Från början var Esra och Nehemja en bokrulle som kallades Esra bok. Ända fram till år 1448 var det en bok i den hebreiska Bibeln (Tanach), sedan dess är de uppdelade och återfinns som två böcker: Esra och Nehemja. Den inbördes ordningen där Esra kommer före Nehemja är densamma i alla traditioner. I den kristna Bibeln återfinns böckerna bland de historiska böckerna, mitt i GT, efter Krönikeböckerna. I den judiska Bibeln är de däremot placerade näst sist, i den tredje delen som är Skrifterna (Ketuvim). Den sista boken i Skrifterna är Krönikeböckerna som också antas ha skrivits av Esra. De två sista verserna i Krönikeböckerna (2 Krön 36:22-23) är nästan exakt samma som de tre första här i Esra (Esra 1:1-3). Detta talar också för att dessa tre böcker från början var en enhet. Placeringen sist i GT passar rent kronologiskt också bra. Anledningen till att både Esra/Nehemja och Krönikeböckerna delades upp och blev flera böcker är att den grekiska översättningen Septuaginta delade upp dem. Den uppdelningen har sedan följt med i den kristna traditionen.

Kronologi – kungar
Följande kungar regerade i det persiska riket:

Kyros 539-530 f.Kr.
Kambyses II 530-522 f.Kr.
Darejavesh (Darius) I 522-486 f.Kr.
Xerxes I 486-465 f.Kr.
Artaxerxes I 465-424 f.Kr.
Darejavesh (Darius) II 423-404 f.Kr.
Artaxerxes II 404-358 f.Kr.
Artaxerxes III 358-337 f.Kr.
Darejavesh (Darius) III 336-330 f.Kr.

Det persiska riket får sitt slut 331 f.Kr. då Alexander den store besegrar Darius III vid slaget i Gaugamela.

Struktur
Esra/Nehemja är en enhet med sju distinkta stycken som hör ihop. Det går att illustrera dem som parallella par eller en stor kiasm.

1a Serubbabel återvänder (Esra 1-2)
1b Serubbabels bedrifter (Esra 3-6)
2a Esra återvänder (Esra 7-8)
2b Esras bedrifter (Esra 9-10)
2a Nehemja återvänder (Neh 1-2)
2b Nehemjas bedrifter (Neh 3:1-7:3)
3 Avslutande reformer och uppräkningar (Neh 7:4-13:31)

A Serubbabels återvändande (Esra 1-2)
  B Templet byggs – motstånd (Esra 3-6)
    C Esras återvändande (Esra 7-8)
      D Folket renas (Esra 9-10)
    C Nehemjas återvändande (Neh 1-2)
  B Murarna byggs – motstånd (Neh 3:1-7:3)
A Serubbabels återvändande; avslutande reformer (Neh 7:4-13:31)

Det kiastiska mönstret visar utan någon som helst tvekan att Esra/Nehemja är en bok som hör ihop. Den symmetriska strukturen ger också en förklaring till den dubbla listan med namn på dem som återvände i Esra 2 och Neh 7. Strukturen hjälper också till att se de områden och teman som författaren betonar: Överlåtelse och efterföljelse (tre uppbrott beskrivs, då folket lämnar sitt bekväma liv i Babylon för att återvända och bygga upp Guds tempel och muren); vikten av personligt engagemang (uppräkningar med specifika individuella namn); bönens och fastans viktiga roll (Esra 9-10 och Neh 4-6); omvändelse och lydnad; varje våg mötte motstånd (den som bygger på Guds verk kommer att möta motstånd både utifrån och inifrån).

Berör tidsperioden: 539 – 444 f.Kr.

Skrivet: ca 556-444 f.Kr.

