"Till kung Artaxerxes (hebr. Artachshaste).

Från dina tjänare, männen på andra sidan floden [väster om floden Eufrat].

¹²Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten. ¹³Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. ¹⁴Eftersom vi äter palatsets salt [är avlönade; står i kungens tjänst och är lojala mot honom, se 3 Mos 2:13; 4 Mos 18:19; 2 Krön 13:5] och det inte är rätt att vi ser hur kungen blir vanärad, sänder vi nu denna skrivelse och låter kungen veta ¹⁵så att det kan efterforskas i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har det där anstiftats oroligheter, och därför har också denna stad förstörts. ¹⁶Vi låter nu kungen veta att om denna stad byggs upp och dess murar repareras, då har du ingen besittning kvar i landet på andra sidan floden."

[Uttrycket "äta palatsets salt" är ett idiomatiskt uttryck för att vara i kungens tjänst. Engelska ordet för lön "salary" kommer från latinska salarium – saltpengar.]

Kungen sände detta svar:

"Till rådsherren Rechum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samarien och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!

¹⁸Skrivelsen ni sände till oss har blivit noggrant uppläst för mig. ¹⁹Sedan jag befallt att det skulle göras efterforskningar, fann man att denna stad har en lång historia av att sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. ²⁰I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem. ²¹Utfärda därför en befallning att dessa män ska sluta. Denna stad ska inte byggas upp förrän jag befaller det. ²²Se till att ni inte är försumliga med denna sak, så att skadan inte växer och kungarna blir lidande."

²³När det som stod i kung Artaxerxes (hebr. Artachshaste) skrivelse hade blivit uppläst för Rechum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.

Tillbaka upp

---

Ps 28:1-9

Psalm 28 – Gud hör bön

En psalm som är en bön om Guds rättvisa dom. Den börjar med angelägen bön om hjälp i en pressad situation, men avslutas i lovprisning och förtröstan på att Gud hör bön. Psalmen har många motsatser. Den första rör ljud. Psalmisten ropar, men Herren upplevs tyst. Den andra motsatsen har att göra med handlingar. Psalmisten lever i en värld där de onda agerar, samtidigt verkar också Gud och griper in i historien. Psalmen handlar om att lära sig leva mitt i dessa kontraster, men också att urskilja Guds röst och Guds gärningar.

Författare: David

Struktur:
1. Hör mitt rop på hjälp, vers 1b-5
2. Han har hört min bön, vers 6-9

¹Av David.

[På samma sätt som Psalm 25, 26 och 27, inleds även denna psalm med bara Davids namn.]

Hör mitt rop
Till dig, Herre (Jahveh), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
    min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som gått ner i graven.
²Hör mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp],
    när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
    mot det allra heligaste i din helgedom.

³Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
    tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
    men har ondska i hjärtat.
⁴Löna dem för vad de gjort,
    efter alla deras onda handlingar;
löna dem för allt de sysslat med,
    ge dem vad de förtjänar.
⁵Eftersom de inte förstår
    vad Herren (Jahveh) har gjort,
inte hans händers verk (vad han skapat);
    därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem.

[Vers 1-5 hör ihop som en sektion. Herren "bryter ned" här i vers 5, hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet charesh (stum) i vers 1.]

Bönesvar
⁶Välsignad (lovad) vare Herren (Jahveh),
    för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
⁷Herren (Jahveh) är min styrka (starkhet)
    och min sköld,
mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom
    och jag får [har alltid fått] hjälp.
Därför jublar mitt hjärta,
    och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.

⁸Herren är deras [sitt folks] styrka,
    och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning)
    för sin smorde (utvalde, kung).
⁹Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.

Tillbaka upp

---

Ords 20:24-25

²⁴Varje steg en man (stridsman) [en man i sina bästa år] tar kommer från (har sitt ursprung i) Herren (Jahveh),
    så hur kan någon själv förstå sin väg?

²⁵Det är farligt att alltför snabbt lova en gåva (helig tjänst),
    utan att först beräkna kostnaden och tänka efter vilka konsekvenser beslutet kommer att få.

Tillbaka upp

---

1 Kor 2:6-3:4

⁶Nu finns det [en högre] vishet som vi har för vana att tala om när vi är bland vuxna (fullvuxna, de som är andligt mogna), men det är inte den här tidsålderns (generationens, världens) eller världsledarnas (furstarnas, kungarnas) visdom, som är i en process att avsättas (dömda att gå under).

⁷Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet, dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet], som Gud före tidens början
    planerade till vår ära, ⁸som ingen av den här tidsålderns härskare har känt (haft en personlig upplevelse av), för om de hade gjort det skulle de aldrig ha korsfäst ärans (härlighetens) Herre.

⁹Utan som Skriften säger:

"Det inget öga har sett,
    det inget öra hört,
    vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka),
allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för)
    åt dem som ständigt älskar honom."

[Paulus citerar fritt från Jes 64:4 och Jes 65:17.]

¹⁰Gud har uppenbarat detta för oss genom sin Ande.

Anden uppenbarar Guds vishet
Anden [den helige Ande] utforskar (undersöker ständigt, studerar noggrant gång på gång) allting, ja, även Guds djuphet (djupa insikt). ¹¹För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se vers 10], utom människans egen ande inom henne (ordagrant: honom)? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.

¹²Men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss.

¹³Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande].

¹⁴En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

¹⁵Den andliga människan däremot kan bedöma allt (undersöka, avgöra vad som är rätt), men själv kan hon inte bedömas (bli dömd) av någon [oandlig människa]. [Den andliga människan kan bara bli dömd av Gud, se 1 Kor 4:3-5, inte av oandliga människor eller världsliga kristna, se 1 Kor 3:1-3.]

¹⁶För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)?
    Vem kan undervisa honom?
[Jes 40:13, se även Rom 11:34.]

Men vi har den Smordes (Kristi) sinne.

Kristen enhet (3:1-4:16)
¹[Paulus ser tillbaka till när han omkring tre år tidigare var med och fick leda korintierna till tro på Jesus.]

Syskon (bröder och systrar i tron), själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till oandliga människor (starkt påverkade av sin köttsliga mänskliga natur), som spädbarn i den Smorde (Messias, Kristus). ²Jag gav er mjölk att dricka [som en mor skulle föda ett litet barn], eftersom ni inte var mogna (stora nog) att ta till er fast föda [djupare andliga sanningar]. Men ni är [tre år senare] fortfarande inte redo!
     ³Orsaken är att ni fortfarande är köttsliga [och låter er styras av känslor och omständigheter]. För så länge det finns avund [den bakomliggande inre orsaken] och strid [som är frukten av avundsjukan] bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra [utan Andens liv]? ⁴Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

[Avund och själviskhet leder till oordning och alla möjliga onda handlingar, se Jak 3:16. En av köttets gärningar är stridigheter, se Gal 5:20.]

Tillbaka upp