.
Den som inte äter ska inte fördöma (döma; fälla en dom över) den som äter
    för Gud har ju tagit emot honom.
⁴Vem är du som dömer en annans tjänare [husslav]? Det är inför sin egen herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.

⁵Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt.

[Frågan gällde hur de skulle förhålla sig till olika former av heliga faste- och högtidsdagar (både bibliska och hedniska). För rättrogna judar var måndagar och torsdagar fastedagar. Sabbatsdagen och Herrens högtider, se 3 Mos 23, firades av både messiastroende judar och hednakristna fram tills detta förbjöds under 400-talet.]

Var och en ska vara fullt övertygad i sitt eget sinne.

[Denna princip gäller lära och praktiska frågor som inte är väsentliga för tron (s.k. adiaphora – ämnen som Bibeln inte tar upp). Principen måste balanseras med 2 Tim 3:16. När Guds ord är tydligt måste personliga åsikter ge vika, men där Guds ord kan tolkas, låt var och en följa sitt samvete i respekt för de andra troende, se Rom 12:10.]

⁶Den som firar en viss dag gör det för Herren.

Den som äter gör det för Herren, han tackar ju Gud.
Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.

⁷Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
     ⁸Lever vi, så lever vi för Herren.
    Dör vi, så dör vi för Herren.
Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.

⁹Därför har den Smorde (Messias, Kristus) dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.

¹⁰Varför fördömer (kritiserar) då du din broder [som äter kött eller firar en viss dag]?
Varför föraktar då du din broder [som inte äter kött och inte firar en viss dag]?

Vi ska alla stå inför Guds domstol. ¹¹För det står skrivet [Jes 45:23]:

Så sant jag lever, säger Herren,
    ska alla knän böjas för mig,
och alla tungor
    ska bekänna (erkänna, ära, prisa) Gud.

¹²Därför ska var och en av oss själv stå till svars (göra räkenskap) inför Gud.

Den som är stark ska inte orsaka någons fall
¹³Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal). ¹⁴Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.
     ¹⁵Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås). ¹⁶Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de "starka" i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]
     ¹⁷För Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan [består i] rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande [riket handlar inte om det yttre, utan om att ha det rätt ställt med Gud]. ¹⁸Den som tjänar den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet behagar Gud och blir erkänd (respekterad) av människor.
     ¹⁹Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden (harmonin, gemenskapen) och det som bygger upp (hjälper) varandra. ²⁰Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter. ²¹Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt (blir sårad) av.
     ²²Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv. ²³Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.

[Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. "Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden", se Ords 14:12. Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]

Tillbaka upp