Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 7/8

Job 12, 1 Kor 2:6-3:4

Job 12

Jobs svar (kap 12-14)
1Då svarade Job och sa:

2Helt säkert (ja visst, så är det – hebr. omnam) – ni är folket (hebr. am),
    och med er dör visheten.

[Första raden är i sig otydlig i hebreiskan, men faller på plats med hjälp av den andra raden. Versen skulle kunna uttryckas: "Ja, så är det – ni är de enda visa människorna i hela världen, och när ni dör då dör visheten också". Det är ett sarkastiskt uttryck från Jobs sida att all jordens vishet skulle finnas hos dessa tre bekanta, som om de hade ensamrätt på all vishet och deras synsätt var det enda rådande.]

3Även jag har ett hjärta, likaväl som ni, jag är inte underlägsen er,
    och vem känner inte till dessa ting?
    [Underförstått – detta är allmän kunskap, ni kommer inte med något nytt!]

4Jag har blivit ett åtlöje (ett skratt – hebr. sechoq) för min granne (bekant – hebr. rea)
    jag som ropar till Gud (Eloha) att han ska svara mig –
till åtlöje (hebr. sechoq) – en rättfärdig [och] ren (rituellt ren som ett offerdjur – hebr. tamim).

5Den olycksdrabbade ("facklan") är värd förakt
    – det är åsikten (den arroganta tanken) hos den säkre (den utan problem),
    att blåsa ut (släcka) [facklan] får fötterna att snubbla (tappa fotfästet).

[Versen har flera ovanliga ord. Det första ser ut som "fackla" (hebr. lappid), men delar man upp det med en preposition (le) och substantiv (pid) blir det "till/för olycka". Hela versen har en dubbelhet att Job är olycksdrabbad, men underförstått en fackla.]

6Rövarnas tält [nomader som härjar och plundrar, se Job 1:15; Job 1:17] har trygghet (framgång, blomstrar – hebr. shalah)
    och de som upprör Gud (El) är helt säkra (hebr. battochot; plural av batach)
    – de som gör sin egen hand till Gud (Eloha). [Agerar som om de själva är Gud.]

7[Job fortsätter att svara den tredje "vännen" Tsofar, som ifrågasatt om inte Job ändå har någon hemlig synd som har orsakat den olycka som drabbat honom.]

Fråga djuren – de ska undervisa dig,
    fråga fåglarna under himlen – de ska berätta för dig.
8Tala (på ett reflekterande, begrundande sätt) till jorden – den ska undervisa dig,
    fiskarna i havet – de ska förklara för dig.

[Vilken sanning är det som hela naturen kan vittna om? Jo, sjukdom och olycka kan drabba även goda. Jobs vänners teologi var att lycka och materiellt överflöd automatiskt var ett tecken på Guds välsignelse, medan sjukdom och fattigdom var Guds straff.]

9Finns det någon av dem som inte vet [eller vem är så blind så han inte ser]
    att det är Herrens (Jahvehs) hand som har gjort detta [blandat ont och gott i naturen och det mänskliga livet]?

[Detta är enda gången i dialogerna i kap 3-37 som Herrens personliga namn JHVH används.]

10I hans hand är allt levandes själ
    och alla mänskliga varelsers anda (människans ande).

11Är det inte örats uppgift att pröva pratet (hebr. milah),
    på samma sätt som munnen prövar matens smak?
[På ett ögonblick känner man skillnad mellan sött och surt, på samma sätt kan man på en gång skilja mellan dåraktigt och vist tal, mellan mänsklig vishet och Guds vishet.]
12Finns vishet [bara] hos de föråldrade (skröpliga – hebr. jashish)?
Finns förstånd [bara] hos dem som lever ett långt liv?

[Ordagrant "bland de gamla – vishet, långt liv – förstånd." Det kan vara ett påstående eller en fråga. Utifrån sammanhanget verkar det som om Job ifrågasätter sina vänners påstående, se Job 15:10, för att sedan gå vidare med att det bara är Gud som har all vishet och kunskap.]

13Hos Gud [och bara hos honom] finns [fullkomlig] vishet och makt (styrka),
    hos honom finns råd och förstånd (insikt).
14Se, det [hus, den mur, stad eller slott] han bryter ner – kan inte byggas upp,
    den man han stänger in [fängslar, se Job 11:10; Klag 3:53; Jer 38:6] – kan ingen öppna för.
15Se, han håller tillbaka vattnen [1 Kung 17:1, 7] – och de [källor, floder, sjöar] torkar upp
    och han sänder ut dem [i störtfloder] – och de omstörtar (ödelägger) landet.
    [Versen beskriver de två ytterligheterna torka och översvämning.]

16Hos honom finns styrka (frimodighet) och insikt (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshijah),
    [både] till den som går vilse (hebr. shagag)
        och den som vilseleder (får andra att gå vilse – hebr. shagah).