Författare: troligtvis Esra

Relaterade böcker:
Nehemja,
Ester,
Sakarja,
Haggai,
Malaki

Kyros cylinder är en 2 dm lång cylinder av lera som upptäcktes 1879 i Babylon och dateras till omkring 538 f.Kr. Här beskriver Kyros sin seger över Babylonien och de förtryckta folkens befrielse. Proklamationen berör religionsfrihet och rättstrygghet och ses som den första människorättsliga förklaringen och delar av texten finns ingraverad över ingången till FN-högkvarteret i New York. Originalet finns på Brittiska museet i London.

¹I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahvehs) ord genom Jeremias mun skulle fullbordas [Jer 29:10-14; Jes 44:28-45:13] – uppväckte Gud (Jahveh) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se Ords 21:1] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:

²Så säger Kyros, Persiens kung:

Alla kungariken på jorden har Herren (Jahveh), himmelens Gud (Elohim), gett till mig, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem, som ligger i Juda.

³Vem som helst ibland er som tillhör hans folk, må hans Gud (Elohim) vara med honom. Låt honom gå upp till Jerusalem som ligger i Juda och bygga Herrens (Jahvehs), Israels Guds (Elohims), hus. Han är den Gud (Elohim) som bor i Jerusalem.

⁴Och för alla [judar] som är kvar (kvarlevan) [som inte har tillräckligt med egna resurser för att återvända], var de än må bo [runt om i hela det stora persiska riket], låt folket [icke-judar] på dessa platser förse honom med silver och guld, med gods [kläder, tält] och kreatur, förutom de frivilliga offergåvorna till Guds (Elohims) hus i Jerusalem [så de kan återvända].

[Betydelsen beror på vilka "folket på dessa platser" syftar på. Om det är icke-judar, så blir betydelsen att alla judar som vill återvända skulle få möjlighet att göra det. Den tolkningen stärks utifrån att gåvorna som nämns är de gåvor som de tar med sig, se vers 6.]

[Kyros regerade i Persien 539-530 f.Kr. Detta påbud avslutar den 70-åriga fångenskapen för det judiska folket i Babylon. Det var tre deportationer (605, 597 och 586 f.Kr.) och också tre återtåg (Serubbabel, Esra och Nehemja). De sjuttio åren kan beräknas på två sätt. Antingen från Nebukadnessars första attack 605 f.Kr. till 535 f.Kr. (då grunden till templet läggs) eller från Jerusalems fall 586 f.Kr. till templets färdigställande 516 f.Kr. då det återinvigs. Vers 1-3 återfinns nästan ordagrant i 2 Krön 36:22-23. Arkeologiska fynd som Kyros cylinder bekräftar att Kyros gjorde liknande proklamationer till andra folk och religioner. Frasen "det blev nedskrivet" i vers 1 är en teknisk term för att dokumentera. Tusentals lertavlor med lagar, kvitton och förbund har hittats i utgrävningar från den här tiden.]

Förberedelser och gåvor
⁵Ledarna för Juda och Benjamin tillsammans med prästerna och leviterna, alla vars ande Gud (Elohim) hade uppväckt, steg upp och gick för att bygga Herrens (Jahvehs) hus som finns i Jerusalem. ⁶Och alla omkring dem stärkte deras händer med redskap av silver, guld, gods, boskap och värdefulla gåvor, förutom allt som de offrade frivilligt. ⁷Och kung Kyros hämtade alla tillbehör från Herrens (Jahvehs) hus som Nebukadnessar hämtat från Jerusalem och placerat i sina gudars hus. ⁸Persiens kung Kyros lät skattmästaren Mitredat [80 år senare tjänade en annan Mitredat under Artaxerxes I, se Esra 4:7] hämta dem (tempelföremålen) och räkna upp dem åt Sheshbatsar [troligen ett annat namn på Serubbabel, se vers 11 och Esra 5:16; 3:8], fursten av Juda. ⁹Detta är antalet av dem:

guldhandfat: 30 st
silverhandfat: 1 000 st
silverknivar: 29 st
¹⁰guldskålar: 30 st
en annan sorts (dubbla; andra; matchande – hebr. mishnim) silverskålar: 410 st
övriga redskap: 1 000 st

¹¹Alla redskap av guld och av silver var 5 400. Sheshbatsar [troligen Serubbabel] tog med sig allt detta när de bröt upp från fångenskapen i Babylon till Jerusalem.

[Summan av de artiklar som listas i vers 9-10 är 2 499, vilket inte stämmer överens med totalsumman 5 400. Troligtvis anges bara de viktigaste kärlen i uppräkningen, eller så har författaren bara tagit med en del av en sammanställning tillsammans med totalsumman.]

Namnen på dem som återvände
¹[Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem. Det finns också ett särskilt ord för detta i hebreiskan alija, vilket används här. Namnet Serubbabel (hebr. Zerobavel) betyder ´en som är utspridd/sådd i Babylon´.]

Dessa är provinsens söner som gick upp [till Jerusalem] från fångenskapen, av dem som förts bort, som Nebukadnessar, Babylons kung, hade fört till Babylon, och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad; ²som kom med Serubbabel (hebr. Zerobavel), Jeshoa, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordochaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechom, Baana.

[Uppräkningen som görs här har stora likheter med en motsvarande uppräkning i Neh 7:6-73. Många av familjerna nämns i bägge uppräkningarna och antalet familjemedlemmar är ofta detsamma, men skillnader förekommer. En del betraktar dessa uppräkningar som två olika, men det kiastiska mönstret talar för att det är samma, men med olika fokus. I denna uppräkning nämns drygt 42 000 personer, men en stor majoritet av judarna kom aldrig tillbaka varken med Serubbabel, Esra eller Nehemja, utan bodde kvar i Babylon. Där har deras ättlingar bott kvar ända in i modern tid, då en del av dem har flyttat tillbaka till Israel efter att staten bildades 1948. Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökande antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]

Antalet män av Israels folk:

³Paroshs söner: 2 172
⁴Shefatejas söner: 372
⁵Arachs söner: 775
⁶Pachat-Moabs söner, från Jeshoa och Joavs söner: 2 812
⁷Elams söner: 1 254
⁸Zattos söner: 945
⁹Zakkajs söner: 760
¹⁰Banis söner: 642
¹¹Bevajs söner: 623
¹²Azeggads söner: 1 222
¹³Adonikams söner: 666
¹⁴Bigvajs söner: 2 056
¹⁵Adins söner: 454
¹⁶Aters söner från Hiskia (hebr. Jechizqijah): 98
¹⁷Betsajs söner: 323
¹⁸Joras söner: 112
¹⁹Chashums söner: 223
²⁰Gibbars söner: 95

²¹[Från geografiska platser:]

Betlehems söner: 123
²²Netofas folk: 56
²³Anatots folk: 128
²⁴Azmavets söner: 42
²⁵Kirjat Arims, Kefiras och Beerots söner: 743
²⁶Ramas och Gevas söner: 621
²⁷Michmas folk: 122
²⁸Betels och Ais folk: 223
²⁹Nevos söner: 52
³⁰Magebbishs söner: 156
³¹Det övriga Elams söner: 1 254
³²Charims söner: 320
³³Lods, Chadids och Onos söner: 725
³⁴Jerikos söner: 345
³⁵Senaas söner: 3 630

³⁶Prästerna:

Jedajas söner av Jeshoas hus: 973
³⁷Immers söner: 1 052
³⁸Pashchors söner: 1 247
³⁹Charims söner: 1 017

⁴⁰Leviterna:

Jeshoas söner och Kadmiel från Hodavejas söner: 74

⁴¹Sångarna:

Asafs söner: 128

⁴²Dörrvaktarnas söner:

Shalloms söner, Aters söner, Talmons söner, Akkovs söner, Chatitas söner och Shovajs söner: totalt 139