[Upprepningen går vilse och leder vilse blir en merism – hela mänskligheten.]

17Han leder bort [kungliga] rådgivare barfota (avklädda i fångenskap; i skam – hebr. sholal)
    och domare låter han bli till dårar.
18Han lossar kungars tillrättavisning (förmaningar – hebr. mosar) [löser upp deras makt som binder folket],
    och binder bältet om deras höfter [fängslar dem].
19Prästerna får gå barfota (avklädda i fångenskap; i skam – hebr. sholal)
    och han omstörtar dynastier (de väletablerade; de som alltid är i makten; ordagrant: "alltid flödande" – hebr. ejtan).

[Job kan säkert anspela på de tre bekanta som rådgivare, domare, kungar, präster och de som alltid funnits på maktpositioner generation efter generation.]

20Han tar bort (viker undan)
    talförmågan (ordagrant: läppen) från de säkra (stadiga – hebr. aman) [de vältaliga],
    och smaken (omdömet; förmågan att tänka rationellt) hos de gamla
berövas [de blir imbecilla].

[Versen är skriven som en kiasm verben först och sist. Kring denna vers finns även två liknande teman med skam. I vers 17-19 handlar det om rådgivare, kungar och präster som förs bort barfota och i vers 21-25 kommer skam över furstar och folkets huvuden.] 21Han utgjuter (häller ut) skam över furstarna (de som ger – hebr. nadiv)
    och löser flodernas (kanalernas – hebr. afiq) bälte.
22Han uppenbarar djupen från mörkret [1 Mos 1:3]
    och för in ljus till dödsskuggan (djupaste mörker – hebr. tsalmavet).
23Han låter folken växa – och förgör dem,
    han utvidgar folken [stormakters gränser/inflytande] – och leder dem.
24Han tar bort hjärtat [förståndet] ifrån folkets huvuden (ledare – hebr. rosh)
    och låter dem vandra bort (hebr. taah) i det öde (ofruktbara – hebr. tóho) [1 Mos 1:2],
    där ingen väg är.
25De famlar i mörkret utan ljus
    och vandrar bort (hebr. taah) som en berusad.

1 Kor 2:6-3:4

6Nu finns det [en högre] vishet som vi har för vana att tala om när vi är bland vuxna (fullvuxna, de som är andligt mogna), men det är inte den här tidsålderns (generationens, världens) eller världsledarnas (furstarnas, kungarnas) visdom, som är i en process att avsättas (dömda att gå under).

7Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet, dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet], som Gud före tidens början
    planerade till vår ära, 8som ingen av den här tidsålderns härskare har känt (haft en personlig upplevelse av), för om de hade gjort det skulle de aldrig ha korsfäst ärans (härlighetens) Herre.

9Utan som Skriften säger:
"Det inget öga har sett,
    det inget öra hört,
    vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka),
allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för)
    åt dem som ständigt älskar honom."

[Paulus citerar fritt från Jes 64:4 och Jes 65:17.]
10Gud har uppenbarat detta för oss genom sin Ande.

Anden uppenbarar Guds vishet
Anden [den helige Ande] utforskar (undersöker ständigt, studerar noggrant gång på gång) allting, ja, även Guds djuphet (djupa insikt). 11För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se vers 10], utom människans egen ande inom henne (ordagrant: honom)? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.

12Men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss.

13Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande].

14En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

15Den andliga människan däremot kan bedöma allt (undersöka, avgöra vad som är rätt), men själv kan hon inte bedömas (bli dömd) av någon [oandlig människa]. [Den andliga människan kan bara bli dömd av Gud, se 1 Kor 4:3-5, inte av oandliga människor eller världsliga kristna, se 1 Kor 3:1-3.]
16För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)?
    Vem kan undervisa honom?
[Jes 40:13, se även Rom 11:34.]
Men vi har den Smordes (Kristi) sinne.

Kristen enhet (3:1-4:16)
1[Paulus ser tillbaka till när han omkring tre år tidigare var med och fick leda korintierna till tro på Jesus.]

Syskon (bröder och systrar i tron), själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till oandliga människor (starkt påverkade av sin köttsliga mänskliga natur), som spädbarn i den Smorde (Messias, Kristus). 2Jag gav er mjölk att dricka [som en mor skulle föda ett litet barn], eftersom ni inte var mogna (stora nog) att ta till er fast föda [djupare andliga sanningar]. Men ni är [tre år senare] fortfarande inte redo!
     3Orsaken är att ni fortfarande är köttsliga [och låter er styras av känslor och omständigheter]. För så länge det finns avund [den bakomliggande inre orsaken] och strid [som är frukten av avundsjukan] bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra [utan Andens liv]? 4Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

[Avund och själviskhet leder till oordning och alla möjliga onda handlingar, se Jak 3:16. En av köttets gärningar är stridigheter, se Gal 5:20.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)