⁴³Tempeltjänarna [hebr. netinim; betyder "givna åt" eller "avskilda för", de hade fått uppdraget att hjälpa leviterna med enklare uppgifter som att hämta vatten och hugga ved, se Jos 9:26-27]:

Tsichas söner, Chasofas söner, Tabbaots söner, ⁴⁴Keros söner, Siahas söner, Padons söner, ⁴⁵Levanas söner, Chagavas söner, Akkovs söner, ⁴⁶Chagavs söner, Shalmajs söner, Chanans söner, ⁴⁷Giddels söner, Gachars söner, Reajas söner, ⁴⁸Retsins söner, Nekodas söner, Gazzams söner, ⁴⁹Uzzas söner, Paseachs söner, Besajs söner, ⁵⁰Asnas söner, Meonims söner, Nefosims söner, ⁵¹Bakboks söner, Chakofas söner, Charchors söner, ⁵²Batslots söner, Mechidas söner, Charshas söner, ⁵³Barkos söner, Siseras söner, Temachs söner, ⁵⁴Netsiachs söner och Chatifas söner.

⁵⁵Salomos tjänares barn:

Sotajs söner, Hassoferets söner, Perodas söner, ⁵⁶Jaelas söner, Darkons söner, Giddels söner, ⁵⁷Shefatejas söner, Chattils söner, Pocheret-Hatsvajims söner, Amis söner.

⁵⁸Alla tempeltjänarna [netinimerna, se vers 43-54] och sönerna till Salomos tjänare var 392.

⁵⁹[Övriga:]

Och där var de som gick upp från Tel-Melach, Tel-Charesha, Kerov, Addan och Immer, men de kunde inte berätta (redogöra för) vilka som var deras fäders hus (vilken släkt de kom ifrån) och deras säd (avkomma), huruvida de var israeliter eller inte.

⁶⁰Delajas söner, Tobias söner, Nekodas söner: 652.

⁶¹Och prästernas söner: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn. ⁶²Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet. ⁶³Och Tirshata sa till dem att de inte skulle äta av det heliga (de delar av offerdjuren som tillhörde prästen) förrän det kom en präst (överstepräst) med Urim och Tummim [som genom denna lott kunde avgöra om de var äkta präster eller inte].

[Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som troligtvis användes för att kasta lott, se 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42.]

⁶⁴Hela församlingen tillsammans utgjorde 42 360 personer, ⁶⁵förutom deras tjänare och tjänarinnor som utgjorde 7 337 personer. De hade också 200 manliga och kvinnliga sångare.

⁶⁶De hade 736 hästar, 245 mulåsnor, ⁶⁷435 kameler och 6 720 åsnor.

⁶⁸När de kom till Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem gav några av familjernas överhuvuden frivilliga gåvor till återuppbyggnaden av grunden till Herrens (Jahvehs) hus. ⁶⁹I förhållande till sin förmåga gav de till skattkistan för detta arbete 61 000 gulddrachmer och 5 000 silverminor och 100 prästdräkter. ⁷⁰Nu bosatte sig prästerna, leviterna, en del av folket, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna i sina egna städer och hela det övriga Israel i sina städer.

Tillbaka upp

---

Ps 27:7-14

⁷Hör min röst när jag ropar [i bön], Herre (Jahveh)
    och visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), [böj dig till mig] och svara mig.
⁸Mitt hjärta säger om dig [hjärtat talar på Guds vägnar och uppmanar]:
    "Sök [plural] mitt ansikte."

[Versen är svåröversatt. Ordet "sök" används två gånger i denna vers. Första gången är det i plural, andra person, imperativ. Det antyder troligtvis att uppmaningen i psalmistens hjärta, som kommer från Guds hjärta, inte bara syftar på David utan är en inbjudan till allt Guds folk att söka hans ansikte. I denna vers finns även en antydan om att Gud vill bo i mänskliga hjärtan genom tro, se Ef 3:17. Den andra gången ordet "sök" förekommer, se nedan, är ordet i singular och första person. Här syftar det på psalmistens personliga relation med Gud, se även Ps 24:6; 105:4.]

Ja, jag söker [singular] ditt ansikte, Herre (Jahveh),
     ⁹dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte).
Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede,
    du som varit min hjälp;
överge mig inte, lämna mig inte,
    du min frälsnings Gud (Elohim).

[I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud "sitter" och "går". I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]

¹⁰Nej, även om min far och mor skulle överge mig,
    tar Herren (Jahveh) emot mig [in i sin gemenskap och familj].

[Hebreiska asap används om att samla in skörd, saker och människor. Ordet används för hur ett upphittat vilse djur ska "tas in" i huset för att få skydd, se 5 Mos 22:2. Ordet används även om att "släppa in" en person på flykt i en fristad och ge honom tak över huvudet, se Jos 20:4. Profeten Jesaja försäkrar också att även om en mor skulle överge sitt barn, gör inte Gud det, se Jes 49:15. Temat med hem (Herrens hus) upprepas här från vers 4-5. Alla barn behöver bekräftelse, tröst, skydd och vägledning. Alla dessa emotionella behov möter Gud i vers 7-14.]

Motståndare hotar
¹¹Lär mig din väg, Herre (Jahveh),
    led mig på en jämn (plan, säker, trygg) stig (välkänd, upptrampad gångväg).
På grund av mina fiender (som förföljer, vakar med onda syften över mig),
     ¹²överlämna mig inte till mina fienders vilja.
För de har uppviglat (rest upp) falska vittnen mot mig,
    som andas (är fyllda med) våld. [Apg 9:1]

Avslutande förtröstan
¹³Hade jag inte trott (om jag inte varit viss om) att [jag skulle] få se Herrens (Jahvehs) godhet i de levandes land …
    [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.]

[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]

¹⁴Vänta på (sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren (Jahveh)
    – var stark (övervinn)!
    Då ska han ge ditt hjärta frimodighet (inge mod och styrka i ditt hjärta)
– ja, vänta på Herren (Jahveh).

[Psalmen avslutas med tre imperativ som formar en kiasm (vänta på – var stark – vänta på). Uppmaningarna, som både är en vädjan och ett tecken på förtröstan, riktar sig först och främst till psalmisten själv. Mod och frimodighet följer på styrkan som ges när han "knyter sig samman" med Herren genom att fokusera på honom. Det är samma ord som Gud upprepade gånger talar till Josua innan israeliterna ska inta det utlovade landet, se Jos 1:6, 7, 9, 18. Ordvalet "de levandes land" i versen innan förstärker denna koppling, se vers 13. Genom att återupprepa qavah betonar David vikten av att aldrig sluta hoppas på Herren (Jahveh). Det hebreiska ordet är rikt och kan även innebära att tvinna sig samman som en tråd – en bild på en aktiv väntan där den som riktar sig mot Gud blir sammanflätad med honom.]

Tillbaka upp

---

Ords 20:22-23

²²Säg inte: "Jag ska ge igen för det onda!"
    Vänta på Herren (Jahveh) [sök Herren med en ivrig förväntan] – han ska rädda dig. [5 Mos 32:35; Rom 12:17-21]

²³Dubbla vikter är avskyvärt (motbjudande, vidrigt) i Herrens (Jahvehs) ögon,
    och falska vågar behagar inte honom (är av ondo).

Tillbaka upp

---

1 Kor 1:18-2:5

¹⁸För talet om korset är en dårskap (absurt)
    för dem som går förlorade [just nu är på väg mot evig död],
    men för oss som blir frälsta [på väg mot evigt liv]
är det en Guds kraft.

[Det är talet om korset som är en dårskap, inte att de kristna ska bete sig dåraktigt! Vi ska i stället i respekt och vänlighet berätta om tron, se 1 Pet 3:15-16.]

¹⁹Det står ju skrivet [i profeten Jesaja]:

"Jag ska förgöra
    de visas vishet [visa att filosofernas mänskliga tänkande är till ingen nytta],
    och de intelligentas intelligens
ska jag utplåna (visa att den inte leder någonstans)."

[Citat från Jes 29:14. Som Paulus ofta gör till församlingar med både judar och hedningar använder han ett exempel från Israel. Jesajas ord fördömde att de följde mänskliga råd och ingick förbund med Egypten för att försvara sig mot Assyrien, se 2 Kung 18:17-19:37.]

²⁰Var är de [grekiska] visa (filosoferna, tänkarna)?
Var är de [judiska] skriftlärda?
Var är den här världens debattörer?

[De finns inte, för Gud har utplånat dem, se vers 19.]

Har inte Gud visat vilken dårskap den här världens visdom är? [Jes 55:8-9]

Jesus korsfäst – Guds vishet
²¹Den här världen med all sin visdom (filosofiskt tänkande)
    har misslyckats att känna igen Gud i hans vishet.

Därför valde Gud att rädda (frälsa, upprätta, bevara, hela, försörja, befria) dem som tror,
    genom "dårskapen" som predikas [att man blir frälst genom att "bara" tro].

²²Judarna begär tecken (mirakler)
    och grekerna söker efter visdom (en filosofisk mänsklig kunskap),

²³men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus) korsfäst,

[Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 17 och 1 Kor 2:2 som ramar in detta stycke.]

en stötesten (skandal, något genant) för judarna
    och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.

²⁴Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek,
    är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom.

²⁵Guds "dårskap" [att han frälser syndiga människor]
    är visare än mänsklig vishet,
och Guds "svaghet" [hans osjälviska, utgivande kärlek]
    är starkare än mänsklig styrka.

Världens vishet kan inte beskriva korset
²⁶[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.]

Syskon (bröder och systrar i tron),
    det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade.
I världslig mening (efter köttet) var
    inte många av er visa,
    inte många var inflytelserika (mäktiga),
    inte många från förnäm släkt.

[Guds kallelse är inte baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]

²⁷Men det som är dåraktigt för världen valde (medvetet utvalde) Gud
    för att de [som tror sig vara] visa skulle komma på skam,
och det världen anser vara svagt
    utvalde Gud för att de [som tror sig vara] mäktiga skulle komma på skam.

²⁸Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status]
    och det som var föraktat (utan värde),
    även det som ingenting var,
    för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt].
²⁹Detta för att ingen människa (inget kött) ska kunna berömma sig (skryta) inför Gud.
³⁰På grund av (men genom, från) honom är ni i (lever ni förenade med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, som har blivit vår vishet från Gud. Han har blivit vår [visheten i Jesus blir synlig genom vår]:
    rättfärdighet [har gjort att vi utan skuld kan möta en helig Gud],
    helgelse (har renat och avskilt oss för tjänst) och
    återbetalning (befrielse) [betalat priset för att köpa oss fria från evig dom för synd].

³¹Därför, som det står skrivet [genom profeten Jeremia]:

"Den som vill berömma sig,
    måste berömma sig i Herren."

[Paulus summerar Jer 9:23-24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 2 Kor 10:17.]

¹[Paulus tar också sig själv som ett exempel på hur Guds vishet är högre än mänsklig vishet.]

För min del, när jag kom till er syskon (bröder och systrar i tron),
    var mitt budskap som jag förkunnade om Gud inte dominerat av fantastiskt tal (retorik) eller visdom.
²För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er
    förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.

Guds vishet uppenbaras genom Anden (2:3-16)

Guds vishet både dold och uppenbarad
³För egen del, när jag mötte er uppträdde jag i svaghet och fruktan (jag var nervös och tyckte inte om att tala inför människor) och ⁴varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av "visdom", utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft. ⁵Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft.

Tillbaka upp